Kategori: Politik

Konsumismen kan inte försvaras i feminismens namn.

Fick två intressanta kommentarer angående mitt inlägg om Den endimensionella kvinnan och att allt kan vara feminism idag. Dels denna om Twilight:

Det du beskriver angående rakade ben påminner mig om när Stephenie Meyer försökte påstå att Twilight var feministisk, eftersom feminism tydligen handlar om ”kvinnors frihet att välja”, och att Bella därför var en feministisk karaktär eftersom hon fick göra ett fritt, opåverkat val. Vilket ju i princip betyder att alla ”fria val” som kvinnor gör per automatik blir feministiska.

Men också denna om Satc från Lo:

Som den där krönikan där författaren påstod att det var en ytterst feministisk handling att köpa jättedyra väskor eller skor som Carrie i Sex and the city, hittar den inte nu men vet att den skrevs någon gång strax innan första SATC-filmen.

Dessa båda grejer ringar in ganska bra det jag ville säga med inlägget, det vill säga hur man berättigar typ allt som kvinnor ägnar sig åt med att det är feministiskt.

Lo anförde också en teori kring varför det kan vara såhär:

Ja, det är ju absurt att tänka så, men motsatsen är ju minst lika absurd, som den hardcore radikalfeminismen där kvinnor som ligger med män är könsförärade och det finns tydliga regler som en ”riktig feminist” måste förhålla sig till där allt som kan tänkas tillhöra den patriarkala mainstreamkulturen är ett no no och ”Problematic!” (tänker på det som de driver med på den här sidan: http://isthisfeminist.tumblr.com/ ).

Och med tanke på hur både de patriarkala strukturerna samt den radikalfeminism vi nyss lämnat bakom oss tyck(te)s vilja säga åt kvinnor hur de bör leva sina liv och vad som inte är passande så förstår jag om vissa av de moderna feministerna slår bakut och ser det som feminism att få välja precis vad de vill..

Jag tycker att detta ”säga åt kvinnor ur de bör leva sina liv” är intressant som begrepp. Jag har såklart en massa idéer om hur alla människor ska leva sina liv, eftersom jag har en övergripande idé om hur jag vill att samhället ska se ut, och samhället består ju av människor. Detta betyder inte att jag vill hålla på med en massa pekpinnar, däremot tycker jag att det är jätteviktigt att man problematiserar varför människor gör vissa val. Jag blir såklart också irriterad på att folk alltid ska klassa feminister som ”bra” eller ”dåliga” utifrån sina levnadsvanor. Som om det viktiga var om den enskilda personen rakar benen eller ej, inte jämställdheten i samhället i stort.

Jag tycker däremot inte att en ska gå i fällan att kalla något feministiskt bara för att det kan betraktas som ofeministiskt att fördöma det. Jag är helt medveten om problemet i att kvinnors livsval alltid är föremål för betydligt mycket större debatt än mäns dito. Jag har ju till exempel skrivit om jämställdhetsproblemet i att det alltid är kvinnlig kodad konsumtion som framställs som slösaktig och onödig och utifrån den bakgrunden kan jag absolut gå med på att det är ofeministiskt att ensidigt klanka ner på kvinnligt kodad konsumtion, speciellt om det görs på det typiskt sexistiska sätt som brukar förekomma (typ förlöjligande/förminskande, reducerande av hela resten av personen och så vidare). Däremot tycker jag inte att det är feministiskt att ägna sig åt eller försvara detta bara för att det är ofeministiskt att ensidigt fokusera på det.

Problemet med konsumismen är ju inte främst ett feministiskt problem, utan att problem för typ alla grupper i samhället. Man kan gott vara feminist och konsumera en jävla massa och det är väl egentligen inget jag tänker bråka om (mer än jag bråkar om överkonsumtion i stort). Problemet uppstår när feminismen används som en ursäkt för att slippa göra avkall på vissa saker enligt modellen: ”varför är det alltid kvinnor som ska ifrågasättas/begränsas?”. Det går alldeles utmärkt att vara feminist och emot konsumism, det går alldeles utmärkt att förkasta kvinnor som ägnar sig åt konsumism, speciellt om de gör det i feminismens namn.

Kommunismens idé.

Köpte denna essäsamling om kommunismens ide för typ en vecka sedan. Medverkar gör (enligt baksidan) 15 av vår tids viktigaste vänsterteoretiker.

På baksidan står även följande:

Den kommunistiska litteratur jag har läst har varit väldigt tydlig i sitt avståndstagande från de kommunistiska experiment som utförts. Den kommunistiska filosofin idag handlar i mångt och mycket om hur vi ska kunna blåsa nytt liv i den kommunistiska idén utan att hamna där igen.

Man kan tycka att dessa idéer är naiva och så vidare. Det jag stör mig på är när folk sammankopplar kommunism med att man på något sätt per automatik skulle vara för totalitarism. Om man tror det så är man helt enkelt ganska dåligt inläst på den kommunistiska idén. Det har man såklart lov att vara, men då ska man inte heller låtsas som om man vet allt.

Man behöver inte hålla med om kommunismens idé, man behöver inte tro att det är genomförbart och man får såklart gärna kritisera kommunistiskt tankegods när det är relevant i förhållande till innehåll. Vulgärkritik blir det däremot när man över huvud taget inte är förmögen att se att tankarna har utvecklats sedan 90-talet.

Nå, egentligen tycker jag inte att ja ska behöva försvara det här tilltaget eftersom jag såklart gör vad jag vill på min blogg. Den som vill ägna sig åt att smutskasta kommunismen på grunden ”vill ni ha det som i Sovjet eller?” kan säkert hitta en mängd andra forum, bloggar och liknande för att göra det på. Det är inget jag kommer upplåta utrymme till här, för det ligger varken i mitt eller merparten av mina läsares intresse.

Avgå!

Alltså gud, Folkpartiets motivering för varför den så kallade ”landskronamodellen” är så jävla maxad:

Detta är en oerhört viktig signal. Den som är hänvisad till bidrag för sin försörjning har få eller inga livsval. Att människor lämnar bidragsberoendet för egenförsörjning är därför en stor frihetsfråga

Och en ba: ok, och detta hade ni tänkt ändra på genom att göra livet pissigt för de som får försörjningsstöd? Bra plan! Det kommer säkert göra att deras livsval ökar dramatiskt.

Åh gud, jag orkar inte…

Snälla kan någon bara väcka mig från denna psykos.

Precis när en trodde att det inte kunde bli värre på partipolitikfronten så blev det (i vanlig ordning) det ändå. Folkpartiet vill införa något som kallas landskronamodellen på nationell nivå (en fråga de drivit ett tag av allt att döma), och som jag förstår det är denna politik nu antagen även av resten av alliansen. Såhär skriver folkpartiet på sin hemsida.

Folkpartiets landsmöte fattade på lördagsförmiddagen beslut om att den sk ”Landskronamodellen” med krav på motprestation för försörjningsstöd blir partiets linje, och därmed nationell politik.

För några år sedan infördes i Landskrona krav på motprestation för försörjningsstöd. Systemet blev framgångsrikt, men har kritiserats av socialstyrelsen. En lagändring har varit nödvändig om kravet ska gälla.

Detta innebär att människor, för att få uppbära försörjningsstöd, måste ”ge något tillbaka” till samhället. Detta ”ge tillbaka” åsyftar kort och gott gratisarbete. Nu är detta förvisso redan praxis i och med Fas3, som ju innebär i rpincip samma sak för individen, men det ger ändå en väldigt tydlig bild av vårt samhälle idag när en på fullaste allvar tycker att det är rimligt att göra dessa ”krav på motprestation” till standard bara för sakens skull och inte ens bryr sig om att täcka upp det i något snack om ”praktik”.

Jag begriper det inte. Om nu dessa arbeten behöver utföras, varför inte avlöna någon för att göra det? Varför tvinga arbetslösa människor till att jobba för att ens få tillräckligt för att överleva? Ingen tycker ju att socialbidragsnormen är en rimlig lönenivå, men detta blir ju i praktiken deras lön för det arbete de kommer utföra. Människor ska alltså utför riktiga arbeten för motsvarande existensminimum. Hur kan en tycka att det är rimligt? Vi har inte haft den typen av arrangemang på typ 50 år, de avskaffades för att en kom fram till hur sanslöst inhumant det var.

När jag läst detta så kände jag bara: ”snälla någon väck mig från denna psykos”. Jag får bara ångest, varför jag inte skrivit om det fören nu. Det går liksom inte att kommentera den här skiten på något rimligt sätt, det är bara perverst i ordets sanna bemärkelse: förvridet och sjukt. Hur har vi kunnat nå denna nivå? Hur har vi kunnat komma hit? Jag begriper det inte. Alltså verkligen, jag förstår inte hur det kan vara såhär, jag förstår inte hur detta kan vara verkligheten.

Unna sig.

Det finns en massa människor som tycker att man, speciellt som Ung Tjej™, som unna sig en massa saker i tid och otid. Alltså, jag har inget emot att folk har det trevligt men jag har noterat att detta ”unnande” för det allra mest hänger ihop med olika former av konsumism, alternativt utseenderelaterade saker. Man unnar sig manikyr, ansiktsbehandling, nya kläder och så vidare. Det gör mig så matt.

Jag blir så trött på denna njutningslystna uppmaning ”unna dig”. Är det verkligen det enda som står till buds om man vill ta hand om sig själv, belöna sig själv, att göra något som innefattar konsumtion?

Jag unnar mig en massa saker i mitt liv. På sista tiden har jag börjat unna mig följande:

  1. En i så hög utsträckning som möjligt reklamfri vardag. Detta är möjligt dels för att jag kan cykla överallt i Uppsala och slipper kollektivtrafiken. Jag har också börjat undvika att vara på ställen med mycket reklam så gott det går, vilket faktiskt fungerar ganska bra så som jag bor nu. Jag har också en adblockplugin till webbläsaren. De flesta dagar exponeras jag faktiskt inte för mer reklam än den som hänger utanför det lokala ica:t vilket har varit otroligt befriande.
  2. Att skita högaktningsfullt i att raka benen. Jag unnar mig att slippa inåtväxande hårstrån, tråkiga timmar i duschen, bortkastade kronor på rakblad och så vidare. På samma sätt unnar jag mig att strunta i en massa skönhetsrelaterade grejer. Jättebra.
  3. Att inte okynnesshoppa. Jag unnar mig en lugn stund genom att strunta i att köpa saker jag inte behöver. Man frigör en massa tid och pengar som man kan lägga på till exempel mat eller schyssta böcker, skänka till någon kulturskapare eller organisation man tycker om eller bara spara inför sämre tider.

Varför är det aldrig den här typen av unnande som får stå i fokus? Varför måste det alltid vara det där ytliga, konsumistiska. Nå, jag vet ju såklart varför det är så, för att konsumtionssamhället håller oss i ett jävla järngrepp om omdefinierar precis alla aspekter av våra liv efter sin egen modell.

Nu skulle jag i alla fall vilja veta, vad unnar ni er?

Den endimensionella kvinnan.

Som den kulturmarxist jag är så köpte jag böcker från förlaget Tankekraft (ej köpt reklam eller något, tycker bara Tankekraft ger ut så jävla schyssta böcker), bland annat Den endimensionella kvinnan av Nina Power som bjöd på intressant läsning angående modern feminism.

Det finns en tendens bland feminister idag, nämligen en enorm rädsla för att vara tråkig eller opiffig. Det ska intygas in absurdum att man minsann visst kan raka benen, armhålorna, sminka sig, bry sig om kläder och så vidare samtidigt som man är feminist. Inte för att jag tycker att man inte kan det, men jag tänker att det ligger en fara i detta ständiga intygande av att det är så. Det säger väl sig självt att du kan vara för jämlikhet mellan män och kvinnor och samtidigt raka benen, behöver det ens nämnas?

Väldigt mycket feministisk retorik bygger idag på att en ska ”unna sig” diverse grejer, som kan vara allt från en massagestav, ett skönt ligg eller manikyr. Detta är feministiskt eftersom motsatsen vore att förvägra sig detta, och vilken feminist kan vilja att kvinnor ska vägra sig själva något de känner en impuls att göra? Ibland går detta till och med så långt att det rentav uppfattas som feministiskt att raka benen och ofeministiskt att kritisera denna tendens för att en inte ”ska lägga sig i andra människors val” eller liknande.

Denna kortsiktiga njutningslystnad har på sina håll kapat feminismen och gjort om den till något slags argument för konsumism, där precis allt kan vara feminism. Nå, en kan väl tycka att det är feministiskt i någon mening, att kvinnor för en gångs skull får stå i fokus och få sina begär tillfredsställda. Frågan är om det någonsin kan vara en progressiv rörelse som på allvar förbättrar villkoren för kvinnor. Om man dessutom är lagd åt vänsterkanten borde man verkligen se upp med den här typen av feminism.

Nå, mer om detta i denna bok som jag rekommenderar. Den finns att låna på Stockholms bibliotek (och säkert även många andra) och går att läsa ut på kanske tre dagar.

En bloggregel.

Det är inte ofta detta sker men nu tänker jag faktiskt sätta upp en bloggregel (tvärtemot vad många tror så censurerar jag ytterst sällan kommentarer). Från och med nu är det fan förbjudet att hålla på med vulgärkritik av kommunismen i detta kommentarsfält.

Jag titulerar mig själv inte kommunist men jag läser mycket nutida kommunistisk filosofi och hämtar många av mina idéer därifrån. Jag är så jävla trött på att en inte ens kan nämna orden kommunism, klasskamp och liknande utan att folk ska hålla på och gnälla om Ddr och att vissa vänsteranhängare minsann inte öppet fördömt det. Snälla, skärp er. Jag orkar inte bry mig om vad ”vissa vänsteranhängare” tycker och tänker. Jag är intresserad av att diskutera frågor som tas upp på den här bloggen. Om en bara är intresserad av att basha på vänstern med hjälp av vulgära anklagelser som att alla kommunister skulle vara emot allmän rösträtt så kan en faktiskt använda sig av ett annat forum för det, förslagsvis flashback.

Jag kräver en något högre nivå på debatterna här än så, jag förväntar mig i alla fall att den som ser detta som en allmän plattform för att kritisera vänsteridéer ser till att läsa in sig lite på vad dessa idéer faktiskt är, vad människor som idag bekänner sig till dessa idéer står för och så vidare.

Så ta mig på mitt ord när jag säger att den som inte kan hålla sig ifrån den här typen av vulgokritik kommer att bli censurerad och eventuellt utslängd helt. Så, nu vet ni.

Man behöver inte vara antidemokrat för att vara kommunist.

Sedan frisläppandet av Schibbye och Persson så har det varit lite inne bland borgerligheten att säga att de är ”emot demokrati”. Jag fattar verkligen inte detta. Person och Schibbye är uttalade kommunister om jag förstått det, men att vara kommunist är absolut inte att vara emot demokrati. Den som är någorlunda inläst på kommunismen som politisk idé vet om detta. Alltså, det räcker med att man har varit i kontakt med typ en enda nutida kommunistisk filosof för att känna till detta.

En kan såklart vara emot den politiska ideologin kommunism, typ säga att ”det är en fin tanke men fungerar ej i praktiken” eller liknande populistisk smörja men att hävda att någon är emot demokrati för att hen bekänner sig till en politisk ideologi som handlar om att omkullkasta kapitalismens produktionsförhållanden och ägandeformer är tyvärr inget annat än efterblivet, populistiskt och djupt okunnigt.

Alla tvingas in i könsroller.

En grej jag tycker är så jävla tråkig att diskutera är att man minsann måste vara ”alfahannar” för att kunna skaffa sig en tjej att ligga med. Att män inte får ligga om de skrider utanför könsrollerna och så vidare. Nå, det är klart att jag är emot detta eftersom jag är intresserad av genus. Jag vill alldeles uppenbart att vi ska styras mindre av den här typen av värderingar. Däremot så är det knappast ett mansexklusivt problem att en måste leva upp till vissa könsroller för att få ligga (enkelt), sådant drabbar givetvis även kvinnor.

Först och främst tänker jag såklart på skönhetsnormer, såsom att raka benen, armhålorna, sminka sig och så vidare. Men det finns även en annan grej som i regel ingår i vad som brukar kallas ”det sociala spelet” och det är att begå våld på sig själv genom att acceptera douchigt beteende som ofta är en inherent del av vissa mäns raggningsteknik (så kallat ”neggande”). Typ om en man kommer fram till en och ba ”lilla gumman” så ska en acceptera detta för att inte uppfattas som en surkärring. Satan vad jag är trött på det! Jag vägrar konsekvent tala med män som ägnar sig åt detta vilket gör att mitt spektrum för personer att ragga på krymper något otroligt.

Det finns såklart en massa sammanhang där en slipper göra detta, liksom det finns en massa sammanhang där en slipper vara macho som man. Däremot om du i ”alfahanne” lägger in att över huvud taget ha egenskaper som gör dig till en intressant person så lär det ju såklart vara en försvårande faktor att inte vara en sådan. Vissa människor är helt enkelt varken särskilt intressanta, attraktiva eller liknande vilket gäller för både män och kvinnor. Det är såklart tråkigt för dem och jag önskar ett samhälle där mindre av människors sociala behov kretsade kring just tvåsamhet, men jag ser faktiskt inte vad feminismen har att göra.

Det kan såklart vara så att mäns möjligheter att behålla en kvinna har förminskats eftersom kvinnors ekonomiska beroende av män är mindre, men detta är ju såklart inte en fråga om att män förtrycks utan om att kvinnor har slutat förtryckas i lika hög grad som innan. Om en ser effekterna av minskat kvinnoförtryck som förtryck av en själv så har jag inte så mycket att tillägga, det är för långt bortom rimlighetens gränser.

Genushaveri.

Läste detta festliga inlägg på genusnytt:

I Paris kan singelkvinnor på jakt efter karl gå på shoppingtur och titta på killar som poserar i särskilda glasburar. De har olika attribut. På en skylt uppmanas kvinnorna att lägga en karl i kundvagnen.

Jag säger inte att detta är fel. Men jag ställer mig frågan – vilken skulle reaktionen ha blivit om könen vore omvända? Hade det varit möjligt med kvinnor i glasburar? Har vi lika syn på könen?

Nu tycker jag såklart att det är en osmaklig objektifiering av människor att gör såhär oavsett vilket kön det är som köper och vilket som ska köpas. Men frågan i slutet förbryllar mig. Har Ström varit ute på stan en helt vanlig dag? Har hen sett hur reklamera ser ut, hur det är skyltat i skyltfönster? Hur kvinnor gång på gång likställs med varor, hur kvinnornas egenskaper talar för varorna och vice versa. Hur en uppmuntras till att associera kvinnan och varan med varandra.

Och framförallt, har hen totalt missat att prostitution är lagligt i en mängd olika länder och att den ofta ser ut som så att det är en kvinna som står i ett skyltfönster och faktiskt köps på riktigt. Inte bara som en plojig reklam eller vad nu detta var frågan om.

Kanske är det mer avdramatiserat att skoja om att en bjuder ut män till försäljning, vad vet jag. Men att kvinnor bjuds ut till försäljning dagligen, både symboliskt och reellt, är ju knappast en fråga att ens diskutera.