Etikett: pikar

Om pikar.

Fick en kommentar på inlägget Snubbminnen. Citerar lite ur den här:

-klagat på min ”ickeexisterande” musiksmak och sagt att jag fan inte ska lyssna på mer sånt
-sagt att jag borde raka mig på diverse ställen för jag är för okvinnlig
-när jag inte gjort saker han antagit att jag skulle gjort (typ förbereda innan han kom hem till mig) kunde han blänga på mig och gå in i mig när han passerat
-när jag var hos honom skulle jag alltid hjälpa till att städa efter oss, men hos mig slapp han ”för han var gäst” (trots att vi känt varann sen dagis)
-kommenterat egenskaper hos andra som han mycket väl vetat att jag har, sa med avsmak och eftertryck att de var Äckliga människor
-minsta sak jag inte förstod eller klarade av så kallade han mig för dummer

Just detta, små pikar om det ena och det andra, är så oerhört normaliserat i många relationer. Jag vet att jag både har tagit emot en del av det och gett tillbaks med samma mynt. Främst i en relation där det blev ett sätt att hämnas för mig att pika hans beteende när han hade pikat mitt. Jag letade ”fel” hos honom för att kunna ge tillbaks, något som såklart är utmattande i sig.

En undrar ju VARFÖR män är ihop med kvinnor som de upplever att de måste uppfostra på det här viset. Jag blir fundersam; varför valde denna partner att ha en relation med mig om han ville ha en kokett liten dam som var ”välartad”. Det är för att det inte handlar om hur en ska vara ”egentligen”, utan om makt och kontroll. Han skiter väl i vilken musik en lyssnar på, han vill bara ha en ursäkt för att nedvärdera en.

Detta nedvärderande fyller en funktion; när en känner sig värdelös så blir en mer inställd på att tillfredsställa andra och blir mer osäker i sociala sammanhang, vilket gör det svårare att bryta relationen. Det är helt enkelt ett sätt att skapa känslomässigt beroende.

wpid-img_20141224_092851.jpgJag tänker att det också handlar om att en som par i detta samhälle på ett helt annat sätt presenterar något gemensamt utåt. Det är en av de skönaste grejerna i min nuvarande relation, att jag inte känner något socialt ansvar för det här personen på det viset som jag gjort med män, eller som jag upplevt att män känt inför mig. Vi behöver inte ”representera” som par på samma sätt, eftersom vi liksom inte ingår i normen från första början. Jag behöver inte vara i sammanhang i egenskap av någons ”flickvän” (ägodel).

Det finns ingen självklarhet i att det är jag som ska uppfostras av en auktoritär man. Det finns ingen självklarhet att det är en viss persons uppfattning som är den ”korrekta”. Helt enkelt så är utbytet mer jämlikt (med detta inte sagt att det är helt jämlikt).

Den här typen av pikar och kommenterar kan tyckas obetydliga och små, men det säger mycket om en persons inställning till en. Det säger att personen värderar att nedvärdera en för skitsaker som inte har något faktiskt med relationen att göra hellre än att bete sig bra och lägga fokus på att lösa de faktiska problem som finns.

Manual till God Ton.

Ok, nu har jag studerat det här fenomenet God Ton lite och kommit fram till vad som anses vara God Ton av de som säger sig använda det, så här kommer min manual:

  1. Först och främst: prata ständigt om hur viktigt du tycker det är med God Ton. Spela roll om du har någon aning om vad det innebär eller om du praktiserar det själv. Läpparnas bekännelse är den bästa bekännelsen. Intrycket förstärks avsevärt om du anklagar andra för att inte hålla God Ton.
  2. Inled med att hylla den du ska kritisera. Om du inleder med att säga att personen ifråga är en ”skarp debattör”, ”smart för det mesta” eller liknande så kommer allt du säger efter det att vara helt okej, för du har ju faktiskt varit snäll till att börja med. Om du gör det så kan du säga precis vad som helst sedan! Säg att folk har intressanta perspektiv och så vidare även fast du över huvud taget inte tycker det.
  3. Du behöver inte göra saker, det viktiga är att du säger att du gör saker eller att du tycker att det är viktigt att göra saker. Strunta i att respektera din motståndare, bara säg att du gör det så bli det jättebra. Samma sak med självrannsakan, det är ingenting du behöver utföra utan bara något du behöver säga dig utföra och uppmana andra till att utföra.
  4. Förklä dina pikar till små uppmaningar eller ”tips” som levereras i all välmening. Typ: ”du kanske skulle må bättre av terapi”. Inget fel med det! Du är ju bara snäll, bryr dig om andras välmående och så vidare.
  5. Använd jättegärna smileys och liknande, speciellt efter att du kommit med ett ”tips”. Detta förstärker den Goda Tonen. Inget går upp mot en listig pik med en glad smiley efter!
  6. Visa ödmjukhet genom att ständigt klämma in att du också kan göra/säga fel faktiskt. Om du gör detta kan du skita i att reflektera över ditt eget beteende, för du har ju redan erkänt att det är möjligt att du också kan göra fel. Bra! Det är allt som behövs, i linje med punkt två.
  7. Sist men inte minst: avsluta alltid diskussioner trevligt genom att önska den du diskuterat med en trevlig/bra helg/dag/kväll eller vad som nu passar, oavsett hur otrevlig, pikig eller passivt aggressiv du har varit i diskussionen.

Jag vet att jag brukar ta avstånd från God Ton, men nu när jag tänker på det använder jag det faktiskt som härskarteknik ibland när jag verkligen inte bryr mig om att behandla någon väl i en diskussion! Dock bara mot människor som gjort det mot mig innan, skulle aldrig få för mig att medvetet göra något så vidrigt mot någon som inte gjort det mot mig innan.