Att bryta vissa skönhetsnormer men inte andra.

Ibland får en frågan om varför en väljer bort rakning men inte sminket, eller någon annan skönhetsrutin. Ytterst så handlar frågan om skönhetsideal inte om hår eller smink utan om alla ideal samlade, och att göra ett aktivt urval som passar en själv. Detta är såklart lättare sagt än gjort. Hur avgör en vad som är ens eget val och vad som är samhällsnormer? Jag har egentligen gett upp idén att göra mig helt fri från samhällsnormer, jag tror inte det är möjligt. Det viktiga är att försöka minimera det hur illa en far på grund av dem. För att göra detta är det viktigt att noggrant utvärdera vad en väljer att lägga sin energi på i fråga om skönhet, och varför en gör detta.

En viktig grej är vilket förhållande en har till olika skönhetsrutiner. Är det lustfyllt och frivilligt eller är det tvångsmässigt. Rakningen var för mig mer tvångsmässig. Det var något jag var ”tvungen” att göra med vissa intervaller för att håret inte skulle bli för långt. Sminkningen är något jag gör sällan och endast när jag har lust till det. Det tar inte på långa vägar lika mycket tid i anspråk.

Givetvis kan en ha en osund relation även till smink. Vissa går upp en timme tidigare för att göra sig i ordning, varje dag. Vissa tycker att det är jobbigt att gå ut osminkade, eller gör det inte alls. Jag kan dra mig till minnes många tillfällen då det klagats över att någon var så jävla tröt att hen inte ens orkade sminka sig innan hen gick till affären. Detta förefaller för mig fullständigt absurt, jag skulle aldrig sminka mig för att gå till affären. Jag har aldrig haft problem med att gå ut osminkad, och idag är det standard. Om jag hade tyckt det var jobbigt att gå ut osminkad hade jag såklart försökt motverka det precis lika mycket som jag har motverkat mina jobbiga känslor inför att inte raka bort min kroppsbehåring.

Jag tror att just hårigheten har blivit en stor grej för många delvis för att det är mer ”permanent”. Även om en kan välja att raka sig bara då och då så verkar de flesta antingen raka eller inte raka. Smink däremot kan en använda någon gång ibland och sedan tvätta av. En annan faktor är att det verkar  anses okej att använda tillmälen mot orakade kvinnor på ett sätt som folk generellt inte gör mot osminkade kvinnor. En kvinna som är osminkad kan vara osnygg och så vidare, men blir sällan anklagad för att vara ofräsch eller äcklig på samma sätt som en hårig kvinna blir. Visst finns det gott om press kring sminkning också, men jag menar att det inte är på långa vägar lika normbrytande att gå ut osminkad som kvinna som att vara orakad och inte dölja det.

En annan faktor är att håret är något som växer naturligt men som ska rakas bort för att en ska uppfattas som ”kvinnlig”, vilket ger frågan en extra intressant dimension. Hur kan de göra en mer kvinnlig att ta bort något som växer naturligt på kvinnor? Jag tänker att både smink och vissa kläder kan användas för att accentuera vissa drag, och därmed ”lyfta fram” något som finns där redan från början. Nu är det väl inte riktigt så det fungerar, det inser jag också, men det går ändå inte att komma ifrån att rakning mer än andra saker handlar om att ta bort utan att för den sakens skull framhäva. Det handlar om att bekämpa sin natur. Med både smink och kläder finns dessutom ett inslag av personlig frihet och konstnärlighet, det kan vara ett sätt att uttrycka sig. Jag har svårt att se att rakning skulle vara det, såvida en inte rakar fittan i olika mönster. När jag sminkat mig mycket har det knappast bara varit för att vara snygg utan även för att signalera grupptillhörighet, värderingar och så vidare.

Men jaja, nog teoretiserat kring detta. Huvudpoängen är att var och en måste fatta sina egna beslut, men att normkritik och uppvisande av alternativ är en bra väg att gå. Personligen har jag valt bort rakningen och skriver därför mycket om det. Det handlar inte om att alla ska göra som jag utan om att visa att det finns andra sätt att hantera sin kropp än att raka den slät.

24 reaktioner till “Att bryta vissa skönhetsnormer men inte andra.”

    1. Rent intuitivt tycker jag det verkar vara ett konstigt move.

        1. Alltså jag ser ju bristen i mitt resonemang iom att det blir sjukt svårt med gränsdragningar.

  1. If the decision not to shave is based on personal preference vs. a norm then I agree 100% with your post.

    However, if the decision not to shave is based on making a general statement against a norm then I disagree. In that situation I view it the same way I view a vegetarian who does not eat meat due to the injustice against animals and yet wears a leather jacket.

    1. Fast bara för att man gör uppror mot en utseendenorm, måste man väl inte göra uppror mot alla? Exemplet med vegetarianen blir ju konstigt eftersom det då handlar om ett enskilt ställningstagande, orättvis behandling av djur.

      Att välja att inte raka sig kan ju vara ett ställningstagande mot hårlöshetsnormen. Samtidigt kanske en inte ser ett problem i sminknormen. Det blir liksom inte samma grej, för behöver inte va samma norm som en motsätter sig.

      1. We will have to agree to disagree. Try applying your ”pick and choose” logic to other things (other political issues for example) and see if it works.

        1. Bara för att det inte funkar på en grej betyder inte att det inte funkar på en annan.

          1. No, but it can help to understand the concept if you look at other examples.

            I met this woman once who had done a big boob job but was happy to tell everyone how horrible it was to get botox lips. Just doesn’t add up for me…

            Or the guy I knew who used to really bitch and moan if someone didn’t recycle a can yet drove around in an SUV…

            Bet we can find a ton of examples from the Moderates if we just take a peek.

            1. Skillnaden där är ju att jag inte säger till någon att det är fel att raka benen. Om det hade varit så så hade det absolut varit dubbelmoral.

              1. No, but you still pick and choose AND you are making a statement (i.e. not just personal preference although that as well) and that is the problem I have with it.

    2. Det är väl lite både och. Det är ju en normkritik som ligger bakom beslutet, men det är också mina personliga preferenser. Det är alltså en generell kritik mot de starka normer vi har, och sedan ett personligt val utifrån detta. Anledningen till att jag skriver så mycket om det är för att jag tycker att det är viktigt att visa alternativ.

  2. Jag har aldrig sminkat mig, inte ens testat, och jag har aldrig fått några kommentarer om det. Varken från okända eller folk som ser mig varje dag. De sistnämnda är ju vana vid hur jag ser ut, så de reflekterar väl inte över det. Jag tror att de kvinnor som sminkar sig varje dag får utstå mer kritik än jag som osminkad, då de förr eller senare hamnar i situationer där sminket inte är på. Om de någon dag skippar sminket får de höra att de ser trötta ut i all oändlighet, och jag hör ofta killar säga saker som ”hoppas hon är snygg utan smink också”. Så tråkigt.

  3. undrar hur det var med jämställdhet överlag när du var au pair? jag är det nu och blir så oerhört frustrerad och ledsen. allting blir bara så direkt på att det blir jobbigt. hur funkade det i bryssel med genus, hushållsarbete, kvinnosyn etctec

    1. Det är klart att det var jobbigt på vissa sätt. Minns t.ex. att ett av barnen var extremt kritisk till att jag slutade raka benen. Men jag försökte såklart motverka det så gott det gick. Båda barnen hade samma biologiska kön så det blev inte någon uppenbar skillnad i hur de behandlades i förhållade till detta.

  4. Shooting at myself, I agree it would be quite impractical to tackle all norms and it would also be quite impractical to tackle all female beauty norms as well. Given that, it is worth something to pick an example, e.g. leg shaving, and then make a statement against that norm. Fine with that…

    However, IMHO, one does then need to acknowledge the pick and choose aspect of the example and how that limits the value and I find that troubling.

    I just shot down part of my argument from further above but that’s ok, it isn’t simple and understanding is something that develops. That’s why I read this great blog in the 1st place!

  5. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag är nästan alltid osminkad och tycker inte att det är speciellt jobbigt. Och när jag väl sminkar mig så känns det mest roligt och inte som ett tvång. Däremot har jag väldigt svårt att se att jag någonsin kommer kunna sluta raka mig.

    1. Åh, du borde verkligen testa! Jag trodde det skulle vara hur jobbigt och fult som helst, men det är verkligen intressant att se hur man ser ut på riktigt, sas. Jag trodde aldrig att det skulle hända, men jag diggar verkligen mitt hår under armarna nu.

        1. Åh, det tycker jag, när du blir bekväm! Jag ogillade verkligen stubb, men efter jag kom förbi det stadiet så blev det helt annorlunda att titta på mina egna underarmar. Spännande.

  6. Jag skulle nog se mig som rätt ”självständig” i förhållande till normen på vissa plan, medan jag helt klart är fast i den på andra. Jag skulle t.ex. känna mig väldigt obekväm att gå till jobbet utan smink. Sminkar mig pyttelite bara, men utan det lilla på jobbet – nä då skulle jag tyvärr känna mig ful. Går jag till affären, eller för den delen åker genom halva stan med tunnelbana för att träffa en kompis, nä, då behöver jag inget smink. Benen har jag rakat kanske tre ggr i hela mitt liv och det var sjukt läskigt med det där släta obehagliga, baah, men däremot rakar jag mig då och då under armarna – när det börjar bli sådär blött och otäckt (jag är den svettiga typen).

    Bara för att fläka ut lite om mig själv. Och poängen med det: Jag förstår ”problematiken” som du beskriver ovan och tror inte heller att vi fullt ut kan leva och bete oss oberoende av samhällsnormer.

  7. Jag har alltid tänkt att skälet att kvinnor rakar sig (och sminkar sig), är helt enkelt för att understryka att de är kvinnor. Att ta till så många medel som möjligt för att göra sig så olika från männen som det bara går. (Sedan om detta är kvinnornas idé eller inte, går ju att ifrågasätta). Men att det i grunden handlar om att kämpa för livet för att man verkligen skall se skillnad på de två könen.

    Själv rakar jag mig under armarna, för att jag luktar mer svett annars, deodoranterna håller inte hela dagen om jag är hårig där helt enkelt. Benen rakar jag sällan, men det händer. Kämpar mot normer dagligen, men ibland orkar jag inte och hänger mig totalt åt de rådande idealen. Och det är då jag verkligen kan förstå hur skönt det är att inte vara medveten, utan bara driva med strömmen. Farligt skönt!

Lämna ett svar till brad Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *