invandrare – Fanny Åström

Det är inte vår lön som avgör vad vi är värda.

Det finns en grej som vissa göra som går ut på att räkna ut vad ”vi” ”tjänar” på olika folkgrupper, framförallt ”invandrarna”. Detta är såklart främst en fråga om rasism, eftersom ”invandrare” i dagens så kallade debatt är ett kodord för rasifierad.

Detta är problematiskt av väldigt många olika skäl, framförallt för att det är jävligt vidrigt att gå omkring och räkna ut vad olika människor är ”värda” ekonomiskt. Det är att ta debatten på rasisters villkor, där allting handlar om att ”bevisa” att ”invandrare” minsann visst är vära något för att de bidrar och så vidare.

Men vad jag tänkte ta upp nu var inte detta, utan själva mätmetoden.

Det brukar nämligen gå till som så, att det som räknas ut är hur mycket som betalas in i skatt och hur mycket som ”tas ut” i form av sociala förmåner och så vidare.

Men problemet med den här mätmetoden är att skatten baseras på lönen, vilket innebär att den som har en lägre lön ”bidrar” mindre till samhället. Men att göra något för en låg löne innebär ju egentligen inte att det en bidrar med är mindre värt, bara att omständigheterna gör att någon kan betala mindre för det.

Rasifierade personer tjänar i regel mindre. Det har troligen ganska lite att göra med deras kompetens, och desto mer att göra att vi lever i ett samhälle med strukturell rasism. Detsamma gäller kvinnor, som ju inte bara utför en massa underbetalt arbete utan även en massa gratisarbete, typ hushållsarbete, känslomässigt arbete och reproduktivt arbete. Tänk om dessa grupper skulle kräva lika lön! Det skulle bli ekonomiskt kaos.

Är rasifierade personer och kvinnor mindre värda för samhället på grund av detta? Är det kanske inte rentav tvärt om, att dessa grupper utför mer saker för mindre pengar, alltså att de är mer värda för samhället?

Det är dessa människors lågbetalda arbete som gör att vita män kan sitta och ta ut jävligt höga löner och framstå som om de är mer värdefulla. Dessa människor exploaterar i själva verket andra människors arbete, men i dessa beräkningar framstår det ändå som att de betalar in mer till ”samhället”.

Jag tycker inte att vi ska räkna ut vad någon människa är ”värd”, men om vi ska göra det så kan vi inte utgå från vad den människan tjänar. Vi måste istället utgå från vad människor faktiskt producerar, vad hen tillför samhället, om vi ska ha någon måttstock över huvud taget.

Priset vi betalar för en ”öppen debatt”.

Många tycker att det är dåligt och tråkigt att vi inte kan ha en ”öppen debatt” kring det här med nazism enligt mig. Jag undrar vad det är som definierar en ”öppen debatt”. Är det en öppen debatt när vi diskuterar ämnen som ”hur många invandrare tål Sverige” är erkända debattprogram? Vem är debatten öppen för? Inte för tanken att alla människor har samma värde oavsett varifrån de kommer i alla fall.

Om vi diskuterar rasism och nazism som om det vore rimliga utgångspunkter så kommer de att uppfattas som sådana, och ett sådant samhällsklimat kommer att leda till mer rasism. Priset vi betalar för att ha en ”öppen” debatt är ett samhälle där alla människor inte är välkomna, ett samhälle med rasism och fascism. Jag tycker inte att det är ett värt pris att betala för att vi ska kunna ha en ”öppen debatt”.

Vägra vara tacksam.

Väldigt bra skrivet av Rashid om tacksamhet i SvD. Artikeln centrerar kring tacksamhet som invandrare förväntas känna, men jag tänker att resonemanget kan appliceras på betydligt fler grupper, och jag tänker i synnerhet på ungdomar som har jobb. Om en har jobb som ungdom så ska en inte ställa krav på arbetsvillkor, lön eller liknande för att en ska vara glad att en ens har ett jobb, såsom arbetslösheten ser ut idag. Detta är något som präntas in av hela jävla samhället: du ska vara tacksam för att du får skapa vinst åt ett företag för en lön som är lägre än den vinst ditt arbete tillför.

Jag tycker att konceptet kring att vara tacksam för att man får vistas i ett land känns jävligt vrickat i sig självt. Jag kom aldrig på tanken att jag skulle känna tacksamhet när jag fick lov att vistas i Bryssel, till exempel. Om det dessutom är så att en behöv fly från förtryck så blir det ju än mer absurt. Då ska en inte vara tacksam för att en blir emottagen. Glad och lättad, absolut, men att känna tacksamhet för att någon tillgodoser ens mänskliga rättigheter är bara absurt. Det är inget jag avkräver någon, och det är inget jag tycker att någon annan ska göra heller.

Men för att dra det utanför just invandrarfrågan: förtryckta grupper uppmanas ständigt till att vara tacksamma eller ”nöjda” med vad de redan fått tilldelat. Detta kan en höra när det talas såväl om rasism, sexism, klasskamp och så vidare. Man ska vara nöjd som invandrare för att en över huvud taget får vistas i Sverige, nöjd som kvinna för att vi lever i ett av världens minst ojämställda länder, nöjd som arbetare för att en ens har ett jobb och så vidare. Ungefär som om allt detta vore något en blivit tilldelas av makten av någon slags pur godhet, och inte något som faktiskt blivit tillkämpat under lång och segdragen frigörelsekamp.

En grej man ofta hör som är lite på samma tema är idén om att ”jämställdheten har gått för långt” och att utvecklingen ”måste stoppas”. Under denna utsaga så döljer sig utgångspunkten att jämställdheten inte är något kvinnor faktiskt har kämpat sig till under århundraden, utan att det liksom vore något som blivit givet till oss bara sådär och som en när som helst kan ”stoppa” bara genom att trycka på en knapp. Det handlar om att skapa intrycket av att jämställdhetsfrågan inte alls handlar om maktkamp utan kort och gott om vad som faller makten in.

Att visa tacksamhet inför makten är det värsta en kan göra om en vill utvidga sina rättigheter. Visa istället tacksamhet inför de tidigare generationer som drivit frigörelsekampen som vi idag skördar frukterna av, men var jävligt väl medveten om att det inte är något som har kommit dig till del bara på ren slump eller godhet från maktens sida.

Riktiga svenskar slår inte invandrare.

Detta med vad ”riktiga män” gör och inte gör. Bli så trött. Kan man inte bara typ enas om att det suger att skada andra människor oavsett vilket kön offer och förövare har.

Annars tänkte jag köra igång en kampanj om att riktiga arier/svenskar inte slår mörkhyade/invandrare. Vad tror ni om det? Borde ju vara ett mycket träffsäkert argument mot det rasistiska våldet. Skulle få Breivik att vända sig i sin cell och så vidare.

Så jävla skönt att det inte var en blatte.

Jaja, det här som har hänt i Norge är jättetragiskt och det suger att sånt händer.

Men. Fan vad skönt det är att det inte var en muslim som gjorde det. Eller ens en invandrare. Så jävla skönt.

Så just nu är jag mest glad för det faktiskt. Min första tanke var ungefär: ”fan, nu kommer allt främlingsfientlig pack gå igång med sitt jävla skitsnack”. Det skulle inte ens behöva ha en vederlagd koppling till Islam, det skulle räcka med att förövaren var mörk.

Det kanske är okänsligt av mig det här, jag vet inte. Kanske inser jag inte vidden av denna tragedi. Men vad fan, nu när det ändå har skett är det bättre att folk får en mer nyanserad bild av terrordåd istället för att främlingsfientligheten närs.

Min nya favoritaffär.

En typ av affär jag aldrig vågar gå in i är asiatiska livsmedelsbutiker. De känns så interna och ogästvänliga.

Men för några dagar sedan i samband med mitt sushilagande så var jag i en sådan och bara myste runt. Älskar alla fina konserver och konstiga kryddor. I framtiden ska jag fan bara handla min mat här.

Appropå asiatlivs: kommer ihåg att jag läste nån LCHFblogg (ni vet ju vad jag tycker om sådant) om nån grej man skulle använda i maten (tror det kan ha varit tahini) och personen som skrev bloggen ba: ”man kan hitta den på hyllorna för invandrare”. Haha.

Välj inte en halvbra lösning på ett betydligt större problem.

När det rör sig om papperlösas rätt till vård har jag några invändningar.

Givetvis är det skitfint att folk ska få rätt till vård och det gör det mycket enklare för sjukvårdspersonal. Om någon är svårt sjuk så tycker jag att den ska vara berättigad vård oavsett omständigheter. Däremot är det ju sant att det kommer innebära omkostnader, (som man kanske skulle kunna jämna ut genom att förbjuda vårdbesök vid förkylningar, jävla ofog att folk går till sjukhuset för sådant).

Risken för att folk skulle tjäna på att ”armbåga” sig fram känns också obefintlig, eftersom du har betydligt mycket mer att tjäna på ett medborgarskap än att kunna gå i skolan och få sjukvård. Socialbidrag, SFI, lättare att få jobb med mera. Dessutom har jag fått intrycket av att detta i regel rör sig om folk vars fall handläggs och under den tiden måste stanna i Sverige. Det är klart att man ska ha vissa rättigheter även i väntan på asyl.

Vad jag däremot ställer mig emot är att det känns som en jävla fejklösning på ett betydligt större problem: de långa handläggningstiderna för asylsökande. Det är extremt problematiskt att det ibland kan ta över två år för en person eller familj att veta om de får asyl. Att leva i det limbot i två år är hemskt och vad jag vet dessutom ett brott mot eu-konventionen. Med så långa handläggningstider är det också mer troligt att den som sedan får avslag nödgas stannan kvar ändå eftersom man gjort sig hemma.

Visst, ge papperslösa rätt till vård, men se till att fixa handläggningstiderna också. Välj inte en halvbra lösning på ett otroligt stort problem.

Man kan vara en idiot och ändå har MVG i alla ämnen.

DennisM är personen jag älskar att hata. Hans präktiga och grovt nymoralistiska image får mig att fullständigt balla ur. Han har infört en kategori på sina blogg med titeln ”om jag fick bestämma”. Som illustration till kategorin så har han en bild på sig själv med ”seriös” blick, mot en bakgrund av… svenska flaggan! Fatta vibbarna.

I första inlägget gick han ut med att tycka att invandrare som begår brott ska utvisas (dock bara innan de erhållit medborgarskap, vilket väl ändå får ses som ett uppköp i förhållande till SD:s åsikter) och att man skulle ”höja straffen” för diverse våldsbrott. Allt i sann nymoralistisk anda.

Men hans senaste inlägg tar ändå priset!

…skulle högskoleprovet tas bort! Som det ser ut idag kan vem som helst, som har G i kärnämnena och ett visst antal kurser som krävs för högskoleutbildningen, komma in på högskola/universitet genom att sätta sig ner i en stol EN dag och lyckas bra på ETT prov – högskoleprovet. Det är väldigt orättvist mot oss som har jobbat & slitit för att få bra betyg under hela gymnasiet (och kanske även i grundskolan för att komma in på rätt gymnasielinje) att någon kan ta ens plats enbart genom att lyckas bra på ett prov. Nej, ta bort HP-kvoten och öka chansen till de som jobbat för sina betyg och verkligen visat att de vill. Vill man komma in på högskolan eller universitet och inte har betygen ska man i så fall få plugga upp dem och möjligheten till det skulle bli större!

Snubben vill alltså ta bort möjligheten att komma in på talang för att det är orättvist. Han tycker inte att de som är mest kompetenta ska komma in på högskolan, han tycker däremot att de som kämpat mest vid rätt tillfälle i livet ska göra det. Personligen är jag av åsikten att den som är bäst lämpad för en utbildning ska komma in.

Det är inte så att man fixar högskoleprovet på ren tur, vilket Dennis verkar tro. De flesta som lyckas bra har antingen pluggat arslet av sig eller är grymt allmänbildade och smarta. Men de har kanske misslyckats i skolan av olika skäl.

Dennis tycker att man ska få komma in på skolan för att man visat att man vill. Med den iden skulle man väl lika gärna kunna införa ett betyg som bygger på hur mycket man ansträngt sig. Såhär skulle de säga till mig: ”alltså Fanny, du är grymt smart, men tyvärr kan vi inte ge dig ett bra betyg för du har inte ansträngt dig tillräckligt mycket”, ty det är precis så det är. Alla mina bra betyg bygger på ren intelligens, för inte fan har jag ansträngt mig.

Såhär tycker jag: man kan vara en idiot och ändå ha MVG i typ alla ämnen (Dennis är ett bra exempel, tror han fick ca 19.5 eller så). Därför tycker jag att man ska ta in på intervjuer så mycket som möjligt istället. En läkare ska till exempel ha en viss social kompetens och ett engagemang i yrket, för om inte det finns där så spelar det ingen roll hur höga betygen är. När man mäter kunskap så tycker jag också att man ska lägga mer vikt vid test som antagningsmetod, för man kan ju ha MVG i allt utan att ha den minsta förståelse för det.

Vad spelar det för roll att man ansträngt sig i tre år om man fortfarande är en idiot? Meningen med utbildningssystemet är väl ändå att vi ska ha kompetenta människor i våra yrken, inte för att skapa någon slags bedräglig rättvisa.

Problemet är visst våra fördomar, för utan fördomar så skulle det inte finnas några att besanna.

Marcus Birro har skrivit en krönika som handlar om att han blev lurad för att han hjälpte en flicka i rullstol att ta upp en väska från marken, men den var tom och flickan kunde gå. Dessutom kunde hon inte svenska (fast han trodde det) och det stod massa baltiska män omkring henne, som han antar samarbetade med henne. Men det hände inget, han gick bara vidare.

Då inser jag att jag är lurad.
Hon förstår inte vad jag säger, känner kanske igen ordet polis, och när hon dessutom plötsligt reser sig upp ur rullstolen (som i en scen ur en roman av Stephen King) och männen vid statyen börjar röra sig i vår riktning, skyndar jag vidare över grusgången, ner mot stationen.

Jag undrar bara: vad är hotet? Har han blivit utnyttjad, skadad? Han gav henne ju inte ens några pengar, han drabbades bara av medlidande och plockade upp en väska. Jag måste ärligt säga att jag inte riktigt begriper var han vill komma med sin krönika. Han kände sig utnyttjad för att han gjorde flickan en tjänst men nu anar att det fanns en dunkel avsikt i det hela.

Han skriver om att han inte kommer vilja ge pengar till tiggare mer, att han kommer se sig omkring efter medhjälpare. Men tror Marcus Birro att dessa människor är onda, att deras syfte är att skada honom? Om det enda sättet flickan kan få pengar på är att fejka att hon är invalid, är inte det okej, egentligen? Att fejka att man sitter i rullstol är väl inget man gör för skojs skull, det är något man gör om man inte har en annan utväg.Tror Marcus Birro att det finns en stor tiggarkonspiration, med människor som gör allt för att lura av hårt arbetande sportjournalister deras surt förvärvade slantar?

Det är inte fördomarna och inskränktheten som hotar oss. Det är när dessa far-hågor besannas som vi förminskas, som vi blir rädda på riktigt, som vi låter våra erfarenheter prägla oss. Med all rätt. Då är det precis som om vi inte längre vill visa världen vilka varmhjärtade idioter vi är som blir lurade av småbarn i rullstolar.

Och allt utmynnar i slutänden i ett försvarstal för att han ska kunna strunta i folk i fortsättningen. För det är trots allt inte han som är fördomsfull, utan hans fördomar har en enda gång blivit besannade.

Det intressanta här är det faktum att jag många många gånger fått ”bevis” på att till exempel snaggade ariska killar är nazister, jag har också träffat många helt idiotiska vita människor. Det betyder inte att jag tror att alla är det. Men om man träffar 100 snälla invandrare och en dum, då är det plötsligt en fördom som blivit besannad, för det fanns liksom en fördom från första början. Om man nu har en fördom från första början så är det klart att man tar allt som kan gå för bevis som bevis. Så problemet är visst våra fördomar, för utan fördomar så skulle det inte finnas några att besanna.

Ett bra förslag är ett bra förslag oavsett vad SD tycker!

När det gäller vad SD röstar på så har de gånger där oppositionen fått ”hjälp” blivit betydligt mer uppmärksammade i media, än de gånger där SD röstat med regeringen, men tydligen har de i frågor där de kan avgöra röstat med regeringen en stor majoritet av tillfällena.

Jag tror knappast att oppositionen har samarbetat med SD, det finns för många inom de rödgröna som skulle ställa sig starkt emot en sådan uppgörelse. Det skulle inte gå. Jag tror inte heller att regeringen har gjort det, men där handlar det nog mer om pr-strategi än om ett faktiskt ställningstagande.

Bert Karlsson berättade i en intervju jag läste om Ny Demokrati och att socialdemokraterna hade dragit tillbaka ett förslag när de fick reda på att Ny Demokrati skulle rösta för det. Det är olyckligt att man antar att folk är idioter på alla punkter bara för att man är det gällande invandrarpolitik, men än olyckligare att förslaget i sig inte är det som räknas, utan varifrån det kommer.

SD måste ju mörka sina åsikter på grund av det rådande klimatet, för inget av blocken skulle driva en fråga som SD också drev. Det gör att man inte vet var SD står i andra frågor än invandrarfrågan och då är det omöjligt att bemöta dem på ett vettigt sätt om man nu skulle få för sig att vilja göra det. Det är i och för sig knappast en önskan hos de flesta.

Det blir såhär eftersom samtliga partier saknar ideologisk kompass, om ingen tror på något så är det lätt att göra avkall på sina låtsasåsikter för att SD har samma. Om partierna verkligen trodde på sina förslag så skulle de fortsätta göra det oavsett SD:s åsikt. Diskutera förslagen sakligt istället för vilka man samarbetar med. Ett bra förslag är ett bra förslag oavsett vad SD tycker.