Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Det här med att bjuda.

Ett argument som hörs skitofta är att feminister minsann vill ha jämställdhet, men ändå vill att män ska betala på dejten. Detta gör mig så sanslöst trött. Kanske inte framförallt för att det är osant (vilket det är) utan för att det är så jävla snålt.

I mitt liv har jag bjudit folk på en massa saker. Framförallt när jag hade pojkvän, medan han knappt bjöd mig på något. Detta är dels för att jag lärt mig att vara generös av mina underbara föräldrar, som alltid har varit otroligt välkomnande och generösa mot alla mina vänner och fått mig att förstå värdet i det. Det är också för att jag alltid haft gott om pengar dels på grund av att jag är privilegierad men också för att jag inte har särskilt dyra vanor.

Jag klarar mig alldeles utmärkt ekonomiskt utan att folk bjuder mig på saker och ting. För det mesta handlar det typ om en öl eller en kopp kaffe, vilket är ganska små utgifter. Jag har således inget behov av att bli bjuden och skulle aldrig kräva det av någon, men jag tycker ändå att det är väldigt trevligt att bli bjuden. Varför? Jo, för att det är ett tecken på uppskattning och generositet som jag tycker är trevligt att få.

Det är för mig bekvämt att vara i sällskap där jag känner att det inte är hela jävla världen om det blir lite ojämnt, men där man generellt har en generös attityd gentemot varandra. Om någon har det sämre ställt ekonomiskt än jag så tycker jag att det är vettigt att jag bjuder, och vice versa. Om alla tänker så så jämnar det ju oftast ut sig i längden, eller så är det den som har mer pengar som betalar mer vilket är rimligt. Däremot är det extremt irriterande när folk räknar varenda liten krona och ba: ”jag bjöd dig på en öl förut när du var pank, nu ska jag ha den tillbaks” eller är helt besatta vid att dela notan exakt lika på kronan. Herregud, man höftar väl lite?

Jag tycker att det är så intressant detta, folks inställning till att bjuda på saker. Att bjuda är något jag gör för att visa uppskattning eller för att möjliggöra för vänner som inte har så mycket pengar att göra något trevligt, inte för att få något tillbaks eller bevisa något. Man kan tycka att den som inte vill bjuda sin dejt skulle kunna strunta i att göra det och typ dela notan men man ska också vet att de allra flesta tycker att det är väldigt trevligt att bli bjudna. Om du vill visa din uppskattning för en person så är det ett effektivt sätt att göra det, helt enkelt, och det gäller både män och kvinnor.

De snålaste personerna jag stiftat bekantskap med har alla varit män. Och nu talar jag alltså inte om personer som saknar pengar, utan som aldrig är villiga att spendera pengar på andra människor än sig själva eller som gör värsta grejen av det när de gjort det och vill ha någon slags kompensation för det. Genuint generösa personer skulle aldrig börja gnälla om att andra inte ger dem något tillbaka när de typ bjudit på en öl utan skulle tänka att de har visat sin uppskattning och att den andra parten får göra vad hen vill med det. Om du känner att du inte kan bjuda någon på saker förutsättningslöst så tycker jag inte heller att du ska bjuda. Om du vet med dig att du inte kan hantera att din ”gåva” får ett annat utfall än du vill så är den inget värd, tyvärr.

26 kommentarer till Det här med att bjuda.

  • Alice skriver:

    Jag tycker snarare att det verkar vara kvinnor som är kritiska mot feminsim som prompt vill bli bjudna på middagar. Fast oavsett vilket så känns det rätt tröttsamt när jag någon gnälla om att män förväntas bjuda på middagar. Det finns gott om kvinnor som inte förväntar sig att bli bjudna på något, dejta någon av dem.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det finns vissa som använder feminismen i sina egna syften enbart, men tror generellt det är vanligare att ickefeminister förväntar sig uppvaktning.

  • Sara skriver:

    Nä fy satan för snåla människor. Känner igen den där jag-bjöd-dig-på-en-öl-när-du-var-pank. Man ba: jag sa liksom nej till barrunda för jag var pank men tydligen sa jag ja till ett lån som nu ska betalas tillbaks. Vilken bra stämning det blev… Och den där ”vi tjejer lägger ju så mycket pengar på smink, det går jämt ut om killarna betalar på dejten”. HAHAHA. Dina pengar = ditt val. Själv hade jag slutat sminka mig om jag inte hade haft pengar till att äta.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Puckat resonemang. Har stött på det själv också. Man ba: men herregud, bygg relationer med vettiga personer och ej folk som förväntar sig 100 % underkastelse under könsrollerna.

