Etikett: socialbidrag

Socialbidragssystemet är komplicerat och utlämnar socialbidragstagare åt tjänstemännens godtycke.

Det här med socialbidrag då. Folk har skrivit om sina erfarenheter här och det är jävligt intressant läsning. Skriv gärna mer om era erfarenheter!

Jag tänkte gå igenom några av berättelserna och börjar med denna som skrevs under ”namnet” anonyma. Jag hoppas att det är okej att jag publicerar den såhär.

Jag är sjukskriven med minsta möjliga ersättning (under sextusen i månaden), min sambo är sjukskriven med ett par tusen mer i månaden. När sjukskrivningsersättningen tog slut sökte vi socialbidrag, fick bra bemötande, lämnade in alla kontoutdrag (allt man haft sen tre månader vill dom se) och väntade. Sen fick vi ett brev där det stod att vi levt med överskott de senaste månaderna och därför inte kunde få bidrag från socialen. Vi hade haft för mycket pengar. Vi borde ha sparat av den rätt låga sjukersättningen och när vi inte lyckats med det så kunde vi inte få några pengar från soc. Avslag pga överskott. Jag fattade ingenting.

En person har alltså varit sjukskriven och fått den ersättning han är berättigad till. När perioden av sjukersättning tagit slut så har de ansökt om socialbidrag men inte kunnat få något eftersom de levt på ”överskott” innan. Visst är det bra om folk lägger undan pengar men det ska väl ändå inte förväntas av en att man ska leva under den ersättning man är berättigad till? Jag tycker verkligen att det låter otroligt märkligt.

Sådär i efterhand kan man ju alltid tänka att man borde ha levt mer sparsamt, men har man gjort av med pengarna så har man ju det och då spelar det liksom ingen roll hur mycket man hade innan. Det är ju fortfarande för stunden man är pank och har ett behov. Dessutom rör det väl sig knappast om några enorma summor utan om ganska lite pengar.

Jag antar att de hör personerna har fått en för hög ersättning innan sjukersättningsperioden tog slut, för man brukar ju knappast få avslag på socialbidragsansökan om man innan haft ett jobb som man sedan förlorat eller varit tvungen att sluta på. Då förväntas det ju inte att man ska leva på minimum under den period man har inkomst för att man eventuellt kan förlora sin inkomst.

Om det nu är som jag tror så är det ju de som delar ut sjukersättningen som har gjort fel och gett för mycket och inte personerna som antagit att de pengar man får är pengar man kan använda för att leva. I så fall borde det ju vara de som ska stå till svars för misstaget, inte sant? Om det inte är som jag tror skulle jag gärna vilja ha en annan förklaring, för det kan väl inte vara så att man inte kan få ersättning om man innan levt på över socialbidragsnormen. Det vore ju fullständigt orimligt.

Det hade varit en sak om socialbidragssystemet var tydligt. Då hade man kunnat attackera de delar man tyckte var orimliga, diskutera hur hög ersättningen ska vara och så vidare. Det akuta problemet för tillfället är att det är alldeles för svåröverskådligt vilket skapar en situation där bidragstagaren inte har något att säga till om eftersom hen inte är medveten om reglerna eller sina rättigheter. Man är i princip utlämnad åt tjänstemännens godtycke.

Människor är inte robotar som alltid fattar rationella beslut.

Under Lady Dahmers inlägg om socialbidrag så hittade jag följande kommentar:

Nu förstår jag inte alls, för det första nöjen och cigg??, är det meningen att skattepengar ska gå till biobesök och tobak?? herregud man får väl sluta röka om man vill ha mer pengar. man får hitta gratisnöjen.

Jag tycker inte heller att man ska leva något slags lyxliv som socialbidragstagare utan att pengarna ska räcka till det nödvändigaste. Olika människor definierar dock det ”nödvändigaste” på olika sätt. Jag tycker att man ska kunna köpa en ny tröja någon gång i månaden eller kanske ta en fika ibland. Andra personer tycker att det ”nödvändigaste” är att kunna äta gröt gjord på blåvitts egna havregryn tre gånger om dagen och eventuellt köpa en tvål om man verkligen planerar ekonomin ordentligt. Observera att inget av alternativen är något jävla lyxliv.

Synen på rökning i kommentaren är också så extremt vanligt när man diskuterar socialbidrag. Cigg ses som någon slags lyxprodukt som ”staten inte ska betala” och man bortser helt ifrån att personen som röker troligen är beroende. Det är inte ”bara att sluta” för alla, tyvärr. Dessutom blir cigg lätt en tröst när man inte har något annat att ägna sig åt. Man kan tycka att det är fel och förkastligt men faktum är att människor med beroenden helt enkelt inte fungerar som så att de bara kan ”sluta” hux flux. Det skulle vara himla fint om folk fick in det i sina hjärnor, det där med att människor inte fungerar rationellt utan är lite dumma i huvudet och gör saker som skadar dem.

Kan denna syn på människor som känslolösa robotar snälla upphöra! Det säger ju sig självt att om man alltid har möjligheten att välja så skulle det inte finnas några problem i samhället av den här karaktären. Folk skulle aldrig dricka, aldrig röka, aldrig skolka eller äta godis utan bara leva skitnyttigt hela jävla tiden.

Jag ska berätta en sak: människor funkar inte så! Människor har svagheter, beroenden och gör orimliga prioriteringar. Människor orkar inte ägna hela sina liv åt att vända på varenda krona, människor orkar inte äta gröt till vartenda jävla mål eller vara tvungna att alltid alltid säga nej så fort någon ska göra något så simpelt som att fika. Kanske skulle vi kunna spara några miljoner på att förvägra alla socialbidragstagare någonting utöver gröt, men vi skulle förlora så mycket mer i värdighet.

Socialbidrag är bra men det borde utformas annorlunda.

Det här med bidrag. Lady Dahmer har skrivit om det här, om att de flesta människor faktiskt behöver något annat i livet än mat och husrum, att de flesta vill kunna köpa slippa bry sig om sin ekonomi hela tiden och om att de flesta faktiskt vill jobba.

Det är ju en vanligt uppfattning bland människor att bidragstagare är lata och inte vill göra rätt för sig, och att bidrag därför skulle ge dessa människor en möjlighet att sitta på arslet och lata sig medan andra mer driftiga personer får dra hela lasset.

De allra flesta bidragstagare är inte lata personer utan helt enkelt personer som inte orkar. Och de allra flesta människor vill ha något mer i livet än att med nöd och näppe kunna betala hyra och mat. Det är ju inte direkt som att bidragstagarna lever ett lyxliv.

Det finns däremot ett stort problem med socialbidragssystemet idag som gör att det ändå blir en bidragsfälla. Tänk såhär: de flesta människor vill och behöver arbeta för att må bra men för en person som inte har jobbat på länge och kanske dessutom lider av några psykiska besvär är det ett jävligt stort kliv att gå direkt från ingenting till heltid. Det är inget konstigt med det, heltid är mycket arbete. Det hade varit mycket effektivare om man kunde gå ut lite mer stegvis, kanske börja med att jobba en dag i veckan och sedan plussa på tills man kan försörja sig själv.

Visserligen finns det inget i rådande system som förbjuder ett sådant arrangemang, men det som är problemet är att det för varje krona man tjänar dras en krona från socialbidraget. Detta innebär att man som bidragstagare inte tjänar något på att arbeta fören man har kommit upp i en lön som efter skatt är mer än det bidrag man fick. Det är ganska mycket jobb man måste få gjort för att komma upp i det, speciellt om man saknar utbildning eller arbetslivserfarenhet. Jag menar inte att enda anledningen till att arbeta är att man får mer pengar, men det är ju onekligen en drivkraft om man får det och med dagens system så försvinner helt den här drivkraften om man vill skaffa sig ett lagligt extrajobb.

Om jag hade fått bestämma hade socialbidragssystemet varit utformat efter en modell som gjorde att man faktiskt fick något ut av att jobba så lite som ett par timmar i veckan. Att jobba litegrann kan vara ett sätt att aktivera sig och få struktur i vardagen vilket många socialbidragstagare behöver. För även om man inte vill sitta på rumpan och göra ingenting blir det lätt så när man saknar pengar till busskort eller annan ”lyx” och dessutom kanske inte mår topp från början.

