Marcus Birro har skrivit en krönika som handlar om att han blev lurad för att han hjälpte en flicka i rullstol att ta upp en väska från marken, men den var tom och flickan kunde gå. Dessutom kunde hon inte svenska (fast han trodde det) och det stod massa baltiska män omkring henne, som han antar samarbetade med henne. Men det hände inget, han gick bara vidare.
Då inser jag att jag är lurad.
Hon förstår inte vad jag säger, känner kanske igen ordet polis, och när hon dessutom plötsligt reser sig upp ur rullstolen (som i en scen ur en roman av Stephen King) och männen vid statyen börjar röra sig i vår riktning, skyndar jag vidare över grusgången, ner mot stationen.
Jag undrar bara: vad är hotet? Har han blivit utnyttjad, skadad? Han gav henne ju inte ens några pengar, han drabbades bara av medlidande och plockade upp en väska. Jag måste ärligt säga att jag inte riktigt begriper var han vill komma med sin krönika. Han kände sig utnyttjad för att han gjorde flickan en tjänst men nu anar att det fanns en dunkel avsikt i det hela.
Han skriver om att han inte kommer vilja ge pengar till tiggare mer, att han kommer se sig omkring efter medhjälpare. Men tror Marcus Birro att dessa människor är onda, att deras syfte är att skada honom? Om det enda sättet flickan kan få pengar på är att fejka att hon är invalid, är inte det okej, egentligen? Att fejka att man sitter i rullstol är väl inget man gör för skojs skull, det är något man gör om man inte har en annan utväg.Tror Marcus Birro att det finns en stor tiggarkonspiration, med människor som gör allt för att lura av hårt arbetande sportjournalister deras surt förvärvade slantar?
Det är inte fördomarna och inskränktheten som hotar oss. Det är när dessa far-hågor besannas som vi förminskas, som vi blir rädda på riktigt, som vi låter våra erfarenheter prägla oss. Med all rätt. Då är det precis som om vi inte längre vill visa världen vilka varmhjärtade idioter vi är som blir lurade av småbarn i rullstolar.
Och allt utmynnar i slutänden i ett försvarstal för att han ska kunna strunta i folk i fortsättningen. För det är trots allt inte han som är fördomsfull, utan hans fördomar har en enda gång blivit besannade.
Det intressanta här är det faktum att jag många många gånger fått ”bevis” på att till exempel snaggade ariska killar är nazister, jag har också träffat många helt idiotiska vita människor. Det betyder inte att jag tror att alla är det. Men om man träffar 100 snälla invandrare och en dum, då är det plötsligt en fördom som blivit besannad, för det fanns liksom en fördom från första början. Om man nu har en fördom från första början så är det klart att man tar allt som kan gå för bevis som bevis. Så problemet är visst våra fördomar, för utan fördomar så skulle det inte finnas några att besanna.