Orgasmproblemet.

Det här med kvinnors orgasm är ett ämne som väcker mycket känslor och tankar. Att heterosex i regel utgår från mannens kåthet och mannens orgasm är väl ingen större nyhet för någon. Men det finns även andra aspekter i synen på kvinnors orgasm som jag tycker är problematiskt.

När jag var yngre så hade jag väldigt svårt att komma, vilket såklart främst berodde på att jag hade sex med personer jag inte var trygg med och som inte brydde sig om att ge mig närhet och ömhet, kort sagt personer som objektifierade mig. Jag tror att de flesta kvinnor som har haft heterosex har haft sin beskärda del av detta. Under den här perioden tyckte jag att det var väldigt jobbigt att jag inte kunde komma, men det var inte så mycket för min egen skull som för hans skull. Jag ville komma för att han skulle känna att han kunde ge mig orgasm, så att det skulle bli så kallat ”bra sex”. Det viktiga var inte hur jag upplevde sexet utan att vissa saker skulle klaffa, och en av dessa var att kunna få orgasm. Jag lyckades inte få orgasm under den här perioden vilket inte är så konstigt eftersom jag aldrig kunde slappna av och njuta av sex för min egen skull, eftersom det alltid var någon annans njutning som stod i fokus.

Jag kan också tycka att det är jobbigt när män verkligen gör det till ett mission att få mig att komma, det får mig att känna mig extremt stressad och pressad och det tycker jag verkligen inte om. Det känns som att dessa män utsätter mig för en slags ”positiv” objektifiering, alltså att jag fortfarande används som ett objekt för att de ska kunna leva upp till vissa föreställningar de har om sig själv, i det här fallet ”bra i sängen”. Det handlar fortfarande om att de utnyttjar min kropp och försöker få mig att kännas vissa känslor för sin egen skull. Detta är inte ömsesidigt sex.

När jag inte har kunnat komma trots en mans ansträngningar har det alltid känts som att det är mig det är fel på, när det nog egentligen snarare har handlat om att jag inte har kunnat känna mig trygg i den sexuella situationen eftersom det alltid har känts som att det förväntas en massa av mig. Det är också ofta såhär ”orgasmproblemet” läggs fram, det är kvinnor som har problem med att få orgasm, det handlar inte om sättet vi har sex på utan kvinnors anatomi, känslor eller whatever.

På senare tid har det börjat dyka upp idéer om ”g-punkten” och ”g-punktsorgasm”, det vill säga någon slags specialorgasm en skulle få genom omslutande sex som inte kräver stimulans av klitoris. Att kvinnor kommer utan att klitoris stimuleras är mycket ovanligt, däremot är klitoris ett stort organ och inte bara en liten knopp. Det är alltså fullt möjligt att klitoris stimuleras vid omslutande sex även om en inte aktivt smeker sig. Det är såklart himla kul för de kvinnor som kan få orgasm så, men det är ingenting som bör höjas upp till norm eftersom de flesta kvinnor trots allt behöver mer aktiv stimulans av klitoris för att kunna få orgasm.

Jag uppfattar det mycket som att snacket om g-punktsorgasm är ett sätt för män att slippa bry sig om hur de har sex med kvinnor, alltså att kvinnan kan ”lära sig” att få g-punktsorgasm och i så fall kan en köra på som vanligt. Ofta uppfattar jag det som att g-punkten diskuteras utifrån just detta, att kvinnor ska ”hitta den” och ”lära sig” att komma genom g-punkten, och om de inte lyckas med detta så är det något fel på dem.

Ibland så ligger fokus i g-punktsnacket även på att män ska ”hitta” en kvinnas g-punkt, och då görs kvinnans kropp till ett område för manlig kunskap och i förlängningen även manlig kontroll. Mannen ska ”upptäcka” kvinnan, förstå hur hennes kropp fungerar, för att sedan kunna ge henne något. Kvinnans kropp blir ett mysterium för mannen att bemästra. Vem är det som sitter på makten här? Det är mannen som ska förstå kvinnan, men det hela ska ske på ett högst instrumentellt sätt. Mannen ska bemästra kvinnan. Om mannen lyckas med detta bemästrande av kvinnokroppen är det ännu en förmåga han kan lägga till sin lista, ungefär som att mecka med en bil.

Jag har sällan upplevt att min egen njutning har stått i fokus när det har talats om sex och liknande, utan att det snarare har handlat om att jag ska göras tillfredsställbar, alltså att det ska bli möjligt för en man att på något vis ge mig njutning. När detta inte har lyckats har jag uppfattat mina ”problem” som en börda för de män jag har haft sex med, inte som något som främst är tråkigt för mig.

Fokuset på just orgasmer ser jag som en stor del i det här problemet. Det är som att sex skulle vara soft och jämställt bara alla inblandade kommer, något som inte alls behöver vara fallet. Jag tänker att diskussionen om kvinnors sexuella njutning måste sluta ha sin utgångspunkt i just orgasmer och istället börja handla om hela den sexuella akten, såväl raggande (eller vad en nu kallar det), sex och även hur en agerar mot sin partner efteråt. Jag tror att detta för de flesta är mer värt än all kunskap om g-punkter och liknande.

I mina ögon behövs det inga vetenskapliga förklaringar för att eftersträva skönt sex.

Jag fick den här frågan som tycker är intressant. Det jag tänkte diskutera i det här inlägget är inte kvinnors orgasmer som sådana utan mer synen på ”vetenskap” som presenteras och som jag uppfattar som ganska vanlig.

Jag är sämst på att argumentera och diskutera (speciellt irl) och har en kompis som är djävel på detta dock tror hen inte på ett patriarkat utan mer på ”riktig vetenskap” som hen uttrycker det. Vi diskuterade bland annat den kvinnliga orgasmen och hen påstår att de flesta kvinnor inte kan få orgasm via penetrering på grund av det inte har något syfte. Kvinnor ska helt enkelt njuta av sex utan att få ett klimax medan sexet ska handla om mannens orgasm i stället. Detta gjorde mig så sjukt förbannad. Bara för att det inte finns någon vetenskaplig anledning till kvinnlig orgasm ska vi helt enkelt se det som en bonus om vi får en. Själv tror jag att kvinnan och mannen får orgasm av samma anledning: att båda ska vilja ha sex. Orgasm och utlösning är ju trots allt olika saker även om män oftast får detta samtidigt. Min teori är att kvinnor har svårare att komma på grund av år av tabu kring kvinnlig sexualitet. Kan inte du skriva ett inlägg om detta?

Din vän verkar resonera ganska märkligt kring ”riktig vetenskap” och patriarkatet. Patriarkatet är en etablerad vetenskaplig teori som används på en mängd olika forskningsområden, så det finns verkligen inget som säger att det skulle vara mindre ”riktigt” att härleda något till patriarkatet. Däremot kan patriarkatet inte ”bevisas” som typ en sten, men detta gäller för alla vetenskapliga teorier. En teori kan inte ”bevisas”, det är bara en förklaringsmodell som kan fungera mer eller mindre väl. Teorin om patriarkatet fungerar ganska bra för att förklara det faktum att kvinnor inom en mängd olika områden har mindre makt, inflytande och så vidare. Men det är klart att den här personen har sin världsbild och gärna vill försvara den med ”vetenskap”.

Jag har hört (betoning på att detta verkligen inte är något jag vet säkert) att det rent fysiskt ska vara ungefär lika svårt för kvinnor att få orgasmer som för män, vilket inte är så konstigt med tanke på att våra könsorgan egentligen är väldigt lika. Det är liksom samma ”delar” som formats annorlunda.

Sedan tycker jag att det är en märklig inställning din vän har till världen i största allmänhet. Vad spelar det för roll om det finns en ”vetenskaplig anledning” till något, och vad ska det begreppet ens betyda? Jag fattar faktiskt inte riktigt. Vetenskap handlar om att beskriva världen, inte diktera hur den ska se ut. Uppenbarligen så kan många kvinnor få orgasmer och det är väl skitsamma om det finns ”anledning” till det eller inte, det är väl skäl nog att dessa människor får det softare?

Om det nu är så att det finns någon vetenskaplig ”förklaring” till att kvinnor har svårare att komma ser jag fortfarande inte hur det skulle vara relevant? Det är väl ändå en soft grej om kvinnor får orgasm alldeles oavsett. Hur oviktigt tycker denna människa egentligen att kvinnors njutning är? Jag finner det ganska absurt att reducera det hela till en fråga om ”vetenskapliga skäl” och helt ignorera det faktum att kvinnor är människor. Spelar det någon roll om det ”fyller ett syfte”, nu när det är möjligt ska väl folk ha det soft? Personligen tycker jag att det är ett egenvärde att kvinnor njuter men DET ÄR VÄL BARA JAG antar jag… Merparten av det sex människor har fyller för övrigt inte något ”syfte”, om en med syfte menar ”reproduktion”, så då kan vi väl lika gärna lägga ner skiten?

Jag tänker mig att en ganska central del i detta att kvinnor har ”svårare” att få orgasm är just denna inställning till kvinnors orgasm som en ”bonus” och inte något som tas för givet eller som sexet utformas kring. När jag varit med män som prioriterat min njutning och sysslat med sexuella praktiker som inte är omslutande sex så har jag förvisso inte alltid kommit, men sexet har känts tillfredsställande och avsaknaden av orgasm har inte varit ett stort problem. Jag tänker att det kanske skulle bli något enklare om människor kunde sluta leta ursäkter för att kunna bortprioritera kvinnor njutning och istället tog detta på allvar och eftersträvade sex som är skönt för båda parter. I mina ögon behövs det inga vetenskapliga förklaringar för att eftersträva skönt sex. Varför ska vi ha sex om det inte är najs för den ena parten?

Rörande frågan om kvinnlig orgasm som sådan så tänkte jag skriva om det lite senare i veckan. Har gjort en del observationer kring hur ämnet behandlas så tänkte köra ett stort inlägg om saken.

#Kvinnanslust och manlig njutning.

Det går en hashtag på twitter nu som heter #kvinnanslust och jag tänkte apropå det blogga lite om det här med sex. Jag var sexuellt aktiv ganska länge innan jag ens vågade ta på en kuk, än mindre utöva oralsex. Jag var också länge extremt obekväm med att bli slickad eller att bli tagen på. Det enda som gick var liksom omslutande sex, och det tyckte jag inte var så jävla roligt heller.

Jag har funderat mycket på vad skälet till det här var, varför jag var så extremt hämmad. Jag har liksom inte varit en blyg person på det sättet, jag har haft lätt för att prata om sex och så vidare.

Och jag tror, ärligt talat, att mycket av det berodde på vilka personer jag hade sex med. Jag hade framförallt sex med en person som jag var förälskad i under en lång tid men som inte var kär i mig och jag tror att sexet var ett sätt att få närhet till hen. Hen var dock extremt ointresserad av all form av ömhet, vilket gjorde att alla slags initiativ blev väldigt svåra att ta och att jag inte kunde slappna av när hen försökte slicka eller ta på mig. Det kändes helt enkelt inte som att det fanns något verkligt intresse av mig som person eller för min njutning, vilket gjorde det otroligt svårt att släppa hämningarna under sex. Jag fick inte orgasm med den här personen och det var inget som hen verkade vara särskilt intresserad av heller. Hen nöjde sig med mitt ”jag har svårt för att komma” och utforskade aldrig frågan vidare, frågade inte vad jag gillade eller visade något större intresse för att jag skulle få orgasm.

Sedan har jag haft sex med män som har varit väldigt måna om att jag skulle komma, men liksom på ett hetsigt sätt. Som har krävt färdiga svar på vad jag vill ha, som om jag vore någon slags apparat med en bruksanvisning till. Som har förväntat sig att jag själv ska ha full kunskap kring vilken typ av sex jag tycker om, vilka knappar en ska trycka på. Och när jag inte har haft det så har de liksom skitit i det, och skitit i min njutning över huvud taget. Det har varit allt eller inget: antingen ska jag komma i någon slags superorgasm eller så kan de lika gärna var. Som om den kvinnliga orgasmen var någonting en ”vann” som man.

Nu har jag kommit underfund med vad jag gillar i ganska hög utsträckning, men det är fortfarande inte som att en kan göra en speciell grej tillräckligt länge och så går det. En viktig del för mig, och troligen många andra, i att kunna få orgasm är att kunna slappna av ordentligt. Kan jag inte det så är det så gott som kört. Och avslappning kräver ömhet, engagemang och omtanke, det kräver ett genuint intresse för min njutning från min partners sida, inte någon slags hetsig orgasmjakt.

En annan grej jag kan tycka är jobbigt är när min partner själv inte visar om/att hen njuter. Det känns som att det är något som förväntas av kvinnor i väldigt hög grad, alltså att vi ska stöna och så vidare, men den manliga njutningen är inte alls en lika stor del av hur sex porträtteras. Den manliga orgasmen är det såklart, men på vägen dit är det mest kvinnans stönanden och så vidare som står i fokus. Vissa män är otroligt sammanbitna under sex, något som i alla fall får mig personligen att bli väldigt osäker. Det kan kännas som om män som inte visar att de njuter tar ifrån mig min agenskraft i sexuella situationer, att det liksom blir deras prestation för att få mig och sig själva att njuta som står i fokus. Detta tycker jag blir väldigt hämmande, både för att få min partner att njuta men också för att få mig själv att njuta, till exempel ta på min själv under sexet. Jag tycker ju om att till exempel ge oralsex, petting och så vidare men om alla sådana initiativ möts av sammanbiten tystnad så förtar det glädjen i väldigt stor utsträckning. Det gör liksom att den sexuella initiativkraften hamnar i min partners händer och kringskär mina egna möjligheter till att ta initiativ.

Bilden är ritad av Suhinina.

Jag tänker att detta hänger ihop med normer kring kön i stor utsträckning. Män förväntas vara de som tar initiativen, som ”äger” situationen. De förväntas också vara ”starka” på det sättet att de ska ”äga” sin egen njutning, att den inte ska ligga i någon annans (kvinnans) händer. Det finns ju också män som tar illa upp om kvinnor tar på sig själva under sex, något som jag tänker hänger ihop med detta. Mannen ska liksom klara av allt själv, tillfredsställa både sig själv och kvinnan på egen hand. Kvinnan ska bara ta emot, slappna av och ”njuta” (fast såklart under förutsättningen att hen visar det jävligt tydligt, eftersom det är mannens kvitto på hens manlighet).

Bilden är ritad av Suhinina.

För mig är det befriande när jag verkligen märker att män njuter och känner att jag får utrymme att också agera sexuellt, för deras njutning. Det gör att jag får en del av makten över sexet, hur det ska utformas och så vidare. Det gör att jag inte bara vågar göra mer med min partner, utan också med mig själv, att jag vågar ta initiativ.

Jag önskar att män i högre grad kunde skippa sina stenansikten och visa att de njöt, för det tror jag skulle leda till mycket bättre sex för alla inblandade.

Bilderna kommer från ett inlägg som Suhinina skrivit om just detta med manlig njutning, läs det!

Feminism del tre, den kvinnliga orgasmen.

