Mognad?

Två saker jag börjat tycka är totalt ointressanta på sista tiden:

  1. Shopping. Jag tycker fortfarande att det kan vara kul att ”piffa till” sig och ha fina kläder men satan vad tråkigt det är att shoppa. Innan så älskade jag att shoppa. Nu kan jag ibland drabbas av den där konsumtionssugna känslan men då tänker jag bara lite på att gå i affärer så går den över. Innan så kunde jag kolla på ett modefoto och tänka att jag skulle vilja ha den där prylen, men nu känner jag verkligen inte så längre.
  2. Träning och ”hälsa”. Innan så var ju sjukt intresserad av kost och träning men nu tycker jag bara att det är brutalt ointressant. Det är dock inte enbart positivt eftersom det leder till att jag inte pallar bry mig om min kropp, vilket faktiskt gör att jag mår sämre.

Är det det här som är mognad?

Förvirring och skräck.

Seriesidorna är ju då det enda jag läser i tidningen.

Därför var det mycket förvirrande för mig när DN plötsligt bytte plats på serierna från kulturdelen till huvuddelen. Jag bläddrade fan igenom kultursidan 10 gånger innan jag gav upp och insåg att det var kört. Den som hittade serierna till slut var min lillasyster.

Men det värsta var att de bytte tillbaks efter ungefär fyra dagar, precis när chocken hade lagt sig.

VM i nervositet.

Hej jag heter Fanny och jag är fan världens mest nervösa person. Allvarligt. Jag vet ingen som oroar sig mer än jag utom möjligtvis min mormor. I helgen har jag fått veta att det tydligen är lite av ett släktdrag.

Jag känner att det passar väldigt dåligt ihop med resten av min person. Man kan ju inte vara nervös om man är en cool feminist.

Ska fan köpa en självhjälpsbok och göra lite ”jag är inte rädd”-övningar framför spegeln varje dag så att jag kan bli en lite mer harmonisk person. Gu va skönt det vore. Någon som kan rekommendera ej bra?

Folk som inte kan se efter sina jävla hundar.

Satan vad jag lackar på folk som inte kan ta hand om sina hundar.

Här bor det en kvinna som äger inte mindre än fyra skitaggressiva hundar. De börjar skälla när man är på typ 30 meters avstånd. Men kärringen har ändå inte vett att stänga sin jävla grind så att de inte springer ut.

Igår tog hon dessutom ner alla på stranden där det leker i massa barn. Dessutom glor hon surt på alla hundarna skäller på, som om det vore deras fel…

Fan vad jag blir trött på människor som inte fattar att det faktiskt finns de som är hundrädda. Eller som bara inte fattar att fan vem som helst blir rädd om fyra hundar skäller på en aggressivt och springer efter.

Mensskvaller.

Kommer ihåg när man var ca 14 och tyckte att det var fett pinsamt att ta supertampongen, alltså den som suger upp mest. I mitt huvud så kollade alla snett på den som blöder mycket. Kanske skvallrade de andra tjejerna i klassen om min niagarafallsmens.