Lucka tjugofyra: politisera allt.

En viktigt fråga för feminismen har varit, och är fortfarande, vad som betraktas som politik. Många feministiska kärnfrågor bortförklaras som opolitiska. Exempel på detta är när kvinnolöner diskuteras och människor förklarar kvinnors lägre löner med att ”löner bestäms av tillgång och efterfrågan” och vägrar se att det kan finnas andra förklaringar, som till exempel att kvinnors arbete har varit lägre värderat otroligt länge och att detta kanske kanske kan ha påverkat lönerna även idag. Det finns många exempel på när människor tar enskilda statistiska uppgifter som tyder på kvinnoförtryck och försöker hitta alternativa förklaringar. Kanske kan de lägre lönerna bero på lägre produktivitet? Kanske kan glastaket bero på kvinnors lägre kompetens? De missar (eller undviker) helt att foga samman de olika uppgifterna till en sammanhängande bild: den bild som visar hur kvinnor på område efter område har mindre makt över sina egna liv och i offentligheten än män. Den bild som visar patriarkatet.

Mest tydligt blir dock detta när det kommer till relationer, familjeliv, intressen, skönhetsvanor och liknande som anses höra privatlivet till. När dessa mönster kritiseras så får en ofta höra att en inte ska ”lägga sig i” hur andra människor sköter sina liv eftersom det rör sig om ”privata val”. Människor lär sig också att uppfatta och beskriva sina egna livsval som avskilda från politiken i stort. Det är till exempel inte helt ovanligt att folk gör uttalanden i stil med att de är för jämställd fördelning av föräldraledigheten eller hushållsarbetet men att det helt enkelt inte passar för just dem på grund av olika omständigheter.

Konstruktionen av ”privatlivet” är såklart i sig djupt politisk. Att få kvinnor att uppleva erfarenheter som drabbar dem just på grund av sitt kön som slumpmässiga personliga erfarenheter, frikopplade från samhället i stort, och dessutom uppmuntras till att hålla tyst om dessa erfarenheter är en effektiv strategi för att reproducera patriarkala strukturer. Vad som anses vara privat, och därmed inte något som ska hanteras politiskt, styr vilka beslut kring detta som blir möjliga att fatta.

Ofta så försöker människor att framställa den privata sfären som något självklart, något naturligt. Det kan till exempel låta som så att det är ”osunt” att staten ”går in i våra sovrum/relationer” när lagar som berör sex och relationer diskuteras. För många faller dessa resonemang intuitivt i god jord, just för att vi lärt oss att betrakta våra relationer som något opolitiskt, detta trots att det är en av de absoluta grundstenarna i hur vi organiserar samhället. Själv konstruktionen av mellanmänskliga relationer är i sig politisk, till exempel så har vi en massa lagstiftning som premierar människor som väljer att leva i just kärnfamiljer.

Det finns ingen naturlig ordning som säger att något särskilt ska vara bortom politikens kontroll. Om det är i den så kallade privata sfären som stora delar av kvinnoförtrycket sker, vilket ser ut att vara fallet, så måste givetvis dessa zoner också styras politiskt för att ett jämställt samhälle ska kunna uppnås. Som feminist så går det helt enkelt inte att stanna vid privatlivets gränser, eftersom kvinnoförtrycket sker även inom dessa gränser och vi aldrig kommer kunna uppnå ett jämställt samhället om den privata sfären får kvarstå som den ser ut idag.

Kvinnor som delar med sig av sina erfarenheter får dock ofta utså skuld och skam. De blir kallade gränslösa, och det får en såklart absolut inte vara som kvinna. Att berätta om barn, relationer, arbetsdelning i hemmet och ideal är absolut inte okomplicerat. Ofta får en höra från diverse förstå sig påare att detta minsann inte alls har något med politik att göra, utan bara handlar om ens personliga tillkortakommanden, att en visst har ett fritt val och så vidare. Och många kvinnor accepterar nog denna uppfattning, för den står väldigt väldigt stark i vårt samhälle.

Därför är det ett viktigt uppdrag för feminismen att foga samman erfarenheter av hur det är att leva som kvinna i ett patriarkat för att sedan, utifrån detta, kunna ställa gemensamma krav på förändring. Det är viktigt att bryta ner idén om privatlivets helgd. Det är viktigt att länka samman ditt eget liv, dina egna problem, med det kvinnoförtryck som är universellt. Det är viktigt att förstå att det personliga är politiskt. Att alltid vrida och vända, att alltid tänka ett eller flera extra varv innan en accepterar att något skulle vara uttryck för slumpen, eller för kvinnors helt och hållet biologiska skillnad från männen.

Så mitt sista tips i denna lite halvdana kalender är helt enkelt: politisera allt!

73 reaktioner till “Lucka tjugofyra: politisera allt.”

  1. Finns det någon god vetenskaplig metod med vilken vi kan avgöra om en kvinna befinner sig i en viss situation eller beter sig på ett visst sätt som resultalt av ett patriarkat eller ”slumpmässiga personliga erfarenheter”? Eller är vi förevigt tvingade, när vi talar om patriarkat, att röra oss på denna nästintill kosmologiska och något abstrakta skala? Någon naturlig ordning finns antagligen inte som säger att privatlivet prompt befinner sig utanför politikens område. Det är väl snarare en liberal idé som många nog tycker är vettig. Däremot vet jag inte hur man skall legitimera en sådan totalitär politik så att politiker altså har rätt att bestämma i enskilda individers sovrum. Då hamnar man ju lätt i idéer om att man kan vara förtryckt utan att veta om det (exempelvis kan ju vi alla här inne vara förtrycka utan att veta om det och således legitimera utomstående att tvinga oss till olika saker, i något fint ideals namn) och att en stat vet vad som är bäst för sitt folk medan folket självt inte vet. Jag tror således man skall vara forsiktig med att ”politisera allt” (eller varför inte spiritualisera allt?).

    1. Att politisera det privata är en förutsättning för jämställdhet, men det är såklart inget problem att avstå för din som inte drabbas av, och till och med tjänar på, ojämställdheten.

      1. Jag är inte antifeminist i någon mening. Jag vill nog faktiskt kalla mig för liberalfeminist här (jag gör det inte till vardags eftersom min erfarenhet säger mig att ämnet är väldigt känsligt och många har väldigt bestämnda men vitt skilda åsikter om vad feminism är). Jag tycker alltså också att jämnställdhet är bra och eftersträvnadsvärt, och jag inser också att man för att få ett samhälle som präglas av jämnställdhet till 100% måste gå in och röra i folks privatliv. Jag kan faktiskt inte så mycket om feminism och hur jämnställdt Sverige är (eller hur man kvantifierar det), men om vi säger att Sverige är hyffsat jämnställdt men för att få det till 100% måste köra över en rad andra ideal vi gärna strävar efter är det ju en berättigad fråga om det faktiskt är värt det, även om jag nu talar från den priviligerade sidan.

        1. Så kan du såklart tycka. Jag delar inte din ståndpunkt. Sedan så tror jag att vi menar ganska olika saker när vi talar om att politisera något. Till exempel samtyckeslagen och delas föräldraförsäkring är i mina ögon två utmärkta sätt att skapa jämställdhet i privatlivet på politisk väg, men de inkluderar inte för det att sätta upp övervakningskameror i varje hem.

          1. Jag har inte alls följt diskussion om samtyckeslagen (vad handlar det om?), men jag känner mig inte bekväm med att tvinga föräldrar att dela föräldraförsäkringen. Jämnställdhet är eftersträvnadsvärt, men lagstiftning (tvång) är fel väg att gå. Alla de människor som finner stor mening i sina könsroller/identiteter, vilket jag skulle säga är huvudanledningen till att feminism är känsligt och att det finns ett visst motstånd, måste ändå respekteras.

    2. Vi ska använda samma vetenskapliga metod som i alla andra fall. Vi ska börja med studier. Med hjälp av vetenskapliga metoder kan vi mäta skillnader och orättvisor mellan kvinnor och män. Det går att göra i många situationer, i många sammanhang och på många sätt.

      När vi kommer fram till ett resultat ska vi fördjupa oss i teorin på området och se vad som från början skapade fenomenet och vad som upprätthåller eller reproducerar det.

      När vi kommit fram till det börjar den mest spännande delen av det vetenskapliga arbetet: slutledningarna. Med hjälp av det tidigare vetenskapliga arbetet och de teorier som tagits fram kan vi ta fram slutledningar och förklaringar till fenomenen vi studerat.

      Jag skulle egentligen ha kunnat beskrivit vilken vetenskaplig process inom (icke-filosofisk) humaniora och samhällsvetenskap som helst, för de är ganska lika. Att studera patriarkala förhållanden är inte konstigare än att syssla med någon annan större teorikonstruktion inom området.

    3. Jag kanske använder min förförståelse för Fanny här, iochmed att jag ändå läst hens blogg ganska länge. Men jag tolkar inte Fanny som att politiseringen med nödvändighet måste ske genom polisen. Det finns många andra sätt att driva politik. Det är jag som utomparlamentariskt organiserad anarkist övertygad om. Hursomhelst måste det politiseras. Om vi inte tar makten att förtrycka från förtryckande män kommer de att behålla den. Vem vi sedan ger makten, det är sekundärt.

  2. Ang. hur löner sätts. Hur tror du löner sätts? Har du varit med och lönesatt någon? Varför skulle någon ge män mer i lön än vad de behöver ge?

    1. Du verkar ha stora problem med att tänka abstrakt. Som samhälle så värderar vi kvinnors arbete lägre än mäns, vilket såklart leder till att löner i kvinnodominerade yrken blir lägre.

        1. Då har vi olika uppfattningar. Dessvärre sitter ingen av oss inne på den objektiva sanningen.

          1. Det går empiriskt vederlägga att anställda i offentlig sektor har lägre betalt men inte att kvinnor har lägre betalt för att de är kvinnor…

            1. Det ena är en rent statistiskt uppgift, det andra ett påstående om orsakssamband. Du skulle lika väl kunna vända på steken.

            2. Det går aldrig att vederlägga mer än just empirin i sig. Resten är generaliseringar och slutledningar. Vetenskap som bara är empirisk data är inte vetenskap. Det är sifferonani. Utan abstraktioner och generaliseringar kan vi inte vederlägga mer än att kvinnor finns eller att löner finns. Eller nej, det är ju också abstraktioner. Vi kan vederlägga att det finns människor med manliga könsorgan och människor med kvinnliga könsorgan och… nej, det är ju också abstraktioner och generaliseringar.

              Skärp till dig nu. Vi har data på att kvinnor tjänar mindre än män enligt flera sätt att mäta saken. Vi har inte data som på ett adekvat och relevant sätt motsäger det. Vi kan med abstraktioner och vederlagda teorier förklara varför. Det är just de vetenskapliga krav vi ställer på ett vetenskapligt resultat. Att du sedan kräver orimlig bevisföring för att du inte gillar resultatet är inte vetenskap. Det är egenintresse. Det hör inte hemma i samma sammanhang.

              1. Du vet inte vad du pratar om, en massa svammel… Det är empiriskt observerat att kvinnor har i genomsnitt lägre lön än män och att det mesta av detta beror på olika observerbara kvantiteter som erfarenhet osv. När man tagit hänsyn till dessa finns en relativt liten skillnad kvar. Ju mer man kontrollerar för desto mindre är skillnaden. Den stora huvudsakliga skillnaden på medellön mellan män och kvinnor beror på att många fler kvinnor än män jobbar i offentliga sektorn. I offentliga sektorn har ofta kvinnor högre lön än män givet bakgrund.

                1. Just att kvinnor jobbar i den offentliga sektorn är en del av skälen till den ekonomiska underordningen. Då måste vi fråga oss varför kvinnor gör det. Det gör inte du. Du utgår ifrån en helt ogrundad och nästan religiös idé om att det inte finns något patriarkalt förtryck. Sedan avfärdar du allt som motbevisar det som irrelevanta anomalier. Det har testats innan. Kreationisterna är jätteduktiga på att göra det. Men en dag måste även din övertygelse falla. Ingen uppfattning klarar hur många anomalier som helst.

                    1. Det är inget jag fördjupat mig i, men en snabb gissning är att det kan handla om att det är lättare för kvinnor att få jobb inom offentlig sektor just för att den offentliga sektorn värderas lägre av samhället och därför erbjuder sämre villkor och lägre löner. Den offentliga sektorn har länge varit en del av de som samhället behandlat som kvinnligt arbete, dvs reproducerande och omvårdande arbete. Det är sysslor som bit för bit har flyttats från hemmet till ett låglöneproletariat (som under- och sjuksköterskor, förskolepedagoger, lärare et cetera). Eftersom reproduktivt arbete aldrig värderas lika högt som produktivt arbete är lönerna sällan lika bra.

                      I slutändan blir det för mig mycket av en hönan-eller-ägget-fråga. Jag vet inte om kvinnligt arbete är lågavlönat för att det är kvinnligt, eller om kvinnor jobbar i lågavlönade arbeten för att de är lågavlönade. Det finns säkert folk som är bättre på att svara på det.

                  1. Jag har inte sett några belägg för att ett patriarkalt förtryck finns utan bara en del som hävdar att så är fallet. Skillnaden mellan dig och mig är att du baserar din analys på att förtrycket existerar och jag tittar på OM det existerar. Du har inte lagt fram något som skulle motbevisa att det inte finns ett patriarkalt förtryck, sålunda har jag inte heller avfärdat dessa…

                    1. Det räcker med att observera historiska fakta om hur kvinnor kommit ut i arbetslivet vilket inte innebär att de har varit förtryckta för att de varit kvinnor.

      1. En får väl avgöra själv vilken förklaringsmodell en anser troligast. Jag tycker din är helt orimlig.

          1. Jag tror att Fanny är ganska medveten om begreppen. Kanske ska du själv skaffa dig lite förståelse för vetenskaplig teori och vetenskapsfilosofi innan du hoppar på andra och anklagar dem för bristande förståelse?

            1. Jasså, det är inget man märker att hon kan när hon svarar så. Om du kan så mycket som du tycker att du kan är jag förvånad över ditt svar. Men svaret är väl mer politiskt motiverat än vetenskapligt…

      2. Det är sant att det inte går att belägga exakt att de har lägre lön för att de är kvinnor, men det är inte heller det samhällsvetenskap handlar om. Ifall det bara rörde sig om att läsa några siffror så vore också samhällsvetenskap bland det lättaste i världen att pyssla med, vilket det inte är. Det svåraste med att arbeta samhällsvetenskapligt är just att en måste tolka resultaten och förstå vad de innebär och säger om verkligheten, och det är också det som tar längst tid att lära sig; hur en gör rimliga och rationella tolkningar av resultaten. Ifall det bara handlade om att rapa upp observerbara data så vore vetenskapen meningslös eftersom det i sig inte säger något om verkligheten.

        När det kommer till samhällsvetenskap så existerar inga absoluta sanningar, disciplinen fungerar helt enkelt inte så eftersom objektet som studeras är alldeles för komplex för att det alls ska gå att göra. Det är därför teori- och metoddiskussionerna är så otroligt viktiga.
        Vi kan däremot tala om vad som är den rimligaste tolkningen av datan, vilket är det som tar så vansinnigt lång tid att lära sig och är varför samhällsvetare också pluggar i flera år innan de börjar forska. I det här fallet är den rimligaste tolkningen att kvinnodominerade yrken värderas mindre. Det kan vi dessutom stödja historiskt med t ex läraryrkets nedgång (När det först började talas om att kvinnor skulle få bli lärare reste massor av manliga lärare sig i protest för att de misstänkte att yrket skulle värderas mycket lägre om kvinnor fick tillträde till det. Och de fick rätt).

