Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Varför är det så provocerande med nykterism.

En sak som brukar provocera folk sanslöst mycket är nykterister. Jag tror att de flesta som varit i ett sammanhang där människor dricker och någon avstår vet vad jag talar om. Det brukar ofta ifrågasättas på ett ganska aggressivt sätt, detta helt utan att nykteristen ifråga börjat tala om det eller haft åsikter om någon annans drickande.

Jag tror att anledningen till att man blir provocerad av nykterister är att man inte är bekväm med sitt eget drickande. Om man skäms över ett beteende så vill man att alla andra också ska göra detsamma, så att man kan vara mer bekväm med att man gör det själv. Därför är det provocerande men nykterister, för dem visar att man har ett val rörande drickandet.

Om det finns en valmöjlighet är det plötsligt mycket svårare för folk som dricker att vara bekväma med att de gör det. Då måste de gå till sig själva och fråga sig varför de dricker. Det gillar de inte.

Jag tror att om alla visste varför de ägnade sig åt vissa saker och var ärliga med sig själva så skulle det inte upplevas som provocerande att andra människor gör andra livsval. Då skulle man kunna acceptera det mycket enklare. Men alltför många människor går omkring och upprätthåller vanor de egentligen skäms över och tycker är fel, vilket leder till att de blir provocerade av andra som inte lever på samma sätt.

17 kommentarer till Varför är det så provocerande med nykterism.

    • Marielle skriver:

      Jag har råkat på betydligt fler alkoholdrogare som ska pracka på en alkohol, har aldrig själv ‘provocerat’ någon med att se mig som bättre annat än att jag ser mig som bättre på den punkten att jag inte prackar på folk droger dom inte är intresserade av.

      Sådär låter det alltid, om allt. Om människor som inte dricker alkohol, om människor som inte äter kött.. men ändå när det kommer till kritan är det ‘sidan’ som anklagar dom andra för detta beteende.. som är värst.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det tycker jag också. Däremot händer det mig väldigt sällan att någon moraliserar kring mitt drickande.

  • Hazel skriver:

    Før jeg blev 20, drak jeg ikke alkohol overhovedet, og jeg har helt ærligt aldrig oplevet, at nogen har reageret ubehageligt eller aggressivt på det. Som regel spurgte folk mig bare hvorfor, og når jeg så havde forklaret, plejede de at sige noget i stil med ”okay, cool, det ville jeg aldrig kunne gøre” eller ”jeg burde måske også drikke mindre, men jeg kan godt lide det”. Og så var det emne udtømt.

    Det betyder selvfølgelig ikke, at det, du beskriver, ikke sker, men jeg vil nok stille spørgsmålstegn ved, om det er ”ofte”, og om folk virkelig bliver så provokerede.

    Er enig i konklusionen dog.

    • Karl skriver:

      Mina erfarenheter är i stort sett likadana. Jag dricker inte heller alkohol, och när jag varit i sociala sammanhang där folk dricker har de visserligen frågat om det, men aldrig på ett aggressivt sätt.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag ser det otroligt ofta måste jag säga, och då är jag inte ens nykterist själv.

  • Jennifer skriver:

    Oj vad jag känner igen det här! Innan jag var 18 drack jag inte alls, och jag hade så löjligt många diskussioner om det med andra trots att jag själv aldrig initierade dem. Vissa var bara nyfikna och det hade jag egentligen inga problem med, men vissa tyckte verkligen att det var enormt irriterande, oavsett hur tydlig jag var med att jag inte tyckte att de gjorde fel som drack, att jag bara föredrog att själv inte göra det. Jag kan inte komma på någon annan förklaring än den du gav, att de själva kanske inte trivs med sitt drickande och därför inte trivs med att någon annan klarar av att avstå.

    Tycker att det är så synd att nykterism blivit ett så gigantiskt avståndstagande, man kan liksom inte bara ”inte dricka” utan att det anses vara någon slags ideologi. Jag kände mig alltid som ”nykteristen” snarare än bara vem som helst på festen, eftersom att det så ofta blev diskussioner om just det. Jag kallade mig helst inte ens för nykterist i och med att jag tekniskt sett bara följde lagen (även om det inte var därför jag inte drack) och för att ”nykterist” ofta kopplas till någon som verkligen tagit avstånd från drickande när jag själv mest bara kände att drickandet inte skulle bidra med särskilt mycket till mitt liv. Ändå blev det liksom alltid den titeln jag fick.

  • Jag är nykterist och det är visserligen inget som gjort någon riktigt förbannad men visst märker jag att vissa blir irriterade. Det har lite blivit en grej att kalla mig ”Fina Sigrid” för ”Sigrid är ju lite finare än oss andra, vettni”. Trots att jag alltid har varit tydlig med att folk får dricka hur mycket sprit de vill, men jag tänker inte göra det. Min syster har till och med frågat mig varför jag överhuvudtaget följer med ut om jag inte dricker.
    Jag tror dock att sprit har blivit lite för stor del av vår kultur i Sverige och att det är därför folk reagerar. Är du svensk så dricker du sprit på helgerna. Typ.

    • Candy skriver:

      Lätt att det har blivit en för stor del i vår kultur när folk undrar varför man ens följer med ut om man inte dricker. Man skulle alltså inte kunna ha intresse av att roa sig om man inte dricker alkohol, för det bara går helt enkelt inte för någon någonsin att ha kul utan alkohol? :O

  • coffincutie skriver:

    Jag gillar inte att dricka i närheten av nyktra människor. Jag dricker för att det är kul att vara full, men det är också en slags tyst överenskommelse mellan drickande människor att vi alla kommer bete oss korkat och lite pinsamt men det kan man inte hålla emot varandra sen eftersom alla var lika dumma. Den nyktra står utanför överenskommelsen och jag måste gå runt och tänka på att inte vara pinsam.

    • Karl skriver:

      Allmänt kanske det är så att en nykterist provocerar i ett sammanhang där människor är ute efter att dricka sig ordentligt berusande, men inte där de bara dricker socialt. Jag måste erkänna att jag sällan vistas i miljöer av den förra typen, vilket kan förklara att jag inte råkat ut för någon konflikt.

  • paula skriver:

    Har inte druckit på mer än ett halvår på en fest nu, och det jag mest har fått höra är varför jag ens går ut eller festar överhuvudtaget om jag inte dricker, vilket är frustrerande eftersom jag kan ha kul även om jag är nykter.

  • Nicco skriver:

    Tycker även det är intressant att folk som vanligtvis dricker känner att de tydligt måste försvara sina val att fricka alkoholfritt, t.ex. ”har ni nån sån man kan köra på?”

    Tycker det är lite galet att alkohol är normen och att alkoholfritt är alternativet..

  • Marielle skriver:

    Någonting jag finner provocerande är att den som inte dricker automatiskt är ‘nykterist’, trots att denna -ism innebär att det är ett direkt ställningstagande inom ideologispektrat, samt att det exkluderar andra droger som berusar.

    Då jag inte drack alkohol eller berusade mig på andra droger kallades jag för nykterist, vilket jag tyckte var rent vidrigt. Jag som INTE berusar mig ska få en stämpel till skillnad från den som dricker alkohol. Det finns inget ord för en alkoholdrickare, men det anses finnas ett för den som väljer att vara nykter. Vilket dock inte är till fullo korrekt då det som sagt är ett ställningstagande & jag kan förstå att detta har belagts med ord, men inte själva nykterheten. Nu då jag brukar cannabis blir jag än mer förvirrad då någon kallar mig för nykterist: ”PLEASE?” liksom.

  • Luxxie skriver:

    Jag tror också att det handlar om det, för de flesta ”nykterister” går inte omkring och propagerar nykterhet, de bara väljer själva att inte dricka. Men då får man inte vara med? Som någon sa ovanför, att det är slags pakt. Känns inte riktigt sjysst egentligen.

    Sedan att om man väljer att inte dricka alkohol är man automatiskt nykterist. Men kan faktiskt välja att inte dricka av helt andra orsaker än ideologiska.

  • Candy skriver:

    Kommer aldrig att glömma i somras när jag och några vänner skulle ha filmkväll. Den ena vännen (som höll i det hela) gjorde i sista sekund om det till en suparkväll, vilket ledde till en viss förvåning för oss som ställt in oss på att kolla på film. Men vi försökte chilla lite med de andra människorna ändå. Det blev dock outhärdligt i slutänden eftersom personen som höll i det skrek åt oss som inte drack att vi var ena jävla fittor som inte gjorde det, alltmedan en av deltagarna tyckte att det var skitmärkligt att vi inte drack alkohol. Den enda som man kunde förstå avstod alkohol, var killen med epilepsi. Vad gäller oss andra kunde den här personen inte alls fatta hur vi kunde välja att inte dricka. Det var en skitstor grej för henom, som dessutom drack för att våga prata med andra.

    Så ja, jag tror nog att din teori stämmer rätt väl i många sammanhang. Folk kanske känner att de dricker av ”fel” anledningar eller att de blir rent outhärdliga på fyllan och någon som då avstår alkohol påminner dem om detta. Att de egentligen borde överväga varför de dricker. Att deras konsumtion kanske t.o.m. är skadlig. Någon orsak som gör att man inte är helt bekväm med sitt drickande. Den som avstår alkohol blir då väldigt provocerande för dessa personer. Antar dessutom att en av orsakerna till att folk liksom ska tvinga i en alkohol är just att de inte vill att någon nykter ska kunna minnas deras pinsamheter dagen efter, samtidigt som de kanske är väldigt fast i den där bilden att fest = alkohol 10/10 gånger, roligt = alkohol 10/10 gånger och tråkigt = nyktert, 10/10 gånger.

    Sen används ju nykterist väldigt lättvindigt, måste jag säga. Nykterism är väl ändå inte bara ett personligt utan också ett politiskt ställningstagande? Att jag helst är nykter betyder inte att jag är nykterist och ser det som ett av mina livsmål att få till ett drogfritt Sverige.

  • Bland mina vänner finns många nykterister, och ännu fler som väljer att vara nyktra en andel av festerna, däribland jag själv. Jag har aldrig stött på någon som klagar och gnäller över att folk avstår alkohol. Vissa kvällar dricker jag mer än mamma vill, men oftast brukar jag oftast ta varannan lättöl och varannan coca cola, ingen höjer ett ögonbryn och jag har lika kul ändå, fast utan bakfylla. Önskar att fler kunde vara lite mer accepterande, så skulle nykteristerna kanske inte känna sig lika utsatta och därmed komma ”in i gänget” och festa och göra bort sig ändå. För feststämning kan vara minst lika berusande som alkohol. ;)

    //Emma Hå

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Ge mig pengar!
Arkiv