Etikett: bryssel

Tre veckor kvar.

Fy alltså. Natten var ett sånt jävla helvete. Låg och hade asmycket ångest inför resan och alla saker jag skjutit upp och att jag låtit min stackars kropp och mitt psyke förfalla. Önskar att jag hade tränat yoga varje dag istället.

Började även fundera lite på om det här med Bryssel verkligen är rätt beslut. Som tur är har jag inget val längre och jag kommer absolut inte att åka hem när jag väl är där. Det har jag bestämt.

Idag är det tre veckor till det att jag åker och jag börjar bli nervös. Det är nog inget emot hur det kommer vara när jag sitter på flyget. Herregud, jag kommer behöva ta ångestdämpande för att inte kollapsa.

Bloggen följer såklart med.

Lisa undrade om jag tar med mig bloggen när jag flyttar till Bryssel.

Givetvis gör jag det, jag kommer säkert blogga mer och bättre än nu till och med. Jag tror att bloggen kommer vara ett stort stöd när jag kommer dit faktiskt, eftersom det är en såndär grej som är en del av mitt ”vanliga” liv som kommer finnas kvar även där.

Responsen och bekräftelsen jag får här har kommit att bli en viktig del i mitt liv, likaså att ha en anledning till att skriva och framförallt till att tänka. Det kommer nog bli ännu viktigare när jag inte pratar med mina vänner på samma sätt som nu.

Kameran kommer nog också att vara en viktigt grej. Kanske kan jag döva saknaden efter mina vänner och familj en aning genom att strosa omkring på långa fototurer.

Nu är det två månader minus en dag kvar till jag åker. Åh, vad jag kommer tjata om det här men jag är så himla himla pepp. Ni förstår inte.

Om två månader.

Idag har jag alltså bokat biljett till Bryssel. Jag ska jobba som au pair där i ett år, och jag ser verkligen verkligen fram emot att komma dit. Komma bort ifrån Stockholm, lära mig ett nytt språk, se något nytt samtidigt som jag kommer ha en fast bas i en familj som är svensk. Jag tror jag skulle sakna språket annars.

Jag kände mig mogen och köpte till reseförsäkring. Sen berättade Emanuel att den ingår automatiskt om man betalar med Visa, så så mogen var jag kanske inte, i alla fall inte särskilt världsvan.

Jag åker om exakt två månader och en dag, den tredje september. Det är inte så lång tid, jag tror jag ska köra stenhårt på att ”leva livet” tills dess.

Vad ville jag ha sagt med detta? Jag vet inte. Jag är bara så jävla glad att det här blir av. Det var en sån jävla lyckoträff, en ren slump faktiskt. Och nu ska jag åka till ett land som verkar skitcoolt och en familj som verkar supermysig.