Kategori: Vardag

Gårdagen.

Åt äggröra till frulle.

Hade min myströja på mig.

Gick till skolan.

Hade lektion. Fick ta del av mycket spännande information om hur man böjer franska verb.

Åt lite frukt för att få upp blodsockret.

Gick förbi en spännande affär på vägen hem.

Där fanns det en skitstor klocka.

Åt tomatsoppa till lunch.

Skrämde ut katter från trädgården.

Hämtade barnen vid skolbussen.

Bakade chokladkaka.

Och gjorde rödbetssallad.

Sedan fikade jag med Desirée och Hanna (fast bilden är från en annan dag).

Sen gick jag hem och sov.

Lära sig istället för att älta.

Fy. Igår var en såndär dag när allt gick fel. Ingenting fungerade och jag var sur, arg och tvär.

Men jag har börjat lära mig det där med att inte älta, att bara acceptera att man felade och sedan gå vidare och försöka göra bättre ifrån sig till nästa gång. För om man bara ältar kommer man fan aldrig vidare.

Nu låter jag väl som Mia Törnblom, men jag vill verkligen kunna greppa det där med att det förflutna ligger bakom en och att man inte kan förändra det. Man kan bara undvika att göra samma misstag igen.

För övrigt har jag dragit igång en ”liten” hälsosatsning som är att det radikala att stänga av datorn klockan halv tio på kvällen och varva ner lite. Det är faktiskt en stor grej för mig. Då får man underhålla sig med något annat, typ läsa en bok eller något annat analogt.

Välbetalt distanshalvtidsjobb sökes.

Just nu känner jag mig sådär sanslöst vilsen som man gör ibland. Jag vet över huvud taget inte var jag är eller var jag är på väg. Vad jag vill göra i livet. Gud vad skönt det hade varit att bara ha något halvtidsjobb med hyfsad lön som jag kunde sköta över internet och sedan kunna resa runt och bo precis vart jag vill. Någon som har ett sådant på lager?

Hemma.

Jag har bott på samma ställe hela livet. I samma villa, med samma familj, i samma område. Hela mitt liv har jag gått samma väg till tunnelbanan. Hela mitt liv har jag promenerat på samma kyrkogård och i samma naturreservat. Den här bilden är tagen på den vägen jag gått till skolan och tunnelbanan under hela mitt liv.

När man bott på samma ställe hela livet ås tror jag inte man inser hur mycket platser kan betyda för en. Men nu, när jag inte har tillgång till dem, så saknar jag dem verkligen.

En bra grej.

En sak man inser när man kommer till ett nytt land och skaffar helt nya vänner är hur otroligt skönt det är att inte vara 15 år gammal längre. För även om det snackas skit om andra så är folk inte sådär äckligt falska längre som människor kunde vara i grundskolan. Och de som är falska har liksom ingenting för det, utan blir rätt snabbt illa omtyckta. Det är skönt att människor växer upp och blir mer mogna och framförallt snällare. De allra flesta människor är ju faktiskt godhjärtade i någon mening.