Att människor får sin ekonomiska överlevnad garanterad är skitbra och helt nödvändigt i ett samhälle. Däremot så måste modellen för bidraget vara utformat på ett sätt så att människor uppmuntras till att ta sig ur sin situation och inte som idag på ett sätt där man inte tjänar ett jota på att extraknäcka som socialbidragstagare.

Det duger inte att staten går in och skarvar för att lönerna är för låga.

För att lösa problemet med fattiga barn så ska barnbidraget behovsanpassas tycker Centern. Jag tycker att det är superbra att frågan uppmärksammas även från högerkanten men Vad är egentligen det om inte bidragspolitik?

Jag förstår förslaget om det riktas till dem som går på socialbidrag, sjukersättning eller a-kassa, men då borde tillslaget komma där istället. Annars tycker jag att den som har ett jobb ska kunna försörja sina barn på lönen de får och det vanliga barnbidraget. Det duger inte att staten går in och skarvar för att arbetsköpare ger otillräckliga löner.

Sen tycker jag förvisso och att det är bättre om pengarna går till dessa familjer istället för att finansiera ännu ett rutavdrag, men grundproblemet kvarstår: att lönerna är för låga för att något annat än kärnfamiljer eller barnlösa singlar fungerar ekonomiskt.

Medborgarlön är en ide som förtjänar att spridas.

Isobel Hadley-Kamptz skriver om medborgarlön, ett initiativ jag tycker är helt underbart.

Medborgarlön är rätt och slätt att alla ska var berättigade en inkomst utan motprestation. Denna inkomst ska, enligt de flesta, täcka levnadskostnaderna ganska precis.

Det finns många fina saker med medborgarlön. Dels så slipper man ge sig in i den förnedrande socialbidragskarusellen, som idag är uppbyggd på ett sätt som får folk att fastna i den (bland annat så dras alla ytterligare inkomst från bidraget, vilket leder till att allt annat än heltidsjobb känns menlöst). Systemet med socialbidrag är ovärdigt på många andra sätt, bland annat för att det ständigt krävs att man ska lämna in en jävla massa kvitton på allt. Det är också osäkert för många, oron för ifall man får det eller inte är stor för många.

Med medborgarlön skulle man ha ett system som var bra mycket värdigare för alla inblandade. Man skulle slippa gå och tigga pengar från staten, helt enkelt. Man skulle kunna ta bort både socialbidrag, CSN och säkert en massa annat också. Institutioner som kräver en massa kostnader för administration (herregud, fatta alla tjänstemän som sitter och handlägger allt).

Troligen skulle rörligheten i samhället öka. Dels för att grundtryggheten inte längre skulle komma från jobbet, vilket skulle göra folk mer benägna att ta risker, kanske genom att byta jobb, starta eget eller plugga nåt nytt. Troligen skulle det också förbättra villkoren på arbetsmarknaden, eftersom människor skulle vara mindre benägna att ta så kallade ”skitjobb” för att överleva.

Visst finns det problem. Typ att vissa kanske kommer leva enbart på medborgarlönen. Men jag tror det är ett större problem idag, med socialbidraget, i och med att man med medborgarlön skulle kunna tjäna pengar från sin allra första arbetsdag. Jag tror att de flesta vill ha lite mer pengar än vad som täcker levnadskostnaderna precis.

På det stora hela tror jag att medborgarlön kommer leda till ett bättre samhälle. Jag är dock inte ekonom så jag vet inte vad det finns för begränsningar där. Men oavsett: det är en ide som jag tycker förtjänar att tänkas riktigt noga på och som jag tycker att alla ska sprida. Så gör det nu!

Sköna Mona Sahlin.

Att Mona Sahlin vill sänka skatten för pensionärer för att jämna ut skatteklyftan är ju i princip att godkänna jobbskatteavdraget och skattesänkningar som koncept, hon hade ju lika gärna kunna höja skatten för de som arbetar om utjämning var det enda syftet. Dessutom lackar jag på att man tydligen tycker att det är helt okej att ”diskriminera” arbetslösa, för de får ingen sänkt skatt. I praktiken innebär det ju en sänkning av socialbidraget/aktivitetsersättningen, i alla fall om man som socialdemokraterna är besatt av att allt ska vara rättvist hela tiden. Håhåjaja.