Det talas mycket om kvinnor och deras orgasmer. Om g-punktorgasmer och klitorisstimulans och att den kvinnliga orgasmen borde ses som lika självklar som den manliga.

Jag var tvungen att vara sexuellt aktiv i flera år innan jag kunde komma och det är fortfarande bara under vissa mycket specifika omständigheter jag kan göra det. Det kräver en viss ställning, en viss sorts sex och så vidare. Vad jag tror gör mig lite speciell är att jag har lättare att få orgasm via penetration, utan stimulans på klitoris. Framförallt är det skönare.

I varenda tjejtidning kan man läsa om hur man ska gå tillväga för att få orgasm. Om en massa olika spännande orgasmer som tydligen ska vara lite extra sköna. Jag kan bli otroligt trött på detta orgasmtjat. Jag trodde att det var fel på mig för att jag inte kunde komma. Jag fejkade och hade mig. Jag hade till och med dåligt samvete för att jag inte förmådde njuta ordentligt. När jag väl lyckades få orgasm så blev det plötsligt otroligt viktigt och sexet kändes ”ofärdigt” utan den, så är det fortfarande.

Det är tråkigt att det enda sex ska handla om är att och hur man får orgasm. Missförstå mig inte nu: orgasm är skönt och en viktigt komponent i mitt sexliv. Jag skulle tycka det var trist att aldrig få orgasm eller att få det väldigt sällan. Men samtidigt kan jag fundera på om denna jakt på orgasm inte begränsar mig lite för mycket i mitt sexliv också. Ganska ofta kan jag känna att jag inte orkar med sex helt enkelt för att jag inte orkar med hela proceduren som krävs för att komma, men att jag kanske skulle ha orkat litegrann, så att det ändå kunde vara skönt. Eller att jag inte ids testa nya saker eftersom jag vet hur jag kan komma, och inte intresserar mig för att ta sexet till en nivå utöver det.

Många får nog mest prestationsångest av denna eviga orgasmpropaganda vi utsätts för i våra liv. Vi blir ju verkligen matade med tjat om hur man ska uppnå den bästa orgasmen, hur man ska få flest orgasmer, vilka hjälpmedel man ska använda för att få orgasm och så vidare. Men inget av dessa tips har någonsin hjälpt mig. Vad som har hjälpt är att experimentera våga testa nytt och våga köra på det man faktiskt gillar. Om man har sex ofta och inte är rädd för att testa nya grejer så kommer nog orgasmen förr eller senare, och dessutom har man det skönt på vägen.

Faktum kvarstår dock att den manliga orgasmen ses mer som en självklarhet i samhället. När killen har kommit är sexet för det mesta slut, och annars fortsätter de flesta nog tills killen kommer. Killar som inte får orgasm så enkelt tycker i regel att det är jobbigt och tjejer känner sig misslyckade om de inte lyckas få killen att komma. Kvinnlig orgasm ses inte alls på på samma sätt, det är mer så att killen ”lyckas” eller är ”snäll” om tjejen faktiskt kommer, men om hon inte gör det hör det till det normala. Detta trots att många tjejer säkert skulle kunna komma med ganska enkla medel.

Jag tror inte att lösningen på detta är att utropa orgasm som någon slag kvinnlig rättighet. Tvärtom tror jag att man måste sänka orgasmfixeringen i samhället överlag, både för män och kvinnor. Vara nöjd med sexet om det var skönt även om man inte nådde hela vägen fram och sluta se den manliga orgasmen som slutpunkten i ett samlag. För att börja fokusera mer på orgasmer i allmänhet kommer nog inte att resultera i något gott för de flesta. Det kommer att ta fokus från allt annat trevligt som finns i sex. Och faktiskt så tror jag att orgasmkvoten i samhället kommer höjas markant om folk istället för att läsa orgasmtips i Cosmopolitan istället började ha sex ofta och själva försökte ta reda på vad de gillar och inte gillar.