Den här nyheten får mig att bli väldigt illa berörd och får mig att tänka på ett inlägg jag läste hos Candy för några dagar sedan som handlar om hennes brorsdotter som inte får ha klänning på sig i förskolan eftersom de andra barnen blir avundsjuka och mobbar henne då. Enligt läraren.
Nyheten handlar om en sexårig pojke som blivit knivstucken (visserligen med en vanlig matkniv och utan skador, så det är inte så brutalt som rubriken anger) för att han ofta bär rosa kläder. Men det värsta är att personalen på hans skola inte bryr sig, de tycker rent av att det är pojken som ska ändra på sig eftersom man får räkna med att bli mobbad om man är annorlunda.
Jag är ingen anti mobbing-människa. Jag kan förstår varför barn mobbar varandra och att det delvis är ett naturligt steg i deras utveckling. Inte så att det skulle vara bra på något sätt, men det är inget man kan ha en nolltolerans emot. Men när det börjar övergå i fysiskt våld är det helt klart för mycket.
När små barn mobbas så är det sällan relaterat till någon faktisk detalj, som barnets klädsel, utan till att det alltid måste finnas en hackkyckling. När man blir större är det enligt min erfarenhet annorlunda, alla människor som blev mobbade i min närhet från högstadiet var faktiskt ganska odrägliga.
Så är det inte lite konstigt att en person som ju borde vara utbildad pedagog tycker att barnet ska anpassa denna detalj istället för att inse att det alltid kommer att finnas en hackkycklig om man hanterar det så. Man tycker ju att en utbildad lärare borde ha mer kunskap i gruppdynamik än så.
Den här typen av beteende från en lärare är vad jag skulle kalla för ett grovt tjänstefel och borde leda till uppsägning. Läraryrket handlar, speciellt i den åldersgruppen, inte bara om att lära ut utan också mycket om att ”uppfostra” barnen och se till att klassen fungerar socialt. Egentligen borde skolan få jävligt hård tillsyn och eventuellt läggas ner med tanke på hur dem har agerat.
Alltså. Jag fattar inte hur man kan jobba med barn och fortfarande vara så otroligt insiktslös som den här människan uppenbarligen är. Det är genant och otroligt upprörande. FY!
skulle du kunna utveckla vad du menar med att du inte är en anti mobbing-människa och varför det inte är något man bör ha en nolltolerans emot?
Jag skrev att man inte kan ha en nolltolerans emot det, inte att man inte bör. Det har mer att göra med att jag hatar begreppet nolltolerans. Jag tycker såklart att mobbing är något dåligt men jag har inget stort engagemang i det hela, det är helt enkelt inget jag lägger krut på.
Jag håller med Julia, hur menar du?
Har inget med inlägget att göra, utan jag har tänkt lite på ditt användande av de/dem. Till exempel i din mening ”egentligen borde skolan få jävligt hård tillsyn och eventuellt läggas ner med tanke på hur dem har agerat” ska det vara de och inte dem. Så länge personerna/sakerna man pratar om är aktiva, som i detta fall där de agerar, så refererar man till dem som de.
Vet att det är tråkigt av mig att rätta dig, men du är en så pass bra skribent i övrigt så det är lite synd att man ibland blir distraherad av sådant. Nåja, keep up the good work!
Du får gärna rätta mig. Jag har svårt för de och dem och försöker lära mig så bra jag kan, så rättelser mottages gärna. Bara de inte görs med den där ”jag vet bäst och du är bara en liten tjej”-tonen.
Ja, det är ju ”dem” som är objektsform, alltså motsvarigheten till ”mig”, ”dig” etc. i tredje person plural. Det du säger om aktivitet är ju riktigt i de flesta fall, men det kanske kan vara missvisande t.ex. när det gäller passiva satser, som ”Jag mobbades av dem”.
Karl: I de fallen brukar jag bara tänka på att det är en preposition framför och skriva ”dem” på grund av det, men tidigare förstod jag faktiskt inte varför man gör så. Man lär sig något nytt varje dag!
När blev mobbning ett naturligt steg i barnens utveckling? Här verkar jag ha missat något grundläggande…eller du.
Mobbning är något som barn lär sig från fördomsfulla människor, typ okunniga lärare som i det här fallet.
Nolltolerans är definitivt aktuellt!
Alfredo Larosa
Skrev ”delvis” så jag menar inte att det är ett måste. Dock så skulle jag säga att det uppstår naturligt innan folk utvecklar sitt sinne för empati.
Nja, när man utvecklar sin empati så händer ju snarare motsatsen – alltså att alla får vara med. Min erfarenhet säger mig att en klass med en bra lärare också kan binda ihop gruppen på ett bra sätt. En lärare som saknar ledaregenskaper och respekt från eleverna leder till att barnen leker flgornas herre (i brist på ledarskap tar en av barnen över den rollen) och då uppstår mobbing.
Självklart är det nolltolerans som ska gälla (och Fanny: bara för att någon är ”odräglig” betyder inte att det förtjänar att bli mobbade. Empati du vet.)
Om föräldrarna har gjort ett bra jobb så har barnen redan lärt sig empati när de är gamla nog att kunna börja mobba.
Synd att typ en av 100 har så bra föräldrar då. Det är ju få barn som mobbas så grovt, typ slår varandra, men desto fler ägnar sig åt skitsnack och utfrysning.
Färäldern/föräldrarna borde fråntas vårdnaden om ett barn som kläs ut på detta sätt för det är deras ansvar. Aldrig barnet som inte i den åldern är mogen att veta varför den gör som den gör.
”ok”
Men ska man hindra en pojke som vill klä sig i rosa från att just bära den färgen? Och vad är det för samhälle där så små barn redan har ”homofobi”? För det är väl det som är grejen? Någon/några av de små pojkarnas (tyvärr så antar jag att det är en pojke) pappor/mammor har öppet uttryckt vad de tycker om homosexuellla/killar som bär rosa/killar som leker med dockor och dessa små pojkar straffar då killen i rosa. Hotar med kniv osv. En bra pedagog skulle förklara för barnen att man får klä sig precis som man vill och är förskoleläraren en auktoritet – någon som barnen ser upp till, respekter och beundrar – kommer barnen att lyssna.
Fy, jag ryser när jag hör sånt där! Som förskollärare kämpar jag mot sådana dumheter varje dag. Mina kollegor är några av alla dessa pedagoger som inte jobbar för att motverka traditionella könsroller, vilket vi är skyldiga att göra enligt läroplanen.
Ja artikeln om pojken som bar rosa kläder är fruktansvärt. Vad är det med folk idag? Vi lever på 2011-talet och folk är pryda som på 1800-talet. Ta bara en sån sak som shorts på killar. Idag är de låååånga, släpiga, fladdrande, och inte korta alls. De slutar vid knäna eller helst längre ner. Eller ta badbyxor för killar. Killarna har numera så långa badbyxor att dom släpar i sjok. Och dessutom under de omfattande badshortsen har man för säkerhets skull sina stora boxerkalsonger! Kvinnorna däremot är tillåtna att bära bikini och kort korta shorts, men inte killarna. Då kallas dom bög eller blir uttittade. Är det moralism? Är det en variant av muslimsk okroppslighet? Eller är det bara en ytterligare variant av skillnaderna mellan könen? Finns det någon som kan förklara varför svenskar har bliivt lika pryda som amerikaner och talibaner?
Den här mobbningen handlade aldrig om den rosa tröjan – egentligen. Mobb-offret väljs ut först – sen anledningen. Han hade lika gärna kunnat haft mjukisbyxor på sig eller en Spindelmannen-tröja. Nu hade han en rosa tröja! Jag vet t.e.x en kille som haft rosa tröja på sig i låg-mellanstadiet och varit den häftigaste killen på skolan.
Så att mobbing och ”annorlunda-kläder” skulle gå hand-i-hand är bara bullshit.
Jag har själv varit mobbad(i högstadiet)
Jag valdes ut som ”offer” och anledningen var min ”grisnäsa” Men det var inte anledningen egentligen, jag var helt enkelt ett tacksamt mobb-offer, en sådan som folk bara njöt av att mobba. Det är bara offret i sig som kan ändra detta, genom att bli en starkare person. Jag har vuxit otroligt mycket sen dess, och det finns inte en människa som påstått att jag haft en grisnäsa sen dess!
Jamen precis. Jävla efterblivna lärare det finns.