Size me.

Jag gillar det som står där längst ner om ”Size me”-kampanjen. Att det inte handlar om att alla behöver älska sin kropp och vara helt nöjda utan att det handlar om hur mycket energi man lägger på det. Jag tycker att det är ett bra och viktigt budskap att föra fram för när kroppsnöjdhet diskuteras så tror jag att det ofta kan kännas hopplöst för den som inte är nöjd med sin kropp att börja älska den, då är det en bättre målsättning att lägga mindre energi på att bry sig om den.

Om kampanjen lyckas att framföra det budskapet får väl tiden utvisa, men just nu känner jag mig lite skeptisk. Jag tror inte att utvik hjälper så mycket även om tjejerna på bilderna är ”naturliga”. Det hade varit bättre med intervjuer med människor som slösat bort sitt liv på bantning, listor över hur mycket tid det tar, vilka hälsonackdelar det har och så vidare. Jag hade också velat se en diskussion om varför det är såhär och hur mycket det faktiskt begränsar kvinnor i livet.

Jag tror att man måste sätta våra ideal i en större kontext. Idag så diskuteras modevärlden och allvarliga ätstörningar såsom anorexi. Däremot diskuteras sällan hur kvinnor i allmänhet värderas mycket mer utifrån sina kroppar även utanför de grupper som är för det supersmala idealet, man diskuterar inte heller all den bantning som sker på felaktiga grunder eftersom kvinnorna som sysslar med det inte är sjuka i någon egentlig mening.

Det är av den här anledningen jag försöker lansera mitt begrepp ”slöseri med liv”. Jag tänker att det kan vara en bra term för den här typen av problem. Sådant som inte riktigt är sjukdomar eller egentliga problem i samhällets ögon men som, om man lägger ihop allt, blir extrema mängder tid som läggs på onödiga saker.

9 reaktioner till “Size me.”

  1. Har det mon ikke også noget med alder at gøre..? Da jeg var 22-23 år græd jeg stort set hver dag, fordi jeg syntes jeg var så grim. Men så forsvandt det pludselig, og nu tænker jeg næsten aldrig over det. Vist, visse dage ønsker jeg at jeg så pænere ud – men omvendt kan jeg andre dage ønske, at jeg så mindre godt ud.

    Det her med udseende osv, jeg kan af og til få indtrykket, at det er et større problem på internettet end det er ”i virkeligheden”. Mine veninder lader ikke til at forholde sig ret meget til sine kroppe, og jeg bliver helt paf og forvirret, når nogen en sjælden gang kommer med en negativ kommentar om sin egen krop.

    Jeg er klar over, at det her med kropsbillede er et stort problem for mange, men af og til når man læser denne slags kan man få indtryk af, at det er det for (næsten) alle, og det er virkelig ikke mit indtryk.

    1. Det tror jag absolut. Man lär sig väl acceptera sig själv på en massa olika sätt med stigande ålder, inte bara sin kropp utan sin personlighet också. Jag är mycket mer bekväm med vem jag är u än när jag var 15.

  2. Jag tycker i och för sig att det vore väldigt trevligt om man i mainstreammedia i större utsträckning fick se kvinnor med synliga funktionshinder, med mycket muskler, med mycket kroppsfett, med olika etniciteter och överlag en bättre representation av hur världens kvinnliga befolkning ser ut. Detsamma för män, för övrigt. Men jag håller med om att det är tråkigt att så mycket kritik av skönhetsideal handlar om hur dessa ideal ser ut, snarare än hur mycket tid, energi och pengar vi förväntas lägga på att leva upp till dessa.

    1. Absolut. Men jag tror inte att det hjälper att ”Lyfta fram” det på det här utstuderade sättet. Det måste handlar mer om att göra plats för andra kroppar i de sammanhang där kvinnokroppar finns redan idag, inte om att leverera ännu mer kvinnokroppar, om du förstår vad jag menar.

      1. Jag förstår precis vad du menar och håller med! Många tjej/modetidningar gör ju en grej av att ha ett repotage eller nummer med pluz size-modeller, eller icke-vita modeller, men jag tycker att det är kontraproduktivt. Det är liksom inte särskilt inkluderande att bara inkludera kvinnor som inte uppfyller det rådande idealet när det görs en grej av det.

        1. Jag tycker Elle har gjort det där på ett skitbra sätt för de har på senaste haft med lite större modeller utan att säga ett knyst om det (vad jag sett). De gör i alla fall ingen stor grej av det alls. Himla bra!

  3. Tyvärr är de flesta människor så ”lata” att bild-påverkan gör mer för den stora massan, än intervjuer, folk orkar inte läsa sånt.
    Jag tycker dock att föregående talare Alice, har en god poäng. Om vi på allvar börjar blanda upp i media hur kroppar framställs och då pratar jag inte bara tjock-smal. Utan verkligen, alla typer, så kanske det kan hjälpa, men jag håller med om att det är med skepsism jag ser detta med.

  4. Det här med att Blondinbella näckar på omslaget funkar ju mest som pr för hennes personliga varumärke. precis som de flesta kampanjer för självkänsla hon drar igång.

    håller med om att ett resonerande kring den skeva och extrema fokuseringen av vårt yttre nog hade lett till att diskussionen förs på rätt ”nivå”, dvs man problematiserar problemet i dess kontext.

    för varför måste det vara så att så fort vi ska berätta för kvinnor att de får se ut hur det vill att det inte spelar någon roll hur man ser ut, så måste ngn ställa sig och näcka. kan vi inte bara skippa objektifieringen, sexualiseringen och fixeringen vid kvinnors kroppar istället?

    1. Håller med. Väldigt tröttsamt när idealen ska objektifieras bort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *