Läste denna krönika av Jonas Cramby och kom att tänka på Den Manliga Vänskapen™. Den manliga vänskapen höjs ju ofta upp som något slags ideal när man diskuterar kvinnligt kontra manligt. Manlig vänskap är okomplicerad och stark, man ställer upp för varandra i vått och torrt och inga brudar kan komma emellan. Det finns också ett ganska vanligt upphöjande av manlig vänskap inom litteraturen som saknar motsvarighet när det kommer till kvinnor. Berättelser om kvinnlig vänskap är inte alls lika vanliga eller romantiserande. Det verkar också finnas en ide om att kvinnor sviker varandra i mycket högre grad än män framförallt genom att snacka skit.
Ändå är det så att det generellt är kvinnor som vårdar sina släkt- och vänskapsrelationer även när de ingår i kärleksrelationer vilket leder till att män ofta är väldigt ensamma efter relationsuppbrott, till skillnad från kvinnor som i regel fortfarande har ett socialt liv. Om man generaliserar (vilket jag gör) så kan man absolut säga att kvinnor har fler och närmre vänner längre upp i åldern vilket är till stor nytta när man genomgår kriser i livet som till exempel en skilsmässa. Att kvinnor generellt mår bättre efter skilsmässa än innan och män generellt mår sämre kan nog delvis förklaras med just detta. Jag vet inte hur det ser ut inom relationerna i regel men jag inbillar mig att kvinnor har lättare att prata om känslor och liknande medan killar i högre grad möts kring intressen.
Så varför finns egentligen den här myten om manlig vänskap? Jag skulle säga att den fyller en viktig del i upprätthållandet av könsmaktsordningen. Eftersom kvinnors samröre med andra kvinnor nedvärderas så upprätthålls iden om att kvinnor mest är något värdefullt när de har relationer till män, oavsett om det är vänskap, arbetsrelationer eller kärleksrelationer. Att kvinnors relationer till varandra skulle vara värdefulla är något som det ofta bortses från. Hyllandet av manlig vänskap som den finaste och renaste relationsformen man kan ingå i exkluderar effektivt hälften av jordens befolkning från det och får den dessutom att känna sig sekundär när det kommer till relationsval. Man ska som kvinna vara tacksam om snubben väljer att spendera tid med en själv framför bästa polaren.
Att kvinnor snackar om att tjejkompisar går före pojkvänner är väldigt ovanligt och det sker nästan aldrig med den där trista ”bros before hoes”-attityden som killar antar ganska ofta. Det finns ingen kvinnlig kultur av att nedvärdera relationer man har med det andra könet i förhållande med dem man har med andra av sitt eget kön, snarare tvärtom.
Jag skulle vilja se böcker och filmer som hyllade kvinnlig vänskap på samma sätt som manlig vänskap hyllas och jag antar att det finns men jag har inget hittat. Har ni några tips på romantiserande skildringar av kvinnlig vänskap?
Jag har inte någon bra koll på forskningsläget, men i en del studier tenderar inte bara kvinnor, utan även män, att rapportera ökat eller oförändrat välbefinnande åren efter skilsmässa (CEP).
Bra analys! Jag har själv funderat en del på det där utan att ha kommit fram till nåt vettigt. Tycker dock du lyckades sätta fingret på det.
Thelma & Louise kanske? Extremt klyschigt, jag vet. I Wheel of Time-serien av Robert Jordan finns fina relationer mellan Elayne & Aviendha, och även andra kvinnor, men de är ju aldrig okomplicerade som männens. Däremot är de ju typiska ”vänner-in-i-döden”. I ungdomslitteratur skriven för tjejer skulle jag tro att det är ganska vanligt. Cirkeln är ett ganska nytt exempel, men några okomplicerade förhållanden är det ju inte heller där. Fast det är väl lite grejen, om alla förhållanden skulle vara okomplicerade hela tiden skulle det inte bli nån bok/film.
Sookie och whatsherface, barndomsväninnan i True Blood? Vänskapen mellan Jason och den där snälla killen som blir ihop med vampyrbruden är väl inte alls lika hardcore, för att jämföra samma serie?
”Imorgon när kriget kom”-serien av John Marsden innehåller många vänskaper, både mellan kvinnor och män. Där görs det knappt någon skillnad på kvinnor och män när det kommer till kritan, himla skönt.
Funderade lite på det nu och fick för mig att det kanske är som någon sorts förebild? När jag tänker på manlig vänskap så tänker jag att män främst har ytliga vänner, vänner de inte riktigt kan vara sig själva med. I alla fall män i min ålder. Eller nej förresten, jag kan nog inte komma på någon man i min närhet som har en nära vänskap med en annan man. Däremot tror jag (främst av egen erfarenhet) att de killar som skaffar sig en flickvän har en rätt nära relation med henne. Men den vänskapen är liksom inte riktigt accepterad mellan de andra männen, kanske för att de ser det som ett hot mot deras vänskap. Därav ”bros before hoes”- attityden. De ”stackars” singelkillarna är uppenbarligen rädda för att bli övergivna, då förhållandekillarna inser att de kan ha en närmre relation med flickvännen, utan att hela tiden behöva ha en ”mask”.
Så nu till saken: Att manlig vänskap romantiseras så kanske beror på att det är så männen vill att den manliga vänskapen ska se ut? Att de vill att man alltid ska kunna lita på att killkompisen alltid finns där. För många tjejer tror jag det är självklart att man har nära vänner utanför sitt förhållande, men kanske inte för killarna?
Två filmer jag direkt kom att tänka på är Baise Moi och Heavenly Creatures. Där är det verkligen hardcore kvinnlig vänskap.
Jag blir för övrigt så glad när jag går in på din blogg, du skriver alltid så bra om viktiga saker som jag ofta har gått och stört mig på. Jag tycker att du borde ta över DN:s ledarsida!
Ann och leslie i (tv-serien) Parks and Recreation är ett grymt bra exempel på romantiserad kvinnlig vänskap!
Tänkte också på Thelma & Lousie 🙂 Sedan finns det ju en massa andra filmer och dylikt om kvinnlig vänskap som Romey & Michelle, Sex and the City, Bridesmaids, Josie and the pussycats (haha, jag vet) etc.
Jag läste nyligen Kapitulera omedelbart eller dö, den handlar nästan bara om vänskapen mellan två tonårstjejer.
Den film som jag kommer att tänka på är Stekta gröna tomater (Fried green tomatoes at the Whistle stop cafe). Det är kvinnlig vänskap! Om du hört låten Goodbye Earl av Dixie Chicks? Filmen är i princip som den låten. Jag vet inte om den ena är inspirerad av den andra eller så, men filmen är BRA!
svenska filmen Heartbreak hotel.
Vet inte om jag kan hålla med dig om det där.Men ioförsig kan jag bara tala för min egen erfarenhet.Jag har världens bästa manliga vänner.(Har tjejkompisar med men ej samma sak) Mina killkompisar kan jag lita på till 100% det är ingen romantisering.Vi har gått igenom saker genom flera flera år militärtjänsten sen utlandstjänst i militären sen separationer i förhållanden med tjejer..och en helvetes massa andra utmaningar som vi haft varandra att stödja oss på i ur och skur.I kampen för att bli en bättre man och för att helt enkelt bli en bra människa.Även då vi har flickvänner och vi har dom som närmsta vän så kommer bandet mellan oss killar vara något som ingen och ingenting annat kan komma nära.Jag förväntar mig inte att ni tjejer skall förstå det bandet även om jag tror säkert många gör det.Men det är speciellt bandet mellan killar män emelllan.Man måste vara med om det för att verkligen fatta vad det är för känsla.Jag är säker på att det finns bland tjejer kvinnor med men jag tror det är mer utbrett bland män och killar.Okej att killar tar ett uppbrott hårdare än kvinnor men jag tycker du får särskilja det när du diskuterar manlig vänskap.Det bandet män har med andra män behöver inte vara svagare för att en man råkar tackla en ev skilsmässa sämre än en kvinna,det kan helt enkelt handla om att just den mannen kanske INTE har ett sådan relation till sina manliga vänner som t.ex jag har eller många med mig.
Men det behöver inte betyda att manlig vänskap inte är speciell eller att det bara skulle vara en romanticerad bild.Manlig vänskap är i allra högsta grad existerande i den mån som du vill göra tydlig och den är helt fantastisk.Det är inget hittepå eller ngn sorts romanticerad bild,det är så den är i många fall.Okomplicerad, jag och mitt gäng killar har kommit såpass långt i våra liv..att vi nästan är som spegelbilder i varandra..men även varandras motsatser i mkt men vi hittar ändå alltid en gemensam nämnare i våran nära vänskap.Vi accepterar vi är annorlunda i gruppen men möts i mitten kring den kärlek vi har till varandra.Detta beror på allt vi gått igenom ihop in hell and high water genom svårigheter ihop.
Det svetsar samman.Och det är ingen myt.Det är en realitet.
Så jag skulle med detta vilja hylla den manliga vänskapen.För den är helt jvla underbar.Jag älskar mina manliga vänner och bättre vänner får man leta efter.
Tack för ordet.
Glömde säga.Det handlar ej om att förtrycka kvinnan.Vi har alla flickvänner(iallfall de flesta av oss) och jag anser min flickvän som min bästa vän,men det exkluderar inte att jag har en annan vänskap med mina manliga vänner.Mina manliga vänner älskar sina flickvänner och ”är inte ihop med dom..bara för att dom ska ha tur för att dom får vara med oss” utan för av vi älskar dom för de dom är.
Men det tycker jag ej man ska sätta i motsats till manlig vänskap eller försöka måla upp en bild om att manlig vänskap skulle förtrycka kvinnornas värde.Att göra det är bara trist och väldigt enkelspårigt.
Manlig vänskap i dess bästa form existerar verkligen och det ska man hylla och älska.För det är något så jkla fint så det går ej beskriva. Man måste uppleva det.
Sen om ni kvinnor har en sån gemenskap..ja det är ju eran sak att stå för..men jag hoppas ni har det.För av all erfarenhet jag har med mina manliga vänner är den vänskapen i den innersta kretsen av oss helt ovärderlig för mig.För oss.Den vänskapen förenar och gör oss till bättre än både för oss själva och för våra flickvänner och våra kvinnor.Det är ej svårare än så.Men att manlig vänskap existerar och att den gör det i bästa fall så som jag upplever den med mina närmsta är det inte en tvekan om.Det är ingen myt eller en romantiserad bild.Det är realitet.Och jag önskar att ni kvinnor har det med.
Mvh Marcus
Har tyvärr ej möjlighet att skriva här mer nu MEN..så ni vet kvinnor..manlig vänskap är inte en myt.Band of brothers..den känslan..att ha sina närmsta killpoare existerar i allra högsta grad.Och det är en helt underbar känsla att ha.
Tack för ordet och jag önskar alla bra liv.Var snälla mot varandra och behandla alla som ni själva skulle bli behandlade./Marcus
Grey’s Anatomy har väl en väldigt bra bild på kvinnlig vänskap mellan Meredith och Christina? De är varandras ”person”.
Jag skulle nog säga att vi kvinnor har speciella vänskaper vi åxå, tror inte att det handlar om kön överhuvudtaget utan mer om att man har upplevt nåt tillsammans under en lång tid. T ex högstadiet, gymnasiet eller lumpen.