Äktenskapsinlägget kommer inom kort, jag lovar! Anledningen till att det tagit sådan tid är att jag varit tveksam inför vad jag tycker i frågan, och då inte bara i termer av ”för eller mot” utan jag har haft väldigt svårt att sortera min tankar.
Men jag ska sätta mig ner och skriva det där, liksom jag måste sätta mig ner och skriva min feministskola. Funderar på att skriva om en grej som relaterar till DennisM men funderar på om jag är villig att ge honom det utrymmet. Vi får se!
En grej jag saknar från hemma är de där dagarna när jag inte lämnade huset på hela dagen, Emanuel lagade mat och vi kollade på tv-serier. Det var mysigt.
Men sen kommer jag på hur jävla frustrerad jag var över mitt liv då. Hur rädd jag var och hur ledsen jag var. Hur lite jag trodde på mig själv och min förmåga.
Jag mår dåligt här ibland, det gör jag. Ibland känner jag mig ensam och olycklig och vilsen. Men livet står i alla fall inte stilla längre.
Men herregud. Varför måste det vara så förbannat jävla jobbigt att vara människa. Sliter mitt hår pga denna frågeställning just nu.
Idag känns det som om hela jävla världen är emot mig. Hela veckan har för övrigt varit skitpissig: jag har varit otroligt nedstämd och deppig.
Kan någon bara snälla säga något för att muntra upp mig lite. Som att det löser sig. Som att de vill att jag ska skriva krönikor för deras tidning och att jag får betalt.
Idag strejkar en massa människor som jobbar med kollektivtrafiken i Bryssel, och gud vad det klagas! Det är såklart skitjobbigt när tunnelbanorna inte går som dem ska, men herregud, det är väl inte mer än rätt att de går ut i strejk om deras arbetsvillkor är kassa.
Jag känner verkligen att de tär helt okej att offra en del av sin bekvämlighet för att de ska kunna kräva sina rättigheter. Så det så!
Går förbi denna flera gånger varje dag när jag går ut med hunden. Gillar den av någon anledning.
Ibland önskar jag att jag var en lite mer älskvärd person. Att jag var lite charmig, lite glad, lite positiv och inte så förbannat rabiat och grinig. Ibland önskar jag att jag var lite korkad, eller i alla fall kunde undvika att fundera så mycket.
Då är jag glad att jag har den här bloggen och er som läser för här känner jag att jag får uppskattning för den sidan hos mig. Det glädjer mig. För den sidan är liksom jag, och om den inte får komma till uttryck och märkas så skulle jag nog bli galen.
Mycket av min självkänsla bygger på att jag skriver och att andra läser. Jag har nog inte fattat hur viktigt det är för mig fören nu, när jag flyttat, men jag tror faktiskt inte att jag skulle palla utan det.
Min stora mardröm i livet är att bli dum i huvudet. Man kan ju bli det, man kan bli galen eller knarka sönder sig eller bli dement. Jag kan nog inte tänka mig något mer smärtsamt. Jag vet faktiskt inte vem jag skulle vara utan förmågan att kunna resonera.
Har ni några egenskaper som betyder sjukt mycket för er, som ni har byggt era liv kring?
Det här med falskhet. Man tänker att människor växer ifrån falskheten när de blir äldre, vilket för det mesta stämmer, men ibland stämmer det inte. Vad som däremot är så annorlunda, det är jag själv. Jag bryr mig inte längre, blir inte upprörd eller sur, känner inte att jag behöver delta eller ta avstånd från personer som är falska. De bara finns, och det är synd för dem.
Jag kommer ihåg hur otroligt upprörd man blev över falskhet när man var liten. Jag tyckte verkligen att det var en synd att snacka skit. Men nu känner jag bara att ja, sådär är folk och det är inget konstigt med det. Lite tråkigt kanske, men inget jag tycker är jobbigt eller upplever som ett hot.
Det är så skönt när man slipper vara på sin vakt hela tiden. Inte för att alla omkring en vill en väl, utan för att det helt enkelt inte känns så jävla jobbigt om någon skulle snacka skit eller tycka att min tröja är ful fast de sa att den var snygg. Det är liksom okej.