Kategori: Vardag

Mitt Niotillfem-liv.

Mina grannars trädgård.

Mina favorithus i Gullmarsplan. Så symmetriska.

Vi väntade på pizza. Jag valde en med bea på. När Anna Sa att hon ville ha bea på sin pizza istället för kyckling trodde snubben vi beställde av att bea var hennes kompis. ”Men det vore ju kannibalism”, sa jag förfärat.

Therese tog en cigg på balkongen och visade mig utsikten mot globen.

Fimpburken. Therese berättade en hennes syrra brukar trycka ner fimparna, medan hon brukar lägga dem i blomlådan. Ingen orkar tömma fimpburken.

Här visar jag (i randig tröja) min kärlek till Catrin. Ovanför oss: Annas banan- och currypizza. Med bea.

Detta regnmoln mötte oss på tillbakavägen.

Blev på begäran bjuden att kolla på Sagan om ringen i Stureby men åkte istället hem på grund av pizzatröttma.

Vill aldrig sluta ändra mig.

Så många åsikter som jag innan tyckt varit korkade, extrema eller naiva som jag nu har anammat. Innan kunde jag bli rent förbannad å människor som tycker som jag gör nu och troligen finns det åsikter jag upprörs över idag om jag kommer anamma i framtiden. Tankar jag innan tog för sanning förefaller numera helt absurda i sin naivitet, samtidigt som tankar jag innan sett som idiotiska numera förefaller vara det enda rätta.

Jag tycker att det är fruktansvärt sorgligt med människor som inte förmår se utanför sina en gång fästa värderingar, inte på grund av att de inte är intelligenta nog att se andra perspektiv utan för att de inte förmår ändra sig med anledning av sin intellektuella stolthet.

Låt mig aldrig sluta utvecklas, och låt mig framförallt aldrig sluta ändra mig. Jag vill fortsätta se nya perspektiv och förkasta gamla tankar.

På väg.

Sitter i detta nu på Köpenhamns flygplats och väntar på sista flyget hem till Stockholm. Så glad och peppad. Tack alla fina läsare som har gjort mitt liv i exil mer uthärdligt, tror fan jag hade avlidit utan bloggen och uppmuntrande kommentarer.

Pallar fan inte med mig själv.

Hatar den där insikten som kommer ibland att jag måste börja ta hand om min hälsa. Jag röker alldeles för mycket, tränar för dåligt (försökte köra ett ryck med fick falsk ischias i typ en månad), äter alldeles för mycket socker, sover för sent, sitter stilla för mycket och så vidare och så vidare. Allt detta vet jag om, men orkar aldrig ta tag i ordentligt. Det jobbiga är att jag skiter i  det även fast jag märker en direkt effekt på hur jag mår när jag gör det. Varför? Varför beter jag mig så korkat?

Jag verkar ju dessutom ha en viss tendens att gå ner mig i lättare depressioner vilket gör detta ännu mer puckat. Jag vet ju med mig att det hjälper att leva hälsosamt men jag gör det ändå inte.

Jag borde också ta och fixa ihop någon slags portfolio med texter så att jag kan söka skrivuppdrag. Ja, det är väl lite pretentiöst av mig att tänka att jag kan kamma hem något men det är ju dumt av mig att inte ens försöka. Är helt omöjligt för mig att ta tag i den typen av projekt av någon konstig jävla anledning. Märkligt, med tanke på hur troligt mycket tid jag lyckas lägga på att skriva utan att det utgör ett problem.

Åh. Orkar inte med mig själv ibland. Hatar att bete mig såhär puckat och ha såhär svårt för att bara få saker och ting gjorda.

Nåja. Imorgon börjar mitt nya liv. Eller nåt.

Snart.

Fick ett sms av pappa igår där han frågade om jag vill gå på restaurang på söndag. Då trillade det liksom ner, detta att jag snart snart är hemma. Snart får jag flyga in över Sverige, möta min familj på flygplatsen och åka bil genom mitt älskade Stockholm. Träffa vänner, dricka gott kaffe, vara med min familj, gå en promenad på skogskyrkogården, bada i en sjö, spela tv-spel och så vidare och så vidare. Så skönt att få vara i mitt eget hem, men människor jag kan känna mig helt och hållet trygg med.

Det kommer bli underbart.

Kravet på ständig tillgänglighet.

Här i Belgien är nästan allt stängt på söndagar. Alla klädaffärer, mataffärer och så vidare. Det enda som är öppet är caféer och vissa kiosker. I början var detta lite irriterande eftersom man är van vid annat men ganska snabbt lär man sig att man inte skjuter upp att handla något man behöver till på en söndag.

Så svårt är det egentligen inte att anpassa sitt liv efter lite sämre tillgänglighet för konsumtion men vissa verkar tycka att det är skam att affärer ibland är stängda en hel dag! Det är liksom suck och stön och så jobbigt att behöva ha en dags framförhållning när man ska köpa något. Jag blir lite irriterad på detta, för jag undrar om dessa människor någonsin tänker på det absurda i att förvänta sig ständig tillgänglighet av produkter.

Lär er ha lite tålamod och framförhållning, för guds skull. Jag förstår inte hur man kan tycka att det är rimligt att kräva att människor ska jobba på en söndag bara för att man själv inte orkar planera sina inköp eller, ännu värre, för att man vill kunna ägna sin dag åt nöjeskonsumtion. Affärerna är öppna alla andra dagar så det är inte som att det är omöjligt att få ihop det, men du kräver en ständig tillgänglighet. Det är inte vidare sympatiskt tycker jag.

Att ändra sig.

Jag har ångrat mig så många gånger under mitt liv. Jag har gått från att inte vilja kalla mig feminist till att tycka det vore helt orimligt att inte göra det, jag har gått från extrem nyliberal till socialist, jag har gått från konsumtionstokig till konsumtionskritisk, klimatskeptiker till miljöpartist och så vidare. Ibland tycker folk att det är fel att ändra sig. ”Men du skrev/sa/tyckte ju innan att…” kan det låta. Det tycker jag är tråkigt. Att kunna ändra sig och erkänna det tycker jag är en väldigt bra egenskap hos de flesta människor och då är det tråkigt att man ska straffas för det.

Vissa verkar också tycka att man på något sätt ska meddela när man ändrar åsikt för att det ska vara okej. Man ska liksom gå ut och säga ”jag hade fel innan, nu tycker jag såhär”. Det håller jag inte med om. Jag tycker inte man ska förneka vad man tyckt och tänkt om saker och ting innan om det förs på tal, men jag tycker inte att man ska behöva meddela sina åsiktsbyten. För det mesta sker det ju inte heller i ett enkelt slag att man byter åsikt, det är snarare en fråga om grader. Jag kan sällan nämna en exakt tidpunkt då jag ändrat uppfattning i en fråga. Ibland kan det ju vara så att man inte berör ett ämne ens med tanken på flera år, och när man sedan återvänder tänker man helt annorlunda kring det.

Det är inte heller alltid så att jag tycker att jag hade fel innan. Ibland så har jag förändrat åsikt lite eller bara lärt mig att se andra perspektiv. Det betyder inte att jag tycker att mitt tidigare tankesätt är uppåt väggarna fel. Ett sånt exempel för mig är drogfrågan. Innan så var jag jätteliberal i min inställning till alkohol, idag kan jag i mycket högre grad se problemen med en alltför fri alkoholmarknad. Jag kan tycka att mitt tidigare tankesätt var banalt, men ha kvar vissa tankegångar och kompletterat med nya. Jag har inte gjort någon helomvändning men lärt mig att se andra sidor också.

Det är inga konstigheter med att man skaffar mer kunskap och insikt under livet gång. Jag tycker jag är mycket klokare nu än vad jag var för bara ett år sedan men säkert kommer jag i framtiden tycka att vissa saker jag tycker idag är idiotiska eller banala. Jag är helt okej med det, det viktiga för mig är att man har ett öppet sinne, vilja att upptäcka mer och förmåga att inse sina misstag.