Om juridisk abort och rättvisa.

Lemoine har skrivit om det här med juridisk abort, en fråga som varit ganska omdiskuterad på senaste tiden:

1. Ett argument som används av exempelvis Charlotte Dyremose, Jämställdhetsordförande för Konservative, men även många fler: Mannen är i sin fulla rätt att skydda sig medelst kondom alternativt hålla kuken i byxorna, och annars får han stå sitt kast.

Det här argumentet kan enligt mig ALDRIG användas om män om man samtidigt vill värna rätten till fri abort för kvinnor. För kvinnor är likaledes i sin fulla rätt att använda exempelvis p-piller och annars kan hon hålla byxorna på. Ett argument som dessutom ofta används av abortmotståndare, vill jag tillägga. (Innan ni börjar ropa om våldtäkt vill jag påpeka att jag skrev ”fri abort”).

Argumentet som bemöts här är ett jag själv brukar framföra:

wpid-IMG_20140103_173904.jpgJag tänker såhär; personer med livmoder och personer med kuk har olika förutsättningar vid ett samlag och graviditet. Personen med kuk har bara något att säga till om fram till dess att personen med livmoder eventuellt blir befruktad, sedan är det hens beslut vad som ska göras av barnet. Detta handlar om rätten till den egna kroppen, eftersom barnet bärs i livmodern. I en situation där barn inte bars i livmödrar hade en absolut kunnat tänka sig att rätten skulle vara lika (hint hint automatiserat barnafödande), men den situationen har vi inte idag hur mycket jag än önskar att det vore så.

Att en person med livmoder kan göra en medicinsk abort innebär inte nödvändigtvis att en person med kuk ska kunna göra en juridisk eller ”ekonomisk” sådan. Jag tänker att en få fatta sina beslut så långt som biologin tillåter det, men att tillåta juridisk abort bara för att det ska vara ”rättvist” tycker jag är ett ganska konstigt skäl. ”Rättvist” enligt vilka premisser då? I mina ögon låter det inte särskitl rättvist att en person får ta hela ansvaret för en situation som förhoppningsvis skapats gemensamt för att hen har den sista chansen att välja bort barnet.

Problemet med medicinsk abort är att det är en riskfyllt ingrepp, det är något som kan skada en människas psykiska hälsa och reproduktiva förmåga. Att säga åt människor att de ”bara” kan välja att göra en abort tyder på en ganska dålig kunskap om hur situationen ser ut. Det är inte alltid möjligt att göra en abort, och det är alltid förenat med risker. Om personen med kuk bara kan lämna sitt juridiska ansvar så dumpas hela situationen i knät på den med livmoder.

Graviditeter sker, ofta för att preventivmedel inte fungerar eller för att det tagits ett mer eller mindre gemensamt beslut om att inte använda sådana. Jag skulle också säga att det ofta finns en press på kvinnor att inte kräva skydd eftersom det anses vara otrevligt för män. Eller så handlar det om vårdslöshet, något som båda parter också kan anses vara skyldiga för. Om en sådan situation uppstår och personen med livmorder väljer att inte genomgå en abort, för att hen har rätt att bestämma över sin egen kropp, så anser jag att ansvaret ska delas. Visst att sista valet ligger hos den som bär på barnet, men det finns en mängd val och risker innan som leder fram till den situationen, och om dessa är en två. Det är inte rimligt att hela ansvaret plötsligt ska ligga hos personen med livmoder bara för att det är hen som teoretiskt skulle ha kunnat välja bort situationen sista gången.

I mina ögon är det som kommer ske om juridisk abort tillåts att den sneda fördelningen i makt över reproduktionen till mäns fördel kommer att bli ännu skevare. Män kommer att kunna avsäga sig sitt juridiska ansvar över en situation de själv har varit ytterst delaktiga, kanske rentav pådrivande, i att skapa, bara för att kvinnor teoretiskt sätt har möjligheten att göra abort. Återigen vänds kvinnors reproduktiva förmågor emot oss.

26 reaktioner till “Om juridisk abort och rättvisa.”

  1. Bra inlägg! Jag tänker också att oavsett vem som har varit oansvarig och oavsett vem som får bestämma om barnet ska behållas så är ju barnet i fråga alltid helt oskyldigt. Faderskap, underhåll och sånt finns ju för barnets skull, och att man ska ta ifrån barnet detta bara för att ”straffa” mamman för att hon behåller barnet mot pappas vilja känns ju helt sjukt.

  2. Bra inlägg! Du sätter ord på mina känslor i den här frågan.
    Juridisk abort kanske skulle funka i ett helt jämställt samhälle (ungefär som prostitution enligt mig då) men i dagens samhälle skulle det bara bidra till en ännu snedare ansvars- och maktfördelning.

  3. Jag tycker att ”juridisk” abort är att gå tillbaka till ”medeltiden” då mannen kunde ligga runt bäst han ville, tex. tjata om sex och lova att gifta sig och ta ansvar vid ev. graviditet
    men sen när det väl var verklighet så förnekade han bara att han legat med henne, går ju inte att bevisa att han lovat något eller var fadern, så fick hon stå där med skammen och barnet, eller försöka genomgå en riskfylld abort som långt ifrån alltid lyckades..

    visst det ser annorlunda ut nu, aborter är säkrare, men inte riskfria
    det finns i sverige bidrag och hjälp
    men samtidigt, så är det ju kvinnan som får ta allt ansvaret för barnet eller ev. abort
    det är fortfarande självklart att kvinnan tar hand om barnet när den föds, det är kvinnan som riskerar sin fysiska och psykiska hälsa vid abort (för att inte tala om all smärta och blod..)
    det är kvinnan som förlorar inkomst, karriärsmöjligheter, kroppen, pension, tid m.m om hon behåller
    mannen behöver inte göra något alls vid abort och ”bara” betala en del av barnets försörjning om det föds, rent krasst, om han ändå tar lite ansvar för barnet så ses det som en stor handling, han blir superpappan som tar hand om barnet som kvinnan tvingade på honom..

    att mannen skulle ha möjlighet att avsäga sig det ekonomiska ansvaret också för ett barn han vart med om att skapa (vilket går att bevisa genom DNA-prov <3) skulle enligt mig vara katastrof!
    pressen att göra abort skulle öka, skammen skulle återigen bli större att föda ett barn utan pappan, män skulle ja kunna göra vad dom vill, utan ansvar eller konsekvenser medans kvinnan får ta alla, igen..

  4. Va, är detta ett seriöst förslag med ”juridisk abort” (varit på andra sidan jorden i en månad)? Det låter som någon tidigare sagt som medeltiden. Som det ser ut idag, oavsett om en pappa betalar underhåll så ligger ju det absolut största ansvaret på modern och det är hon som får ta de största ekonomiska konsekvenserna för resten av livet (pensionen påverkas p.g.a karriären påverkas osv). Hur svårt är kan det vara att acceptera premissen att barnalstrande är bådas ansvar? Vad ”juridisk abort” (idiotiskt uttryck) egentligen är att ge den med kuk rätt att helt avsäga sig ansvaret för reproduktionen. Sedan tycker jag att det behövs ytterligare och bättre sexualundervisning för att lära folk inte bara hur man skyddar sig (för det vet de flesta) utan även om de könsrelaterade normer som till exempel finns kring kondomanvändande.

    Sedan, om män skulle ha möjligheten till en juridisk abort, borde inte kvinnor också ha något motsvarande, om de till exempel inte vill göra en medicinsk abort.

  5. Hej! Skulle du kunna skriva om dina åsikter angående män som blir våldtagna? Alltid när jag är i diskussioner om hur kvinnor blir våldtagna kommer det en man som säger ”men män då! Vi blir också våldtagna, det är ju samma sak!” Uhhh

    1. Alltså har inte direkt någon åsikt. Visst, män blir våldtagna, men det är inte ett strukturellt problem på samma sätt. Är inte så intresserad av enskilda tråkiga incidenter utan av politik.

      1. Jag förstår att det är väldigt mycket mer sällsynt men likväl blir män, som sagt, våldtagna av män. Det finns exempel på detta i min egen bekantskapskrets. Jag undrar, av ren nyfikenhet, hur en skulle kunna analysera det fenomenet. Är dessa män förtryckta av andra män (med tanke på att sexuellt våld ofta används i syfte att utöva makt över en annan person)?

    2. Män blir framför allt våldtagna av andra män. Och även om någon man blivit våldtagen av en kvinna som sen blivit gravid och valt att behålla barnet är det ett sådant extremfall att det bara är larvigt att ens diskutera som ett samhällsproblem.

  6. Alla kan undvika omslutande sex, använda kondom, osv. Kvinnor också. Varför inte bara säga att alla vuxna människor får ta konsekvenserna av sitt handlande, inse att livet innebär risker, avskaffa aborträttigheter förutom vid särskilda fall och på så sätt hålla alla vuxna människor till samma standard?

    Jag tycker att det ska vara en rättighet att kunna avsäga sig ett föräldraskap, förutsatt att man lever i ett samhälle där man kan vara ensamstående förälder. Det handlar inte om att man ska gå runt och stoppa kuken i allting, lika lite som aborträtt för kvinnor handlar om att knulla runt (som abortmotståndare gärna hävdar, er retorik liknar varandra här). Jag tycker dubbelmoralen i den här frågan är väldigt påtaglig. Som kvinna är jag oerhört glad att ingenting kan tvinga mig att ha barn jag inte vill ha och tycker att det är hemskt att alla inte har den rättigheten, men jag antar att detta tolkas som att man håller patriarkatet om ryggen osv osv.

    1. Nja, jag håller väl mest inte med dig, av de skäl jag redogjort för i inlägget ovan. Föreslår att du läser om det igen.

  7. Jag måste säja att jag tycker debatten om ”juridisk abort” i Sverige är löjlig. Sex innebär risker och en av dessa är oönskad graviditet. Underhållet som en ansvarslös ovillig fader betalar är en tusenlapp i månaden= ett bidrag till mat och blöjor. Inte ens i närheten att täcka hälften av kostnaderna för att ta hand om ett barn. Jsg blir uppriktigt arg när jag läser kommentarer från de som tycker så synd om män som måste betala denna struntsumma, helt verklighetsfrånvänt.

  8. ”Det är inte rimligt att hela ansvaret plötsligt ska ligga hos personen med livmoder bara för att det är hen som teoretiskt skulle ha kunnat välja bort situationen sista gången.”

    Det är inte ett teoretiskt val. Det är ett slutgiltigt val. Att inte lägga fokus på kvinnans valmöjligheter är att infantilisera hennes handlingskraftighet.

      1. Självklart så bör män ta ansvar över sina reproduktiva möjligheter. Det jag säger är att kvinnans reproduktiva rättigheter inte bör trivialiseras på det sättet du beskrev i ditt inlägg, även om mannen i fråga inte tagit ansvar för sina reproduktiva möjligheter. Om kvinnan har möjligheten att göra ett slutgiltigt beslut utifrån den situation hon befinner sig i så bör även det slutgiltiga ansvaret ligga hos henne (och hos den välfärd hon befinner sig i). Att bortse från den inverkan kvinnan själv har i situationen är att infantilisera henne.

        Mannens inverkan är lika betydelsefull som kvinnans inverkan under samlag (om vi bortser från fall av våldtäkt vilket är en betydligt mer komplicerad diskussion) Fram till tiden efter samlag då kvinnans makt över sin egen kropp är odiskutabel. En individ med odiskutabel makt innehar också fullständigt ansvar över den situation hen befinner sig i.

  9. Jag tycker att ”juridisk abort” låter som ett helt idiotiskt förslag, och hoppas verkligen inte att det på allvar diskuteras att vi ska införa det. Vad det skulle leda till är att män skulle ta ännu mindre ansvar för att skydda sig vid samlag än vad de gör idag, och kvinnor skulle bli pressade till att göra abort eftersom de annars skulle bli tvungna att ta hela ansvaret själva. Det leder inte till någon ”rättvisa” eftersom det inte går att jämföra att skriva på ett papper med att genomgå en verklig abort. Dessutom skulle det uppstå etiska problem, barnet kanske tex vill ta kontakt med sin pappa trots att han gjort en ”juridisk abort”.

  10. Hur tänker du dig att det bör se ut om barnafödande vore automatiserat men en man och en kvinna fortfarande krävs för att få det genetiska underlaget. Borde var och en av dem då ha rätt att avbryta ”processen”? Eller ska bådas samtycke krävas?

    1. Känns rimligt att båda borde ha den rättigheten isf, men tkr väl inte att föräldraskap borde determinseras utifrån gener heller.

      1. Men två personers genetiska material lär väl krävas, tänker mig att de flesta då lär välja sitt eget genetiska material och inte frågar grannarna om de kan få deras. Tycker frågan om vem som ska ha rätt att avsluta processen är intressant. Lutar dock mer mot att om personerna nu gemensamt bestämt sig för att starta processen ska bådas beslut krävas för att avbryta den, det är ju trots allt inget som kan hända av ”misstag” eller på grund av att preventivmedel eller liknande inte fungerade längre i det läget till skillnad från idag när ”processen” skapas genom barnskapande sex.

        1. Håller som sagt med. Aborträtten för mig handlar ju om rätten till sin egen kropp, inte ngt annat. Obs att du fortfarande utgår från en kärnfamiljsnorm i ditt resonemang kring vems barnet ska vara, tänker mig snarare att det inte kmr vara två personer som har det huvudsakliga ansvaret/rätten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *