Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Nej, jag hatar inte ”mansrollen”.

En grej jag själv säkert gjort mig skyldig till många gånger men nu börjat störa mig på mer och mer är när människor ska komma och berätta vad det innebär att ”hata män” och släta över det.

Jag fick en kommentar där det stod att jag minsann inte alls menade att jag hatar män utan att jag i själva verket hatar ”mansrollen”. Det är absolut inte sant, det är inte ”mansrollen” som har makt och kontroll över mig, som utgör ett hot mot mig, som slår och våldtar, utan det är faktiska män som gör sig skyldiga till allt detta. Därför hatar jag MÄN, inte någon ”mansroll”.

Över huvud taget så tycker jag snacket om ”mansrollen” är så märkligt, något slags försök att frikoppla det patriarkala förtrycket från faktiska män. Givetvis finns det olika normer och ideal knutet till kön, men jag skulle ändå säga att det centrala är frågan om makt. Män har makt över kvinnor, och män utövar och upprätthåller denna makt. Även om en kvinna skulle bete sig som en man förväntas så skulle hon inte få makt, och på samma sätt har en man fortfarande makt även om han inte beter sig som det förväntas av honom utifrån hans kön.

När jag säger att jag hatar män menar jag att jag hatar det förtryck de utövar, den makt de har över mig, och detta gäller oavsett vilken ”roll” det lever ut. Visst, saker kan väl vara mer eller mindre illa men makten de har sitter inte i ”rollen” utan i deras position.

När vi pratar om ”roller” låter det som något som kan tas av och på, något skilt från individen. Detta vänder jag mig emot. Jag tror att det är viktigt att se mäns förtryck utifrån den maktposition de har som män, inte utifrån någon slags diffus ”roll” de antas spela.

Och jag är trött på att hör andra feminister släta över det jag säger, jag är trött på att höra snälla omskrivningar eller ”förklaringar” till det jag säger. Det är att ta tolkningsföreträde och göra saker och ting mindre radikala. Jag har väldigt svårt att se hur feminismen skulle tjäna på det i längden.

11 kommentarer till Nej, jag hatar inte ”mansrollen”.

  • Sara skriver:

    Tack Fanny! Det händer titt som tätt att andra inte låter mig känna det jag känner, säger till mig vad jag egentligen menar och hur jag ska uttrycka det.
    Jag hatar också män! Inte mansrollen.

  • Robin skriver:

    Heja! Vi måste våga vara radikala och sluta släta över om vi ska komma någon vart, ingen har någonsin gjort revolution med ”god ton”. Älskar att läsa dina texter.

  • esteterier skriver:

    Gjorde mig skyldig till detta senast igår – men mot mig själv. Fick grymt mycket påhopp, och det här blev liksom sättet att rädda mig själv. Känns kasst i efterhand.

    • Fanny skriver:

      Det kan jag förstå, ibland måste en ju bara komma undan konflikten. Stör mig mest på när folk försöker släta över åt andra.

  • A. skriver:

    Och om det nu skulle handla om ”mansrollen” eller ”manlighet” så är ju detta ändå något som, medvetet eller omedvetet, utövas av alla män utan undantag. Därför kan en ju inte hata mansrollen eller manligheten utan att hata alla män.

  • den fula och sura lilla flickan skriver:

    Vad händer då med dem män som faktiskt själva är missnöjda med det förtryck som ”deras” grupp utövar?
    Jag upplever faktiskt att det finns sådana män. Är bara nyfiken på hur du ser på dessa människor.

    Med vänliga hälsningar

  • P skriver:

    Hej är en kille på fjorton år som har läst din blogg i drygt ett år nu. Jag tycker speciellt om dina texter som berör barnförtryck och vuxniarkatet. Jag har genom dig lärt mig mycket om radikalfeminism och kommunism, en skulle kunna påstå att många av mina åsikter kring feminism och ekonomi är starkt påverkade av dina blogginlägg.
    Jag förstår att du hatar könsmaktsordningen. Jag förstår också att manshat inte på något sätt är jämförbart med kvinnohat som är ett strukturellt problem. Jag förstår varför du väljer att isolera dig från män. Jag förstår att jag aldrig kan bli av med min maktposition. Just därför undrar jag varför du hatar män som gör allt dom kan för att avskaffa patriarkatet och könsmaktsordningen.

    ps du är bäst och glöm inte att KAMPEN FORTSÄTTER!

  • den fula och sura lilla flickan skriver:

    Nej det säger jag inte heller. Men en del kanske kan tänka sig att faktiskt ge upp en del av den makten. Det var mer så jag tänkte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv