Hanna Fridén ber om pengar för att kunna få upp bloggen igen, kunna betala gamla räkningar för domän och webbhotell antar jag. Diskuterade det lite med henne på Twitter och kan säga att jag inte hade nån aning om hur jobbigt hon har haft det. Jag hade heller inte förstått innan att d var en fråga om ekonomi, utan trodde att hon glömt räkningen för att sedan upptäcka att hon inte orkade blogga mer. Jag kommer i alla fall att donera och har bett henne skicka uppgifter på Facebook. Hennes blogg har betytt mycket för mig, och jag vet att det gäller många andra med, så jag tycker att de som uppskattat bloggen under alla dessa år ska hjälpa henne så hon kan få upp den igen.
Etikett: Hanna friden
Ursäkt.
Hanna Fridén tycker att jag har dragit hennes citat ur kontext, vilket jag kan hålla med om vid närmare eftertanke.
Det var ju därför jag skrev att detta inte är ett absolut problem utan snarare ett problem idag. Först man lösa en problematik, man kan inte uttöka den problematiken med argumentet ”det är bättre för de med mindre pengar” när man skapar en större problematik för de med mindre pengar. Innan man genomför en sak måste man se till att den fungerar, och det var min poäng, och det är lite synd att det exkluderats ur citatet att jag sagt att det inte är en konstant sak och något som kan förbättras – För det blir faktiskt väldigt missvissande vad gäller min kommentar att dra det där ur sin kontext.
Jag skriver långt för att förklara vad jag menar, för annars blir saker lätt fel, då tycker jag att det är synd att det exkluderas för här framstår jag som en individ som inte tycker att man ska arbeta med dem problemen eller anser det är omöjligt, därav framstår jag som en osympatisk idiot. Det uppskattar inte jag, ta gärna med hela saken i sin kontext istället.
Den som vill läsa hela denna kommentar kan läsa här och den som vill läsa hela kommentaren det rör sig om kan läsa här.
Anledningen till att jag tog upp det var egentligen att det var ett exempel på en kritik jag ofta hör. Hennes kommentar var utöver det väldigt lång vilket gjorde att jag inte ville citera hela, därför så drog jag ut ett stycke och valde uppenbarligen klumpigt. Jag skulle absolut ha varit noggrannare med att citera så att det inte framstod som det gjorde och ser nu att jag helt klart kunde ha citerat hela stycket, såhär:
Sedan vill jag tillägga en annan sak med nolltaxa och kollektivtrafik. Det finns en annan problematik också som jag anser värd att nämna, nu detta är inte en absolut poäng för varför det ALDRIG skulle vara möjligt för dessa problem hoppas jag att vi kommer kunna arbeta bort i samhället, men detta är en god poäng att tänka på när man talar om nolltaxan och en kostnad som de flesta inte inkluderar när de talar om hur mycket billigare det skulle bli, och detta gäller då biljettföräljarnas och kontrollanternas och andras anställningar. De skulle inte behövas, så de skulle förlora sina jobb. Det skulle bli ungefär 500 förlorade jobb minst i Shlmsområdet och de flesta som arbetar inom de yrkena är ungdomar eller invandrare, som redan är värst drabbade av arbetslöshet och om man argumenterar för att nolltaxa vore bra för de som har det illa ställt och att det skulle bli billigare: Då ska man också tänka på den aspekten för det är en tråkig aspekt som drabbar en problemdrabbad grupp ännu värre och som dessutom är väldigt kostsam. Tyvärr brukar den negligeras av nästan samtliga som argumenterar för nolltaxa och det tycker jag är synd för det är en viktig sak.
Jag håller inte med Hanna om att denna fråga brukar negligeras av de som diskuterar plankning. Man brukar prata om kostnaderna i att upprätthålla biljettsystemet, det stämmer, och jag antar att arbetskraften är inräknad i den. Det kan därför ibland framstå som om dessa kostnader helt plötsligt skulle försvinna om biljettsystemet upphörde, att de skulle gå upp i intet. Detta stämmer inte eftersom det skulle leda till arbetslöshet eller att man skulle vara tvungen att återanställa samma människor inom andra yrken för att undvika det.
Dock så tänker jag att det fortfarande är relevanta siffror eftersom det handlar om kostnaderna för detta specifika system. Om de personer istället hade gjort något annat hade det också kunna leda till samhällsvinster. Offentliganställda är inte bara kostnader, de gör saker för samhället också. Det man talar om är alltså kostnaderna för detta specifika system i förhållande till vad det ger till samhället.
Sedan tror jag också att detta tas upp sällan eftersom nolltaxa ännu är en politisk utopi och över huvud taget inget som diskuteras seriöst bland politiker. Om det hade gjort det så tror jag att diskussionen om just arbetstillfällena hade varit större.
Men ja, det var dumt citerat av mig och jag skulle inte ha använt Hannas citat som exempel på detta resonemang. Jag vill skriva detta här eftersom jag tycker att hon förtjänar en ursäkt och att jag inte vill att någon ska tro att hon skrev såsom jag fick det att verka. Jag vill inte vara en person som inte kan erkänna när jag gjort fel och jag vill inte att folk ska gå omkring och tro något som inte stämmer om henne på grund av mig. Hoppas du godtar ursäkten, Hanna.
Hejdå Hanna.
Hanna Fridén ska enligt egen utsago sluta blogga. Eller, nu vet jag inte riktigt eftersom hon tagit bort det aktuella inlägget på sin facebook, men det är vad hon skrivit innan i alla fall.
Om det nu är så så vill jag säga; tack för en fin blogg under alla dessa år och synd att det inte funkade. Bara så du vet vad det du som inspirerade mig till att börja blogga från första början och faktiskt även du som mycket låg till grund för att jag började kalla mig för feminist och utforska ideologin. Det är jag tacksam för.
Skillnaden.
Hanna Fridén har skrivit ett inlägg där hon går ut till försvar mot Amanda Schulmans inlägg om att hon tycker att en kvinna såg bättre ut innan en viktminskning. Hon tycker visst att det är motiverat att kommentera kroppen i sammanhanget eftersom den har figurerat i ett sammanhang som rör sig om viktminskning och påpekar att hon dessutom har gjort det själv, i det här inlägget.
Jag håller med henne till viss del. Det är mer berättigat att kommentera kroppar när de figurerar i sammanhang som dessa än det är att kommentera t.ex. Blondinbellas bikinibilder. Skillnaden på Fridéns och Schulmans inlägg var dock otroligt stor. Fridén skrev om det ur en helt annan vinkel, hon ifrågasatte idealet som artiklar som dessa sprider. Den här iden om att man blir så mycket lyckligare bara man går ner i vikt. Fridén har totalt fokus på att Aftonbladet borde sluta hypa kroppar som kan vara minst lika ohälsosamma som några ”extrakilon”. Detta motiverar hon med att det är ett hälsoproblem att många tjejer hetsar med vikten och är underviktiga.
Men Schulman skriver något helt annat. Hon attackerar den här tjejens kropp mer direkt. Hon skriver inget om att det är dåligt med reklam för viktminskning, inget om att det är ett hälsofara, ingen idealdebatt. Hon skriver bara att hon tycker att tjejen på bilden har en ful kropp. Sen var det inget mer. Hon skriver inte att hon tycker att det är fel med dieter, bara att det är fel när det är för att uppnå detta specifika ideal.
Det är detta jag stör mig på med idealkritik som den Schulman levererar. Hon lägger fortfarande totalt fokus på hur personen ifråga ser ut istället för att tala om det negativa i att vi ständigt möts av bilder som dessa. Hon är mer intresserad av att kritisera den specifika kroppen än tidningen som lyfter fram den som något eftersträvansvärt för gemene man.
Jag skulle inte bli arg på Schulman om hon skrivit att hon tycker att Aftonbladet sprider ett osunt ideal, däremot tycker jag inte om att hon skriver att den här kvinnan kropp är ful. Det finns inget idealkritiskt i att säga: ”dieter, visst, men inte för att uppnå det här resultatet”. Det är bara att återigen sätta kvinnan kropp i fokus för problembeskrivningen och inte den bransch som tjänar åtskilliga miljoner på att dessa ideal upprätthålls.
Actainlägg.
Jag vill rekommendera Hanna Fridéns inlägg om Acta-lobbyns påhitt att det skulle vara en fråga om mänskliga rättigheter samt hennes krönika om att vi borde ha ett bättre grundlagsskydd i Sverige, just för att stoppa lagar som dessa. Hanna Fridén skriver överlag bra om frågor som dess och eftersom jag inte orkar skriva om det själv så vill jag i alla fall sprida det vidare. Det är så himla viktigt det här, det tycker jag verkligen, men det tar tid att sätta sig in i. Eftersom Hanna är en sån jävel på att läsa på och kolla upp saker så gör hon det bra åt en. Om ni har några egna tips på bra inlägg, debattartiklar och krönikor om Acta så posta dem gärna i kommentarsfältet!
Kvinnor är också människor och precis lika kapabla att ansvara för sitt eget beteende som män.
Satan vad Hanna Fridén har rätt här. Hon har skrivit ett inlägg angående hela den här debatten rörande Quetzala och Blondinbella och sopar mattan med argumentet att kvinnor inte skulle få lov att må dåligt och att skriva om det. Visst finns det dem som klagar över att kvinnor skriver om sin självdestruktivitet, men att det skulle vara någon samhällstrend är helt enkelt inte sant.
Den diskussion som har gått kring Quetzala har snarare handlat om att försvara henne beteende för att hon mår kasst. Quetzala har under en lång tid betett sig jävligt illa mot en massa olika personer och hon har försvarat det med att hon själv mår dåligt, att hon själv blivit våldtagen och så vidare.
Kritiken som riktas mot henne handlar inte, som många har fått för sig, om att hon mår dåligt. Kritiken handlar om att hon beter sig som ett jävla arsle mot andra människor. Att hon sedan utnyttjar feminismen för att försöka få det till att det är synd om henne för att hon inte får lov att vara si och så som kvinna är bara fånigt. För vet ni vad: om en man hade gått ut och sagt det hon har sagt så hade det tagit hus i helvete! Då hade det inte tagits hänsyn till att han mådde dåligt.
Om det är något som är jävligt ofeministiskt så är det väl att inte se kvinnor som kapabla till att ansvara för sina egna handlingar till samma grad som män? Bara för att du är tjej och mår kasst så betyder inte det att du kan kläcka ur dig vad som helst utan att få kritik, så enkelt är det. Och det kanske kommer som en nyhet, men kvinnor är också människor och precis lika kapabla att vara goda medmänniskor som män. Så det så.
Därför är jag glad över att topman har dragit tillbaks sina sexistiska tröjor för det innebär att feminismen vunnit det här slaget.
Hanna Fridén har också skrivit om det här med topshoptröjorna och tycker att man ska låta idioterna ha sina t-shirts. Alltså, det är klart jag tycker att man ska få ha en t-shirt, då jag generellt är emot förbud, men det betyder inte att jag tycker att det är rätt att varken sälja eller bära dem. Men Hanna Fridén verkar tycka att det är positivt att människor skyltar med att de är idioter.
Alltså, jag kan förstå det resonemanget men jag håller inte med. Problemet med dessa tröjor är, som jag ser det, att man normaliserar och skämtar bort svinigt beteende. Jag hade tyckt att det var lika illa om en tjej hade en tröja där det stod något som anspelade på att hon beteende sig fittigt på grund av pms/mens.
Grejen är att man absolut kan tycka att folk får göra så. Det tycker jag också, jag tycker inte att det ska förbjudas. Däremot så tycker jag att det är skitbra att feminister sätter press på topman och får dem att dra tillbaks tröjorna, för då rör det sig ju inte om att något har förbjudit något utan bara om helt vanlig konsumentmakt. Precis som i fallet med gillettes sjuka reklam för att barn ska raka benen. Det är jävligt bra att det finns folk som bevakar företag och sätter press på dem om de går utanför vad som är okej, faktiskt. För du skulle kunna säga att det är upp till föräldrar och barn att avgöra huruvida man ska raka benen eller inte, men det är väl inte riktigt så det funkar va?
För grejen är att om den här typen av tröjor ses som okej så har vi genast en situation där folk är mer lugna med lite slentrianmässigt skämtande om kvinnoförtryck. Hanna Fridén verkar utgå från att det finns en viss mängd svin och att de inte påverkar andra. Men så är det ju liksom inte, ju mer accepterad tröjor likt dessa blir desto mer nonchalant attityd till skämtande på kvinnors bekostnad kommer vi att ha, vilket i sin tur är himla negativt om man vill uppnå någon slags jämställdhet mellan män och kvinnor. Det är ju inte så konstigt egentligen.
Så därför är jag glad över att topman har dragit tillbaks sina sexistiska tröjor för det innebär att feminismen vunnit det här slaget. Det innebär att kvinnoförnedrande skämt inte har lyckats nästla sig in på just dessa t-shirts, i just den här affären, utan att tillräckligt många reagerat och sagt emot. Det innebär att personerna bakom inte lyckades skylla ifrån sig på att det var ett ”skämt” den här gången. Och allvarligt talat, jag föredrar alla gånger ett svin utan sexistisk t-shirt som ett svin med sexistisk t-shirt. För personen utan har i alla fall inte lika lätt att influera andra till samma sak.
Folk måste börja ta hand om sin egen skit.
Hanna Fridén har skrivit om nedskräpning och att Ulla Hamilton vill utöka skräpförbudet till att även gälla fimpar.
Jag tycker verkligen att fimpar på marken i parker är ett jävla ofog. Det är äckligt som fan och jag tycker att det bör åtgärdas. Hanna anser att man ska sätta ut fler askkoppar, vilket jag kan hålla med om eftersom askoppar är extremt ovanligt. Men ärligt talat så tror jag inte att det skulle funka, för folk är så jävla vana vid att slänga sin fimp precis där de står.
Jag skulle säga att det är ett problem där lösningen måste komma från båda hållen, både när det gäller fimpar och när det gäller skräp. Visst borde det finnas fler papperskorgar och askkoppar, men det måste även ske en attitydförändring.
För folk har den här tendensen att bara gå iväg från sin skit. Om jag sitter i en park så städar jag efter mig även om det är en bit till närmaste papperskorg. Om papperskorgen är full går jag till nästa eller ställer skräpet bredvid papperskorgen, vilket ju borde underlätta vid städning. Om jag sitter i en park och röker så slänger jag inte mina fimpar i gräset, jag samlar ihop dem och slänger dem i papperskorgen (för det går när de hunnit slockna). För det är min skit som jag ska ta hand om.
Det är klart man inte kan förvänta sig att folk ska bära sina saker ända hem, men man kan väl kräva att man ska bära sitt skräp i alla fall en tvåhundra meter innan de bara slänger det på marken. Vissa gitter ju inte ens gå fem meter till en papperskorg, och med den vetskapen i sinnet så tvivlar jag på att askkoppar vid varje papperskorg skulle minska fimpkastandet något alls egentligen. Sen ska man helst göra det ändå, så att ingen hade något att skylla på längre och för att underlätta för de som vill ta hand om sina fimpar.
I många länder så säljs det speciella fimpaskar som är lukttäta och har någon smart mekanism. Gud vad jag önskar att det fanns här så att alla som dräller fimpar omkring sig inte hade kunnat lägga dem där. Och nej, det är kanske otrevligt att bära runt på skräp men oavsett så är det du som ansvarar för när du äter, dricker eller röker.
Jag vet inte om jag tycker att skräpböter är vettigt, men det är för att polisen saknar resurser för att spana. Jag tror dock inte heller att det skulle lösa sig genom att enbart sätta upp fler papperskorgar eller askkoppar. Det måste till en attitydförändring, helt enkelt. Att folk fattar att de är förpliktigade att ta hand om sin egen skit och gör det efter förmåga, istället för att skylla ifrån sig. För man kan gå 200 meter med skräp i handen och man kan fimpa i en ölburk eller liknande när man sitter i en park. Så jävla svårt är det faktiskt inte.
Problemet är inte kostnaden, problemet är att hela Sveriges representant inte är vald av folket.
Hanna Fridén har skrivit intressant om kungahuset. Hon anser att man ska göra med kungahuset som man har gjort med svenska kyrkan, alltså göra skattebidraget frivilligt.
Det skulle absolut vara en bättre lösning än som det ser ut nu, men jag har två invändningar.
För det första ställer jag mig emot hela konceptet med att införa frivilliga skatter. Hela skattekonceptet är väl ändå någonstans att alla bidrar och alla får ta del av. Många personer anser att man ska ha olika grader av medborgarskap, och alltså bara betala skatt för det man är villig att nyttja, en ide jag ställer mig helt emot eftersom den undantagslöst skulle leda till att rika människor sket i att betala skatt och samhället utarmades (ryser när jag tänker på eventuella kommenterar från arga nyliberaler över detta, men skitsamma).
Jag inser dock att det inte riktigt är samma sak när det kommer till kungahuset eller kyrkan som t.ex. sjukvård eftersom det inte är något man nyttjar och tar slut på på samma sätt. Oavsett om man betalar kyrkskatt eller inte får man ju vara i kyrkan, till exempel. Jag anser dock att det optimala vore om svenska kyrkan sköttes som en helt separat instans med en avgift, och inte som en semidel av staten med en skatt.
Min primära invändning är dock att det finns en stor skillnad mellan kyrkan och kungahuset eftersom kyrkan inte har i uppdrag att representera Sverige/svenska folket. Att jag är emot kungahuset beror inte på att jag inte vill betala för det, det beror på att jag inte vill att den instansen ska anses representera mig på något sätt. Även om det blev frivilligt att betala till kungahuset så skulle det fortfarande anses vara representativt för Sverige som stort och det är det jag vill komma ifrån, det är det jag ogillar: att hela jävla Sveriges representant inte ens är vald av folket, utan är en kvarleva från ett äckligt klassamhälle där yrken gick i arv.
Att avsäga sig föräldraskapet.
Hanna Fridén har skrivit om mannens rätt att bestämma i abortfrågor. Givetvis ska ingen annan än kvinnan själv kunna avgöra huruvida hon ska göra ett ingrepp eller inte, men jag tänker mig att om man som man inte vill ha barn så undviker man att använda kondom. Det känns rimligt. Man är två om ett samlag och båda har lika stor skyldighet att skydda sig, även fast det ofta betraktas som kvinnans ansvar.
Hon skriver också om den eventuella möjligheten att avsäga sig sitt faderskap. Detta är något jag har propagerat stenhårt för innan men som jag blivit lite mer tveksam till nu. För om pappan kan avsäga sig faderskapet bara sådär så känns det som att vissa män kommer bli ännu mer oansvariga när det gäller att skydda sig. Jag tycker att det är viktigt att sex ses som en gemensam fråga med gemensamma konsekvenser, man ska inte behöva ta konsekvenserna ensam bara för att man är kvinna.
Men det finns ett men, och det är kvinnor som ljuger om att de tar preventivmedel fast de inte gör det och som därför tvingar in män i ett faderskap de försökt undvika. I en sund relation så uppstår såklart inte ett sådant scenario, men jag har hört om fall där det inträffat. Och det är bara så jävla fel och omoraliskt att ljuga in någon i ett livslångt ansvar.
Frågor om föräldraskap är komplicerade. Generellt anser jag att både mamman och pappan ska ha ansvar eftersom både mamman och pappan hade kunnat skydda sig vid samlaget. Om man har skyddat sig men något går fel ska den bördan inte heller bara ligga på kvinnan. Men om man kan föra i bevis att man blivit förd bakom ljuset så anser jag att man ska kunna avsäga sig sitt föräldraskap.