Alliansen vill alltså sänka bidragsdelen i studiebidraget med 300 kronor och höja lånedelen med 1000 kronor, något jag såklart vänder mig emot då jag anser att bidragsdelen måste höjas rejält.
Vad jag tycker är intressant när den här typen av förslag kommer upp är mängden människor som diskuterar studenters karaktär. Studenter är bortskämda och borde minsann jobba utanför studierna eller bara äta gröt och nudlar och då kommer det gå bra. En kan tydligen inte förvänta sig att en ska kunna konsumera lika mycket som när en jobbar heltid, trots att studier ju faktiskt är en heltidssysselsättning som kräver en jävla massa jobb och så vidare och så vidare.
När jag tänker på studiemedel så tänker jag inte främst på att jag typ ska ha extra pengar att köpa kläder för. Istället tänker jag på alla de studenter jag känner som inte har besparingar eller föräldrar som kan skjuta till pengar som hamnar i kläm på grund av ekonomiska problem. Människor som tvingas sluta studera och jobba för att de inte får ekonomin att gå ihop annars. Jag tänker också på den samhällsrisk som finns i att tvinga människor att skuldsätta sig mer och mer, risken är nämligen överhängande att de pengarna inte kommer kunna betalas tillbaks, vilket kommer bli ett jävligt stort problem både för enskilda individer och samhället som helhet.
När borgerligheten inte ha några verkliga argument så kör de med moralism. Centrum för debatten är inte vilken typ av samhälle vi har och hur vi skapar det, utan istället diskuterar enskilda individers, hypotetiska eller faktiskt existerande spelar inte så stor roll, prioriteringar. Det pratas om att enskilda studenter väljer att läsa kurser som inte anses vara samhällsnyttiga nog (som om kunskap inte var värdefull om den inte leder till tillväxt), om att enskilda studenter som handlar ett par byxor för mycket eller festar för mycket och så vidare och så vidare.
”Förtjänar dessa personer verkligen mer pengar?” frågar de sig. Jag undrar i mitt stilla sinne varför det är så viktigt att reda ut vad folk förtjänar och inte. Det viktiga är väl att ha ett system för högre studier som fungerar både för människorna som studerar och för samhället i stort. Ett system som inte gör att personer som inte har ekonomisk trygghet från hemmet struntar i högre studier för att de inte vågar sätta sig i skuld, ett system som inte tvingar människor att jobba extra vid sidan av trots att de inte pallar med det, ett system i vilket folk slipper gå omkring och känna ständig stress för sin ekonomi och istället fokusera på studierna, ett system som inte bygger upp en gigantisk skuld som sedan inte kommer kunna betalas av då det blir allt svårare att skaffa jobb även för akademiker.
Det är ett stort jävla problem att så många studenter knappt får ekonomin att gå ihop, det gör att många tvingas hoppas av studier i förtid, många bränner ut sig eftersom de tvingas jobba extra vid sidan av heltidsstudier och att många helt och hållet avstår från att studera. Sedan finns det såklart de som inte har problem med ekonomin och som kanske kommer använda de där extra pengarna till att festa eller något annat dåligt och omoraliskt, men det är väl ändå inte ett särskilt stort problem i jämförelse?
Och visst, studenter kanske är bortskämda om en jämför med folk som har det värre, kanske människor i andra länder som måste betala för sin utbildning och som inte har tillgång till studiemedel alls. Frågan är väl hur detta möjligtvis kan vara ett problem. HUR kan det vara ett problem att folk har det bra? Denna eviga moralism finns till för att täcka över det politiska i olika skeenden. Istället för att diskutera vilket samhälle vi vill ha, vilka prioriteringar vi vill göra, så diskuteras enskilda individers eventuella okloka livsval, bortskämdhet och så vidare och så vidare. Det här är över huvud taget inte relevant, för det handlar om politik och inte om att avgöra enskilda individers karaktär.