Ofta när en skriver om jämställdhet i relationer får en svaret att ”män också kan vinna på jämställdhet”. Detta är nog sant till stor del, många män har en massa att vinna på jämställdhet. Men det föreligger fortfarande en intressekonflikt. I en typisk heterorelation tar kvinnan mer av hushållsarbetet och det känslomässiga arbetet, och mannen har tolkningsföreträde. Jämställdhet innebär för många män mer arbete, mer ansvar och att behöva ta mer hänsyn till partnerns känslor. Hur mycket män än vinner i fråga om ”friare könsroller” och dylikt så är det fortfarande en förlust att behöva arbeta mer och ta mer hänsyn.
Vidare så kan män vinna mycket på vissa jämställdhetsåtgärder, men inte för den sakens skull alla. Ett typiskt exempel är att ”vidgande av könsroller” är bra för män, men inte nödvändigtvis att dela lika på arbetet. Även om män vinner lite på jämställdhet så kan de komma att förlora mer och nettovinsten blir garanterat mindre än för kvinnor. Så att män också har saker att vinna på jämställdhet gör inte att intressekonflikten försvinner.
Det är viktigt att se att kvinnor och män har olika intressen i jämställdhetsfrågan och inte släta över det med ”män vinner också”. Det är inte bara så att vi sitter fast i varsitt skal som är lika begränsande. Vi har också olika positioner i könsmaktsordningen. Män har en överordnad position. Detta är ett privilegium trots att könsrollen är begränsande. Så sluta låtsas som om kvinnor och män har samma intressen i jämställdhet. Kvinnorna kommer vara de stora vinnarna.
Håller fullständigt med. Dessutom är det väl bara ännu ett tecken på den normativa ställningen män har i samhället, att en rörelse är legitim först då den också hjälper män?
Då är det också rimligt att vänta sig bakslag, eller hur. Män har dominerat historien och det är ingen naturlag att bara för att t,ex, statsministern kanske kallar sig ”feminist” så kommer denna paradisiska utopi att infinna sig deterministiskt. Man får vara bra blind om man inte ser den groteska objektifiering av kvinnan som föreligger i vår tid. Jag tycker att kvinnosynen var kolossalt mycket värdigare under medeltiden än nu.
Jag var inte med på medeltiden så jag vet inte. Misstänker dock att jag knappast hade känt mig mindre diskriminerad då, men det kanske inte är det ”Värdighet” handlar om.
Eftersom det finns en historieskrivning så kan man förstå tidsepoker före ens egen tillblivelse. Och något form måste ordet ”värdighet” ha för att bli meningsfullt. I dag är det inte vidare mycket.
Hävdar du seriöst att medeltiden var mer jämställd? Och så så fall: vad skulle det bevisa?
Totalt sett, nja, det är relativt, och en fråga om tycke och smak. Jag menar främst att det verkligen finns groteska inslag i det moderna samhället som man skulle ha betraktat med mycket större förakt än idag, inte minst porren. Min poäng är alltså att det inte är självklart att kvinnan jämfört med mannen har en entydigt mycket bättre ställning idag än år 1300.
Fast det är ju knappast före att det fanns en bättre feministisk analys på den tiden. Oavsett så förstår jag inte din poäng alls. Vad vill du egentligen ha sagt med denna godtyckliga jämförelse.
Jag vill ha sagt att mycket pekar på att kvinnans ställning kommer att bli fortsatt sämre i framtiden, snarare än bättre, åtminstone i vissa viktiga avseenden. Feminismen kommer alltså misslyckas, liksom kommunismen redan gjort det. Detta är min förutsägelse. Dessutom är män generellt sett mer dominanta i vissa sfärer i samhället, och att försöka ändra det är lika orimligt som att avskaffa naturlagarna.
Okej. Delar öht inte din uppfattning om något och ser inte helst hur det skulle vara mer än löst tyckande utan väsentlig grund, men tack för att du delade med dig.
Visst är det i någon mening ”löst tyckande”, gränsen mellan det och ”fakta” är ju ofta högst svävande. Även stora delar av det övriga som skrivs här anser jag är väldigt godtyckligt. Det är tycke och smak. Dock är det väl knappast enbart ”tyckande” att porren i den moderna tidens grova form har skapat en oerhört smutsig bild av kvinnan. Det kan vi väl ändå enas om.
Ja, men de slutsatser du drar utifrån det är ju helt sanslösa.
Jaså. Svårt att förstå hur du menar eftersom du inte är specifik.
Håller med men tänker att det beror så mycket på hur bekväm mannen ifråga är i sin mansroll. De män som är bekväma i den, inte vill umgås med sina barn eller ”utforska sin feminina sida”, de som har anpassat sitt liv, personlighet samt intresse efter dagens mansroll och som rider på den vågen de kommer ju uppenbarligen förlora mest på feminism. Eventuellt vinner de inte något alls på den. Men en feminin man tex, som inte vill leka herre på täppan har nog ofta mer att vinna än förlora.
Det finns ju dock även män som typ utforskar andra könsuttryck men fortfarande upprätthåller patriarkal makt. T.ex. någon som utvidgar mansrollen men inte nödvändigtvis ändrar hierarkin.
Absolut och de har ju till viss del både saker att vinna och förlora på jämställdhet. men min poäng var väl att ojämställdhet mellan könen inte är nått nollsummespel där män vinner och kvinnor förlorar utan betydligt mer komplicerat än så. Dock att kvinnor generellt sett givetvis förlorar mest, som det ser ut idag iaf.
Are there any studies you can point to that show that women do more of the total work at home, i.e. not just the cleaning/cooking type stuff? I’ve heard some claim that when you count all the work including things like yard work, work on the car, paying bills, home maintenance, etc. that the numbers even out. Perhaps that is only relevant for those that own homes but in any case I have never seen any such studies.
The same would be interesting for your ”tolkningsföreträde” assertion. In my limited personal experience (admittedly a small sample), it is the other way around. Can you point to something that explains what you mean?
Så himla bra skrivet, som vanligt 🙂 Jag tror verkligen att det till en viss gräns är ok för män att vara för jämställdhet etc. Men när det verkligen gäller att ge upp privilegier så blir det enormt mycket svårare. Jag har så många exempel på killar som är vänster, kämpar mot förtryck som fortfarande anammar en vidrig kvinnosyn. Jag tror att det är svårt att bryta med objektifieringen av kvinnor som de växt upp med. De ser helt enkelt inte alla kvinnor som fullvärdiga människor. Har exempel som att det inte spelar någon roll huruvida högt uppsatta manliga politiker går på porrklubb, köper prostituerade osv. det sägs höra till ”det privata”.
Vad tänker du om det?
With regard to the ”objektifieringen” I believe that the majority of those men you are talking about both objectify and also respect women at the same time. Their behavior is contradictory and inconsistent. They objectify in a non-personal manner and then can directly thereafter (and I do mean immediately and with regard to the exact same individual) consider the woman in question as a respected and complete ”fullvärdiga” person.
Not an excuse but rather what I believe to be reality for many men.
Att objektifiera någon är inte samma sak som att tycka att någon är snygg eller liknande. Objektifiering handlar om att avskriva personen egenskaper och värde utanför detta.
Det är en riktig definition, men avgörandet när detta uppfyllts är ju ganska subjektivt.
Yep, doesn’t change what I wrote.
Men fy, det är ju verkligen den patriarkala logiken i ett nötskal. Förtrycket av kvinnor stängs inne i den ”privata sfären”. Därav slagordet ”det personliga är politiskt”. Har skrivit en Pm (delvis) om detta http://www.arsinoe.se/?p=24663 och skrivit om privatsfären här http://www.arsinoe.se/?p=23902 också om du är intresserad.
Jag håller till stor del med – och vill även instämma i Axels kommentar att det säger en hel del om hur sjukt allting är, att en rörelse måste gynna män för att ses som legitim – men skulle vilja tillägga en sak till.
Jag tänker så här, förlåt om det låter ”svamlande”, skriver rakt av nu: Patriarkatet finns inte i första hand till för att gynna män i allmänhet, utan framförallt för att gynna de män som har den stora samhällsmakten; de i toppen av pyramiden. Att män hamnar i en högre maktposition än kvinnor överallt (när övriga saker såsom etnicitet och klass är samma) är en konsekvens av det, och män skulle förlora mycket på att patriarkatet upphörde, men arbete mot patriarkatet ”drabbar” främst ändå de män som är i toppen på samhällspyramiden. Att dessa drabbas gynnar ju även de män som inte är i toppen på pyramiden; chefer som inte kan använda köns och rasprivilegier för att trycka ner icke-vita och icke-manliga arbetare förlorar makt om patriarkatet och rashierarkierna blir svagare, och det gynnar även vita arbetarmän.
Och inte minst så splittrar ju köns och etnicitetsfrågor arbetarklassen och gynnar reaktionära rörelser.
Så jag tror absolut att majoriteten av män har mer att vinna än att förlora på försvagande av patriarkatet, i alla fall i längden, eftersom jag tror att en sådan samhällsutveckling alltid kommer gå hand i hand med en försvagning av klasshierarkierna som de flesta människor av alla kön drabbas av. Det leder till att män måste diska mer (som ett rent exempel), men även till en mer enad arbetarrörelse som kan kräva sex timmars arbetsdag och då slutar det med att män också tjänar på det.
Sen tror jag även att en minskning i den hypersexualisering/det sextabu som råder i samhället på samma gång skulle gynna män. Som det är nu ges män en jävla massa sexuell makt, och att avskaffa det systemet skulle ju minska mäns makt – men jag tror inte det är makt som män mår bra av att ha oavsett utan något snubbar skulle må bra av att förlora.
Det är ju dock en mer långsiktig vinst, och kortsiktigt håller jag fullständigt med om att män kommer förlora mer än de vinner.
Kan absolut hålla med om denna analys. Givetvis tror jag även att det finns vinster för alla med att leva i ett jämställt samhälle utöver att det skulle kunna rasera klasshierarkier. Däremot tror jag att en göra ett stort misstag om en blandar ihop vinster för män med att det inte existerar en intressekonflikt.