Kategori: Politik

Ettårigt gymnasium.

Jag tycker att det är ytterst beklagligt att regeringen nu ska införa ettåriga gymnasieutbildningar som givetvis inte kommer att vara högskoleförberedande. Argumentet är det gamla vanliga, att skoltrött ungdomar i alla fall mår bättre av att gå ut gymnasiet än att hoppas av i mitten. Jag hade kanske eventuellt köpt resonemanget om det var så att möjligheterna till att läsa in gymnasiekompetens efter gymnasiet var omfattande, men så ser det inte ut idag. Snarare har en gjort nedskärningar i Komvux.

Vidare så är problemet med ”skoltrötthet” inte något nollsummespel där vissa elever helt enkelt är skoltrötta och kommer att gå en viss tid på gymnasiet i vilket fall, det handlar otroligt mycket om vilket stöd man får från sin skola. Många elever får inget stöd när det kommer till att utarbeta olika handlingsplaner för hur man ändå ska klara av sin skolgång.

Jag drabbades ju själv av en depression under mitt tredje gymnasieår vilket ledde till att jag senarelade några kurser så att jag gick ut gymnasiet ett halvår senare än resten av mina klasskamrater. Jag läste alltså motsvarande ett halvår på gymnasiet på halvfart. Anledningen till att jag kände till denna lösning var att en vän till mig hade gjort detsamma, men det var ingenting som erbjöds mig när en upptäckte att jag inte klarade av skolan utan något jag själv fick be om. Jag har talat med personer som gått igenom omfattande personliga tragedier eller kriser, såsom förlusten av en förälder, och ändå inte fått något slags reellt stöd för att kunna klara skolan bättre. Många av dessa personer har också mycket riktigt hoppat av.

De alternativ som man presenteras för som skoltrött elev är ofta antingen att ta ett sabbatsår eller att hoppa av gymnasiet helt och läsa in på Komvux eller folkhögskola. Många är inte medvetna om konsekvenserna av att läsa in sin gymnasiekompetens i efterhand, de flesta känner kanske till att man hamnar i en speciell urvalskvot men är mindre medvetna om att snittbetygen i dessa urvalskvoter i regel är mycket högre. Vidare så är det i regel svårare att läsa in kurser på Komvux och det är dessutom ofta en massa administrativt krångel med kurser som läggs ner och så vidare. Om en person som hoppat av gymnasiet vill läsa in kompetensen senare så lär ju detta vara betydligt mer kostsamt för samhället, dels eftersom det tar längre tid innan personen kommer ut till högre studier eller arbete (många som hoppar av gymnasiet ägnar ju inte den tiden åt att göra något ”samhällsnyttigt” som att arbeta till en början) men också för att det är betydligt mer krångel att ordna med eftergymnasial utbildning än att bara satsa på att folk lyckas ta sig igenom gymnasiet.

Jan Björklund verkar han en syn på människors karriär som en spikrak bana uppåt. Först går man ut grundskola, väljer gymnasium efter vad en planerar att jobba med hela livet och sedan kör en antingen högskola eller arbetar direkt, och så ägnar man sig åt det hela sitt liv. För många är det nog så att en väljer att omskola sig när en blir äldre och går från ett okvalificerat arbetaryrke till att pligga på högskola. Om en då dessutom måste läsa in en massa kurser på Komvux innan en kommer in på högskolan så kommer det såklart att skapa en tröghet för de människor som senare i livet kommer på att de vill läsa vidare, vilket kommer göra att fler struntar i det eller helt enkelt inte pallar sig igenom det även om de försöker.

Rent praktiskt tycker jag alltså att detta är idioti. Och då har jag inte ens kommit in på den ideologiska aspekten. För guds skull, ge dessa skoltrötta elever de stöd de behöver för att ta sig igenom gymnasiet. Vissa kommer säkert hoppa av ändå, men risken minskar betydligt om en får chansen att ordna sin studietid på ett sätt som fungerar.

Alla som har makt har också ansvar.

Stor förvirring har uppstått kring mitt inlägg om Sas och deportationerna. Jag vill påpeka att det jag förespråkar i inlägget för ovanlighetens skull är konsumentmakt, vilket jag annars brukar ogilla starkt. Jag förväntar mig inte att Sas ska ta ställning ut ur intet, utan inser såklart att de kommer fortsätta flyga människor mot deras vilja om de inte kan förlora något på det. Därför tycker jag att man ska låta företaget veta att deras potentiella kunder kan komma att ändra sina konsumtionsbeslut om Sas fortsätter med deportationer. Detta är inte vad jag tycker ska vara Sas åsikt, detta är min åsikt som jag kommer att anstränga mig för att få Sas att anpassa sig efter. Jag skiter fullständigt i vad Sas tycker om flyktingar, det jag bryr mig om är huruvida de medverkar till att deportera människor eller inte.

Vissa menar att Sas omöjligt kan sätta sig in i varje enskilt asylärende och avgöra om deportationen är rimlig eller inte. Nej, det har jag inte heller sagt att de bör göra. Vad jag har sagt är att människor som bryr sig om att människor inte tvingas lämna landet mot sin vilja ska utöva påtryckningsarbete. Min åsikt är att vi över huvud taget inte ska deportera människor, alls, och därför tycker jag inte att Sas någonsin ska hjälpa till med verkställandet av sådana beslut. Någon annan kanske tycker att flyktingpolitiken som förs idag är bra, och då är det givetvis orimligt att försöka motverka resultatet av den. Vissa kanske tycker att deportationer är rätt, men inte på de grunder som sker idag. Då kan en försöka påverka Sas till att inte möjliggöra deportationer tills vi har en bättre flyktingpolitik. Var och en avgör såklart själv hur en tycker att Sas ska agera och ägnar sig åt påtryckningar utifrån det. Att det är en svår fråga gör i sig inte att en inte ska försöka påverka alls.

Vissa menar att det är migrationsverket som har ansvar, inte Sas. Det stämmer visserligen att migrationsverket har det yttersta ansvaret i alla utvisningsfrågor, men faktum är att Sas i detta fall aktivt medverkar till och dessutom profiterar på att möjliggöra deportationerna. Jag håller med om att en ska lägga ansvaret där det hör hemma, men i en enskild fråga så måste en välja de påverkanskanaler som är tillgängliga.

Ojnareskogen är ett exempel på hur en kan välja att bedriva påverkansarbete. I fallet har det varit tre olika aktörer inblandade. Dels Mark- och Miljööverdomstolen som har tillåtit brytningen (med grund i den nya miljölagstiftningen som regeringen och riksdagen såklart är ansvariga för), dels företaget Nordkalk som vill bryta marken och dels avverkningsföretaget Mellanskog som hade i uppdrag att avverka skogen innan kalkbrytningen kunde börja. En kan anse att de som har mest egentligt ansvar är Nordkalk och Mark- och miljööverdomstolen, men faktum är att det var påtryckningar mot Mellanskog som i slutänden ledde till att avverkningarna sköts upp till efter beslut från Högsta Domstolen. Mellanskog är i sammanhanget en uppdragstagare men i egenskap av ett av landets största avverkningsföretag så har de faktiskt ett reell makt i situationen eftersom de är svårtutbytbara. Och med makt kommer ansvar. Jag tycker att en bör kräva att företag tar detta ansvar.

Vem som har det ”yttersta ansvaret” är enligt mig i sammanhanget en ganska irrelevant fråga. Vi har en situation där människor utvisas på enligt mig felaktiga grunder. För att verkställa dessa utvisningar så krävs det en mängd olika aktörer och jag tycker att vi ska försöka påverka de aktörer som är inblandade i den utsträckning det är möjligt. Vi har en situation där alla skyller på varandra, alla tycker att någon annan har det ”yttersta ansvaret” men sanningen är att alla har ansvar. Politikerna som stiftar lagarna som ligger till grund för besluten, migrationsverket som uttolkar lagarna, gränspolisen som verkställer utvisningsbesluten, Sas som möjliggör detta och i slutänden även du och jag som ser på när detta sker.

Att få Sas att ändra sig i denna fråga skulle inte i sig ändra migrationspolitiken, men det skulle i hög grad försvåra för besluten att verkställas och därför göra att många flyktingar vann tid under vilken politiken skulle kunna förändras. Det skulle även kunna finnas en politisk sprängkraft i ett sådant beslut från Sas sida, att olika aktörer tar ställning är alltid en bra signal. Det viktiga är att inte låta någon aktör sjunka in i den bekväma ”det är inte mitt ansvar”-mentaliteten. Alla som har makt har också ansvar.

Pressa Sas.

På Arenius blogg såg jag följande printscreen från Sas Facebooksida angående detta att Sas är med och flyger iväg tvångsdeporterade flyktingar:

Jag har ju innan skrivit om detta med företagsansvar innan och landar väl i princip i slutsatsen att det suger när företag ba: ”vi har inget ansvar, vi gör det som efterfrågas av våra kunder (dvs de som betalar)”. Det är så världsfrånvänt, cyniskt och vidrigt. En så uppenbar bild av att kapitalintressen tillåts styra över moral. Okej om Sas faktiskt tog ställning för deportationerna, det hade i alla fall varit ett ställningstagande. Nu är det bara ett ickeställningstagande som utmynnar i något slags likgiltigt deltagande i detta vidriga system. En slags antimoral, helt enkelt.

Men det värsta är nog ändå att Sas kallar de som ska deporteras för sina ”kunder”. Nu är det såklart så att den egentliga kunden är den myndighet om verkställer deportationerna eftersom de är de som sitter på kapitalet, men i sitt svar så verkar Sas låtsas att de deporterade är kunder som vilka som helst. Jag tror för det första inte på det, jag tror helt enkelt att Sas är ganska medvetna om vilka flygningar som innehåller personer som deporteras och jag tror även att det i många fall vidtas specialåtgärder på dessa resor. Det lär väl knappast vara så att gränspolisen bara köper ett par flygbiljetter på vilket plan som helst och sedan sköter det som vilken jävla semesterflygning som helst? Där mitt bland semesterfirande barnfamiljer, affärsresande och så vidare så sitter det ett gäng utvisade flyktingar som deporteras med poliseskort. Inte en chans.

Nu flyger jag själv sällan så effekterna av min bojkott lär bli noll och intet, men jag tycker att den som planerar flygresor i framtiden bör undvika att åka med Sas. Jag tycker även att ni bör twittra och blogga om saken, mejla Sas och så vidare. Avverkningen av Ojnareskogen lyckades trots allt skjutas upp med hjälp av påtryckningar mot avverkningsbolaget Mellanskog, kanske går det även att få Sas att tänka om genom att visa att även om de inte själva tycker att de har ansvar (när gör företag någonsin det) så tycker deras kundunderlag det.

Borgerlig självbild.

Alltså, detta är fantastiskt. Den moderata riksdagsledamoten Abrahamsson har skrivit detta om att Schibbye och Persson fått komma hem idag.

Mediefokus i dag har i stället handlat om Etiopiens frigivning av de fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Två marxister som avskyr regeringen Reinfeldt är på väg hem, och regeringen Reinfeldt hyllar deras mod, det är så vi borgerligt sinnade fungerar.

Alltså… ”Det är så vi borgerligt sinnade fungerar”. Fan vad soft det verkar vara att vara borgerlig med den där jävla självbilden. Kontentan: ”vi borgerlig är så jävla filantropiska som till och med kan erkänna att någon som inte delar våra åsikter eller gillar oss är modiga när de med risk för sitt eget liv reser in i ett annat land för att avslöja missförhållanden”. Förväntas en bli imponerad av denna borgerliga storsinthet?

Jag försöker fundera på en situation där jag skulle anse att en person var mindre modig när hen riskerat sitt liv för att avslöja missförhållanden bara för att hen hade en annan politisk uppfattning än jag en det är fan omöjligt.

Människor behöver trygghet för att våga satsa.

Vissa människor försöker anföra en teori om ungdomars bristande företagsamhet eller förmåga att vara framstående som lyder ungefär såhär:

– De unga har det alldeles för bekvämt. Det är ett land under socialistisk dominans där staten tar hand om allt. Alla familjer har en eller två bilar, bra boende, platt-tv, datorer, internet och så vidare. Allt finns där, bara genom ett klick, säger Wilander, och menar att ingen orkar offra sig så som det krävs för att bli bra i en sport som tennis.

Nå, nu vet jag inte hur det är med just tennis, men mitt intryck är att det är en överklassport. Vad jag däremot vet säkert är att nästan samtliga framstående personer inom min generation kommer från relativt välbemedlade hemförhållanden.

Många ungdomar idag spenderar sina liv med att vara prekära, alltså i en mycket bekymmersam livsposition. Nu är jag det som tur är inte själv, men det är bara för att jag studerar, annars hade jag med största sannolikhet också varit prekär. Att till exempel jobba som bemanningsanställd, hoppas från timuppdrag till timuppdrag och så vidare, det är att vara prekär.

Om hela ens vardag går ut på att klura ut hur man ska få ihop vardagen, planera in tvåtimmarsuppdrag i kalendern, söka jobb som inte finns och så vidare, sova ikapp det man missade när man jobbade en natt utan att ha dygnsrytmen för det, så blir det väldigt väldigt svårt att samtidigt ägna sig åt någon form av företagsamhet. Försök själv samtidigt som du har fullt upp med att försöka överleva.

Människor behöver trygghet för att kunna och våga satsa. Det blir fan omöjligt annars. Visst, någon enskild individ fixar det säkert ändå men det stora flertalet kommer att fortsätta befinna sig i behovsanställningarnas mörker om ingen gör något åt den här jävla skiten.

En viktig fråga inom feminismen har ju länge varit kvinnors rätt att ha kuk.

Ibland kommer det sådan här högst oklar kritik mot feminismen som bygger på att vi är inkonsekventa eftersom vi tillåter ojämlikheter som att personer med manlig anatomi inte kan föda barn. För det första är frågan helt och hållet irrelevant eftersom vi idag inte har några praktiska möjligheter att se till att alla kan bli gravida, det är inte ens säkert att man kan bli gravid om en har kvinnlig anatomi och om så är fallet får en ganska begränsad hjälp av sjukvården. En kan såklart tänka sig en situation där mer forskningsanslag går till att stärka möjligheterna till rent fysisk jämlikhet mellan könen och att framstegen från denna forskning dessutom borde göras tillgänglig för alla i samhället, något jag inte nödvändigtvis ställer mig negativ till. Det är överlag häftigt med forskning och politik som syftar till att låta alla människor få förbättra eller förändra sina fysiska förutsättningar.

Hur som helst så hör en sällan från feministiskt håll att man borde stärka kvinnors rätt att ha kuk, skägg eller någon annan manligt kodad fysisk egenskap. Det är helt enkelt inte sådana frågor som feminismen behandlar.

Ibland talar feminister om jämställdhetsfrågor som relaterar till graviditet och reproduktion, till exempel abort, föräldraledighet och så vidare. Detta kan nog då och då kan uppfattas som att feminister ser graviditeten i sig som något förtryckande. Det kanske är så att vissa gör det, den vanligaste vinkeln är dock enligt min uppfattning inte denna utan snarare att anatomiska kvinnors exklusiva förmåga att bli gravida inte kan tjäna som någon slags ursäkt för inskränkningar i rätten att få bestämma över sin egen kropp. Jag är medveten om att vi inte kommer kunna avskaffa de fysiska ojämlikheterna mellan könen och har inte heller argumenterat för att detta ska ske, jag har inte heller sett någon annan feminist lägga fram detta som en politisk agenda som äger relevans idag.

Visst kan en spekulera om hur detta skulle kunna se ut i någon slags utopisk framtid, men där är vi absolut inte nu så det kanske vore en idé att fokusera på de jämställdhetsproblem som vi kan lösa idag på politisk väg? Jag blir så trött när folk avvisar jämställdhetstanken med att man inte kan uppnå jämställdhet på alla plan idag.

Henlös tidning.

Dn har alltså bestämt att det inte är ”deras uppgift” att gå i bräschen för ett ”queerpolitiskt ställningstagande” såsom att använda ”hen”. Om jag hade prenumererat på Dn hade jag sagt upp prenumerationen nu men eftersom jag redan innan insett vilken skittidning det är så är det ingen möjlighet, inte för att det spelar någon större roll.

Nåja, jag kan inte säga att jag bryr mig nämnvärt. Ordet ”hen” vinner ständigt ny mark, i bloggar, tidningsartiklar och barnböcker. Förhoppningsvis kan detta dessutom komma att innebära att andra medier börjar använda ”hen” mer konsekvent, som de till exempel gjort i denna artikel genom att kalla Gunilla Herlitz för ”hen”. Mer sånt!

Hanna Fridén skrev förresten på sin Facebook att hen skulle vägra ställa upp på intervjuer om hen inte blev kallad för hen. Nu är jag inte tillräckligt mycket av en medieperson för att kunna förändra något på den vägen, men för sakens skull ska nog även jag kräva det om en sådan situation uppkommer i fortsättningen.

Förklaringar.

Ibland blir man utsatt för folk som vill ”förklara” saker för en. Som till exempel senaste jag skrev om lönebildning och Pelle förklarade för mig att en anställd måste tillföra såpass mycket mervärde att det överstiger kostnaderna för att ha hen anställd, och att det därför visst är så att lägre omkostnader för anställning minskar arbetslösheten (speciellt i svaga grupper) vilket alltså gör lägre lägstalöner till en bra grej. Men gud, det där begriper ju jag också, jag spenderar fan sex timmar om dagen med att plugga nationalekonomi.

Vad jag också begriper är tre saker: 1.) arbetsköpare i regel knappast är så generösa att de ger den anställda högre lön bara för att de rent ekonomiskt kan göra det, 2.) ”working poor” är en jävligt oschysst grej att ha i ett samhälle och 3.) att regeringen har sänkt arbetsgivaravgifterna för en utsatt grupp, nämligen unga, utan att det har lett till minskad arbetslöshet.

Arbetsköpare i regel kommer troligen inte att höja lönerna om de inte måste. I läget som det ser ut idag finns det såpass mycket okvalificerad arbetskraft som bara väntar på att få jobb och som har extremt låga krav, eftersom det suger så jävla mycket att vara arbetslös (regeringen har ju, som ni kanske minns, fört en politik vars syfte varit att de arbetslösas krav ska sänkas). Om lönesättningen var individuell så skulle folk säger jobba för en femtiolapp, vilket skulle göra att arbetsköpare i en massa situationer skulle välja bort sin gamla och mer erfarna arbetskraft när de började kräva mer skälig lön. Därför är det jävligt viktigt med fackföreningar.

Working poor är ett begrepp som åsyftar människor som jobbar men som ändå är fattiga. Det är helt enkelt ganska onajs att jobba heltid eller mer och fortfarande bara dra in så mycket pengar att man knappt går runt. Ni kan kalla mig idealist, men ett sådant samhället vill jag faktiskt inte ha. Jobbar man så ska man ha skäligt betalt och de som är såpass oförmögna att deras arbete inte ens är värt en rimlig livslön borde rimligtvis tas om hand om av trygghetssystemet, kanske jobba deltid eller liknande.

Den arbetslöshetspolitik vi haft de senaste åren har i mångt och mycket byggt på dessa teorier. Det ska vara billigare att anställa för är det tillräckligt billigt kommer arbetslösheten inte att existera har man resonerat och sänkt arbetsgivaravgifter och momssatser utan resultat, i samma veva har man även jobbat för att arbetslösa ska kunna tänka sig att ta arbete för lägre och lägre löner genom jobbskatteavdrag, försämringar av villkoren för de arbetslösa och så vidare. Denna politik har helt enkelt inte fungerat särskilt bra.

Om lönerna låg på 1 krona i timmen så skulle arbetslösheten kanske vara ett minne blott, kanske även på nivåer som 50 kronor i timmen, men allt detta måste vägas på andra samhällsvärden också.

Man har inte rätt att hota och kränka andra bara för att det råkar vara internet.

Diskuterade i vanlig ordning lite om det här med kvinnohat på nätet angående denna text på aftonbladet. Någon tyckte typ såhär: ”menar du att man ska ha övervakning på dessa personer?”. Eh ja, det tycker jag verkligen. Jag är absolut inget fan av ökad allmän övervakning, däremot tycker jag givetvis att polisen ska göra det jobb de gör irl även på nätet. Om en person skrek ”jävla hora jag ska döda dig” på öppen gata skulle det vara kriminellt och en polisiär fråga, samma sak borde gälla den som skriver det på internet. Jag tycker inte att det är några konstigheter.

Den som på goda grunder är misstänkt för brott kan till exempel utsättas för telefonavlyssning eller husrannsakan. Detta tycker jag är helt i sin ordning. Man ska inte avlyssna alla, polisen ska inte ha allmänna rättigheter att gå in i varje persons hem, men finns det goda skäl för att göra det så görs det och bör också göras. Detta är integritetskränkande, men det anses acceptabelt eftersom det bara drabbar den som man har goda skäl att tro har något att dölja. Samma sak tycker jag bör gälla på internet. Jag tycker till exempel att polisen bör kartlägga hotfulla individer på forum, i kommentarsfält och så vidare och i möjlig utsträckning även väcka åtal mot personer som går för långt.

Internetövervakning är väldigt laddat och anses i många grupper fel under alla omständigheter. Jag kan inte tycka att det är fel att behandla människors utsagor på nätet som samma sätt som man hade gjort om det var brev, något en person sa till en annan och så vidare. Det är skrämmande att det finns så många personer som faktiskt ägnar sig åt grov brottslighet som polisen över huvud taget inte bryr sig om utan som personerna som blir utsatta för den själva ska hantera.

Ja, det är faktiskt ett jävla demokratiproblem att vissa människor inte får uttrycka sig utan att bli utsatta för dels rena hot, dels väldigt hotfulla angrepp och grova förolämpningar i en enorm mängd. Sånt tar otroligt mycket på individen, det är väldigt slitsamt rent mentalt helt enkelt. Det säger sig självt att om en viss grupp får utstå 5-10 gånger så mycket av denna vara, då minskar det den gruppens vilja att uttala sig. Mycket av det som skrivs i kommentarsfälten och, antar jag, i mejlen är inte brottsligt, där tror jag att det är viktigt för tidningarna att ta sitt ansvar för extra utsatta skribenter och sålla ut i inboxen och bland kommentarerna, införa bra system som spärrar den typen av innehåll och så vidare. Men för de personer som passerar gränsen så tycker jag att rättsliga påföljder ska ske. Det är viktigt att visa att man inte har rätt att hota och kränka andra bara för att det råkar vara internet.

Om vad som är logiskt.

Hehe, läste detta inlägg på frihetssmedjan.

Själva grundkonflikten känner jag inte till, så där kan jag inte uttala mig om vem som betett sig illa och inte. Vad jag däremot tyckte var roligt var detta resonemang om varför det är så hemskt med fackföreningar:

Kollektivavtal med höga lägstalöner skapar en insider-outsider situation där det är svårt att hitta jobb. Om något blir dyrare så ökar också prestationskraven. Det är bara logiskt… Men sen har logik aldrig varit vänsterns starkaste sida heller.

Alltså, detta argument ”det är bara logiskt” är så jävla roligt. Att över huvud taget hänvisa till något som ”logiskt” när det rör sig om en samhällsfråga är så… alltså gud. Logiskt enligt vilket system, vilka parametrar och så vidare? Logiskt som i att det avspeglar verkligheten? Eller logiskt som i att det är så man tycker att folk borde agera?

Vad som också är ”logiskt” är att ett företag som strävar efter att gå med vinst kommer att betala ut så låga löner till sina anställda som möjligt, och så länge vi har hög arbetslöshet och ett förskräckligt trygghetssystem så kommer de att kunna betala dessa pisslöner för folk har inget annat val än att jobba. Speciellt inom okvalificerade yrken så sker detta, för arbetskraften blir helt enkelt mer utbytbar och det står tusentals ”drivna” ungdomar på tur som är villiga att torka nån i röven för en deltidsanställning. Då är det väl om något ”logiskt” att man som arbetsköpare hellre kommer att anställa någon av dessa än att ge en tidigare anställd löneökning eller liknande, och det är också ”logiskt” att det kommer finnas en massa personer som nöjer sig med en pisslön för att de helt enkelt inte har något annat val, och det är också ”logiskt” att en arbetsköpare kommer att vilja anställa de personer som nöjer sig med pisslön istället för de som inte gör det.

Jag hade köpt argumentet om den fria lönemarknaden om vi typ hade haft en dräglig medborgarlön, så att folk kunde tacka nej till jobb som de ansåg gav oskäligt betalt för det arbete de förväntades utföra. Men med situationen som den ser ut idag så har de flesta inte den möjligheten och alltså är det i mångt och mycket företagen som styr hela skiten.