Om begär och erkännande av relationer.

Twittrade lite:

Fundamentalt för vår existens i detta samhälle är att bekräftas som könsvarelser, det vill säga som människor som kan begära och begäras intimt. Som människor som kan ge och ta emot kärlek och intimitet. Men villkoren för att erkännas som könsvarelse är väldigt olika för olika människor. Och det handlar inte bara om att hitta ”någon”, utan om omgivningens bekräftande av relationen.

Patriarkatet ägnar sig mycket åt att misstänkliggöra och ogiltigförklara relationer som är normbrytande på något sätt. Lesbisk kärlek är inte lika mycket värd som heterosexuell, begär mot ickenormkroppar anses perverst eller förvirrat. Att inte bekräftas som könsvarelse är att utestängas från en fundamental del av mänsklig existens. Tänker mycket på detta nu när jag försöker lägga relationer med män åt sidan; hur mina relationer kommer att ogiltigförklaras.

Känner sorg över det faktum att de eventuella relationer jag har med ickemän kommer att anses mindre viktiga i mångas ögon, att jag kommer att behöva hävda dem mer. Att de, när de väl ”erkänns”, kanske kommer ses som en spexig avvikelse, som något ”spännande”, snarare än en relation som tas på allvar. Helt enkelt att relationen aldrig tar plats på samma villkor som heteromonogama relationer.

Relationer handlar inte bara om de människor som ingår i den, utan om samhällelig bekräftelse. Att som kvinna ha en relation med en man ger legitimitet i samhället i stort. Det betyder att hon är värd någonting att hon ”lyckats” få en mans bekräftelse. Samma mekanism finns inte när det kommer till ickeheterosexuella relationer.

Fick för övrigt frågor om termen ”könsvarelse”, och detta är vad jag menar:

Begär är individuellt, men menar riktat till andra människor. Både vänskap, amorös kärlek och så vidare. ”Könsvarelse” är en term för att beskriva just denna aspekt av mänskligt varande, ett teoretiskt begrepp det vill säga att ens genus, sexualitet (sätt en vill vara intim på) och relationer erkänns som verkliga och viktiga. Med ”kön” menar jag inte binära kön utan alla former av variationer. T.ex. att även en asexuell persons relationer och eventuella intimitet ska erkännas som lika viktiga som vems som helsts.

I dagens samhälle erkänns främst heteromonogama relationer och begär, och detta är ett problem för de som ej vill leva så, eftersom deras relationer inte tillmäts vikt i detta samhälle tänker att en kan erkännas som människa (eller varelse) på vissa områden, men att ens begär inte erkänns. Eller att det är flytande, så att vissa av ens begär erkänns men inte andra. Det är detta, denna specifika aspekt, jag försöker ringa in med termen könsvarelse.

Tänker mig att i ett postpatriarkalt samhälle skulle det inte finnas så tydliga uppdelningar mellan olika former av begär, intimitet och relationer. Detta tycker jag är en väldigt intressant och tilltalande tanke. Tänk er att vänskap tillmäts lika stort värde som ”kärlek”, eller att kramar tillmäts lika stort värde som ”sex”. För mig är det i alla fall en lätt svindlande tanke. Det skulle finnas så mycket större utrymme för att njuta av andra människor och forma betydelsefulla relationer.

5 reaktioner till “Om begär och erkännande av relationer.”

  1. Citat Fanny:

    ”Tänk er att vänskap tillmäts lika stort värde som ”kärlek”, eller att kramar tillmäts lika stort värde som ”sex”. För mig är det i alla fall en lätt svindlande tanke. Det skulle finnas så mycket större utrymme för att njuta av andra människor och forma betydelsefulla relationer.”

    Det är ju sådana här tankar och känslor som kallas för ”utopier” utav en stor mängd människor ute i samhället. En stor del utav mitt liv bygger på exakt sådana ”utopier” och jag har gått i motvind en stor del utav mitt liv (precis som många andra som vågar gå sin egen väg på olika sätt). Men jag säger följande… hellre en stark tro och strävan mot ”utopier” istället för ett erkännande och bugande inför en total dystopi för det är hur jag ser på dagens samhälle… en nästan fullständig dystopi. MEN jag har märkt det under åren att folk börjar tröttna på den. Folk börjar faktiskt ifrågasätta vilka grunder vårat samhälle och våran värld egentligen står på och om det faktiskt kan vara så att det går helt emot vår sanna natur som människor.

  2. Citat Fanny:

    ”Med ”kön” menar jag inte binära kön utan alla former av variationer. T.ex. att även en asexuell persons relationer och eventuella intimitet ska erkännas som lika viktiga som vems som helsts.”

    Ska bara kommentera kort angående just denna biten du skriver här och säga att det känns jättekul och viktigt att du tar upp en kategori utav människor som sällan blir uppmärksammade eller erkända på något speciellt sätt. Jag själv tillhör det sk ”grå asexuella spektrumet” och att förklara detta för ”folk” är generellt väldigt svårt och inte alltför sällan undviker jag att ta upp det tills jag lärt känna någon väldigt bra. Jag personligen har dock inte upplevt någon form utav kränkande behandling eller attityd när jag nämnt det (och även andra saker om mig själv) och jag har många gånger antagit att det beror på att jag har relativt lätt att tala för mig själv och att jag kan förklara mycket saker in i minsta detalj om mig själv OM jag känner för det. Jag är desto mer oroad över de människor som kanske inte kan hitta ord för det dom är och som känner sig aktivt nedtryckta eller bortglömda vilket leder till en mängd negativa saker. Hade jag haft mer energi än vad ”ödet” tillåter mig att ha så hade jag varit mycket mer aktiv att synliggöra dessa saker (kanske genom att blogga om det själv) men jag hoppas att mina ”små bidrag” i form utav sådana här kommentarer kommer någon till nytta för personer där ute som befinner sig i samma situationer!

  3. Korrigering ang min post här ovanför rörande en specifik och viktig detalj (16 oktober, 2014 kl. 01:19):

    ”…och som känner sig aktivt nedtryckta eller bortglömda”

    Skall vara:

    ”…och som BLIR aktivt nedtryckta eller bortglömda”

  4. Ett sådant samhälle skulle jag också vilja ha. Det sex inte är det viktigaste och bästa en person kan ha, utan ex kramar kan vara lika mycket värt.

    En fördel med att ens begär och relation (er) inte erkänns (pga avvikelse i någon form) kan vara en större frihet gentemot samhället. Dessa personer behöver ju inte tänka: ”oj, om vi gör slut då kommer inte jag längre ses som lyckad i andras ögon”. Eftersom den här personen inledde en relation som från början inte är lika starkt förknippad med att vara lyckad/fullkomlig som en klassisk heteromonogam relation. Det blir på vissa plan en större frihet att inleda och avsluta ”avvikande” relationer. Samtidigt som det förstås blir en större begränsning eftersom det inte är lika accepterat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *