Bästa Top model-citatet: ”min personlighet är en så stor del av mig och det är som om ingen ser den”.
Överlag uppmaningen att folk ska visa ”mer personlighet” känns så perverterad. Jag fattar ju varför, men herregud. Vissa personer har ju liksom ingen rolig personlighet, ska man bara trolla fram den då?
Detta är tjejen utan personlighet.
Kollar på Americas next top model säsong 6. Det är fan sjukt bra tv! Det är helt fantastiskt när Tyra ska prata med tjejerna om deras framtidplaner och alla ba: ”jag vill jobba med välgörenhet”.
Men det absolut bästa är när den obligatoriska stylistbögen skämtar med dem om att de ska raka av sig håret, när de egentligen bara ska ha på sig någon slags skalpperuk. Det blir verkligen så fantastiskt dålig stämning.
Kul kul. Då brilliance tydligen har bestämt sig för att alltid dra in precis min hårfärg så har jag nu blivit tvungen att byta. Chansade lite och den visade sig bli lite lätt rosa. Känns värdigt.
Ätit frulle.
Kokat rödbetor.
Hängt på Gullmarsplan.
Premiärgått på systemet.
Fotat cyklar i väntan på bussen.
Åkt buss med Daniel och Sofia till fest hos Clara, som jag tyvärr inte tog en enda bild under.
Hängt med Emil.
Och baby Chris.
Gjort pizza.
Hejhej bloggen, här sitter jag och har det bra.
Idag har jag påbörjat mitt nya liv genom att köpa en sexig BH från Celvin Klien för att belöna mig själv för att jag är en så himla inspirerande tjej!
Nu ska jag kolla på gossip girl i badkaret. Ok hejdå.
Hejhej bloggen! Idag har jag varit sjukt ambitiös och gjort pizza (!) som jag dessutom ätit tillsammans med min bror. Vi har alltså haft en liten familjemiddag trots att mina föräldrar är bortresta.
Imorgon tänkte jag börja mitt nya liv och komma i självslig balans innan jag åker till Bryssel så jag inte ligger där som ett jävla vrak. Hur börjar man då ett nytt liv? Min plan är som följer:
Jag har även en massa spännande saker att skriva om. Som våldsglorifiering, åldersgräns på bloggar och det nya socialt accepterade kvinnoförtrycket.
Innan så har jag tänkt att jag ska chilla hela sommaren och så ta tag i mitt liv när jag kommer till Bryssel, men nu har jag insett att jag inte kan komma dit som ett hormonellt vrak. Jag måste hela enkelt börja träna och gå upp i rimligt tid och allt sånt där nu för att palla med resan och den känslomässiga omställningen.
Jag är så jävla känslig när det kommer till min livsstil. Kroppen säger ifrån, jag orkar ingenting och musklerna värker.
Jag vet ju att jag kommer må så otroligt mycket bättre om jag bara går till gymmet ett par gånger men fan vad det tar emot. Så otroligt jävla mycket faktiskt.
LOL. Spydde nyss och min spontana tanke var: ”detta är min kommentar till sakernas tillstånd”.
Herregud. Det tog mig fan fem minuter att fatta den här ordvitsen. Fnulade jättelänge på vart man skulle komma eftersom det inte verkade finnas en speciell plats för att fira detta event. Känner mig inte sådär jätteintelligent.
Fy alltså. Natten var ett sånt jävla helvete. Låg och hade asmycket ångest inför resan och alla saker jag skjutit upp och att jag låtit min stackars kropp och mitt psyke förfalla. Önskar att jag hade tränat yoga varje dag istället.
Började även fundera lite på om det här med Bryssel verkligen är rätt beslut. Som tur är har jag inget val längre och jag kommer absolut inte att åka hem när jag väl är där. Det har jag bestämt.
Idag är det tre veckor till det att jag åker och jag börjar bli nervös. Det är nog inget emot hur det kommer vara när jag sitter på flyget. Herregud, jag kommer behöva ta ångestdämpande för att inte kollapsa.