Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Tro inte att din relevans hänger på om du blir omtyckt av patriarkatet. Det är ju för fan det du ska bekämpa!

En sak jag är så satans irriterad på är när andra feminister ska hålla på och typ ”läxa upp” mig eftersom jag är för ”extrem” i mina uttalanden/min retorik gentemot antifeminister. Det värsta är när en får hör att en ”förstör för oss andra” som vill ha en ”dialog”. Alltså nej, jag har inte ”förstört” för er som vill ha en dialog. Om de gulliga antifeministerna inte klarar av att förstå att det finns olika feminister så är det deras jävla fel, inte mitt. Intressant detta, hur det alltid är den som slår ur underläge som får skulden, även från feministiskt håll.

Många feminister verkar tycka att deras strategi är framgångsrik om antifeminister tycker att de är ”vettiga” eller liknande. De tycker att en ska anpassa det en säger, alltså sitt budskap eftersom budskapet förändras beroende på hur en säger det, för att antifeministerna ska kunna hålla med en eller i alla fall ”respektera” ens åsikt. Om antifeministerna sedan ger lite beröm så ses detta som en framgång. Men det är inte en framgång, det är ett jävla bakslag. Det betyder nämligen att du har förändrat dig så mycket att din ideologiska fiende håller med dig. Det är lika lite en framgång som att socialdemokraternas nya partiledare hyllades av Svenskt näringsliv.

Vi kommer inte att komma framåt i frågan om jämställdhet genom att övertyga antifeministerna, en efter en. För det första är det väl få som verkligen bli övertygade om feminismen för att de tycker att en feminist är vettig, för det andra så är det en jävligt ineffektiv och tidsödande strategi. Men det största problemet med den är att den innebär en anpassning efter antifeministerna, och detta är absolut inte önskvärt.

Vissa verkar vilja att feminismen ska tvätta bort det som är provocerande för att på det viset få mer makt. Det finns en dröm om att liksom polera de feministiska ytan, ta bort det som är förargerligt men behålla innehållet. Men feminismen är provocerande för feminismen är en subversiv rörelse. Den ifrågasätter samhället som det ser ut idag, strävar efter att bryta en massa människors makt, avskaffa deras privilegium och så vidare. Feminismen står i en aktiv intressekonflikt med många män, vilket är skälet till att den är impopulär. Det är av samma skäl som rika människor ogillar socialism: den går emot deras intressen. Det handlar inte om att de inte blivit ”övertygade” eller något sådant, det handlar om att de inte tjänar på det.  Män tjänar på patriarkatet, ni måste förstå detta. Män får, på grund av patriarkatet, mer makt, pengar och behöver utföra mindre arbete. Därför blir de också provocerade när någon ifrågasätter patriarkatet. Att tro att en ska kunna ”komma runt” detta genom att vara snäll är inget annat än pur naivitet.

Visst finns det män som trots detta är feminister. Kanske för att de har andra intressen av jämställdhet, kanske för att de låter rätt gå före sitt egenintresse. Men män som grupp förlorar fortfarande på feminismen, vilket gör att många män kommer fortsätta stå i opposition emot den.

Jag accepterar att det finns en massa feminister som vill gå på den lite mer mjuka linjen, ni behövs också! Vad jag däremot tycker är jävligt snorkigt är att gå omkring och klaga på att andra feminister är för extrema och ger feminismen dåligt rykte. Utan feminister som varit extrema och gett feminismen dåligt rykte hade ni inte haft något jävla utrymme idag. Det är jävligt lätt att sitta och snacka om att en ska ”komma överens” och ”lyssna” och gud vet allt. Det är populärt, och det är väl kul för dig. Men tro inte att du lyckas bättre med att driva frågan om jämställdhet bara för att du är mer omtyckt av dina ideologiska fiender. Ditt inflytande över dessa personer är nämligen markant kringskuret eftersom det kommer sig av att du säger saker som de accepterar. Om du plötsligt började blir mer extrem skulle de genast vända dig ryggen. Det är fortfarande de som sätter agendan. Och när du börjat anpassa dig efter detta har du redan förlorat.

Den feministiska kampen har alltid varit och kommer att fortsätta vara provocerande. Om den slutar vara provocerande är detta inte en framgång utan ett misslyckande, för det innebär att den också har slutat vara subversiv. Och vad fan ska en med en osubversiv rörelse till? Det är ju helt jävla meningslöst! Det är som ett gullig kattunge. Alla gillar gulliga kattungar, för de är fina och se på och inte till besvär. Men feminismen ska inte vara en gullig kattunge, den ska vara en aggressiv vildvittra som är beredd att slåss med näbbar och klor för jämställdhet. Utan denna kampvilja så finns det inget påtryckningsmedel, ingen anledning för patriarkatet att göra eftergifter av annat än symbolisk karaktär.

Låt konflikten blomma ut och ta plats. Sluta ängslas för att ni inte ska bli omtyckta. Se det som en framgång istället. Tala till dem som har något att vinna på feminismen. Om någon är genuint intresserad av feminism, förklara gärna, men anpassa inte budskapet för att det ska falla någon kritiker i smaken. Visst, du kanske lyckas få hen att kalla sig feminist, eller tycka att du är en vettig feminist, men detta är bara en symbolisk framgång om feminismen som accepteras har förändrats. Det är inte värt någonting. Det kan faktiskt rentav vara kontraproduktivt, eftersom du då har bidragit till feminismens ideologiska urvattning.

Men framförallt: tro inte att din relevans hänger på om du blir omtyckt av patriarkatet. Det är ju för fan det du ska bekämpa!

71 kommentarer till Tro inte att din relevans hänger på om du blir omtyckt av patriarkatet. Det är ju för fan det du ska bekämpa!

  • Det är detta som gjorde att jag slutade anstränga mig för att vara trevlig, förstående och pedagogisk i mina svar på påhopp från antifeminister. Det tog bara upp min tid och min energi eftersom jag istället gick runt och tänkte på allt jag önskade att jag hade sagt när jag försökte linda in mina svar i bacon och löksås.

    • 23 skriver:

      haha, bacon och löksås, den var bra (jag gillar båda). Nej men seriöst då.. Jag fick höra, när jag hälsade på en människa jag inte träffat på länge att jag ”borde tagga ner”, för jag länkar ju så mycket feministiska saker på FB. Det är ilska över gruppvåldtäkter, hur jämställdheten inte alltid fungerar i sverige, patriarkatet, pär ström, patriarkatet, pär sär – ström menar jag.. well you get the picture. och så hittade jag detta inlägget på twitter. och bara… TACK! TACK! TACK! det är inte mig det är fel på.. jag har känt mig så liten och osäker, men nu känner jag mig peppad igen. jag vet ju att jag har rätt, innerst inne. oavsett vad som sägs. men ibland Är det svårt att bryta normer..
      hälsningar från en peppad tjej

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Och där är mitt svar: ja. Märker att jag har stort inflytande hos många som jag ser det som relevant att ha inflytande hos.

  • Nina S skriver:

    Det låter ju skitkonstigt om andra feminister skyller på dig för att du skulle vara ”extrem”, bara för att du inte ser poängen att fjäska för antifeminister. Det kommer inte leda till något alls! Endast möjligen att de anser att du är ”ett vettigt undantag inom feminismen”. Varför ödsla vår dyrbara tid på det? Skit i dem och gör något konstruktivt för kampen istället.

    • Tyvärr är det fortfarande så att även inom feministiska kretsar så är det väldigt vanligt med feminister som ändå inte har övergett idéen om att vilja vara lite ”lagom” feministisk, typ ”jag är för lika lön men tänker ändå raka benen för det är ju snyggare”. De vill titulera sig som feminister men är det egentligen inte i nämnvärt stor utsträckning och då blir det stötande med riktiga och mer riviga feminister som verkligen tar tjuren vid hornen (nästan bokstavligt talat faktiskt)…Därför att dessa mer radikala feminister som exempelvis Fanny, sticker dem i ögonen.

      • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

        Tkr iofs att dessa personer också är viktiga eftersom de ökar acceptansen för feminism, även om jag såklart önskar att de blev mer radikala.

        • Alla människor är viktiga. Men du skriver å ena sidan att du tycker den mjukare feminismen är viktig men samtidigt att så fort feminismen slutar att vara provokativ är den ett misslyckande. Och de mjuka feministerna är ju inte provokativa alls i gemene människors ögon längre, är det inte ett misslyckande då i dina ögon?

  • brad skriver:

    Hmmm… Am I misreading the post? You seem to have a problem with some feminists with a different approach than your approach because they ”läxa upp” you yet you do just the same to them in this post if I’m understanding it correctly. Your approach may be the most effective OR even the only effective approach but that’s a different matter.

    • alexandra skriver:

      så som jag tolkar det är det inte själva ”uppläxandet” som är problemet, utan det att vissa så att säga läxar upp fanny för att hon är för extrem. rätta mig om jag har fel.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det är väl sant. Jag kan känna lite såhär, att den feminist som inte vill betraktas som bråkig etc gärna får köra den mer mjuka stilen, det behövs också eftersom det flyttar fram feminismens positioner. Men det jag stör mig på är när sådana blir anklagade mot mer extrema feminister och tycker att deras väg är den enda vägen.

      • brad skriver:

        Thanks! An honest and straight forward explanation. Makes perfect sense to me. If I understand your position (I think I do now after following you for some months), then I wouldn’t have expected anything less. Your passion is very special and you should never allow it to be weakened.

  • Klara skriver:

    Ja! Skitbra skrivet, verkligen. Blir så otroligt trött på att trevligt(=passivt aggressivt i mitt fall) förklara vad jag menar om och om igen.

  • Ellen skriver:

    Håller verkligen med dig, väldigt bra och tydligt skrivet!

    Kanske något off topic, men något som jag tycker är så svårt är på vilket sätt en kan ta upp med sin partner/alt annan nära relation att en känner sig behandlad på ett visst sätt av denne pga sitt kön. Ex idag sa min annars ganska feministiska sambo en kommentar om mig i telefon med en killkompis ”nu pekar hon på en grej jag måste göra, måste gå, hej så länge” (pekade på en grej som vi var tvungna att fixa innan vi skulle gå inom några minuter) och jag kände mig som en typisk kvinnogestalt som blir dominerad i en liv strömqvist-seriestrip. Vilket jag sa till honom och då fick han ett utbrott och tyckte att jag orättvist sätter honom i könade sammanhang som inte har med oss att göra. Han tyckte att han får skulden för hela det ojämställda samhället etc och att det inte är rättvist, vilket jag håller med om. Men hur tusan tar man upp detta på ett bra sätt när en känner sig något kränkt av kommentarer av en närstående som känns som att de sätter en rakt i de här jäkla föreställningarna om män och kvinnor???? Någon som har ett bra tips är jag tacksam!

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det handlar ju dels om vilken grundsyn en har på ansvaret för patriarkala strukturer. Han måste ju förstå att han upprätthåller patriarkala strukturer även om han inte vill göra det, och vara villig att förändra detta. Han kan ju inte tro att han står ”fri” bara för att han är feminist, så enkelt är det inte. Det kräver ju eget arbete.

      Rekommenderar er att läsa ”det kallas kärlek” som är en studie om hur heteropar upprätthåller patriarkatet och diskutera er relation utifrån den. Det har varit till stor hjälp för mig när jag har eftersträvat jämlikhet i mina relationer.

      • Ellen skriver:

        Tusen tack för svaret och boktipset. Inte så lätt att diskutera det hela på ett bra sätt när ojämställdheten eller vad man ska kalla det, kommer in i ens mest privata relationer.. Som du säger så ser nog min sambo inte sig själv som ansvarig alls och känner sig enbart orättvist anklagad när jag ger ett exempel ur ett feministiskt perspektiv hur jag känner mig när han gör eller säger vissa saker… Inte helt lätt men relationer är ju svåra hur en än gör. Ska i alla fall läsa boken och se om jag blir klokare… Kram!

            • Ärligt talat fattar jag heller inte vad som är hemskt med just det han sa i telefonsamtalet (men jag vet ju inte HUR han sa det heller, mycket ligger ju i det). Eller ja, det ska va om han menade att han den store hjälten behövde rycka in och hjälpa sin värnlösa kvinna – om det sas på ett sånt sätt.

              Däremot förstår jag ju att det blir jobbigt när ens partner vägrar se egen delaktighet i ojämställda strukturer.

              • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                Som jag tolkar de tär problemet att han fick hennes att känna sig som en tjatig tjej, vilket ju är en vanligt återkommande stereotyp.

    • brad skriver:

      Hmmm… I’ve thought about this one for a couple days now. It is really hard to comment given that all I/we have to go on is your post. There isn’t any possibility from your comment to see the larger context of your relationship, e.g. whether these types of things occur frequently, what other factors exist in your relationship, what the person on the other side of the telephone is like, etc. etc. However, if I simply read your comment and take it for a single event I really can’t understand your need to react negatively toward him. In fact, one could simply flip the discussion around and suggest that you are the one with the sexist position here as you are basically accusing your sambo of an intention that he may not have at all just because he is a male, namely that he positions you as the hen pecking female. Was that his intention? Now you might counter and just say ”that’s how I felt”. Well, ok, but then you need to understand that when you push back on him you just basically made him feel equally bad and probably worse. Was that your intention?

      Let’s say you were on the phone with a friend and said ”nu fråga han efter hjälp med barnen, måste gå, hej”. Wouldn’t that pretty much be the same thing? i.e. Your comment could be interpreted as if he is just a regular dumb old male pig who doesn’t want to and doesn’t know how to take care of the kids. In reality, he may just have needed some help because there were several things going on at the same time and your comment on the phone would have just been a fact and nothing more than that.

      If his comment on the phone is part of a pattern OR part of a larger context then I’d agree 100% with you. As a single event taken for its own worth I’m of a different opinion. A person needs to be able to point out to their partner that something needs to be done without genus coming into the picture.

      Help me understand this one…

      • Amadeus skriver:

        Som jag ser det är problemet inte nödvändigtvis kommentaren, utan hur han tog det när hon talade om hur den fick henne att känna sig.
        Sen vet ju ingen här hur deras relation ser ut i övrigt. Kan ju vara småsaker som byggts upp från bådas sida eller så (och därför hon tar illa upp, men också därför han blev så
        sur).
        Det måste gå att diskutera könade strukturer i sitt förhållande i alla fall, utan att det tas som eller framförs som attack på person.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Ja, absolut. Som jag tolkar killens reaktion handlade det inte så mkt om att han tyckte hon hade fel just där utan som att han inte vill ”lastas” för strukturer generellt, vilket är ett stort problem om en vill ha ett jämställt förhållande.

          • brad skriver:

            My interpretation was that this incident was a clear example for him of a burden being placed on him where it does not belong which does not necessarily mean that he doesn’t recognize or isn’t ready to work against unhealthy structures.

            In any case, I think we would need more information to reach a truly informed opinion on this particular incident.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Absolut. Jag tolkar ju såklart det hela genom min feministiska tolkningsram, och ser direkt den potentiella strukturella förklaringen.

      • Ellen skriver:

        Vad roligt att få lite respons på min undran angående mitt relationsdilemma, tack!

        Jo eftersom jag tydligen inte blivit helt förstådd ska jag förtydliga situationen lite ytterligare för att förklara min reaktion:

        Vi skulle iväg till en av hans vänner och vi skulle hinna med en buss och hade inte mycket tid på oss, och det borde ju alltså ligga i hans intressen att hinna med bussen vi bestämt. Men han pratar istället länge med en kompis och jag tog då ansvaret för att vi skulle hinna och pekade så han såg på en present vi skulle hinna greja innan vi gick . Då svarar han som sagt ”nu pekar hon på en grej jag måste göra, måste gå” vilket i mina öron lät som ” nu bestämmer min dominanta och tjatiga tjej att jag måste göra en viss sak, suck..tyvärr måste jag lägga på..” Vilket jag kände blev orättvist inte bara för att jag kände mig som en tjatig tjej som Fanny tolkade helt rätt utan även för att jag blev den tjatiga tjejen när jag tog ansvar över planer som angick honom. Låter kanske som jag gör en grej av ingenting, men i och med att jag inte brukar känna såhär i vår relation och eftersom jag strävar efter att ha en så jämställd relation som möjligt så kändes det faktiskt väldigt jobbigt att få en sådan kommentar i det sammanhanget. Dessutom förvärrades det av att han inte verkade förstå varför jag reagerade och inte heller kunde förstå hur jag kunde dra paralleller till att det blev en ”könad” situation och kände sig orättvist anklagad. Jag efterfrågade här respons på hur en kan ta upp situationer som denna med sin partner utan att det blir så svårt och konfliktmässigt. Så, nu hoppas jag att det blev tydligare!

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Jag tycker din reaktion är helt rimlig. Det är alltid otroligt drygt när en tvingas ta ansvar över andra, och när en dessutom skuldbeläggs för det är det etter värre. Jag tycker att du verkar ha väldigt bra koll på vad du känner inför situationen och varför, så därför tycker jag att det är lite konstigt att din pojkvän reagerade som han gjorde (med reservation för att du kanske inte uttryckte dig lika klart där). Jag tror som sagt att det enklaste är att ha en annan bok/inlägg/historia att falla tillbaks på när du tar upp problemet, så du kan visa att det handlar om strukturer.

  • ka skriver:

    Precis vad jag har gått och tänkt på hela dan fast om vegetarianism. Fick till min stora fasa höra att jag ju ”inte är en såndär extrem vegetarian” bara för att jag inte konstant pratar om hur fel jag tycker det är med köttätande. Men jag tycker att det är fel, och jag vill inte ha nåt beröm bara för att jag upplever vissa i nämnda grupp för trångsynta för att kunna ta till sig enklare utläggningar om köttindustrin.

  • Som en av alla representanter för patriarkatet så håller jag inte med om att vi inte vill se någon motståndarideologi hålla igen på sina bästa argument bara för att vara till lags. Det beror på att vi utgår ifrån upplysningsidealen, vi tror inte att vår kunskap är fullständig utan är alltid redo att ompröva våra åsikter i ljuset av nya bevis. Det är därför extremt viktigt att ingen människa blir censurerad, hur galen han än må verka.

    Eftersom vi enbart utgår ifrån en vilja att skapa större välmående för alla kännande varelser (inte bara kvinnor) så finns det ingen rädsla för debatt, tvärtom uppmuntras debatt i alla dess former.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Du ser dig alltså som en representant för patriarkatet? Redan där går du ju emot din utsaga om att vilja ha större välmående för alla varelser. Vilka är för övrigt dessa ”vi” du skriver om?

      • En av många. Det finns ingen motsättning, det som du bör förstå är att patriarkatet kan enbart existera genom kvinnors inaktivitet i viktiga politiska, ekonomiska och etikrelaterade områden. Förr i tiden var kvinnor direkt diskriminerade och uteslutna ur många av dessa områden. Idag välkomnas dom, även inte sällan med kvotering (vilket diskriminerar män). Vi har med ord gett förutsättningarna, och nu är det upp till kvinnor att få fram kvinnor som är villiga att göra samma hårda arbete och samma uppoffringar som män har gjort för att nå den yttersta eliten i allt från musik, konst, ekonomi, filosofi till tv-spel

        Tills dess kommer patriarkatet leva vidare. Inte tack vare onda förtryckande män utan på grund av kvinnors inaktivitet.

  • Ioger skriver:

    Men gud, sluta se det som att du måste underkasta dig ”antifeminister” genom snällhet. Du misstolkar kritiken du har fått på ett sätt som föder din grandiosa bild av ditt tillvägagågssätt.

    Vad du har fått klagomål på är att du stjälper din egen ideologi genom att behandla kampen på ett sätt som ”känns bra”, vilket går stick i stäv med vad som krävs för att faktiskt skapa en positiv förändring.

    Ingen kommer att vilja lyssna på en homogen minoritet som står och skriker på omgivningen om sociala strukturer. Feminismen handlar inte längre om något så påtagligt som rösträtt, och därför kan man inte göra radikala påståenden utan att kunna motivera sin åsikt.

    Personligen stödjer jag både vänstern och feminismen, men jag kommer aldrig att alliera mig med dessa rörelser förrän radikala tokstollar som du slutar förstöra möjligheten att bygga broar över vilken vi kan slussa normativa människor till vår sida.

    Feminister på egotripp och utan självinsikt = nej tack.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Nå, ja kan ju motivera mina åsikter. Men jag tänker inte anpassa dem för att göra dem mer behagliga.

      • Ioger skriver:

        Så du gör vad som känns bäst för dig som individ istället för vad som fungerar bäst för rörelsen?

        Grattis. Du har en hel del gemensamt med antifeminister och invandrarfientliga.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Det där var det fånigaste guilt by association jag stött på. Dessutom efter att du attackerat en ren halmgubbe. Om du vill ”diskutera” detta så får du fixa till din ton och ställa frågor på ett vettigt sätt. Om inte detta sker kommer du att bli blockad.

          • Ioger skriver:

            Guilt by association = att beskylla dig för att du är associerad med en grupp.
            Halmgubbe = att attackera en irrelevant del av ett argument.

            Jag gjorde inget av ovanstående, utan förklarade för dig att du gör precis samma misstag som dina meningsmotståndare, d.v.s. att göra vad som ”känns bäst” eller ”känns rimligast” istället för vad som faktiskt gynnar rörelsen.