        Här får också samhällsvetenskapen oförtjänt mycket skit från omvärlden som samtidigt köper vad som helst som en naturvetare påstår, trots att båda disciplinerna i regel är ungefär lika inexakta när vi kommer upp på högre nivåer. Problemet är att samhällsvetenskapspersoner inte ges samma auktoritet som naturveteneskapspersoner, detta trots att den är välförtjänt i båda fallen, och att folk fått för sig att de samhällsvetenskapliga resultaten är något som oinsatta kan säga emot bara för att de inte håller med om slutsatserna. Ett lysande exempel på det är ”kritiken” mot genusvetenskapen som i regel förs fram av folk som inte kan ett piss om genusvetenskap, men som ogillar den för att resultaten inte stämmer överens med deras politiska uppfattning.

        1. Nej, den rimligaste anledningen till att kvinnor i genomsnitt har lägre lön är att de arbetar inom sektorer som är mindre konkurrensutsatta och som har färre alternativa arbetsgivare. Om det vore så att kvinnor värderas mindre än män så skulle kvinnor ha väsentlig lägre lön än män om man justerar för bakgrundsvariabler vilket de inte har. Så tolkningen är inte att kvinnor har lägre lön på grund av att de är kvinnor har inte empiriskt stöd.

          Att lärare fick lägre lön när det blev fler kvinnor sammanföll med en rejält utbyggd offentlig sektor och lärarnas lön konkurrerade med andra utgifter. Även officerare fick betydligt lägre lön utan att det kom in kvinnor (dessa kom in senare).

          Ang samhällsvetenskap vs naturvetenskap så håller jag med dig i princip utom att du har missat att inom vissa samhällsvetenskaper, exempelvis genusvetenskap, publicerar man sig mycket lokalt, på svenska, på institutionens rapportserie, osv, vilket gör att den inte utsätts för samma kritisk granskning som den forskning som publiceras i internationella tidskrifter. Detta var f.ö. en av kritiken av Eva Lundgrens forskning och en förklaring till varför den ansågs undermålig.

          1. Det vi säger är alltså inte: Om två personer lever exakt samma liv, den ena har fitta och den andra har kuk kommer en av dem att få mindre lön än den andre. Det vi säger är att kvinnor får mindre lön än män för samma arbetsinsats, och att detta beror på ett samhälleligt, patriarkalt förtryck. Det som du anger som förklaringsmodeller är alltså just det förtryck vi pratar om. Kvinnor hålls ute från jobb med status. Det är inte en alternativ förklaring till patriarkatet. Det _är_ patriarkatet i arbete.

            1. From the statistics I just read last night the number is around 94% after normalizing the data, i.e. taking into account things like age, experience, etc. So, moving toward 100% but still not there and still too slow.

              Do you believe that it is motivated to have different salaries for different occupations? How about different levels of experience? Different levels of productivity?

            2. Läste att Stockholmare har mycket högre lön i genomsnitt än de som bor i andra län. Typ 25-30% högre. Betyder det då att Stockholmare får högre lön för samma arbetsinsats och att Stockholmare värderas högre än andra? Innebär det att Stockholmare förtrycker alla som inte är Stockholmare? Vad kallas detta förtryck för? Är det typ stockholmiarkatet då eller?

              1. Det är såklart två helt olika situationer. Vidare så har ingen sagt att alla män förtrycker alla kvinnor.

          2. Nu är det här inte min hjärtefråga, eftersom jag tycker inga löneskillnader bör existera, och ser det som ett medelklassproblem som jag själv inte riktigt prioriterar.
            Men kvinnor inom privat sektor tjänar också mindre än män med samma jobb. Anledningen till att den skillnaden idag ändå är förhållandevis liten är att det är olagligt med den typen av lönediskriminering och att det är förhållandevis lätt att upptäcka. Trots det finns det fortfarande en oförklarlig löneskillnad på omkring 7%, alltså efter att alla tänkbara faktorer är medräknade, vilket fortfarande vittnar ganska tydligt om att kvinnor ses som sämre.
            Och här har vi forskarförtroendet igen. Å ena sidan har vi forskare som menar att det här förekommer. Å andra sidan har jag dig, en person på nätet jag inte har någon aning om vem det är. Det är väl klart att jag litar på forskarna?

            Vilket årtionde tänker du på nu? För det här skedde innan folkhemstalet.

            Det beror ju rimligen också på att genusvetenskapen inte är så poppis i de flesta andra länder då dessa är mindre jämställda än Sverige och således sjukt mycket mer anti de faktiska slutsatserna pga politiska skäl än vad som förekommer i Sverige.

            1. När man kommer fram till 7% skillnad har man med ganska få förklarande variabler och ju fler man tar med deto mindre blir skillnaden. Om man tittar på skattningar av löneekvationer så har de mycket låg förklaringsgrad vilket betyder att det finns många faktorer kvar som inte finns med i modellerna och när fler av dessa tas med minskar skillnaden.

              Om nu löneskillnaderna beror på patriarkatet, hur förklarar du att kvinnor har högre lön i offentlig sektorn när man kontrollerat för bakgrundsvariabler?

        2. Jag förstår vad du menar med bristen på absoluta sanningar i samhällsvetenskap, och om man vill vara stringent kan man väl hävda att så också gäller för naturvetenskapen. Jag vet inte om jag vill hålla med om att båda är ”ungefär lika exakta när vi kommer upp på högre nivåer”: det tror jag är en funktion alldeles av alldeles för många variabler för att man skall kunna påstå generellt, och även på hög nivå i fysik (som är det jag läser) jobbar man ofta ”ganska exakt”, och när man inte gör det kan man ofta kvantifiera hur oexakt man är. Skillnaden är väl dock att samhällsvetenskapen, sin inexakthet till trots, är desto viktigare och mer inflytelserik för politiska beslut än exempelvis teoretisk fysik. Det kan nog uppröra en liberal desto mer om en samhällsvetare argumenterar för delad föräldradförsäkring är bra, alltså att tvinga människor att hantera sin familj på ett givet sätt, eftersom det på ett mycket mer påtagligt vis kan driva politiker åt det hållet. För alla familjer som inte vill göra på det sättet blir det verkligen en påtaglig förändring av vardagslivet. Samma sak sker naturligtvis inte om en fysiker visar en ekvation för fotoners spridning som i regel endast är intressant för andra fysiker. Ett exempel är den kontrovers och diskussion som ofta sker i.o.m. Nobels fredpris med tillhörande mediauppmärksamhet. Jämför detta med fysikpristagaren vars bedrift endast en promille av Sveriges befolkningen antagligen ö.h.t. kan relatera till och förstå, och som ofta saknar tillämpning (men det kan ändra sig med tiden naturligtvis).

          1. Givetvis är frågorna mer politiserade, vilket också bidrar till en ökning av ”men jag tycker såhär”-fenomenet. Men jag vill också påstå att det finns ett enormt förakt för samhällsvetenskapen som helhet, som givetvis underblåses av olika politiska organisationer och vinstintressen (Timbro, SD, mfl).

  3. Tycker att ett första steg för många borde vara att inse att staten är redan inne i privatlivet och sovrummen. Folk verkar vara bra duktiga på att missa hela grejen med äktenskap, till exempel.

  4. ”Politisera allt” – Do you mean literally or is the word used more for effect and you really mean ”significantly more”? I mean, to use an exaggerated example, you don’t mean to politicize ”thought” do you? Ok, sorry, that example might have been a little too much but hopefully illustrates that some line is needed. For me, I don’t want the state to dig any further into a private person’s life than is necessary although on the other hand I certainly see the point of pushing equality thoughts everywhere including into the home. A tricky balance that isn’t to be solved by the state generally through law or other praxis IMHO any more than it already is today.

    1. Problemet med ditt resonemang är att du gör precis den åtskillnad som jag misstänker ansyftas. Politik är något staten (”det offentliga”) sysslar med, alltså innebär ökad politisering ökat statligt ingripande, genom lagar, förordningar och förbud. Men att politisera innebär, i den här bemärkelsen, att erkänna också sfärer utanför den traditionellt offentliga som potentiella politiska konfliktytor, och att förstå individuella handlingar och relationer i privatlivet som politiska.

      Även ifall man, som jag exempelvis, menar att ”det offentliga” bör utvidgas på bekostnad av ”det privata” av pragmatiska skäl, och att exempelvis skatten bör höjas och föräldraförsäkringen delas, så är nog de flesta med mig eniga om att det är ett ganska dåligt substitut för ett samhälle där den åtskillnaden gjorts onödig.

      1. My example holds if you replace State with something else (e.g. political party, religion, whatever) in the example of ”thought” and therefore a line still needs to be drawn.

        Having said that, I’m pro discussing everything including all aspects of private life from a political perspective but I’m allergic to people telling others ”how they should live” or ”how they should think”. Education and enlightenment are vastly different from coercion.

        I’m positive toward bringing the parental leave into an equal sharing generally in society but not thru requiring it by law. One option I could accept is a temporary strengthening of the law on this topic for a period of time (same as I agree with quotas for women on Director Boards temporarily).

        As for taxes, I believe they are high enough already but I’m not looking to reduce them.

  5. Det många inte verkar förstå när man pratar om att politisera privatlivet, med reaktioner som ”kom inte in i mitt sovrum med pekpinnar” osv, är att familjen redan ÄR en djupt politisk institution. Att vissa beslut skulle fattas helt isolerat ”runt köksbordet” oberoende av det politiska systemet är en myt. Kärnfamiljen är en politisk institution var ursprungliga syfte alltid varit att tjäna det rådande ekonomiska systemet, idag den kapitalistiska marknadsekonomin. Att hävda att politiken inte ska ”lägga sig i” den så kallade altruistiska kärnfamiljen är ett sätt för de som tjänar på det rådande ekonomiska systemet att uppräthålla det som om det vore det ”naturliga”. Ett exempel är kapitalistiska ”familjevurmare”, tänk KD eller amerikanska högern. Det är livrädda för att staten ska komma in i deras fina ”privatliv”, men är samtidigt för en kontroll av kvinnors/transpersoners reproduktiva organ. Som om inte det sistnämnda är privat nog? Så ni som ser kärnfamiljen som en altruistisk liten privat institution, läs lite historia. Så: Det privata är lika politiskt i det mest marknadsstyrda samhälle som det skulle vara i en kommunism, den är politisk i sig. Och med den premissen kan diskussionen fortsätta.

    1. Fair enough, but understand that there are some who are simply saying ”get out” meaning take what is here now and remove it AND do NOT replace it with something else. By saying ”get out” one isn’t defending the current situation, rather the exact opposite.

  6. I do however believe that for the state to ”get out” is to accept the current situation. According to my political belief, a society only ruled by the market and no ”state” is no more free than a society run by a stronger state. For example, the nuclear family per se has proved through history and present to be an oppressive institution for women. Institutionalised rights by the state offers more freedom to women in many cases, If you look at western world history, women are less independent in countries where the family is more ”free”. Therefore, for the feminist cause towards gender equality, recognising the private as political is absolutely fundamental. I could really go on about this forever since it concerns my master’s thesis that I’m writing.

    1. I’d rather trust people to find their own constellations of family, whatever that may be, rather than have the ”State” do it for them. If two lesbians, one transsexual, one asexual, three homosexuals, and two heteros want to form a family and raise children then go for it. As for the feminist angle, I’m actively supportive in bringing more equality into the home but I’m not all that supportive of two wrongs making a right as would be the case if we brought more law into private life. I’m much more in favor of education and enlightenment.

      In any case, any just cause, including the feminine cause, will eventually run into situations where optimizing for the cause results in a lesser optimization elsewhere (i.e. runs into conflict with other just causes). As important as it is, feminism isn’t the only factor in how we should make political and social decisions even though it is imperative that feminism be given a ”front row seat” in ALL instances.

  7. Så är det ju dock inte inom genusvetenskapen. Det publiceras mer och mer internationellt, och det finns otaliga peer reviewed tidskrifter internationellt. Det känna lite lamt att kritisera ett exempel och generalisera till en hel disciplin. Är du intresserad finns det massor att ta del av. För att kunna ta till sig detta krävs dock en grundläggande analysförmåga.

    1. Visst finns det de inom genusvetenskap som publicerar sig internationellt men om du tittar så är det inte en helt försumbar del som publicerar sig på svenska och i någon lokal publikation. Betydligt mindre än inom många andra samhällsvetenskaper. Ta en titt på http://www.gender.uu.se Det är ju inte ett under av internationalisering direkt… Om du går in på de olika medarbetarna, ex Jenny Björklund, så är inte det heller något föredöme när det gäller internationella publikationer (hon kan i och för sig vara en utmärkt forskare ändå…). Om man fortsätter gå igenom personalen där finner man att vissa är väl meriterade internationellt och vissa inte alls, men de meriterar sig i snitt betydligt mindre internationellt än vad andra samhällsvetare gör.

    2. Ett till exempel: Ganetz professor vid genus su och sök på hennes publikationer, hur internationell är hon? Inte mycket enligt diva vid su…

      1. Men vad är detta för trams? Om du inte börjar bli mer konstruktiv från och med näta inlägg så åker du ut.

        1. Kan du specificera vad du anser vara trams i mina två inlägg ovan? Jag påvisade att genusforskare vid två stora svenska universitet inte är speciellt internationellt meriterade!

          1. Men det är ju anekdotisk bevisföring och helt meningslöst i sammanhanget.

            1. Jasså, att forskare från två av Sveriges främsta universitet har bristande internationell meritering är anekdotisk bevisföring…

              1. Att två forskare inte har internationell meritering innebär inte att forskningsdisciplinen är rutten, nej. Ska vi gå tillbaka till det här med kausalitet och korrelation? Hur påvisar du att det föreligger ett kausalt samband mellan att forskarna är genusvetare och att de inte är internationellt meriterade? Eller vill du påvisa att det föreligger ett kausalt samband mellan att det finns två forskare inom samma disciplin som inte är internationellt meriterade, och att därmed hela forskningsdisciplinen faller. För tro mig, det går nog att hitta två forskare som inte är internationellt meriterade i andra forskningsdiscipliner också. Kausalitet och korrelation, eller hur var det?

                1. Om du nu lär dig att läsa så skrev jag att Om du går in på de olika medarbetarna… Och om du fortsätter att läsa hela stycket så ser du att jag inte bara refererar till två forskare. Men har man inte bättre argument så har man inte.

                  Sedan har jag inte sagt något om kausalitet. Jag gjorde ett uttalande om att genusforskare i Sverige inte är lika internationellt meriterande som andra samhällsvetenskapliga forskare. Detta är ingen kausal utsaga…

                2. ”Att två forskare inte har internationell meritering innebär inte att forskningsdisciplinen är rutten, nej.” Nej, men är det är många så blir det inavel och inbördes beundran vilket är det som hänt inom genus. Du kan ju reflektera över varför de inte publicerar sig mer internationellt!

        1. En? Är du läskunnig, jag tog gender vid UU och även ämnesföreträdaren för genus vid su som exempel…

  8. To clarify, I believe that a niclear family can be equal. However, as society is shaped today, it is extremely difficult.

    1. Agree.

      By the way, I am grateful that you write in English but for everyone else sake on here it may be better just to stick to Swedish. I’m really sorry that I never learned to write in Swedish after living many years here but my job was always international and so only written English in all internal and external communications and I never made time on my own to learn. On the other hand, I have a good command of reading and speaking Swedish.

Lämna ett svar till Tanja Suhinina Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *