god ton – Fanny Åström

Om en inte behandlar mig som en tänkande människa kan en inte förvänta sig att få God Ton tillbaka.

Hade ett utbyte på twitter:
Detta är en så perfekt jävla illustration över hela den här God Ton/Ta Debatten/Retorik-grejen. Någon kommer och ”läxar upp” en angående någonting, till exempel ”du har missförstått detta med feminism”/”du missar den här aspekten” eller liknande (personen på bilden skrev i en tweet innan att jag hade missuppfattat vad feminism handlar om). Eftersom det är pisstråkigt att diskutera på de premisserna så brukar jag antingen skita i det eller skriva typ ”bla bla” för att markera att jag inte pallar. Inte så jävla trevligt kanske, MEN det är inte heller trevligt att inleda en konversation med någon med att läxa upp denne, ta tolkningsföreträde och antyda att den andra är okunnig på ett område hen uppenbarligen är mycket engagerad i.

Folk kan ibland tycka såhär: men tål du inte att någon har en annan åsikt. Givetvis ”tål” jag det, jag är väl så illa tvungen. Det är en grej att ha ”en annan åsikt” och att aktivt trycka upp denna åsikt i mitt fejs med en tillrättavisande ton. Att göra detta är inte att ”diskutera” utan att agitera, att skriva till någon med syftet att sätta hen på plats. Varför skulle jag ha intresse i ett sådant utbyte?

Sedan kommer den där ”och här är anledningen varför ingen tar dig på allvar”. Det är så roligt när folk säger så, för grejen är att sjukt många människor tar mig på allvar. Jag får dagligen mejl, kommentarer och så vidare från människor som läser min texter, använder dem för att reflektera över sitt liv och så vidare. Sedan finns det såklart också en massa människor som inte tar mig på allvar, men det innebär inte att ingen annan gör det. Jag blir så sjukt irriterad på alla som använder sin egen attityd som utgångspunkt för att bedöma hur effektiva mina metoder är? Jag märker väl själv vad som ger utdelning och inte. Herregud.

När en ber om att slippa diskutera så får en dock alltid höra ”jaha du har inga argument”:

Ungefär som om jag inte skulle kunna ha något annat skäl att vilja strunta i en diskussion än att jag inte har några argument? Till skillnad från vissa andra så sätter jag ingen prestige i att ”vinna” olika diskussioner med människor, utan jag struntar hellre i att lägga min tid på en diskussion som uppenbarligen inte kommer ge mig något i utbyte. Jag tycker det är en ganska rimlig inställning, ty det är att vara varsam med både min egen och andras tid. Men vissa människor kan vara inte begripa att de inte är en så viktig del i min tillvaro att jag vill ha tråkiga diskussioner med dem, vissa kan bara inte förstå att deras åsikter om saker och ting helt enkelt inte är så jävla intressanta.

Jag fattar inte vad folk som inleder interaktion med att läxa upp någon förväntar sig för svar? Ska jag ba ”åh, tack så himla mycket för att du förärar mig din åsikt levererad på ett spydigt sätt”? Ska jag ba ”nejmen gud vad intressant, berätta mer” om åsikter jag hört en miljon gånger förr? Det är liksom inte som att jag bara går på känsla när det kommer till min analys och mitt sätt att uttrycka mig, jag har faktiskt tänkt igenom saker och dessutom skrivit en massa massa om detta som en kan läsa om en vill. Visst kan en tycka annorlunda, men att förvänta sig att jag ska ”ta till mig” av den här typen av översittiga kommentarer är enbart fånigt.

Få människor tycker om att bli behandlade som barn som behöver uppfostras och tillrättavisas. Om du har en annan åsikt, skriv inte ”du har fel, det är såhär”, utan lägg fram din ståndpunkt på ett lite mer ödmjukt sätt. Prata inte med din motpart som om denne var dum i huvudet och aldrig tänkt efter. Detta är grundläggande respekt i en diskussion, det handlar om att respektera den en talar med intellektuellt. Om en inte gör detta så är det inte någon idé att ens diskutera eftersom en ändå inte kommer ta något hen säger på allvar. I så fall kan en ärligt talat bara skita i att en försöka låtsas som om en diskuterar och håller God Ton och gå på hånandet direkt. Att hålla på och hyckla och låtsas att en vill ”diskutera” när en bara vill tillrättavisa och trycka ner är bara falskt och förminskande. Jag kommer fan aldrig fatta varför människor låtsas att de vill diskutera när de inte vill det utan bara vill tillrättavisa en. Jag tycker det är så obegripligt, respektlöst och framförallt falskt.Nå, jag kommer såklart fortsätta att ha ”dålig ton” emot dem som inleder konversationer med att läxa upp mig och förminska mig och inte visar mig intellektuell respekt. Om en inte behandlar mig som en tänkande människa kan en inte förvänta sig att få God Ton tillbaka, så enkelt är det.

God Ton.

Det finns vissa som tycker det är viktigt med God Ton. Jag kan förstå detta. Jag försöker till och med syssla med det själv ibland när jag bemöter folk. Jag kan beundra de som alltid lyckas vara tålmodiga och pedagogiska i olika diskussioner hur mycket dumheter som än sägs. Jag tycker inte att det är något fel med att agera så, jag tycker inte att en måste visa sina ilska. Vissa kanske inte ens är särskilt arga, och då blir det såklart lättare.

Vad jag däremot inte begriper är att aktivt leta upp folk som en inte tycker håller tillräckligt God Ton och hänga ut dem, speciellt inte om dessa redan är personer som utsätts för mycket påhopp.

Sådant beteende är tyvärr ganska vanligt bland förespråkarna av God Ton, i större eller mindre grad. Jag har detta åtskilliga exempel på att människor hängts ut för att de inte anses vara trevliga nog, för arga eller liknande. Vad jag undrar är hur den som förespråkar God Ton tänker sig att detta påverkar debattklimatet. Tror hen att det kommer skapa ett trevligt debattklimat att enskilda pekas ut som fiender till Det Goda Samtalet.

I mina ögon ser det ut att handla mer om positionering än om att försöka komma fram till något slags bra samtal på ett konstruktivt sätt. Att peka ut folk för att de diskuterar på fel sätt är verkligen inte God Ton, och gynnar inte något bra samtal. Om det nu är det en vill ha så bör en sluta upp med detta beteende.

Jag tycker att det ligger mycket i följande: ”god ton kan en kräva av sig själv, inte av andra”. Det går att sträva efter att själv bemöta folk på ett visst sätt, men att gå därifrån till att kräva att alla andra ska göra på samma vis oavsett position är en annan sak. Att därtill peka ut folk för att de ”sabbar” debatten är etter värre. Om en är seriös med sina anspråk på God Ton så bör en inte själv bidra till ett mer hätskt debattklimat på det sättet.

Manual till God Ton.

Ok, nu har jag studerat det här fenomenet God Ton lite och kommit fram till vad som anses vara God Ton av de som säger sig använda det, så här kommer min manual:

Först och främst: prata ständigt om hur viktigt du tycker det är med God Ton. Spela roll om du har någon aning om vad det innebär eller om du praktiserar det själv. Läpparnas bekännelse är den bästa bekännelsen. Intrycket förstärks avsevärt om du anklagar andra för att inte hålla God Ton.
Inled med att hylla den du ska kritisera. Om du inleder med att säga att personen ifråga är en ”skarp debattör”, ”smart för det mesta” eller liknande så kommer allt du säger efter det att vara helt okej, för du har ju faktiskt varit snäll till att börja med. Om du gör det så kan du säga precis vad som helst sedan! Säg att folk har intressanta perspektiv och så vidare även fast du över huvud taget inte tycker det.
Du behöver inte göra saker, det viktiga är att du säger att du gör saker eller att du tycker att det är viktigt att göra saker. Strunta i att respektera din motståndare, bara säg att du gör det så bli det jättebra. Samma sak med självrannsakan, det är ingenting du behöver utföra utan bara något du behöver säga dig utföra och uppmana andra till att utföra.
Förklä dina pikar till små uppmaningar eller ”tips” som levereras i all välmening. Typ: ”du kanske skulle må bättre av terapi”. Inget fel med det! Du är ju bara snäll, bryr dig om andras välmående och så vidare.
Använd jättegärna smileys och liknande, speciellt efter att du kommit med ett ”tips”. Detta förstärker den Goda Tonen. Inget går upp mot en listig pik med en glad smiley efter!
Visa ödmjukhet genom att ständigt klämma in att du också kan göra/säga fel faktiskt. Om du gör detta kan du skita i att reflektera över ditt eget beteende, för du har ju redan erkänt att det är möjligt att du också kan göra fel. Bra! Det är allt som behövs, i linje med punkt två.
Sist men inte minst: avsluta alltid diskussioner trevligt genom att önska den du diskuterat med en trevlig/bra helg/dag/kväll eller vad som nu passar, oavsett hur otrevlig, pikig eller passivt aggressiv du har varit i diskussionen.

Jag vet att jag brukar ta avstånd från God Ton, men nu när jag tänker på det använder jag det faktiskt som härskarteknik ibland när jag verkligen inte bryr mig om att behandla någon väl i en diskussion! Dock bara mot människor som gjort det mot mig innan, skulle aldrig få för mig att medvetet göra något så vidrigt mot någon som inte gjort det mot mig innan.

Om God Ton och att förhindra dialog.

Personen jag skrev om igår tycker att jag ”förhindrar all form av dialog” när jag blockade hen på twitter. Jag tycker att det är fascinerande vad denna person anser att en ansats till ”dialog” är; att gå på en demonstration jag ska tala på och filma mig specifikt utan att hälsa eller liknande (det hade kunnat vara en bra ingång till en dialog, men icke), att skriva att jag är en obehaglig person in min flashbacktråd, att driva en blogg som i princip är ett jävligt omständligt sätt att säga ”jag tycker att du har fel”.

Ett tips för den som vill ha en så kallad ”dialog” med mig är att först och främst försöka sätta sig in i mitt sätt att tänka. Detta är grundläggande för dialog. Jag försöker förstå människor jag har ett intresse att ah en dialog med, och om jag inte har detta intresse så skiter jag i att hävda att jag har det. Denna människa är uppenbarligen inte intresserad av att ha en dialog, av att förstå, utan gör tvärtom en ansträngning för att tolka mig på det sätt som är absolut minst fördelaktigt.

”Dialog” främjas inte av att en person på alla tänkbara sätt försöker berätta för mig att jag har fel. Det är inte dialog, utan det är en jävligt otrevlig översittarposition som intas. Det är knappast förvånande att jag inte vill prata med en människa som verkar så jävla kåt på att ”sätta dit” mig och ”bevisa” hur oerhört stora mina intellektuella tillkortakommanden är.

Jag vill inte ha någon dialog med denna människa, jag tror inte att det skulle ge mig något. Det retar mig däremot att jag är den som blir anklagad för att vara ovillig till dialog, när denna person knappast gjort någon ansats till en sådan. Det retar mig också att det är jag som blir anklagad för att inte hålla så kallad God Ton, när det är den här personen som har det här oerhört obehagliga beteendet, och vägrar sluta med det trots att jag flera gånger klargjort att det fyller mig med obehag.

Det verkar som om det inte är så viktigt vad en gör, utan vad en säger sig vilja göra. Den här personen säger sig vilja ha dialog och God Ton, men agerar på ett sätt som går stick i stäv med detta. Det spelar emellertid ingen roll, för det är bara denna läpparnas bekännelse som anses relevant, inte ens faktiska handlingar.

Om du vill syssla med God Ton föreslår jag att du slutar upp med ett beteende som gör människor, bland annat mig, oerhört obekväma. Jag föreslår också att du slutar driva en blogg som enbart går ut på att ”motbevisa” feminister, eller med andra ord berätta för dem att de har fel. Men framförallt så tycker jag att du ska sluta göda diskussionen om hur jag är som person genom att spekulera i min psykiska hälsa på twitter, eller skriva om vilken obehaglig person jag är på flashback.

En förklaring.

Jag känner ett visst behov av att förklara mig med hur jag menar kring det här med att vara ”konstruktiv” och hålla ”god ton” som feminist och bjud in män och så vidare. Såhär: jag tycker det är grymt att det finns feminister som pallar med detta. Jag tror det är jätteviktigt att det finns de som är outtröttligt pedagogiska, förklarar igen och igen och så vidare. Jag värdesätter alla feminister och deras åsikter och strävan, eftersom jag tror att även de som inte är lika ”extrema” som jag bidrar med något viktigt till feminismen. Även om jag inte håller med om allt så tycker jag det är viktigt att det finns en stor bredd inom feminismen, många idéer och tankar som frodas och mycket diskussion.

Grejen är att jag inte har någon lust att vara den personen. Jag har de åsikter jag har, och jag talar om det på det sätt jag vill göra. Jag tänker inte anpassa varken mina åsikter eller mitt språk för att män ska kunna känna sig bekväma i feminismen. Det råder ingen som helst brist på feminister som förklarar det här på ett lättsmält sätt, jag tycker faktiskt inte att jag behöver göra det också. Jag fokuserar hellre på att tala till kvinnor och till andra feminister.

Sedan har vi det här med ”god ton”. Vissa har upprörts över att jag framställer det som att en spelar med på patriarkatets villkor när en håller ”god ton”. Jag tror absolut att det kan vara en bra metod att vara lite snäll ibland, men det betyder inte att alla feminister ska vara det. Problemet i mina ögon är inte att vissa håller ”god ton”, problemet är att vissa försöker få mig att anamma deras språk eftersom jag tydligen ”skrämmer bort” män. Detta är i mina ögon att försöka anpassa feminismen efter män, ja. Jag förstår inte hur det inte skulle vara det? Det handlar ju uppenbarligen om att alla feminister ska försöka fås att använda ett språk, ha teorier, som män finner komfortabla.