            Du verkar dock ha svårt för att erkänna att du kanske har tänkt lite fel?

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Jag gör inte alls vad som ”känns bäst” utan vad jag tror fungerar. Om du inte tror samma som jag, okej, men det är inte vad du anklagar mig för. Därför: halmdocka. Du kan hävda att du inte alls ägnade dig åt guilt på association, men det gjorde du. För det första finns det absolut inga belägg för att det du hävdar att jag ägnar mig åt faktiskt förekommer i högra grad i de rörelser du tog som exempel.

              Du kanske har lite svårt att erkänna att du använder fula argumentationstekniker istället för att argumentera vettigt?

  • Stökboet skriver:

    Älskade det här inlägget! Jag håller med om att vi måste sluta sträva efter att bli omtyckta i alla sammanhang. Jag tror dessutom att på grund av hur makten i vårt samhälle är fördelad så försöker kvinnor i högre grad än män vara till lags, anpassningsbara och flexibla. Bra egenskaper i vissa sammanhang naturligtvis, men inte när det gäller att ifrågasätta, ta plats och förändra :)

  • auuus skriver:

    Det jag kan känna är att jag är orolig för väl främst de som sitter på gärdesgården. De tycker jag det är väldigt viktigt att vara snäll och förklarande mot, snarare än fördömande. Men de som redan bestämt sig för att feminismen är ondskan personifierad känns det som ett rejält slöseri på energi.
    Sen är jag väl ändå för att en sakligt försöker förklara först, men det är viktigt att aldrig tumma på sina ideal.
    Ehm, här argumenterar jag inte emot dig, alltså, utan funderar mest lite kring det.

    Däremot håller jag inte riktigt med om att män som grupp förlorar på feminismen. Alltså, jag förstår hur du tänker, och rent maktmässigt gör vi definitivt det eftersom män som grupp sitter på majoriteten av makten och pengarna i samhället. Däremot tycker jag att vi förlorar så sjukt mycket annat på genusordningen.
    Tyvärr så är det få män som fattar det, vilket gör att jag tycker det du säger stämmer helt i praktiken, även om det inte borde vara så då mansrollen skadar män som grupp.

    Eh, det jag försöker säga är väl att jag ser den feministiska kampen som en frigörelse för både män och kvinnor, även om kvinnor med all rätt gynnas och bör gynnas mest ^^

    • auuus skriver:

      Eh, nu är jag orolig för att den där kommentaren lät dryg eller nedlåtande, så om du tolkar den så ber jag hemskt mycket om ursäkt. Det var inte min avsikt o.0

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Alla män förlorar inte enbart på feminismen, och som du säger finns det andra vinster än makt och pengar. Men det finns fortfarande en intressekonflikt mellan män och kvinnor när det kommer till jämställdhet, eftersom kvinnor tjänar långt mycket mer på jämställdhet.

      • Vad tjänar kvinnor på det? Jag kan förstå det i Saudiarabien eller Irak men i dagens Sverige? Som jag förstått det finns det inget tydligt samband mellan ökad lycka och ökad jämställdhet i Sverige om man tittar på utveckling de senaste 30 åren.

        Vad tjänar kvinnor på det? Lagligt är vi redan jämställda, eller kvinnor ligger lite bättre till än män. Det enda som egentligen återstår är att kvinnor skall bli lika bra som männen i alla olika områden, och det är det inget man kan ge kvinnor på ett silverfat — det är något som måste förtjänas genom hårt arbete.

        • Maggie skriver:

          Men alltså, det blir så dumt när man jämför jämställdheten i Sverige med länder där den inte existerar alls. Jag tycker inte att det ena utesluter det andra och vill inte sluta kämpa för jämställdhet här där jag lever, bara för att det är värre någon annanstans. Jag kan inte påverka hur det ser ut i Iran tyvärr, men har förmodligen större möjligheter här tillsammans med andra.

          Jag tror kvinnor (och män) absolut har massiv att tjäna på jämställdhet där det fortfarande inte är helt hundra, som t ex föräldraledighet och synen på hushållsysslor, att det fortfarande är väldigt könat och står lågt i rang, eller att kvinnans jobb öht alltid står lägre än mannens när det handlar om vem som ska vabba osv, det är ju självklart upp till familjen att besluta, men det kanske inte hade sett ut på det sättet om kvinnan faktiskt var jämlik mannen.

          Och att kvinnor ska bli lika bra i som männen på alla områden låter ju väldigt konstigt formulerat, tror knappast det handlar om att kvinnor är sämre, utan att män ofta väljs framför en kvinna pga att han är man, en typ av kvotering alltså.

          Jag tänker att total jämställdhet skulle göra kvinnan friare, medan mannen får ta ett kliv tillbaka och på något sätt binda sig och göra uppoffringar han tidigare inte behövt, något som alltid varit självklart för kvinnor…

        • emt skriver:

          Vilken jävla bullshit. Det handlar inte om att kvinnor inte är lika bra som män, eller jobbar mindre hårt. Din ton stinker väldigt mycket härskarteknik. Finns gott om kvinnor som dominerar i sina resp. Branscher, men det är långt kvar innan vi kan säga att det är helt jämt. Det beror knappast på förmåga, brist på talang eller ovilja att arbeta ”hårt”. Det beror på ”buttpluggs” som dig, som tror det.

      • auuus skriver:

        Mjo, det håller jag med om. Och framför allt syns det som kvinnor som grupp tjänar mycket lättare än vad män som grupp tjänar. Att se våra förtjänster kräver ofta någon typ av strukturmedveten grundsyn, som tyvärr ganska få har.

          • auuus skriver:

            En strukturmedveten grundsyn innebär att en är medveten om strukturernas, eller normsystemens, påverkan på oss människor i våra liv. Hur vi lever i en växelverkande relation med samhället omkring oss, att det formar oss samtidigt som vi formar det.

            Det finns ingen riktigt ”officiell” väg för att få det, men samhällsvetenskaplig utbildning hjälper alltid, just för att det är den disciplinen det hela tillhör. Framför allt skulle jag väl vilja säga att det handlar om att skaffa sig faktisk kunskap om ämnet, och att en försöker hålla ett öppet sinne för de som pratar om det. Det vanligaste hindret jag själv möter handlar främst om människor som vägrar erkänna att det kanske är så att de inte besitter all kunskap som går om samhället, och inte förstår att allt inte är så tydligt som det kanske verkar utan att det hela är mer komplicerat.
            Det krävs oftast att en ägnar lite tid åt att sätta sig in i ämnet för att förstå det.

            Hoppas det klargjorde! =)

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Det krävs iofs för att se vad kvinnor tjänar också. Men ja, tror definitivt det är lättare att peka på konkreta vinster för kvinnor, som t.ex. pengar.

          • Mer pengar är inte nödvändigtvis bättre. Visst, som kvinna kan man bli rörmokare istället för sköterska och tjäna bättre pengar, men om det är något man inte trivs med så har dom där extrapengarna inte så mycket värde.

            Men om man anser det så är det bara att byta jobb. Vad vill ni att vi män skall göra åt saken egentligen?

  • Ledsen pojk skriver:

    Mycket bra inlägg! Du har fått väldigt många kommentarer så jag ber om ursäkt om någon har skrivit detta före mig, men du påstår att män inte tjänar på jämställdhet. Det här är något som sällan ifrågasätts och det är inte utan att jag känner mig lite ensam som man som faktiskt mår dåligt av patriarkatet. Visst, det kanske förser mig med lite mer cash i arbetslivet, men de sociala koderna bryter ner mig inifrån! Hur många män väljer egentligen att behålla sin maktposition om alternativet är att få uttrycka sina känslor som en fullvärdig människa och inte som en robot?

    Vad jag försöker säga är att de manliga könsrollerna är såklart mer fokuserade på makt och ägande, något som värderas högt idag, men är det bara jag som känner mig kvävd till illamående av dessa? Jag frågar ärligt, då jag inte känner många män som pratar öppet om detta. Du kanske har stött på några. Är jag ensam med att känna att feminismen är den rätta vägen till välmående även för mig som man?

    För att sammanfatta: Det här är inget försök att glorifiera mig själv så jag håller mig anonym. Jag är en lång, skäggig karl som mår psykiskt dåligt både av kvinnors lidande under patriarkatet och de förväntningar som placeras på mig i sociala sammanhang. Jag är övertygad om att kvinnor har mycket mer att vinna på feminismen, men att jag har en hel del att vinna också. Jag tror att det finns många med mig. Vad tror du? Ursäkta svamlet.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag har fått mycket frågor om detta och hade tänkt skriva om det imorrn eller helgen. Håll utkik!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv