”Feminism är inte manshat”.

Denna satans plattityd ”feminism är inte manshat”. Nej, feminism ÄR inte lika med manshat, men inte fan är det lika med manskramande heller. Feminism är en månggrenad teoretisk inriktning som kan innebära en massa olika saker. Manshat är bara en liten del av allt detta, men ändock en del. Det finns feministiska texter som uttrycker manshat, det finns feminister som gör det och så vidare. Jag tänker att dessa människor måste få finnas inom feminismen, precis som feminister som är neutrala till män eller kanske till och med tycker om män får vara det.

Jag menar, många feminister lever ju i heteromonogama relationer eller har manliga vänner, så det är knappast så att det råder någon allmän mansfientlighet inom den feministiska rörelsen. Snarare tvärtom: folk slår knut på sig för att ”inkludera” män som kanske inte ens är intresserade till att börja med.

Det är ytterst ovanligt att feminister som uttrycker manshat gör anspråk på att var de enda eller de ”riktiga” feministerna, men jag ser motsatsen ske hela tiden. Människor som berättar för mig att det jag sysslar med minsann inte alls är feminism för feminism handlar om jämställdhet och bla bla bla bla. Vad är det som ger dem rätten att läxa upp mig angående vad feminism är och inte är? Vad är det som gör att de plötsligt har något slags tolkningsföreträde i frågan?wpid-img_20140929_135203.jpgFör övrigt; vem bryr sig om vad som är och inte är feminism? Jag hatar inte män för att det skulle vara feministiskt utan för att jag har goda skäl att göra det. Till exempel att de som skadat mig mest genom mitt liv har varit män, att de som skadat mina vänner mest har varit män, att män konsekvent får mig att känna mig obekväm och hata mig själv, att män får mig att känna mig otrygg i det offentliga rummet, att män konsekvent tillskansar sig resurser på kvinnors bekostnad, att män exkluderar kvinnor från olika positioner och rum och så vidare och så vidare och så vidare i all jävla oändlighet. Jag tycker att detta är en mycket god grund för manshat, jag har faktiskt svårt att tänka mig något mer motiverat.

Detta tycker jag är en så jävla viktig grej att poängtera; bara för att en är feminist så kan en inte avkrävas att representera feminismen i allt en gör och säger. När jag skriver om mina ex så gör jag inte anspråk på att presentera någon slags feministisk teori, utan det handlar om vad som hände mig, visserligen analyserat ur ett könsmaktsperspektiv. Jag blir så trött på detta eviga krav att representera. Jag har känslor, åsikter och så vidare som sträcker sig utanför att jag ”är feminist”. Mitt intresse av att ”vara feminist” är marginellt, jag vill ha jämställdhet och jag vill skydda mig själv mot förtrycket jag utsätts för.

Så nej, jag tycker inte att ”manshat är feminism”, men jag tycker att det finns en god grund för att hata män och att denna hänger ihop med de skäl som finns för att vara feminist, det vill säga patriarkatets existens.

6 reaktioner till “”Feminism är inte manshat”.”

  1. Varför just ordvalen ”hata män” när man egentligen menar att hata mansrollen? Folk hade inte missuppfattat ”manshatet” om alla bara använde orden bättre. Det är ju ändå mansrollen som menas och inte ”MÄN” som varenda penisbärare på Jorden. Självklart blir ju det provokativt utav ba faan.

        1. Kanske inte så konstigt när du kommer in och läxar upp mig och gör en massa antaganden om vad jag menar? Du får väl se ditt eget beteende…

    1. Kanske pga att män inte ”spelar en roll” när de utövar förtryck? Kanske för att ordet manshat visar att det handlar om en kroppslig/materiell reaktion på ett kroppsligt/materiellt förtryck, medan ”mansrollshat” mer låter som en abstrakt politisk hållning? Så tänker jag iaf.

      Och: lägg av med cissexismen, tack. Mvh en penisbärande transperson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *