Feministsvar.

Här kommer svar på några av frågorna från min feministfrågestund. Jag kommer svara på några av frågorna i egna inlägg, tids nog. Ställ gärna fler frågor om feminism och politik om ni vill.

Vilka av dom ”stora” partierna tycker du är mest feministisk?

Jag tycker att vänsterpartiet är mest feministiskt. Jag är ganska oinsatt i partipolitik överlag, men jag har uppfattat att vänsterpartiet är de enda som försöker lyfta arbetarkvinnornas situation ordentligt. De är också för delad föräldrapenning.

Vilka tycker du är dom viktigaste punkterna att jobba på för att få jämställdhet? Vem ska jobba på det?

Åh, det här är en så svår fråga. Jag tycker att det är jätteviktigt att höja folks medvetenhet om hur könsmaktsordningen tar sig uttryck och upprätthålls i relationer, då jag tror att det är en viktig nyckel till att kunna motverka förtrycket. Vi måste börja diskutera kvinnoförtrycket som pågår i den privata sfären i mycket högre utsträckning. Sedan tycker jag också att hur vi värderar mäns och kvinnors arbete är en jätteviktig fråga, men jag ser inte att den kan ”lösas” fullt ut utan att vi frångår det kapitalistiska systemet. Frågan vem som ska jobba på det är svår att besvara. Jag tycker såklart att alla borde jobba på det, men jag förväntar mig inte att alla kommer göra det. I slutänden tror jag att det är kvinnorna som måste kämpa för dina rättigheter.

Hur ser du på biologins betydelse (eller icke betydelse) för olikheter mellan könen?

Jag utesluter inte att biologin kan ha betydelse för olikheter mellan könen, men jag ser det som en på det stora hela ganska irrelevant fråga. Säg till exempel att män generellt har en större sexdrift än kvinnor. Det betyder fortfarande inte att kvinnor ska tvingas ha sex mot sin vilja eller att det inte kan finnas kvinnor som har en stor sexdrift och så vidare. Även om det är så att kvinnor, rent biologiskt, är mer benägna att vara omhändertagande som betyder inte det att lönerna inom vårdyrken ska vara lägre. Oavsett vad som har gjort att ett förtryck från första början uppstått så spelar det ingen roll för min vilja att bekämpa detta förtryck. Att ett beteende är ”naturligt” anses inte vara en ursäkt när det kommer till rasism, utövande av fysiskt våld eller något sådant. Däremot anses det tydligen okej när det kommer till sexism.

Av egen erfarenhet kan jag dessutom säga att jag knappast upplever någon ”drift” att ägna mig åt de kvinnligt kodade beteenden jag definierade som destruktiva och sedan slutade med, snarare en lättnad över att slippa. Jag kan såklart inte tala för alla kvinnor men det stämmer helt enkelt mycket dåligt in på min egen erfarenhet.

I’d like to know what the bottom line measurement is when considering equality of the sexes, i.e. is it just economic power (obviously not) or a mix of key parameters. In other words, what are the key variables that would go into an equation if one could model a measurable equation that would determine the level of inequality? Does it make sense for Feminism to define such an equation? If not, why not?

Materiella faktorer (det vill säga pengar) är viktiga eftersom det säger mycket om vilken makt en har över sitt eget liv. Det säger sig självt att i ett samhälle där kvinnor generellt har en egen inkomst de kan leva på är ett samhälle där kvinnor också innehar mer makt över sina egna liv. Materiella faktorer är dessutom enkla att mäta och jag tror de är väldigt talande när det kommer till att se till hela samhällen. Med detta inte sagt att det skulle vara den enda faktorn. När jag analyserar hur jämställda folk är i mindre skala, alltså till exempel i en relation, i ett kompisgäng eller liknande, så ser jag mer till faktorer som vilka som pratar mest, vilka som blir lyssnade på och framförallt vems definitioner av verkligheten som oftast ”vinner” när det kommer till att beskriva verkligheten. En måste dock förstå att det är svårt att peka på ett antal nyckelfaktorer, utan det är mycket som samverkar.

Engagerar du dig politiskt, aktivistar du? Isåfall för en organisation? Vilken och varför?

Det kan jag tyvärr inte säga att jag gör. Jag har inte riktigt orkat ta tag i det helt enkelt. Men jag har blivit sugen på att ha något mer kontinuerligt engagemang på sista tiden så jag ska väl mest få tummen ur.

Jag har märkt att vissa feminister (och likasinnade) mer och mer börjar definiera könsproblematik utifrån könsroller och normer, könsbaserat förtryck utifrån ”på vilket sätt det begränsar individens möjlighet att vara och uttrycka sig själv”. Hur förhåller du dig till det?

Jag tycker att det är viktigt att prata om könsroller och det kan vara ett viktigt tillskott i den feministiska analysen men jag tycker samtidigt inte att vi får glömma att vi lever i ett patriarkat. Även om män är begränsade i sin könsroll så är det män som grupp som sitter inne på makten i samhället. Om en ignorerar detta så tycker jag inte att en är feminist, utan då är en snarare någon slags genusanalytiker eller vad en nu ska använda för ord. Feminismen måste ändå utgå från premissen att kvinnor är förtryckta, och detta är det centrala i ideologin.

Anser du att jämställdhet kan uppnås även om (vissa) normer och könsroller kvarstår (mer eller mindre)?

Nej. En viktig del i ojämställdheten är just att könen åtskils genom de olikheter som finns i könsrollerna. Jag tror inte att det ena kan existera utan det andra.

Anser du att mäns könsroll(er) är mindre, lika eller mer begränsade och begränsa/n/de än kvinnors?

Det är svårt att svara på. Jag har aldrig levt som man och även om jag hade gjort det hade jag nog inte vetat. Könsrollerna upplevs såklart som olika begränsande beroende på vem en är och vad en har för intressen, drömmar och så vidare. Jag har till exempel aldrig velat ägna mig åt något väldigt stereotypt manligt, och därför har jag inte upplevt min könsroll som begränsande på det konkreta sättet. Jag tänker mig att det generellt är svårare att som man ägna sig åt något typiskt kvinnligt än vice versa. Däremot har jag upplevt min könsroll som otroligt begränsande på ett mer subtilt sätt eftersom den har fått mig att ägna mig åt en massa tidskrävande skit som jag egentligen hade klarat mig bättre utan. Den har också begränsat min personliga autonomi i relationer och gjort mig otroligt olycklig.

Det hade varit lite kul om du kunde ge lite boktips! Jag hade varit intresserad av att läsa bra böcker om och angående feminism, men jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag håller ofta med dig när du själv skriver och tänker därför att du säkert hämtat viss inspiration ifrån bra böcker. Om så är fallet så får du gärna nämna några av dessa i ett inlägg så att man kan kolla upp dem.
Tack för en jättebra blogg förresten, du är otroligt duktig på att skriva och enligt mig är du väldigt smart och jag blir mycket inspirerad varje gång jag kikar in här. Du har så vettiga tankar och du är verkligen bra på att argumentera för din sak.
Vad har du förresten för utbildning? Läser du på högskola?

Tack så mycket!

Böcker är tyvärr inte min starka sida. Jag har innan tipsat om avhandlingen Det kallas kärlek av Holmberg och Strömquists fantastiska seriealbum Prins Charles Känsla som båda hanterar hur tvåsamhet och patriarkatet hänger ihop. Även Kajsa Ekis Ekmans bok Varat och Varan är en fantastisk vänsterfeministisk analys av prostitutionsdebatten. Jag har dock inte någon bok som kan ge grundläggande inblick i feminismen på lager.

Jag studerar för närvarande nationalekonomi på Uppsala Universitet. Det är första terminen jag läser på högskola nu.

4 reaktioner till “Feministsvar.”

  1. Tänk om vänsterpartiet var så stora så dom kunde få majoritet. Då skulle en man bli statsminister, igen. Om en inte stör sig på att enbart män är statsminister i Sverige så stör en sig säkerligen inte heller på detta. Eller att det är framför allt män som är partiledare… Men vi kan väl alltid låtsas att det är kompetensen som gör det. För när det gäller företag och högerpartier så kvoterar dom män, när dom säger att kompetens ska gälla – brukar det heta. Men vänstern nej, då går dom aaalltid efter kompetens…

    Vänstern är nästan lika usel på feminism och jämställdhet som högern.

    1. Mycket möjligt. Men även om Sjöstedt vore partiledare för (v) under den alternativa situationen, finns det ingen lag som säger att ledaren för det största partiet måste vara statsminister. Talmannen föreslår statsminister, som riksdagen kan godkänna, och 1979 blev t.ex. Fälldin statsminister trots att (m) var större än (c). Inget av partierna hade i och för sig absolut majoritet, och om (v) hade det skulle det förmodligen bli en (v)-politiker som blev partiledare, fast kanske någon annan än partiledaren.

    2. Sjöstedt verkar dock mycket bättre på jämställdhet än tex Annie Lööf. Att en partiledare är kvinna gör henne inte nödvändigtvis bättre på jämställdhet.

      1. Tänker detsamma. Tycker såklart det är tråkigt med återgången till det manliga inom politiken, men tkr att vänsterpartiets politik är den mest feministiska.

Lämna ett svar till Lo Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *