Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Twitter 9/12. Barnfödarstrejk.

Tycker verkligen att det är vidrigt hur de som föder barn behandlas i detta samhälle. Ciskvinnor förväntas offra sig för ”samhället”, ”mänskligheten” osv. Att barnafödandets risker inte tas på allvar en konsekvens av detta. När människor tycker att det är ”naturligt” att det finns risker förknippade med barnafödande, och därför bara accepterar dem. Lustigt hur ”naturligt” bara är ett argument när det gäller risker som drabbar främst kvinnor.

Jag kan inte tänka mig att föda ett barn till en värld där de risker en graviditet innebär inte tas på allvar. Jag kan inte tänka mig att föda barn i en väld där jag kommer förväntas vara hemma från jobbat längre än min partner. Jag kan inte tänka mig att föda barn i en värld där människor kommer se ner på mig när jag tar en fika med mina vänner med barnet. Jag kan inte tänka mig att föda barn i en värld där reproduktion anses vara min skyldighet och mening i livet, inte ett val.

Att gå i barnfödarstrejk handlar om att kräva sina rättigheter. Att säga; jag är något mer än denna livmoder. Fram till att samhället erkänner att jag först och främst är människa, i andra hand mina reproduktiva förmågor, kommer strejken fortgå. Fram till att samhället slutar avkräva att min kropp ska användas till något mer än mina egna syften, kommer strejken fortgå.

Att skaffa barn i detta samhälle är inte ett fritt val, det är ett resultat av ideologiskt tvång. För mig handlar det om att erkänna mig själv som människa. Jag behöver inte uppfylla någon ”uppgift” för att vara värdefull. Jag vill inte vara fånge i min kropp, att den ska definiera mig och mitt liv. Jag vill vara min egen.

16 kommentarer till Twitter 9/12. Barnfödarstrejk.

  • Samhället skiter ju dock i vilket, om någonting så är det nog uppskattat att du inte föder barn eftersom att du är för radikal för att det ska vara bekvämt & risker är därför hög att du föder & fostrar en minst lika radikal unge.

    • Fanny skriver:

      Det tror jag verkligen inte. Att välja att inte föda barn gör att jag kan ägna mer tid åt feministisk kamp och troligen kommer att radikalisera fler än om jag radikaliserat min egen unge. Du utgår från et uppfattning att min främsta chans till påverkan är att fostra ett barn såsom jag vill, vilket jag anser väldigt märkligt.

      • Nej, det är inte det jag utgår från, jag har talat om den samhälleliga synen & som du skriver så ses det ju som att kvinnan främst ska påverka via avel så att du strejkar ses nog som positivt av den stora massan.

          • Jag kanske har missuppfattat definitionen av ’stejk’ eftersom jag tolkar strejk som någonting som en gör – eller snarare inte gör, att en vägrar – för att markera att en är viktig & bör behandlas därefter. Eftersom det är min uppfattning av ordet strejk så menar jag helt enkelt att det samhälle som anser att kvinnors primära påverkan är via barnafödsel & denna fostran av en människa såklart inte tycker att det är negativt att radikala obekväma kvinnor vägrar att föda barn & därmed kommer sådan strejk heller inte att få dessa att vakna upp & erkänna kvinnor & mödrar som viktiga & behandla dessa därefter (om antalet som går i barnfödarstrejk inte är väldigt högt). Men jag kanske har missuppfattat vad strejk betyder, kan det fungera som en synonym för ’vägran’ & dylikt?

            • Fanny skriver:

              Nej, du har tolkat ordet rätt. Syftet är ju såklart att inspirera andra till samma val, det är klart att ingen strejk kan bli framgångsrik om det bara är en som deltar, men det tror jag har mindre att göra med hur radikal jag är och mer med just antal

                  • Tycks dom bli provocerade av att du avstår att förda barn eller tycks dom bli provocerade av dina åsikter gällande barnafödsel? För jag har uppfattat det som att det är det sistnämnda men det är ju inte jag som står i skottlinjen så.. det vet jag ju faktiskt inte.

                    • sak skriver:

                      Folk blir garanterat provocerade av att en, som kvinna, avstår att föda barn. Detta kan jag gå i god för, som kom fram till att jag inte ville ha barn innan jag ens börjat kalla mig feminist (än mindre radikalfeminist som jag idag oftast säger).

  • emma skriver:

    hej, jag undrar hur det är om man vänder på det lite. kan föda barn och då känna ”meningen med livet” kring detta också vara ett val? trots allt många kvinnor som ser detta som det bästa dom gjort/längtar tills den dagen/känner att deras liv fick värde och blev så mycket mer meningsfullt när de fick barn. (vilket jag någonstans kan önska att ALLA kände, inte bara kvinnor, för jag tror att världen hade blivit så sjukt mycket bättre då.) att ha rätten att välja utan trakasserier eller sneda ögonkast, ja självklart. men kan man välja ja utan att det är ideologiskt tvång bakom? (snackar vi om falska behov här?)

    • Fanny skriver:

      Det är klart att det är ett val, och givetvis kan det finnas en massa positiva aspekter med att ha barn. Däremot tror jag inte att en kan räkna bort ideologin som omgärdar det.

  • Tira skriver:

    Tack för att du sätter ord på mina tankar. Detta är exakt så som jag resonerat när jag pratat om och tänkt på att skaffa barn!

  • Clara- 21år skriver:

    Jag vill leva i den värld då det du beskriver är möjligt.

    Idag känns det som om jag inte kommer bli accepterad om jag inte skaffar barn. När jag säger ”jag vill inte ha barn” så accepteras inte det och viftas bort som okunskap eller omogenhet.

    Jag brukar tänka att det hade funkat om jag vid 40 träffade någon frånskild man som hade barn innan med någon annan och där jag får hoppa in som bonusmamma. Då är barnen aldrig mina och jag får vara förälder på MINA VILLKOR.
    Helst hade jag sluppit helt, men det verkar inte accepteras som ett alternativ. Släkt, vänner, bekanta och kollegor säger hela tiden ”snart är det dags för dig med” med en klapp på axeln… Precis som om det är något ofrånkomligt jag måste göra, desto förr desto bättre.

    Och om mannen jag lever med önskar ett barn så borde han ha möjlighet att få det utan mig.

    • sak skriver:

      Det är absolut inget lätt beslut att inte skaffa barn. Folk är inte ofta nämnvärt subtila i sina reaktioner om ens valda barnfrihet. Själv hoppas jag verkligen att folks inledande reaktioner ska bli mindre kraftiga allteftersom jag blir äldre och de ändå börjar räkna bort mig från de fertilas skara. En barnfri vän till mig har sagt att hon i alla fall upplever att det börjar avta nu när hon kommit upp i 40-årsåldern. Det är dock helt sjukt att det ska dröja så länge.

      För mig personligen är mitt beslut om ett liv som barnfri en av de få sakerna i mitt liv som jag är odelat tillfreds med. Det går inte en enda dag utan att jag flera gånger stannar upp och bara njuter av det faktum att jag inte är, och aldrig kommer att bli, någons mamma. Jämfört med det är nya människors (och släkt och föräldrars) ifrågasättanden bara en liten obehaglig fjärt i min tillvaro 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv