Om skillnaden mellan förtryck och ofrihet.

Apropå min post om kapitalisters ofrihet så tänkte jag att jag skulle förklara hur jag ser på det här med mansförtryck och feminism.

Som jag sagt tidigare så anser jag inte att det existerar något fristående mansförtryck, alltså inget fristående förtryck av män som män. Däremot finns det förtryck av barn, av arbetare, av icke-vita och så vidare som såklart även drabbar män, men det är inget mansförtryck. Det finns också allmän jävlighet som människor ägnar sig åt, som kan drabba vem som helst, men inte heller det är mansförtryck, för det riktar sig inte specifikt mot män. Det är viktigt att särskilja de här olika sakerna.

Jag anser att det finns en hel del saker i patriarkatet som drabbar män. Precis som kapitalisten är även mannen låst i sin roll som förtryckare, vilket per definition innebär en ofrihet. Män måste göra en massa olika saker, vara på ett visst sätt, för att upprätthålla den patriarkala makten. Detta är såklart något som män socialiseras in i, på samma sätt som kvinnor socialiseras in i att vara undergivna. Jag ser detta som en stor ofrihet som drabbar män. Denna ofrihet är såklart smärtsam för den den drabbar, och den smärtan är värd att ta på allvar.

Men, och här kommer det viktiga, jag tycker inte att det är förtryck. Förtryck i mina ögon är när en person eller grupp trycker ner en annan och drar fördel av den. Så gör män med kvinnor, men kvinnor gör inte detsamma med män. Den ofrihet som drabbar män kommer ofta från manligt håll, och har som syfte att upprätthålla kvinnoförtrycket. Till exempel genom att upprätthålla genusordningen som är fundamental för att kvinnoförtrycket ska fungera. Ett slags förtryck som män drabbas av och som är nödvändigt för att upprätthålla kvinnoförtrycket, och det är förtrycket av barn. När barn uppfostras och socialiseras in i sina roller sker detta genom ett förtryck från vuxenvärldens sida. En kan alltså säga att patriarkatet har sitt ursprung i ett förtryck av barn, som drabbar såväl män som kvinnor.

Min poäng är att det finns en rad olika smärtsamma upplevelser och ofrihet en kan känna som inte är förtryck. Förtryck är liksom inte bara smärta och ofrihet, utan det handlar om underordning och exploatering. Vi kan ta den ofrihet män känner i patriarkatet på allvar utan att säga att de är förtryckta på samma sätt som kvinnor är förtryckta. Sedan om en kallar det förtryck eller vad en nu gör kvittar väl egentligen mig, jag använder orden på mitt sätt och andra får väl använda dem på sitt eget, poängen är att det inte är samma sak.

Anledningen till att jag talar om förtryck på det här sättet är för att jag tycker att det är analytiskt relevant. Det är viktigt att inte blanda ihop olika normer och ofrihet med förtryck. Förtryck är för mig något mer än att bara bli begränsad. På samma sätt som kapitalisten är begränsad i sin position som kapitalist är mannen begränsad i sin position som man, men dessa positioner är inte förtryckta utan förtryckande. Att vara en förtryckare är också begränsande. Om förtryck är detsamma som begränsning är alla alltid förtryckta, i alla maktordningar. Både vita och icke-vita förtrycks av rasismen, män och kvinnor av patriarkatet, kapitalisten och arbetaren av kapitalismen, eftersom alla måste begränsas i sina roller för att upprätthålla maktdynamiken. En sådan definition gör det ganska meningslöst att tala om förtryck över huvud taget.

Det är så att män i högre grad tjänar på patriarkatet. Även om det säkert finns en massa män som lider av patriarkatet så ger även patriarkatet dem en makt. Att som man förneka detta, att förneka de privilegier en åtnjuter i ett patriarkalt samhälle, är mycket problematiskt om en har någon slags idé om att få slut på det patriarkala förtrycket. Män vinner på patriarkatet. Ja, de förlorar också saker som genuin kommunikation, mänsklig samvaro, kärlek och så vidare, men de vinner makt.

Att säga typ ”men jag vill inte ha makt”, vilket många män gör, är också att skjuta ifrån sig ansvaret. Det är mycket möjligt att du inte vill ha makt, men faktum är att du har den och då måste du ta ansvar för den. Det går inte att bara skjuta ifrån sig ansvaret över din maktposition. Jag vet, det är jättetråkigt att vi inte bara kan bestämma att vi ska sluta förtrycka, men det är liksom så det funkar. Det handlar inte om vad en vill, det handlar om en position och att ens personlighet har blivit formad in i en överordnad position, en position som är till för att utöva makt. För att sluta utöva makt så måste en helt enkelt se och dekonstruera detta, inte bara skjuta det ifrån sig med ett ”det är inte mitt fel”.

Ibland känns det som att människor ignorerar maktaspekten för att istället tala om ”normer” och liknande. Det är viktigt att tala om normer, men om en inte knyter ihop dem med makt så blir det ganska tomt och meningslöst snabbt. Då blir det bara en massa påbud som flyger omkring, utan mål och mening, och det är svårt att angripa. Därför tycker jag att all kamp mot patriarkala normer måste innefatta insikten om könsmaktsordningen, om att män är överordnade och kvinnor underordnade (notera att detta inte behöver innebära att en som jag anser att alla män förtrycker alla kvinnor). Annars blir det lätt bara en massa relativistiskt trams.

11 reaktioner till “Om skillnaden mellan förtryck och ofrihet.”

  1. Wow! Du är så grym! Att läsa din blogg är verkligen som att läsa en bok, ett politiskt manifest? Har varit inne här flera gånger förut men har aldrig (av vad jag minns åtminstone) kommenterat, kände att det var dags nu. Du äger!

    1. Jag anser att arbetare är förtryckta, men det är klart att det handlar om dominans och exploatering. Ser dock inte skillnaden mellan det och förtryck.

  2. An excellent post! Very clear and precise.

    ———-

    Not to diminish from your excellent work here but I have a related topic that I find troubling and I think you can help.

    I’m not so sure one can separate the various power structures completely and treat them in isolation (solely) as I feel they overlap and influence each other (I’ll have to think more about that). Can you shed some light on how you feel about the interaction between power structures and how those interactions affect the ability to provide analysis of a single structure in isolation from the others? That would certainly help me out.

    For example, a white rich woman may be an ”oppressor” of her poor black servant man from a racial or social economic perspective yet he may oppress her from a gender perspective. How do you reconcile those items, if at all, into a single ”oppression summary”?

    1. Alltså, en kan inte summera förtryck sådär, det är olika strukturer som fungerar på olika sätt. Sedan samverkar de såklart, och för detta brukar en använda intersektionalitet, något jag tyvärr vet ganska lite om. Jag tkr generellt inte att det är så relevant att tala om vilka individer som förtrycker varandra på vilket sätt, utan ser det som just strukturer men där en måste tala om det individuella ibland.

  3. På vilket sätt tycker du dig ha rätten att ha tolkningsföreträde (som det så fint heter) för en annan grupp (män) som du inte tillhör. Speciellt när detta är så problematisk i alla andra sammanhang och mot andra ”grupper”? Antar detta beror på att du sitter på definitionerna och den objektiva sanning och kan se alla perspektiv?

    Har väl egentligen ingen absolut åsikt om ”mansförtycket” existerar eller ej eftersom begreppet förtryck är så misshandlat och misstolkat, speciellt i dessa sammanhang. Om man skulle använda vissa striktare definitioner så är inga män eller kvinnor i Sverige förryckta varken som individ eller grupp och enligt vagare definitioner (ofta feministiska) är både män och kvinnor förtryckta som grupp och individuellt.

    (min åsikt och övertygelse). Alla bör sträva efter ett mänskligare, civiliserat och mer respektfullt samhälle tillsammans, samt balansera och utjämna maktförhållande. Att alltid göra denna debatt binär (förenklad) och diskutera /vilka som är (eller inte är) krängta och förryckta och sätta grupper mot varandra är kontraproduktivt, där man i slutändan bara skapar större gap/motsättningar mellan grupper. De radikala och revolutionära metoderna är endast nödvändig och effektiva när fundamentala (juridiska och politiska) skillnader existerar och man kan se snabba resultat. Den inslagna politiska vägen som vi i Sverige idag (och historiskt sett) fokuserar på är otroligt effektiv om än att den kan kännas långsam.

    1. Jag har inte mer tolkningsföreträde än någon annan, inte heller har jag sagt mig sitta inne på en objektiv sanning. Jag företräder ett perspektiv.

      Hur är de feministiska definitionerna ”vaga”? Det är skillnad på att en definition är vag och att den är bred.

      Jag håller inte med om att det är kontraproduktivt att diskutera vem som utövar förtryck och varför om en är ute efter ett samhälle fritt från förtryck.

  4. Tjena! Har följt din blogg ett tag. Vill säga att du är riktigt duktig på att uttrycka dig, och jag tycker att du har OTROLIGT sant i det du säger angående feminism. Nu jävlar fortsätter vi o kämpa!

  5. Jag tror att det skulle göra väldigt mycket för ”saken” att komma med lite mer konkreta exempel.

    Själv skulle jag gärna se en lista med alla dessa privilegier som alla män åtnjuter i ett patriarkalt samhälle. Skulle också rent konkret vilja veta vilken makt det är jag har i egenskap av man som inga kvinnor har.

    Jag har förstått att du själv inte gärna svarar på sådana önskemål men då du uppenbarligen lägger ned ganska mycket tid på dina texter kanske det ändå är möjligt. Annars hoppas jag att någon annan som kommenterat kan förtydliga lite?

    1. Du kan ju börja med att läsa igenom bloggen ordentligt. Givetvis finns det ingen fullständig lista, men jag har tagit upp en mängd olika fördelar som män åtnjuter genom åren jag skrivit. Gör lite arbete själv för guds skull.

Lämna ett svar till Fanny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *