Under Lady Dahmers inlägg om socialbidrag så hittade jag följande kommentar:
Nu förstår jag inte alls, för det första nöjen och cigg??, är det meningen att skattepengar ska gå till biobesök och tobak?? herregud man får väl sluta röka om man vill ha mer pengar. man får hitta gratisnöjen.
Jag tycker inte heller att man ska leva något slags lyxliv som socialbidragstagare utan att pengarna ska räcka till det nödvändigaste. Olika människor definierar dock det ”nödvändigaste” på olika sätt. Jag tycker att man ska kunna köpa en ny tröja någon gång i månaden eller kanske ta en fika ibland. Andra personer tycker att det ”nödvändigaste” är att kunna äta gröt gjord på blåvitts egna havregryn tre gånger om dagen och eventuellt köpa en tvål om man verkligen planerar ekonomin ordentligt. Observera att inget av alternativen är något jävla lyxliv.
Synen på rökning i kommentaren är också så extremt vanligt när man diskuterar socialbidrag. Cigg ses som någon slags lyxprodukt som ”staten inte ska betala” och man bortser helt ifrån att personen som röker troligen är beroende. Det är inte ”bara att sluta” för alla, tyvärr. Dessutom blir cigg lätt en tröst när man inte har något annat att ägna sig åt. Man kan tycka att det är fel och förkastligt men faktum är att människor med beroenden helt enkelt inte fungerar som så att de bara kan ”sluta” hux flux. Det skulle vara himla fint om folk fick in det i sina hjärnor, det där med att människor inte fungerar rationellt utan är lite dumma i huvudet och gör saker som skadar dem.
Kan denna syn på människor som känslolösa robotar snälla upphöra! Det säger ju sig självt att om man alltid har möjligheten att välja så skulle det inte finnas några problem i samhället av den här karaktären. Folk skulle aldrig dricka, aldrig röka, aldrig skolka eller äta godis utan bara leva skitnyttigt hela jävla tiden.
Jag ska berätta en sak: människor funkar inte så! Människor har svagheter, beroenden och gör orimliga prioriteringar. Människor orkar inte ägna hela sina liv åt att vända på varenda krona, människor orkar inte äta gröt till vartenda jävla mål eller vara tvungna att alltid alltid säga nej så fort någon ska göra något så simpelt som att fika. Kanske skulle vi kunna spara några miljoner på att förvägra alla socialbidragstagare någonting utöver gröt, men vi skulle förlora så mycket mer i värdighet.
Har följt din blogg ett tag nu och TACK för det här inlägget! Tycker du verkligen poängterar det där som så många bara förbiser; att det faktiskt är en skillnad på att leva och att överleva. Och de flesta som sitter där på botten har det antagligen jävligt nog utan att behöva äta gröt hela dagarna.
Väl skrivet!
Precis så!
Måste protestera! Köpa en tröja VARJE månad? Fika på café? Jag jobbar heltid, ca 23 000 kr/månaden i lön, och anser inte att jag har råd att lägga pengar på sådana saker så ofta. Nu prioriterar iofs alla olika men meningen med socialbidrag är väl att man ska ÖVERLEVA tills man lyckats skaffat sig en annan inkomst, inte att man ska kunna fortsätta leva sitt vanliga liv, med den vanliga standarden. Felet är nog inte storleken på bidraget utan svårigheten att, inom rimlig tid, få hjälp med att komma på fötter, få hjälp med att få ett jobb eller börja studera.
Men ”en tröja” menar jag ngn form av klädesplagg som man kan tänkas behöva. De flesta köper nog ett klädesplagg i månaden om man slår ut det, det är tolv klädesplagg om året. Faktum är att många personer lever på socialbidrag flera år, ibland hela livet. Man måste kunna leva värdigt också.
Vore jättespännande att höra hur du prioriterar om du inte kan köpa en sketen tröja & gå på café lite med den lönen 😀
Det var väl den aspekten redan Stig Dagerman var inne på i sin sista dagsvers från 1954, om understödstagaren som fått hunden skjuten. ”De kunde väl skaffa sig råttor, som är skattefria och bra.”