  • Det finns skrivna såväl som oskrivna regler för etikett och jag har lärt mig att den som frågar om dejten ska också plocka upp notan. Det där med att ”mannen ska betala” kommer väl från att mannen traditionellt bjuder ut kvinnan. Sen tycker jag att det är etikett att iaf erbjuda sig att betala för hälften. I förhållanden tycker jag man ska bjuda varann lite då och då, för det är en himla mysig grej att göra. Och samma med kompisar, fast då kanske jag inte betalar för deras middagar, men iaf en öl eller fika.

  • Lisa skriver:

    Nu har jag inte bott i Sverige på många år och aldrig varit speciellt attraktiv på dejtingmarknaden innan jag åkte, men jag har intrycket av att dejting inte är någon jättegrej i Sverige. Så kulturellt vet jag inte vad man kan säga är traditionellt vett och kutym.
    Grejen med att mannen skall betala kommer väl av att mannen skall uppvakta kvinnan och får så lång tid på sig att imponera som det tar att dricka upp en drink eller äta upp en middag. Själv har jag aldrig varit mycket för det där eftersom jag antingen vill tala med en person eller inte, och då är han eller hon inte skyldig mig något. Men jag brukade tycka det var skithäftigt att ha någon kostymnisse bjuda på drinkar när jag var 18, inte minst för att jag faktiskt ofta inte hade råd att äta tre mål om dagen och än mindre dricka cocktails.

  • cecilia skriver:

    Klart att det är toppen att bjuda och bli bjuden lite då och då, speciellt är det ju härligt att själv få bjuda när man känner sig lite extra ekonomiskt stadig. Man eller kvinna, skit samma. Däremot har jag funderat lite på bjudandet och delandet av krognotor. Lite av en klassfråga blir det när en del har råd att vara bjudiga mot sig själv och andra nästan jämt och därför inte funderar över uppdelande av krognotor eller att bli bjuden på eller bjuda tillbaka på krogrundor. När budgeten är slimmad är det svårare att vara den härliga bjudpersonen, på båda sidor av bjudandet. Trist att vara den som blir bjuckad och sällan har råd att bjuda tillbaka liksom. Och hemskt tråkigt att vara den där som gärna skulle vilja ha råd att dela frihetligt lika på restaurangnotan men kanske nogsamt har beställt det billigaste på menyn för att kunna betala sin egen del och resten av månadens mat därtill.

    Med det sagt tycker jag naturligtvis inte att vi ska sluta bjuda varandra på saker. Bara att det inte alltid är helt okomplicerat – helt oavsett den oerhört tramsiga ”killar förväntas minsann bjuda tjejer på middag/drinkar”-klyschan.

    PS. Nu låter det ovan som att jag är utfattig och käkar grus på restaurang, och det är ju inte alls sant. Har däremot pratat om just detta med några vänner efter en födelsedagsmiddag på rätt så stadigt prissatt restaurang (födelsedagsbarnet i fråga hade valt ställe) där det blev lite oklart hur notan skulle delas upp.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Givetvis ska man i sådana sammanhang ta hänsyn till andras ekonomi. Jag tar ganska mkt för givet att folk håller koll och tala rom pengar, vilket jag gör bland mina vänner, men det behöver såklart inte vara standard. Jag är dessutom van vid att aldrig vara ekonomiskt nödställd, vilket såklart gör mig mer kapabel att bjuda. Däremot har jag förståelse för att folk inte har det såhär, men det kan ibland vara svårt att inse om de inte själva berättar.

      Den situation du redogör för är ett ganska otrevligt scenario tycker jag. Jag anser att när det gäller just födelsedagsfiranden och så vidare så bjuder man antingen för sällskapet, eller så går ett sällskap ihop och bjuder födelsedagsbarnet och bestämmer då gemensamt restaurang och så vidare. Jag tycker att det låter jättemärkligt att som födelsedagsbarn bestämma var man ska äta och sedan ”bjuda” dit alla.

  • Anonym skriver:

    Håller med om att det är ett jättekonstigt resonemang, framför allt för att det knappast är feminister som kräver att bli bjudna, utan snarare kvinnor som tvärtemot INTE ifrågasätter rådande könsroller.

    ”Däremot är det extremt irriterande när folk räknar varenda liten krona och ba: ”jag bjöd dig på en öl förut när du var pank, nu ska jag ha den tillbaks”…”

    Absolut, har man bjudit så har man bjudit, punkt. Däremot tycker jag det är fint att komma ihåg sånt när man blir bjuden, så att man, om man i framtiden skulle få mer ordnad ekonomi, kan bjuda igen.

