Hanna Friden har ju som sagt skrivit en väldigt intressant krönika angående att anorektiska tjejer inte vill vara normala, apropå veckorevyns tilltag med att låta delar av redaktionen vika ut sig (för alla som tror att de blivit tvingande till det: det har dem inte!).
Jag och Hanna (inte Friden nu) har innan skrivit om att vanliga människor i regel framställs som just vanliga människor, det vill säga lite tråkiga och glåmiga, som på bloggen kroppsbilder. Detta är ingen kritik mot kroppsbilder, det är en skitbra blogg som jag personligen finner en viss hjälp i när jag får idéer om att jag är tjockast i världen. Däremot håller jag helt klart med i analysen att folk som lider av ätstörningar i regel inte blir mindre pepp på att svälta sig av vanliga människor som framställs på ett vanligt sätt, för ingen vill ju vara en vanlig tråkig typ.
Och det är ju det som är så bra med veckorevyns tilltag, för de visar liksom inte upp ”vanliga tjejer” på det sättet. De visar att vanliga tjejer kan vara ovanliga, sexiga tjejer. De visar att man inte behöver passa perfekt i mallen sig för att kunna vara snygg. Jag gillar verkligen det. Det är ju det som veckorevyn gjorde bra den här gången, de försökte för det vanliga att framstå som något åtråvärt. Och om det vanliga är åtråvärt har vi nog kommit en bra bit på vägen.
Sen kanske den som ligger långt långt nere i ätstörningsträsket blir mer peppad av det, jag vet inte hur jag skulle känna för jag har personligen inte varit så djupt själv. Jag har dock svårt att tänka mig att det skulle åsamka någon större skada med den typen av tilltag, jag tror att det är väldigt få som på grund av veckorevyn trillar djupare ner. Men det är klart att man måste behandla folk på andra sätt en genom att visa upp ”vanliga kroppar”, det tror jag inte att nån motsätter sig. Det ena utesluter dock inte det andra.
Däremot tror jag att majoriteten, alltså de som bara har lite småkomplex, kanske skippar ett mål eller ägnar lite för lång tid åt att dra sig i valkarna och är missnöjda sådär som folk är mest kan bli hjälpta av det. Jag blir inte hjälpt av just veckorevyn men av att ”piffa till” mig lite då och då, för då påminns jag om att jag kan vara snygg bara jag vill. Det är skönt att veta det.
Jag tror att det framförallt är dem veckorevyns kampanj riktar sig till. Alltså den helt vanliga mode- och skönhetsintresserade tjejen som gärna vill känna sig snygg inför sin partner eller sitt ragg eller bara i största allmänhet. För det är inte bara de riktigt sjuka som är problemet utan också att det finns så många som bryr sig lite för mycket om sina celluliter, utan att för den sakens skulle vara ätstörda. Man behöver inte alltid dra till med ytterligheterna.
Det är verkligen så sjukt att majoriteten av kvinnorna på kroppsbild.wordpress.com har komplex över sina kroppar. Många av dem hade haft ätstörningar också! Vad gällde männen hittade jag efter ett tags scrollande bara en person, och han tyckte att det var lite jobbigt att han ofta blev kallad för ”smal”. Han var dock själv inte missnöjd med att vara smal. Det märks tydligt och klart vilka olika krav män och kvinnor har när det gäller hur man ska se ut.
Bara en person som nämnde något negativt om sin kropp, menade jag. Var nog lite för upprörd där.
Som jag skrev i ett av dina tidigare inlägg så känner jag igen mig i det Hanna F skrev: då mina ätstörningar var som värst smalpeppades jag av att titta på vanliga tjejer (det kallas reverse thinspo & för mig fungerade det mycket bättre än att titta på supersmala modeller). Inte fan ville jag vara en vanlig tjej. Dock går det ju inte att ta hänsyn till alla grupper av människor & alla olika individer när man gör en sån här grej som VR gör, men en stor del av deras målgrupp kan nog ändå- till viss del- hjälpas av det & då får man väl se till det goda syftet & det stora antalet människor som INTE har ätstörningar, istället för att haka upp sig på att de som har en äs kanske kommer att triggas mer av det. Sätta det i ett större perspektiv liksom, även om det så klart är bra att kunna notera andra perspektiv också.
Oavsett så tycker jag fortfarande att det är en bra grej som VR gör. Även om inte ens de ”vanliga” människorna kan bli fullt hjälpta genom bara en kampanj av det här slaget, så är det en bit på väg. Bättre att göra någonting än att göra ingenting, ju! Fast enligt vissa människor ska man ju sorgligt nog göra allt, annars kan man lika gärna göra ingenting. Som vegetarian stöter jag ofta på det tankesättet: ”jaha, men du bryr dig ju inte om XXX-problemet, varför bryr du dig bara om djuren? så barnsligt!” Som om det faktum att jag bara engagerar mig helhjärtat i en sak utesluter att jag faktiskt bryr mig om annat också, och som om det jag gör helt plötsligt förlorar sitt värde & är totalt poänglöst bara för att jag inte gör precis allt.
Näe, det där är bara ett idiotiskt svartvitt resonemang som folk ju närmast verkar tro är nåt typiskt borderliners, men jag må då säga att jag ser en hel del av detta främst hos ”vanligt” folk. Alltså personer som inte lider av borderline vad man vet. Alla sådana här diskussioner är ett exempel på det.