Jätteintressant att läsa vad ni har att säga om era utbildningar tycker jag! Fyll gärna på med mer.
Vill förtydliga en sak bara: jag tycker egentligen inte att det är konstigt att utbildningarna i humaniora och samhällskunskap har mindre resurser per elev. Givetvis är det billigare att bedriva utbildning som mest bygger på föreläsningar och diskussioner än att hålla sig med dyr labutrustning och liknande, och det tycker jag är helt i sin ordning.
Problemet är när det blir så mycket nedskärningar att det inte går att upprätthålla en bra nivå. Jag känner till exempel nu att utbildningen främst är ett sätt att:
- Få tid till studier, eftersom jag får studiemedel.
- Examinera mig så att jag har mina kunskaper på papper.
Den undervisning som universitetet erbjuder är liksom inte det mest centrala i det hela.
Nu menar jag såklart inte att jag bara ska sitta och bli matad med det hela och inte behöva anstränga mig själv, men jag tycker att det är jätteviktigt att elever får ordentlig handledning och detta finns verkligen inte. Det blir ju också enklare att en själv sackar efter då en inte känner att det finns anledning att läsa in allt en borde.
Nåja. Detta om detta.
Bilden fick mig att tänka: Året är 1961, kvinna tar bild på sig själv då hon sitter framför sin skrivmaskin och jobbar på bok. Tror det var din blommiga klänning/tröja. 😛
Jag tycker också att det är lite intressant att man slentrianmässigt konstaterar att naturvetenskapliga utbildningar kräver mer resurser eftersom man måste hålla sig med dyr labbutrustning etc. Visst att det finns laborativa inslag på typ alla civilingenjörsutbildningar som kräver resurser – men även när mina teknologkompisar läser kurser utan resurskrävande labbar så får de mycket mer undervisning än vad jag får (och då går jag ändå på en relativt kostsam samhällsvetenskaplig utbildning – jag har hela tre seminarier i veckan!).
Jag tror att ett problem är att det saknas en förståelse för hur en hum/sam-utbildning funkar – jag möts ofta av attityden att ”det är väl bara att du läser dina böcker så lär du dig”, trots att det är så mycket av förståelsen för hum/sam som uppstår när man får diskutera sitt ämne tillsammans med andra. Naturvetenskap, däremot, det ”är svårt” och omöjligt att lära sig utan handledning och undervisning, till skillnad från språk, humaniora och samhällsvetenskap.
Det är tråkigt om det blir så lite resurser för humaniora och samhällsvetenskaper att utbildningarna börjar förlora sin mening. Då blir det som de resurser man faktiskt ger blir meningslösa och blir till ett resursslöseri. Eftersom vi inte vill göra oss av med möjligheten att läsa dessa ämnen är väl den enda möjligheten att höja mängden resurser som tilldelas till detta. Som ovanstående kan jag egentligen instämma i att jag har fler rena lektionstimmar (alltså timmar i laboration och seminarium borträknade) än en del humaniorastudenter. Hur mycket kontroll över resursspenderande har enskilda lärosäten? Är det en medveten resursfördelning dessa gör och som kanske mest berör utbildning i humaniora och samhällsvetenskap på grundnivå där det viktigaste är att bekanta sig med sitt ämne och dess litteratur?
De naturvetenskapliga kurser jag har läst som inte har varit så tunga i laborationer har istället dock krävt desto mer matematiskt, och istället för laborationer har man räknetimmar där en lärare står och räknar olika tal på tavlan efter föreläsningar. Men det är nog verkligen behövligt, ty på tentor är det ofta mycket matematiska härledningar och beräkningar som behövs. Hur står det exempelvis med mängden som klarar tentor i era klasser? Som kuriosa kan jag nämna att det på de två senaste tentorna i min klass var det 36% respektive 12% som klarade tentan. Vi har stort behov av allt stöd vi kan få helt enkelt. När jag läste humaniora var det, förutom i språkkurserna, ganska få som inte lyckades bli godkända på tentorna.