Etikett: franska

Godmorgon alla blogglovers.

Idag tänkte jag att jag skulle plugga franska verb, ta en promenad i parken, skriva ett viktigt mejl jag skjutit upp sanslöst länge och börja på nästa feministskola. Jag tänkte eventuellt skriva om konsumtionskritik riktad mot tjejer eller om madonnan och horan i bloggvärlden, men vi får väl se.

En sak jag undrar är om ni tycker att det är intressant att läsa om mitt liv här eller så? Jag skriver ju generellt inte om min vardag mer än när jag tar bilder men jag tänker att det kanske ligger mer i folks intresse eftersom jag faktiskt bor utomlands nu. Jag försöker få in såna inlägg men det skiter sig alltid så jag vill helt enkelt veta om det ens finns något intresse för det.

Life.

Fy fan. Idag har jag en riktig såndär dag när man inte pallar göra något alls. Att springa upp för trapporna i huset ter sig som en oöverstiglig utmaning. Vill bara äta choklad och tycka synd om mig själv.

Men ändå har jag gått till skolan och lärt mig lite om hur man böjer saker på franska. Synd bara att en kille i klassen vägrar lämna mig ifred och typ sätter sig bredvid mig och ”rättar” mig fast det är han som har fel. Herregud säger jag bara.

Försoven.

Idag har jag försovit mig till min franska och ägnar mig således åt självstudier, som kanske inte är sådär överdrivet effektiva. Mamman har varit bortrest hela helgen och jag har mest varit ute på krogen och hängt på stan. Det går åt mycket pengar här.

Senare idag kommer det nog ett inlägg om att även positiva fördomar är fördomar, men jag måste fila lite på det. Har ni några positiva fördomar? Typ saker som att alla från Göteborg är sjukt trevliga eller så? Jag kan faktiskt inte komma på någon egen sådär på rak arm, men det är klart att jag har dem. Kanske att kvinnor aldrig beter sig som svin oberättigat i relationer?

Egobilder och läget.

Hejhej. Jag har det bra, fast jag fortfarande är sjuk. Karl kommenterade att jag skriver himla mycket för att vara sjuk, kan ba säga såhär: vad gör man inte för sina blawgläsare! Men ärligt talat: min hjärna går alltid på högvarv när jag inte kommer ut och göra något. Kommer för övrigt att bli besviken om jag inte få en massa kommentarer på mina debattinlägg idag, så mycket som jag skrivit. Ni får gärna skriva att jag är helt dum i huvudet, bara ni ger mig uppmärksamhet!!!

Dagens planer är annars att jag ska gå på en au pairträff i svenska kyrkan. De håller tydligen även en kurs i hur man kan använda radband för att förbättra bönelivet på onsdagar, skulle kunna gå som en studie i antropologi men vet inte om jag vågar.

Annars mår jag bra. Jag trivs och pluggar franska. Vågade säga att hunden som jag går ut med är mycket sjuk på franska till några fulla gubbar när de retade mig på grund av det blygsamma tempot. Lät säkert som en efterbliven femåring, men ändå.

Och ibland är livet liksom bara bra.

Jag trivs faktiskt väldigt bra i mitt liv för första gången på väldigt länge. Jag har det bra här, jag har ett lagom tempo i vardagen, har fått ett miljöombyte och kommer nog att kunna lära mig franska ganska bra trots allt. Känner mig så jävla bra som vågade. Som vågade svara på annonsen, som vågade tacka ja, som vågade köpa biljett, som vågade sätt mig på det jävla flygplanet och som vågade ta kontakt med nya personer väl här. Det där med att våga har annars inte varit min grej sådär.

I morgon ska jag svara på resten av feministfrågorna. Ba så ni vet.

Om två månader.

Idag har jag alltså bokat biljett till Bryssel. Jag ska jobba som au pair där i ett år, och jag ser verkligen verkligen fram emot att komma dit. Komma bort ifrån Stockholm, lära mig ett nytt språk, se något nytt samtidigt som jag kommer ha en fast bas i en familj som är svensk. Jag tror jag skulle sakna språket annars.

Jag kände mig mogen och köpte till reseförsäkring. Sen berättade Emanuel att den ingår automatiskt om man betalar med Visa, så så mogen var jag kanske inte, i alla fall inte särskilt världsvan.

Jag åker om exakt två månader och en dag, den tredje september. Det är inte så lång tid, jag tror jag ska köra stenhårt på att ”leva livet” tills dess.

Vad ville jag ha sagt med detta? Jag vet inte. Jag är bara så jävla glad att det här blir av. Det var en sån jävla lyckoträff, en ren slump faktiskt. Och nu ska jag åka till ett land som verkar skitcoolt och en familj som verkar supermysig.