Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Löwengrip och feminismen.

Jag har funderat lite på det här med Löwengrip och feminismen. Människan har ju fått för sig att basha på feminismen, vilket knappast är förvånande med tanke på att det stärker hens ”personliga varumärke”.

Jag bara undrar: varför är det så viktigt för vissa att Löwengrip är feminist? Jag har så svårt att begripa det. Det är inte som att feminismens legitimitet hänger på om Löwengrip kallar sig feminist eller inte.

Jag har också svårt för det här skuldtyngda pressandet. Ni kommer inte kunna tvinga in någon i att vara feminist, och jag tycker inte att det är något en ska göra även om det vore möjligt. Feminism ska vara ett val, inte något en tvingas in i.

Men det jag tycker är märkligast är nog hur folk lyfter fram att Löwengrip liksom vore en mer passande feminist än andra kvinnor, eftersom hen är en ”stark kvinna” och så vidare. Ungefär som om det fanns kvinnor som var mer ”passande” för feminism. Jag gillar inte den här idén om att en kvinna kan bete sig mer eller mindre ”feministiskt” i sitt liv. Vad som gör en till feminist är inte ens val av karriär, familj eller liknande utan ens värderingar och vad en väljer att göra politiskt.

För vad händer med alla andra kvinnor när vi lyfter fram Löwengrip som någon slags feministisk förebild trots att hen aldrig uttrycker feministiska värderingar? Vad händer med de kvinnor som dagligen kämpar för ett jämställt samhälle, men som inte har möjligheter att skapa ett lika självständigt liv som Löwengrip?

Jag tror att vi måste lägga mer fokus på de val en gör i livet och mindre på hur en ”god” feministisk livsstil skulle kunna se ut. Jag tror inte på att lyfta fram Löwengrips eller någon annan kvinnas liv som ett feministisk ideal att sträva efter i sig, utan vi måste lägga fokuset på den politiska gärningen. Och Löwengrips politiska gärning är långt ifrån feministisk. Även om hen är en ”stark kvinna” och kanske en förebild för många ”unga tjejer” så använder hen sin makt på högst ofeministiska sätt. Det är detta vi måste se och förhålla oss till.

Löwengrip kan vara hur självständig som helst, det fråntar inte det faktum att hen gång på gång uttalar sig antifeministiskt och misogynt. Att försöka värva en sådan kvinna till feminismen för att hen är en ”förebild” eller liknande tror jag är kontraproduktivt. Vi bör inte lägga det fokuset på individer och deras livsstil, för det skapar jävligt skeva ideal av hur en feminist ska vara och bete sig.

12 kommentarer till Löwengrip och feminismen.

  • Funderaren skriver:

    Jo förvisso.
    Dock så är det ju så att Löwengrip tidigare har utgett sig för att vara feminist, hon har ju t.o.m. kallat sig Feminist 2.0 och prytt ett tidningsomslag där hon marknadsförde sig själv som just feminist. Hennes tidning Egoboost marknadsfördes som ett feministiskt karriärmagasin för unga tjejer, och de ¨anställda¨ var i stor utsträckning unga uttalade feminister såsom Hannapee och Yrsa.
    Kritiken mot henne bottnar i att hon verkar byta åsikt när det gynnar hennes företagande / provokationsbloggande.

  • Maria H skriver:

    Jag tycker att det är bra att hon inte kallar sig feminist om hon inte är det. Annat vore förvirrande. Men jag skulle uppskatta om hon inte skrev så nedvärderande om feminister. Det tror jag kan påverka unga tjejer som ser upp till henne så att de tror på hennes bild av feminister.

  • Christine skriver:

    Jag har inga som helst problem med att Blondinbella inte kallar sig feminist. Som sagt, är man inte feminist ska man inte kalla sig det.

    Det som däremot gör mig arg (och detta kanske är omoget) är på det sätt hon uttalar sig om feminismen. Dvs. att feminister är offerkoftor, att feminister bara är vita medelklasskärringar som dricker rödvin och gnäller över att de inte får sitta i bolagsstyrelser. Detta är i mina ögon ett sådant jäkla hån mot alla de feminister som jobbar på tjejjour, protesterar mot unkna våldtäktsdomar, kämpar mot rasism, ett hån mot de rasifierade feminister som kämpar för sin rättmätiga plats i rörelsen osv. Man kan låta bli att vara feminist utan att hitta på lögner om vad feminister de facto ägnar sig åt.

  • Mella skriver:

    Jag tycker att hennes sätt att uttala sig om feminismen är vidrigt men om hon personligen kallar sig feminist eller ej skiter jag fullständigt i. När hennes hatinlägg mot feminismen diskuterades i bloggkommentatorernas kommentarsfält var det någon som försvarade henne och skrev att vi som var förbannade bara skulle hålla käften för även om Blondinbella hatar feminismen så har hon ändå gjort mer för kvinnokampen än vad vi som kallar oss feminister har. (!!??) Vad tusan har hon gjort som är värdefullt för feminismen? Att enskilda kvinnor blir framgångsrika är knappast något framsteg för kvinnokampen.

    • Carin skriver:

      Nej precis. Som Margret Thatcher eller drottning Margareta. De råkade trilla igenom i ett fönster i historien där tillfälligheter gjorde det gynnsamt för dem att de kunde ta makten, inte för att de bedrivit en feministisk kamp. Sedan behöll de den genom att spela män och utöva samma förtryck mot andra kvinnor som männen gjorde mot kvinnorna. Knappast feministiskt utan snarare egoistiskt, även om de råkade vara kvinnor. Visserligen så är de ju normbrytare (kvinnor på ett manligt kodat område) och jag antar att det är det som berömmet går ut på när man kallar dem feministiska (?). Men att kvinnor också kan vara kapitalister som upprätthåller patriarkatet är väl knappast något att fira? Kanske ur ett liberal-feministiskt perspektiv.

  • Sandra skriver:

    Håller verkligen med! Det är så märkligt när det gäller just blondinbella, folk ska hålla på att analysera hit och dit istället för att bara acceptera att hon tagit ställning. Alltså hon är en vuxen människa med egna tankar, och det här är nu hennes åsikter. Om en vill bemöta det, varför inte göra det med vanliga argument istället för att, som jag sett folk göra, analysera hennes uppväxt eller typ gnugga in hennes tidigare jobbiga upplevelser i hennes ansikte? Så himla obehagligt.

  • Nea skriver:

    Har tänkt precis samma sak. Tycker att det är en sak att säga emot det som man upplever som felaktiga föreställningar om feminism och argumentera emot dessa, men förstår heller inte varför hon måste kalla sig feminist eftersom hon uppenbarligen inte är det.

  • sak skriver:

    Jag håller med – jag ser verkligen inte poäng med att BB ska kalla sig feminist när hon uppenbarligen inte är det. Däremot är det, som flera redan tagit upp, fortfarande väldigt problematiskt att hon publicerar en massa förvirrade myter om feminism och feminister och dessa tycker jag kan vara viktiga att bemöta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv