Etikett: dåligt

Vad vill ni inte höra när ni mår dåligt?

Jag har mått så jävla dåligt den här veckan. Jag vet inte varför, bara att jag är trött och seg och oinspirerad till att göra något över huvud taget. När folk frågar hur det är med mig så säger jag det, att det inte är så jävla prima. Och då kommer alltid det där: ”det blir bättre”. Jamen för guds skull, jag vet att det blir bättre. Det är inte så att jag tror att livet alltid kommer vara såhär för då hade jag troligen redan gått och tagit det. Jag har varit deppig förut och jag har börjat må bra igen förut.

Jag fattar ju att ingen menar illa med att säga såhär men för mig är det irriterande. När jag är nere behöver jag inte höra att det bli bättre, jag behöver få snacka om det och få förståelse

Alla har väl olika grejer som de vill höra och som de hatar att höra när de mår dåligt. Vilka är era hatkommentarer?

Sofi Fahrman är en inspiratör, inte en konsumentrådgivare.

UnderbaraClara och Bloggkommentatorerna skriver om bristen på kritik bland modebloggare. Nöjesguiden skrev ett reportage om det för ett tag sedan, som dissades gruvligt att Martin Schori (hör inte till saken, men Viktor har skrivit roligt om det).

Det stämmer att få modebloggerskor ägnar sig åt kritik. Men frågan är: vem gör det? Folk som skriver om konsumtion brukar väl i regel vara fruktansvärt okritiska vad jag vet. Jämför med den genomsnittliga prylbloggaren eller maclifestylesnubben. Ändå är det nästan bara mot modebloggare denna kritik riktas. Varför?

Tyvärr så är det ju lite detta som konsumtionssamhället bygger på: det okritiska uppslukandet av produkter. Produkterna man äger är ens jag och man ska aldrig aldrig erkänna att något i ens liv är fel, skevt och fult. Vem vill erkänna att man gjorde ett dåligt köp, att man ägnade en timme av sitt liv åt att se en dålig visning eller att man peppade inför en utekväll på en tråkig klubb med tråkig musik?

Men framförallt så är det liksom inte underhållande med den typen av ärlighet för vem är intresserad av att läsa om det halvdana. På samma sätt som jag inte skriver om halvlama sömniga fikor med mina vänner eller om tråkiga fyllor så skriver inte Sofi Farhman om halvtråkiga visningar. Det är egentligen inget konstigt med det för man skriver ju bara om extremerna. Jag tror att de flesta modebloggeskor hade skrivit om de varit på en helt fruktansvärd visning också, men man brukar ju försöka undvika att ägna sig åt fruktansvärda saker.

Jag ser inte Sofi Fahrman eller Elin Kling som någon slags konsumtionsrådgivare, jag ser dem som inspiratörer. Det dem gör är att visa upp den där perfekta ytan och låta den som vill inspireras av den. Det är inget konstigt med det egentligen.

Det hade varit en annan sak om de utgav sig för att ägna sig åt moderecensioner och skrev om varenda visning de varit på och dessutom försökte gå på alla, men så är det inte. De går av naturliga skäl på visningar med märken de gillar och skriver om saker de finner ett värde i att skriva om. De gör inte anspråk på att vara konsumentrådgivare eller leverera någon slags objektivitet.

Visst hade det varit kul med lite mer miljötänk, idealdebatt (som i och för sig inte är helt ovanlig) och politik bland modebloggarna men det finns faktiskt ingen anledning för dem att skriva om fula kläder. Allvarlig talat så tycker jag bara att det är konstigt att framhålla det. Ungefär som om jag skulle skriva om dåliga böcker eller dåliga fotografer.

För den som vill läsa bra och intressant om skönhet så finns alltid Benjamin Rasks blogg på Rodeo. Alltid intressant och relevant blogg som handlar om skönhet och framförallt trender inom skönhet, vilket ju brukar ha en hel del att göra med mode.

Benjamin Rasks bylinebild. Hoppas det är okej att jag använder den eftersom jag skrev så fint nu.

En sån där jävla dag.

Idag är en sån där dag: alla kläder sitter dåligt, min mage ser ut att bära på tvillingar i sjunde månaden, all mat är äcklig, jag vill inte göra något alls utom att möjligtvis hoppa framför ett tåg, dock pallar jag inte riktigt anstränga mig för att ta livet av mig. Jag är bara så jävla oglad, omotiverad, opepp och osnygg att det inte är riktigt klokt. Jag längtar bara till att klockan ska bli åtta så att jag kan lägga mig och sova utan att fucka dygnet totalt.

Jag undrar verkligen vad det är som gör att vissa dagar bara framstår som en oändlig pina som inte ens kan räddas av en stor dos choklad medan man vissa dagar är otroligt glad och pepp. Intervallerna ter sig helt ologiska för mig, jag fattar inte sambandet för fem öre. Nu ska jag gå och gräva ner mig i mina sorger.

Jävla fittpolitik.

Chillade i valstugor idag, framförallt i socialdemokraternas valstuga där jag hamnade i en hetsig diskussion med nån jävla brud.

Det hela utmynnad ur att jag ifrågasatte deras politik och hon svarade med att säga att det visserligen inte var så bra men att det moderaterna gjorde var ännu sämre. Jahaja. Hon klagade på ungdomsarbetslösheten men hade inget vettigt förslag på hur man skulle lösa det (mer utbildning tyckte hon, hur löser det arbetslöshetsproblemet undrade jag).

Sen sa jag: ”men bara för att det finns sämre bli inte dåligt bra”. Då blev hon arg och sa: ”den här diskussionen är över”. Haha. Orka att hela valet handlar om smutskastning och innehåller nada konstruktivitet, orkar inte röst på något för att det är ”minst dåligt”, jag tycker nämligen inte ens att det finns något ”minst dåligt”, jag tycker allt är under all jävla kritik.

En annan anmärkningsvärd grej är att socialdemokraterna inte hade någon liten broschyr om psykvård, enligt mig ett av de viktigaste områdena eftersom jag tycker att man som medborgare har rätt till att inte bli kränkt, utsatt för godtycke eller ovärdigt behandlad bara för att man mår dåligt, som det ganska mycket ser ut nu.