Kategori: Egna alster

Måndag.

Tog med Boel på en promenad till fruktaffären vilket var en dum ide. Hon frågade hela tiden hur långt det var, och när jag sa: ”jadu Boel, vi kommer nog gå hela veckan” så var hon tvungen att sätta sig av förtvivlan.

En sur lillasyster svalkar sig med solfjädern.

Vi åt yoghurt med mullbär till lunch.

Ett övergivet hus som fanns där. Vågade dock inte gå in.

En hemlös katt.

Sen åkte vi till Marmaris.

Fotade skamlöst lokalbefolkningen.

Vi åt på en trevlig restaurang. Jag åt någon lammgrej med aubergine.

En fin affär vi var i.

Söndag.

Gick till stranden. Hatar att alla stränder är belamrade med en massa parasoll. Tänker ungefär såhär: allemansrätten är det finaste och svenskaste vi har.

Drack turkiskt kaffe.

Solade och läste ”gilla läget” av Barbara Ehrenreich. Utmärkt bok som kritiserar kulten kring positivt tänkande.

Fikade på ett mysigt och kitschigt café.

Detta är min pappa.

Kitschigt, som sagt.

Sen skulle vi äta middag,

Min bror.

Min mamma.

Sen gick vi hem.

Era rubriker: Inte utan min…

Det finns många saker jag inte skulle klara mig utan. Min dator är en. Men den pryl som jag älskar mest och skulle sörja mest om den gick sönder är helt klart min kamera. Dels för att den är den dyraste grejen jag äger men också för att jag knappt klarar en dag utan den.

Jag kommer ihåg när jag var liten och min pappa prackade på mig värderingar om att man inte skulle fota så mycket eftersom man inte ”lever i nuet” då utan ser saker och ting som minnen redan när de sker. De må vara hänt, men fan vad jag älskar att dokumentera. Man ser saker på ett annat sätt genom kameran. När jag inte har den med mig kollar jag ibland på något och tänker att det skulle bli en schysst bild. Och visst kan det vara tråkigt att man inte kan uppskatta något vackert till fullo i stunden för att man så gärna vill föreviga det men om jag inte hade fotat hade jag nog inte tänkt så mycket på det från första början.

För mig har nog mitt fotande lett till att jag lärt mig uppskatta flera olika typer av estetik än innan, även saker som är lite halvsjaskiga och nedgångna, även vissna blommor och smutsiga fönster. Samtidigt som jag mer och mer börjat ogilla det där tillrättalagda, helt enkelt för att det inte blir några intressanta bilder av det.

Jag tror att kameran är den enskilda sak som gett mig mest glädje under kortast tid. Som har fått mig att ta mig till platser jag inte hade gått till annars, fått mig att se saker på nya sätt och som jag utvecklats mest med.

Rubriken kommer från Hanna.