Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Om att ändra sina ideal.

När jag bestämde mig för att sluta raka benen så tänkte jag framförallt att det skulle leda till att jag slapp lägga tid och pengar på rakning. Jag tänkte på den släta, nyrakade känslan som en grej jag tyckte om, men som jag kunde tänka mig att avvara om det ledde till att jag fick mer tid och pengar över. Nu har jag varit orakad sisådär 8-9 månader, och mina känslor inför behåringen har gått från att vara ogillande till accepterande, till att slutligen landa i att gilla det. Om jag idag ställdes inför valet att bli av med håret permanent på ett smärt- och kostnadsfritt sätt så skulle jag nog ändå inte tacka ja, för jag gillar faktiskt håret. Detta hade inte varit min inställning för sisådär ett halvår sedan. Då hade jag kanske valt att behålla det av principskäl, men inte för att jag uppskattade det.

Jag säger inte att alla skulle uppleva det här om de slutade raka sig, men jag tycker att det är intressant hur en kan förändra sina preferenser efter vad en vänjer sig vid. Om jag hade börjat raka mig igen hade jag troligen börjat gilla det igen, så jag tror inte att det handlar om att jag innerst inne har någon ”sann” preferens för orakade ben, jag tror helt enkelt bara att det handlar om vana.

Folk är ofta väldigt snabba på att säga vad de gillar och inte gillar, som om de hade gett allt en värdig chans. Jag tycker såklart inte en ska plåga sig igenom något en tycker illa om, men jag tycker inte heller att en ska utgå från att en skulle ha samma känslor inför något efter att ha ändrat sina vanor.

15 kommentarer till Om att ändra sina ideal.

  • MarySaintMary skriver:

    Nä, jag gillar det fortfarande inte överdrivet mycket efter 10+ rakningsfria år. (Ogillar det väl inte direkt heller, men tycker slätt är finare.) Däremot har jag börjat gilla håret under armarna! Har rakat nån gång för att testa, och tycker stubben är fruktansvärt obehaglig.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Ja, samma här. Brukar raka mig under armarna men har blivit mer och mer sällan nu pga huden blir irriterad.

  • Vad bra! Och det ÄR ju intressant hur man ändrar sina preferenser, smaker, önskningar. Oavsett om det handlar om sill eller vin eller hår. Du nuddar också vid något som jag tror är ett viktigt ämne – att våra känslor hänger samman med de normer som finns i den kultur vi lever. Att man gillar att exempelvis sminka sig är liksom ingen slump, och det gör ju också att det kan kännas jobbigt att sluta med det. Därför är det extra häftigt att se när ens egna preferenser förändras till att överensstämma bättre med ens politiska ideal – att man kan vända processen (även om det kanske inte alltid blir så).

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Ja, precis. Det är skönt att veta att preferenserna inte sitter sådär jättehårt hos sig själv ändå.

  • LORISSA skriver:

    Samma sak med mig och mitt hår under armarna. Jag slutade raka som lite av ett statement, en principsak. Nu fattar jag inte varför jag någonsin rakade bort det från första början!

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      För mig kan det klia ibland men inte mer än vad jag kunde få besvär när jag rakade mig.

  • Lovisa skriver:

    Jag är med dig! Älskar mitt hår, förut tyckte jag det var finare med lena ben (och jag tycker fortfarande att det finns vissa som passar bra i det), men känner mig hur naken och konstig som helst med rakade ben! Armhålorna ska vi inte tala om, det är mina små älsklingar 😛
    Men visst är ideal kulturellt betingade, inget snack om saken. Och det är superfint att det går att förändra!

  • Exakt samma grej hände mig! Slutade raka benen i syfte att utmana mig själv samt make a statement, kändes skitkonstigt i början. Ville ba raka mig o var av ren envishet för mitt statement som jag inte gjorde det. Efter bara några veckor började jag gilla mitt hår och ville liksom ha det där.

    Fast sen upptäckte jag tyvärr att jag inte kan ha strumpbyxor tsm med håriga ben (håret luggas) så då vart det hyveln ändå. Älskar strumpbyxor ju.

  • s skriver:

    Har precis samma erfarenhet! Har helt lagt av med rakningen sen något år tillbaka och nu känns det som en helt absurd syssla – fattar inte hur jag någonsin kunde se det som något normalt o självklart.

  • Johanna Skåne skriver:

    Så fort håret under armarna hade hunnit växa ut så insåg jag inte bara att jag gillade det, jag tycker att det är sjukt snyggt också! Hamnar jag framför en spegel så lyfter jag upp armarna bara för att få kolla :)

    Inte så konstigt egentligen, har ju alltid tyckt att det är snyggt med hår på killar, att det som växer ska få vara kvar, såklart gällde det min egen kropp också, visste bara inte om det – började ju raka min under armarna samma dag det började växa. Lite konstigt att tänka på att jag har haft hår under armarna i 10 år, men i år var första gången jag såg det (längre än några mm vill säga)

  • Elsa skriver:

    Det ser så konstigt ut att se håriga ben på en KVINNA. Det går inte ihop helt enkelt. Speciellt inte bilden på Lady Dahmers håriga ben som hon nyligen postade med rosa nagellack på tårna. Ett kvinnligt och manligt attribut, det går inte ihop!
    Om jag låter mina ben vara håriga, så känns det som om jag helt plötsligt inte kan bära en flickig kjol längre. Eller gå i klackskor.

    På tal om hår så tycker jag det är väldigt vackert med håriga armhålor på kvinnor. Fast nu ska jag vara dum (men också ärlig, fast med dum) och säga: men bara på vissa kvinnor. Dum dum. Jaja. Faktiskt så önskar jag att jag hade lite mer hår där under armarna. Just nu har jag bara några ynka hårstrån.

    Jag föredrar att vara orakad. För mig är DET fräschare och bekvämare. Kanske ska bli hippie eller något då så det går ihop.

    Varför ska lite hår skapa sådan debatt? Sådana reaktioner? ÅHHH fuck it.

    • Lisa skriver:

      Det ser konstigt ut med håriga ben på en kvinna om man inte tidigare sett den bilden. Min mamma rakar mycket sällan benen och jag har aldrig tänkt på att de är manliga attribut därför att jag är van vid att se hennes ben.

  • moa skriver:

    Jag har aldrig ”slutat” raka mig. Var alltid för lat/klantig för att upprätthålla rakade ben, jag började aldrig riktigt. Men jag minns en gång när jag fortfarande brukade raka benen då och då men det var vår och inte så varmt än så jag hade strumpbyxor på mig och tänkte att jag inte ”behövde” ha rakade ben då. Men så tunnelbanan hörde jag några i min ålder prata om att det äckligaste som fanns var när man har strumpbyxor och orakade ben när det stack igenom nåt hårstrå och jag gick hem och rakade benen. Även om jag inte rakar benen så känner jag fortfarande ibland att jag borde, särskilt om jag har strumpbyxor! Så ibland krävs det mer för frigörelse än att bara sluta raka benen. Jag stör mig mycket på det, att idealet är kvar och kommer och petar på mig då och då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv