Grattis på treårsdagen bloggen (i efterskott).

Jag suger. Råkade missa bloggens treårsdag med fyra dagar, fast jag tänkt i typ en månad att jag ska fira.

Idag är det i alla fall tre år och fyra dagar sedan jag skrev mitt första blogginlägg (förutom en liten skitblogg jag hade innan och skrev typ 10 inlägg på) här. Såhär löd det:

Jag har, liksom så många andra, försökt blogga ett antal gånger, men ständigt misslyckats. Anledningen till misslyckandena har väl alltid varit ett bristande engegemang. Det har helt enkelt inte gett mig något, eftersom jag inte fått någon feedback. Men jag tror också att det handlar om att jag inte skrivit om saker jag egentligen upplevt som intressanta, utan istället försökt att hålla kvar den självbild jag hade innan. Det är konstigt, för jag tycker mycket mer om den nya Fanny än den gamla Fanny.

Men innan när jag bloggade glömde jag bort vad det egentligen från början handlade om från min sida: att utveckla mitt språk och få perspektiv på mitt beteende och mina åsikter. I slutänden handlade allt bara om att bli uppmärksammad och att skriva något som verkade coolt, som stämde in med den jag ville och trodde mig vara. Det är klart att jag vill bli uppmärksammad. Men framförallt vill jag ha en kanal där jag kan släppa ut mina åsikter för de som är intresserade att höra den och framförallt där jag kan utveckla mitt språk och mina resonemang.

Så nu gör jag ett nytt försök, och hoppas att det går bättre. Och om det inte gör det, så är det ju faktiskt bara att lägga ner projektet. Det är ju faktikst inget jag behöver göra.

Sedan dess har jag fan skrivit flera tusen inlägg. På bara denna blogg har jag skrivit ungefär 1400.

Det är klart att jag har blogghorat lite och skrivit om saker mest för att få besökare, men på det stora hela har jag hållit mig till att skriva om saker jag är intresserad av. Och jag har blivit sjukt mycket bättre, både på att skriva och att tycka saker.

Jag har dessutom fått en egen kategori hos bloggkommentatorerna och blivit omskriven av Hanna Fridén, som var den som en gång i tiden inspirerade att börja blogga. Jag har nästan 100 följare på bloglovin och får en massa uppskattning i era kommentarer. Kan för övrigt meddela ett den som hängt kvar här längst är Sven. Tack för det!

Hur som helst så är jag hemskt glad att det finns folk som läser det jag skriver och kommenterar, annars hade jag aldrig pallat. Puss på er alla fina blawglovers!