Det finns feminister som tycker saker jag tycker är alldeles för ”extrema”, feminister som jag inte håller med. Dessa feminister kan jag kritisera för sina tankar, jag brukar dock inte anklaga dem för att ”skrämma bort” män. Varför? För att jag vet att det finns en massa andra texter som män kan läsa om de är intresserade av feminism, och för att jag inte tycker att det är alla feministers ansvar att presentera ett fint ansikte utåt för att attrahera män. För att jag begriper att vi aldrig kommer kunna bygga en framgångsrik rörelse om vi tjafsar inbördes om vem som skrämmer bort männen från feminismen. För att feminismens ”pr-problem” inte är andra feminister utan patriarkatet.

Hela idén om att det finns vissa feminister som förstör för feminismen genom att ”skrämma bort” män handlar om splittring, om att försöka få oss att tävla om bekräftelse från män istället för att bekämpa patriarkatet. Om att få oss att anpassa oss efter den patriarkala logiken, i någon slag tro om att det skulle vara den enda möjliga vägen framåt. Jag menar inte att alla feminister måste vara enade eller hålla med varandra, men jag tycker inte att vi ska bråka om vem som skrämmer bort män från feminismen. Istället borde vi söka anledningen till mäns rädsla för feminism i patriarkatet, det vi ska bekämpa, inte i vår egen rörelse.

Twitter 10/6. Om god ton och härskartekniker.

Att förolämpa människor är inte att förminska, inte heller är det härskartekniker. Otrevligt månne, men kalla saker vid deras rätta namn. Att kalla någon ”jävla idiot” är inte en härskarteknik, det är en öppen förolämpning. Härskartekniker jobbar i det fördolda. Problemet med härskartekniker är just att de inte syns och därmed blir svåra att bemöta. Detta är inte fallet med att kalla något ”idiot”. ”God ton” och härskartekniker hänger tätt samman. Den med makt kan kosta på sig ”god ton” och ändå förtrycka. Går inte utan makt.

Folk blir sura för att jag visar min ilska och avsky öppet, samtidigt som de ständigt visar prov i förakt och förtryck dolt under ”god ton”. Jag föredrar öppna förolämpningar framför borgerlighetens förminskande ”goda ton” vilken dag som helst. Jag vet att ni föraktar mig och tycker jag är en idiot. Det är okej. Känslorna är besvarade. Ni behöver inte låtsas. Vägrar föra någon jävla ”debatt” på deras villkor, men fina ord och ”god ton”. Jag säger vad jag känner, och det är ofta ren jävla avsky. Sedan ska de komma där och snacka om att min ton är ”fel”. Din ”goda ton” är tusen gånger värre än alla okvädningsord i världen. Jag är ledsen, men du har fan inte tolkningsföreträde på vad som är ett okej sätt att debattera på.

”God ton” är för övrigt härskartekniken nummer ett. Finns inget vanligare medel överheten använder för att utöva sin makt i ord. Tänker fan inte debattera med någon innan de tar avstånd från ”god ton”.

Det främsta problemet med ”god ton” är dock att det tar bort fokus från makten och lägger det enbart vid själva orden. Härskartekniker kan per definition bara användas av folk med makt, mot människor med mindre makt. Tvärtom blir de verkningslösa. Den som använder härskartekniker utnyttjar ofta fördomar osv som finns kring olika grupper. Som skämtande om att kvinnor är ointelligenta. Sådana skämt fungerar för att denna syn på kvinnor är utbredd i samhället, hade varit helt menlös om de handlade om män. Genom att tala om ”god ton” istället för hur makt reproduceras i språket så försvinner helt den aspekten, och det blir ännu ett sätt att härska.

God ton.

Under en tid så har en person sökt kontakt med mig. Först på twitter där hen ställde olika aggressiva frågor om feminism, sedan när jag blockat hen på twitter på mejl där hen menade att hen ”faktiskt ville veta”. Sedan, när jag inte svarade på detta eftersom det inte låg i mitt intresse och för att jag hade bättre saker för mig, så mejlade samma person mig otroligt otrevligt samt kommenterade på bloggen flera gånger med påhopp och så vidare. Givetvis har jag raderat allt detta.

Vad jag tycker är intressant är vissa personers inställning till att vara trevlig mot andra. Det är inte helt ovanligt att det kommer någon som har ”god ton” till att börja med, vilket i sammanhanget ofta innebär lite lätt översittig och otrevlig men fortfarande resonabel och utan personangrepp, men som sedan blir otroligt otrevliga när de inte känner att de får ”rätt” respons. De vill till exempel att en ska ”förklara” något, och sedan när en inte har lust att göra det så haglar otrevligheterna och iland även hoten.

Jag tycker detta illustrerar så bra vad ”god ton” ofta handlar om. Det är väldigt ofta en fasad, som rämnar när andra inte dansar efter ens pipa. Tyvärr, men om din ”goda ton” bara finns där när jag gör som du säger och vill så är den fan ingenting värd.