    ”… eller är helt besatta vid att dela notan exakt lika på kronan. Herregud, man höftar väl lite?”

    Nej, jag höftar aldrig. Jag väljer ju mat på menyn utefter vad jag har råd med och sedan betalar jag det. Visst, 5-10 kr spelar väl ingen roll, men mer än så är pengar som jag behöver.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Med höfta med notan menar jag typ om man fikat och man inte har jämn växel och så blir det några kronor fel. Sen håller jag med om att det är trevligt att bjuda tillbaks, men tkr generellt att folk ska vara mer givmilda inte bara för att andra varit det innan.

  • karin skriver:

    Jag vill alltid bjuda, har kompisar som nästan aldrig haft pengar och eftersom jag vill umgås med dom, typ fika eller gå ut så erbjuder jag mig men varenda gång så säger dom nej. För dom vill inte känna sig skyldiga. Och så var det med den kvällen liksom. Skittråkigt, speciellt när jag verkligen inte bryr mig utan VILL betala och så blir det en jättestor grej av det istället.

    Lite sorgligt dock att jag innan sett det som att jag gääärna betalar för lite vanligt umgänge, men det är ju så det blir.

  • Mella skriver:

    Det finns inte i min värld att förvänta mig att bli bjuden bara för att jag är tjej. Jag tar alltid för givet att var och en betalar för sig, men jag bjuder gärna då och då om jag har råd.

  • Krista skriver:

    Håller med dig Fanny. Verkligen skönt att umgås när generositeten känns avslappnad. En bjudning är inte ett lån! Brukar också dela notor jämt, förutsatt att alla beställt någorlunda lika.
    Dock minns jag också en födelsedagsmiddag som blev svindyr, och som inte riktigt kändes ok. Födelsedagsbarnet bjöd till att fira hens födelsedag på en mycket trendig och dyr restaurang. Jag hade helt ok med pengar, men hade absolut inte tänkt spendera typ 3000 kr på hens födelsedag. Blev förvånad att födelsedagsbarnet bestämde mat och beställde in massor av mkt dyrt vin och sedan helt självklart förutsatte att vi kompisar skulle ta notan. Jag och några till förväntades också betala notan för de gäster som inte hade råd med kalaset. Vi höll god min och betalade och låtsades som att det regnade, ville inte förstöra hens födelsedag med pengagnabb. ugh.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Sånt är himla otrevligt ja. Man kan såklart inte förvänta sig att bli bjuden på nota då man själv bestäms restaurang etc.

  • Linda skriver:

    Känns som ni missat att det handlar om normer och könsroller. Det ingår i förväntningarna från samhället att killen ska betala. Det har inget med klass eller hur mycket pengar killen har. Könsrollen dikterar att han förväntas ta initiativ till dejten och att bjuda på mat och drinkar. Det handlar om att killen måste visa sig vara värdig tjejen. Alla tjejer som tackar ja till att bli bjuden borde faktiskt fråga om de gillar prostitution också. Vill en verkligen bryta mot könsrollerna och leva ett feministiskt liv så måste en också sluta låta sig bli uppvaktad och bjuden av killar.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Ja. Men om du läser mitt inlägg så ser du ju att jag inte heller förväntar mig att bli bjuden.

    • Marielle skriver:

      Varför anser du att den som är feminist bör fokusera på att bryta könsnormer snarare än att bejaka sin vilja som människa, snarare än som en människa med könstillhörighet? Varför bryta som av en tvångstanke snarare än genuin önskan? Om en man träffar mig & jag vill vara hans stereotypa hemmafru med pajbak & BJs & jag träffar en man som vill bjuda mig på middagar, av vadan anledning är då detta ofeministiskt då det handlar om viljan till hur att leva sitt liv, & att en kan välja oberoende av kön, sett till vilja & längtan & vad en uppskattar? Normer inbegriper ju faktiskt inte alltid hjärntvtätt & att en egentligen alltid vill någonting annat. Trivs mannen med att hiva fram plånboken, låt honom? & om du då anser kvinnan vara en hora.. låt henne vara en hora. Inget fel eller ofeministiskt med varkendera.

  • Vera skriver:

    Hej och tack för en intressant blogg!

    Skulle nog vilja påstå att det finns en dimension till i det där med om mannen betalar vid en dejt, det som inom psykologin kallas ”the reciprocation rule”. Det innebär att vi känner ett behov av att återgälda det andra ger eller gör för oss. Kort och gott – att återställa balansen och inte stå i skuld. Den tragiska effekten av detta kan vara att kvinnan känner behov av att återgälda att mannen betalat dejten med en andra dejt eller fysisk kontakt, trots att man inte är speciellt intresserade av en fortsättning*.

    Som sagt, i vänskapsrelationer balanseras detta oftast med tjänster och gentjänster, en kväll bjuder jag, nästa någon annan. Men med nya relationer kan det vara bra att vara lite försiktig med vem som betalar vad.

    *Är dock medveten om att det finns många kvinnor som gärna låter sig bjudas, eller tom utnyttja män, utan att känna detta. Hur det går ihop med att the reciprocation rule anses haft ett evolutionsmässigt överlevnadsvärde och blivit genetiskt nedärvd vet jag inte.

    • Marielle skriver:

      Är det inte då även tragiskt om kvinnan levererar väldigt generöst sex med allt möjligt nasty som mannen vill ha & han då känner sig nödgad att bjuda på dyrmiddag för att återgälda?

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Så är det nog mycket. Det tycker jag är ett dåligt skäl att bjuda någon. Att bjuda är en gåva, inte något som ska ställa den andra i skuld.

      • Marielle skriver:

        I sanning. Det bör handla om generositet, inte girighet.

        Däremot kan jag tänka mig att det för många faller sig naturligt & utan girighetskrusiduller att detta mönster fungerar ändå. Att två människor som vet var dom har varandra kan vara dom parterna där en levererar generöst sex & den andra är generös med plånboken. Sådär förenklat låter det ju köpeaktigt men i detta fall handlar det om två människor som attraheras av varandra & där den ena VILL ha den typen av sex & den andra VILL bjuda så det handlar bara om en av många sorters relationsdynamik.

        Jag blir ofta bjuden på ditt & datt, inte enbart av män utan även av kvinnliga vänner då jag ju sällan har haft ekonomi & ibland vill dom ju att jag ska vara med & leka någonstans där jag inte har råd. Jag skäms inte över det då jag vet att det för dom ofta är närmre småpengar än stora summor & dom vet att det inte handlar om att jag är snål, utan fattig & jag bjuder gärna då tillfälle ges – inte som återbetalning utan för glädjekicken av att göra någon glad.

        Men män jag har umgåtts intimt med har givetvis bjudit mer än mina vänner & då har det faktiskt hjälpt mig för att inte känna att jag snyltar att ha i åtanke att jag ger dessa män någonting som andra kvinnor inte alltid ger & att han givetvis kan få visa uppskattning över att vara med mig genom att bjuda på bio & restaurangmat, eftersom det är någonting jag inte har haft möjlighet att själv bekosta men även då jag har haft möjlighet eller mannen har haft lika lite pengar har män insisterat på att betala. Jag tycker att det är en vänlig gest.

        Att säga ”Nej, så ojämställt!” känns som om jag skulle vara meden man som då jag säger att jag vill sköta tvätten & matlagningen säger samma sak. Jag vill ge öppet utrymme för människor att bejaka vilka dom är, som könstillhörande så som människor bortom det. Brukar män bjuda? Ja. Uppskattar jag det? Ja. Förväntar jag mig det? Nej. Däremot är jag så van nu att jag skulle reagera & ge mannen ett minus om han konsekvent vill splitta notan. Absolut ingenting fel med det men jag tror inte att vi skulle passa ihop då jag inte är intresserad av fullständigt likasplittande förhållanden.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Det känns alltid mer okej att vara den som bjuder mer om man vet att den andra skulle bjuda om hen kunde. Är helt ok med att bjuda mina fattiga vänner mycket

  • Lovisa skriver:

    Jag känner igen mig i det som karin säger, men tvärtom! Jag lever också väldigt billigt och frågar väldigt sällan efter saker, men ofta när jag är med mina kompisar så händer det att dom köper saker och sedan bjuder mig för att jag inte har köpt något. Vilket känns dumt eftersom det känns som att jag snyltar, men det är också konstigt om jag ska behöva köpa något jag inte vill ha för att jag inte ska bli bjuden. Och att tacka nej skapar som du säger ganska dålig stämning.

    Jag tycker också att den som har det bättre ställt kan betala – om det är jag som har gott om pengar och min vän/partner inte har det, så är det ju långt mycket roligare för mig om dom kan följa med på fika eller restaurang, eller konsert än om dom inte har råd.

    Och det där med att vara skyldig folk! Min far och farmor kan inte vara skyldiga folk, vilket gör att om man gör dom en tjänst så måste dom betala och/eller göra någonting tillbaka – det blir så otroligt jobbigt! Då vill jag inte göra saker åt dom, för det känns som att jag bara gör det för att få någonting tillbaka, och jag vet att dom inte kan ta emot det ordentligt. Vilket ju förstör hela grejen med att bjuda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv