Kategori: Politik

Varför är det så jävla viktigt att ha kvar kinesen på förpackningen?

En sak som fascinerar mig med hela denna kinapuffshistoria är att de mest högljudda och kränkta är dem som uppenbarligen tycker att det är världens viktigaste grej att ha kvar den jävla gubben på förpackningen. Alltså, jag hade också blivit förbannad om det var så att det förbjudits på laga väg. Nu handlar det dock om att en person har kritiserat fazer och att de sedan dragit tillbaks förpackningen. Det är inget annat än att genom helt vanlig offentlig debatt sätta press på företag, och det är faktiskt inget konstigt eller tvångsmässigt i det.

Detta är inte en fråga jag själv skulle ha engagerat mig i men om man nu tycker att det är viktigt så kan man väl få framföra den åsikten utan att folk ska bli fullständigt galna. Dessutom måste det väl ändå vara upp till medlemmarna i minoritetsgruppen att avgöra om de blir utsatta för fördomar eller inte. Inte för alla vita medelklassmänniskor som så desperat måste höja sina röster emot detta.

I sak kan jag hålla med om att gubben på förpackningen inte är rasistisk och att det inte heller är sådär fruktansvärt viktigt. Men om vi vänder på steken då och tänker såhär: varför är det så förbannat viktigt att just den gubben pryder kinapuffspåsen? Företag ändrar designer på sina förpackningar hela tiden, varför är det så hemskt om det sker på grund av att de blivit anklagade för rasism?

Vem fan skadas av att Fazer byter utseende på förpackningen. Kan ni inte bara inse att vissa tar illa upp och att man kan ta hänsyn till det en endaste gång, istället för att mala på med ert uttjatade och irrelevanta frihetspatos.

Det är inget fel med att glädjas över att det för en gångs skull är en kvinna.

Herregud alltså. Ebba Bush har skrivit denna artikel på newsmill om att det är dåligt att kvinnor i politiken alltid primärt blir sedda som just kvinnor, och i andra hand för sin politik och kompetens. Jag håller med henne om att det är tråkigt och att feminismen ibland kan slå fel ut när det första man säger om att Helle Thorning-Schmidt blivit statsminister i Danmark är att hon är just kvinna, istället för att prata om hennes politik.

Men att sätta ”feminism hindrar kvinnors politiska karriär” som rubrik på hela schabraket (för jag tror att man sätter sina rubriker själv på newsmill, annars är det något annat mähä som gjort det) är bara så jävla efterblivet. Nu är det tyvärr så att vi lever i ett samhälle där kvinnor missgynnas och då blir det automatiskt en grej av att någon är kvinna, men feminismen syftar till att få bort dessa mönster.

Dessutom ser jag inget fel med att glädjas över att en kvinna kommit till makten. För det första betyder det antagligen att hon är sjukt kompetent, eftersom det krävs mycket mer av en kvinna för att komma dit än av en man. För det andra så är det alltid bra med jämn representation av olika folkgrupper bland makthavare, vilket jag anser även när det gäller politiker av annan etnicitet, religion eller klass än det normala. Så länge man inte slutar prata om politiken för det så ser jag absolut inget problem med att nämna det.

Skriver nog längre om detta problem med hur feminismen ibland kan (upplevas?) slå åt fel håll typ ikväll. Ville bara få ur mig det värsta.

Jag vill vara sann mot mig själv när jag avvisar någons närmanden.

En grej som är lite sådär halvvanligt när man går på krogen är att tjejer försöker avleda raggningsförsök genom att låtsas vara lesbiska. Detta är för att folk här är så förbannat påstridiga och verkligen inte kan ta ett nej, om man så puttar bort dem rent fysisk.

Förutom att jag starkt tvivlar på effektiviteten i denna metod så tycker jag så himla illa om det här med att göra sig till för att slippa bli antastad. Jag vägrar göra det, ärligt talat. Visst leder det till att folk är lite mer på i förhållande till hur det hade varit om jag till exempel sagt att jag haft en pojkvän (som är betydligt mycket effektivare än att utge sig för att vara lesbisk, i min erfarenhet) men det tar jag fan för tillfredsställelsen i att kunna dissa folk helt enkelt för att jag inte vill vara med dem.

För mig är det helt okej om någon tar mig på rumpan. Det är klart att jag hellre varit utan och att jag säger ifrån, men det är inget som får mig att må dåligt. Vad som är viktigare är att jag är sann mot mig själv när jag avvisar deras närmanden. Och det är så jag tycker att ovälkommet tafsande ska bemötas; inte med något ängsligt gömmande av sig själv bakom lögner utan med ett klart och tydligt ”nej, jag är inte intresserad”.

För vissa män måste lära sig att förstå att man som kvinna faktiskt kan vara otillgänglig av andra skäl än att man är upptagen eller är lesbisk. Att man helt enkelt kan vara ointresserad av just den personen helt enkelt för att man inte är tillgänglig för alla bara för att man råkar vara singel och hetero.

Om det nu skulle handla om lathet, är inte det skäl nog?

Detta måste vara den absolut fånigaste artikel om nedladdning jag någonsin läst. Allvarligt talat. Fyra långa stycken för att komma fram till att personer som laddar ner göra det av pur lathet. Det är så jävla fjantigt att försöka förminska en rörelse på det sätt som Hanna Fahl gör, genom att konstatera att: ”den genomsnittlige nedladdaren är bara en vanlig slö människa, som med laptop fastvuxen på sina mjukisbralle­beklädda lår och lagom nedsutten soffa under röven följer det minsta motståndets lag”.

För det första är det inte så. Piratrörelsen är stor, kanske inte den största rörelsen som finns men ändock en rörelse att ta med i beaktning. På samma sätt som den genomsnittliga moderatröstaren säkert inte är överdrivet engagerad utöver när hen fyller i sina rutavdragsblanketter så lever inte heller den genomsnittliga piraten för sin sak. Men det finns fortfarande tillräckligt många för att lyckas skapa ett parti som fått hela 7 % i eu-valet, vilket ändå är en bedrift. Jag är helt övertygad om att de allra flesta som laddar ner inte lägger någon politisk värdering i det alls, men det finns också många människor som gör det.

Men sen tänker jag också såhär: om det nu är så att den genomsnittliga nedladdaren helt enkelt bara laddar ner av pur lathet, kan det inte det vara skäl nog? Varför ska vi ha ett system där människor ska hålla på med tidsödande aktiviteter för att skaffa något som man lika gärna kan få tillgång till snabbt och enkelt.

Och om det nu bara handlar om denna lathet så kan väl upphovsrättsindustrin se till att skapa ett alternativ till nedladdning som är praktiskt. Ett utmärkt exempel är Spotify, som faktiskt har lyckats konkurrera med gratis eftersom det är så jävla smidigt att använda.

För vad var annars tanken? Att vi ska ha mer idrott i skolan så att folk slutar vara lata? Eller att låta straffet vara att traska till skivaffären varje dag? Eller var det kanske bara en artikel med syfte att förlöjliga en rörelse, för att man inte har argument nog att bemöta den på ett rättvist sätt?

Staten och kapitalet.

Vad ska man kalla detta om inte för bidragslinje kan jag undra. Människor som inte tjänar tillräckligt mycket pengar för att betala sin hyra får ett extra stor bostadsbidrag detta gäller alltså ”unga” och småbarnsfamiljer. Företag kan hålla sig med låga löner eftersom man ändå kan få bidrag till resten.

Jag har inget emot bidrag sådär, men en person som pluggar heltid eller jobbar ska kunna ha råd att leva på sin inkomst (alltså lön eller studiemedel). Man ska inte behöva gå och tigga pengar av staten varje månad om man har en inkomst, det är faktiskt inhumant.

Så därför har jag lite andra förslag till regeringen. Ni skulle till exempel kunna satsa på att bygga lite nya bostäder så att det inte var så förbannat dyrt att hyra en, om man ens får tag på en. Detta skulle ni kunna göra genom att dels satsa själva på att bygga billiga lägenheter och förtäta förorterna istället för dyra finlägenheter borta vid slussen. Ni skulle också kunna riva upp lite av alla de krångliga regler som omgärdar byggandet av lägenheter för närvarande. Sedan skulle ni kunna höja studiemedlet, som visserligen också är ett bidrag, men herregud vad bra att bara behöva hålla reda på ett. Dessutom är studiemedlet inte riktigt ett bidrag, inte som bostadsbidraget är det.

Sedan skulle ni gärna kunna återinföra anställningstryggheten som ni så effektiv nedmonterat, men det är bara en liten detalj sådär när ni ändå är igång.

Varför skulle det inte vara okej?

Den här artikeln alltså. En kille som har köpt ett gevär av Anders Breivik blir intervjuad, och får frågan om han tycker att ”det känns okej att använda vapnet”. Det är alltså en laglig affär som genomförts med ett oanvänt vapen, och då innan det att Breivik har gjort det han gjorde. Varför skulle det inte vara okej att använda vapnet?

Jag tycker faktiskt att det är en väldigt fånig artikel. Det känns som guilt by association hela vägen igenom. Han köpte ett vapen av Breivik, då är han relaterad till mördaren. Nu är det ju inte så att aftonbladet försöker få det till att han skulle vara skyldig, men frågorna har uppenbarligen har fått hintar ju sitt.

En bra grej dock, är att man börjat med att kalla Breivik för terrorist. Det gör mig väldigt glad faktiskt, för jag var rädd för att det skulle viftas bort som en ensam mans vansinnesdåd även i fortsättningen.

Svar på feministfrågor.

Här är då de sista svaren på feministfrågorna. Det har även debatterats bland kommentarerna så det är bara gå in där och kolla.

Vad tycker du om Mary Wollstonecraft och William Godwin? Hehe, personer jag själv idoliserar.

Jag brukar inte idolisera personer sådär. Jag tycker att de verkar ha varit coola människor med vettiga åsikter. Har dock inte läst något någon av dem har skrivit. Är ganska obildad kring sånt för att vara ärlig.

När ”kom du underfund med” att du var just feminist? Uppmärksammade du könsförtrycken före eller efter att du blivit presenterad för feminismens innebörd? Har du själv, innan du visste att du var feminist, burit på fördomar gentemot feminismen och/eller varelser som kallar sig feminister? I så fall, vilka?

Jag har väl alltid varit medveten om könsroller och kvinnoförtryck, men jag började resonera mer djupt kring feminism när jag skrev mitt reportage om prostitution som jag skrev som projektarbetet i gymnasiet. I samband med det läste jag både Porr, horor och feminister av Petra Östergren samt Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman. Då började jag tänka mer på olika typer av feminism och vilken jag tillkännagav mig till.

(Och slutligen, en halvseriös men rolig fråga:
Skrattar du lika hårt som jag gör åt Robinson, då tjejerna i lag (ingen aning) klagar på ”fjolligheten” hos sin nya manlige lagmedlem, ständigt pikar honom för att han ”till och med är mesigare än alla tjejerna tillsammans”, att han är feg som använder egensnickrad hjälm vid kokosnötsjakten och som spindelrädd inte är en ”riktig” man – ”dom finns i norrland dom”
– SAMTIDIGT SOM –
dessa tjejer också får psykbryt då en av dom manliga deltagarna förklarar skillnaderna mellan män och kvinnor och att mannen generellt är bäst på det mesta.)

Jag skulle nog inte skratta, snarare facepalma. Det där tycker jag är en ganska störig grej hos vissa kvinnor, som alltid tar tillfället i akt att göra sig lustig över män som inte lever upp till diverse könsroller men som lutar sig tillbaks på feminismen när de själva blir ”förtryckta”. För dem är feminismen något man drar fram ur bakfickan när man blir trängd, när man vill att killen ska diska eller något, men inget man själv tycker sig behöva leva efter. Jag anser att om man ska komma och snacka om feminism så ska man dra sitt strå till stacken också och inte bara plocka russinen ur kakan.

Hur tänker du kring sociala könsroller och transsexualism? Det är mitt största huvudbry för tillfället, så det hade varit intressant att få dina åsikter i frågan.

Jag vet att det finns många som har svårt att greppa den här grejen med att vissa personer som byter kön liksom inte behöver göra hela operationen, utan kan stanna vid att se ut som det kön de känner sig som, men kan ha kvar sitt ursprungliga könsorgan. Men bestäm er då, tycker vissa. Jag kan ha svårt att greppa detta också, men jag har förstått att det är så det ligger till för många och därför tänker jag att man måste luckra upp det där med könstillhörighet än mer. För det första tycker jag att man helt ska avskaffa det juridiska könet, istället för att lägga till ett tredje som vissa talar om. I mina ögon finns det egentligen ingen relevans för att juridiskt dela upp människor i kön. Jag tänker också att om man tog bort det juridiska könet så skulle det vara mycket lättare för transsexuella att hitta sin egen könstillhörighet utan att ständigt behöva definiera sig i antingen den ena eller andra mallen.

Är det inte otroligt irriterande när personer (framförallt antifeminister) frågar vad kvinnor gör för männen? ”Men varför gör ni inget för männen?! vi är också förtryckta!” Missuppfatta mig inte, jag tycker också att det hade varit jätte gött om männen hade fått mer frihet att leva ut sina personligheter och inte vara så förtryckta av (sig själva) macho kulturen.
Men feminismen handlar ju om att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som just männ, och om att uppmärksamma just (en dels) männens förtryck av kvinnor.
Dom kan väll ha sin egen kamp? Fattar inte riktigt varför dom tycker det är så konstigt att vi nt kämpar för dom också…:S Stör mig så oerhört på det här men vet inte om jag är lite orättvis? Vill höra någon annans åsikt.

Jag anser ju faktiskt att jag även kämpar för män, eftersom även dem blir begränsade av könsroller, bara det att det typiskt manliga har högre status i samhället. Det betyder dock inte att män på något vis är lyckligare.

Men i sak håller jag med dig. Jag har inget emot människor som för någon slags manskamp för att befria mansrollen. Så länge kampen inte handlar om att trycka ner kvinnor så är det okej med mig. Det finns stora problem med mansrollen som den ser ut idag, bland annat det att män måste vara starka och inte har det utrymme som kvinnor har att prata känslor. Däremot är det lite lustigt att alla dessa människor som vill kämpa för männens rättigheter ser sig främsta arena för detta i att trycka ner feminister och berätta för oss att vi har fel. Jag framför inte min feministiska agenda genom att sitta och klaga på Per Ströms blogg, jag för den genom att skriva om feministiska problem och lösningar. Jag skulle ha full respekt för om en man gjorde motsvarande fast ur ett manligt perspektiv, och jag skulle inte komma in dit och säga: ”men vaddå, tänk lite på oss tjejer”.

Varför är Blondinbellas yttrandefrihet inte lika skyddsvärd som Vilks.

Ett klockrent exempel på hur kvinnor blir förbisedda är det här med hoten som Blondinbella blivit utsatt för tycker jag. Hon har alltså blivit utsatt för extremt grova mordhot och hot om sexuellt våld och på det har polisen svarat att hon kanske borde sluta blogga. Hon får ta skulden och ansvaret för de person som trakasserar henne, vilket såklart är ett jävla ofog. Blondinbella är ju inte ens särskilt provocerande, det är ju inte som att hon förolämpat någon eller gjort något fel i egentlig mening. Hon är ”bara” en bloggare.

Lars Vilks däremot har verkligen bett om de hot han blivit utsatt för. Han har upprepade gånger provocerat muslimer, genom att göra rondellhundar föreställande Muhammed och genom att göra bögporr där skådespelarna har Muhammedmasker. Han visste vad han gav sig in på när han gjorde detta, hans faktiskt syfte var ju att provocera. Och han har typ eskort av säpo var han än går.

Jag menar inte att Vilks inte ska få stöd, men jag tycker att det är konstigt att han får det när inte Blondinbella får det. Blondinbella har inte gjort någon något ont. Hon har inte varit ute efter att provocera. Men när hon blir utsatt för hot är det hon som ska ändra på sig. Vilks, däremot, har gjort allt för att reta upp folk, men han förväntas inte förändra sig alls.

Varför är yttrandefriheten så skyddsvärd när det kommer till en medvetet provocerande äldre man, och inte när det kommer till en egentligen helt harmlös kvinnlig bloggare? Varför är det bara de medvetet provokativa yttrandena som är skyddsvärda? Varför får Vilks poliseskort när Blondinbella får höra att man inte kan göra något innan ett brott har begåtts, och att hon borde lägga ner sin blogg.

Jag tycker att Vilks ska få det skydd han får för ingen ska behöva dö för en rondellhund. Men Blondinbellas blogg faller minst lika mycket in under yttrandefriheten. Hon måste kunna skriva om sin vardag utan att bli utsatt för mordhot och att polisen inte tar det hon blir utsatt för på allvar är mycket mycket illa.

Obs: många har påpekat att detta ej behöver röra sig om kvinnoförtryck. Det är väl sant, så jag tar tillbaks det. Tycker fortfarande att behandlingen av BB är fel i detta fall.

Vi måste prata om Roland Poirier Martinsson.

Den här artikeln av Roland Poirier Martinsson är ju bara för mycket. Han tycker att vi ”måste prata om feminismen”. Detta är hans uppfattning om feminism:

Idén att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp; att könen är lika med sociala konstruktioner; att olikheter mellan könen per definition är av ondo; att kvinnor i västerländska demokratier på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv; att politiken har en skyldighet att ändra vårt sätt att tänka – nå, ingen tror på det där längre.

Alltså. Jag tycker ju då inte att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp om det var någon som trodde det. Jag anser absolut inte att mitt förhållande till mina manliga vänner bygger på att vi kämpar om makt, för guds jävla skull.

Och nej, jag tycker inte att olikheter mellan könen är av ondo. Människor är olika och om kvinnor tenderar att vara på ett visst sätt så är det okej. Däremot så tycker jag att det är himla tråkigt att det kvinnor är bra på generellt värderas lägre än det män är bra på.

Man kan ju fråga sig vad Martinsson menar med att ”på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv”. På ett sätt kan jag ju faktiskt tycka att det är ganska väsentligt när kvinnor blir utsatta för t.ex. strukturellt betingat våld eller när de får väldigt låg lön för extremt viktiga arbeten, som omvårdnad och barnomsorg. Jag kan ju tycka att det är väsentligt när tjejer ägnar stora delar av sina liv åt att banta och träna för att de blivit uppväxta med att exponeras för det ständiga budskapet att man ska vara smal som tjej, att det är det viktigaste. Jag kan ju tycka att det är väsentligt att kvinnor blir lyssnade mindre på i praktiskt taget alla sammanhang. Men det är bara min åsikt.

Men det som stör mig mest är det där med att politiken inte skulle ha skyldighet att förändra vårat sätt att tänka. Kan du vänligen förklara för mig vad politiken annars skulle göra? Vad kan vara viktigare än att skapa ett jämställt samhälle där alla personer har förutsättning att följa sina drömmar oavsett kön, etnicitet, religion eller klass? Kan du bara förklara det för mig Roland, för jag vill så hemskt gärna veta.

Denna borgerlighet. Detta desperata fastklamrande vid status quo. Jag begriper det inte. Varför inte förändra samhället när vi kan? Varför klamra sig fast vid något som funkar dåligt när vi skulle kunna ha något mycket bättre?

All politik handlar om att förändra människors sätt att tänka. Om det så är ett jobbskatteavdrag eller en prostitutionlag. Martinsson ide om att det skulle finnas politik som inte förändrar människors tankesätt är konstigt, en billig ursäkt för att slippa ta ställning till ett problem och slippa göra avkall på sina privilegium. Typiskt borgeligt.

Vi måste prata om Roland Poirier Martinsson, denna småborgerliga pajas: klart som fan att en person som är priviligerad inom nuvarande system vill bibehålla det. Men så lätt ska det fan inte vara. Jag är ledsen Roland, men feminismen bryter ny mark. Vi har redan vunnit flera gånger, och vi kommer att vinna igen. Och du kan ta din förbannade borgerlighet, din lättkränkthet och ditt fastklamrande vid världen som den alltid har varit och köra upp det i röven.

Därför är jag glad över att topman har dragit tillbaks sina sexistiska tröjor för det innebär att feminismen vunnit det här slaget.

Hanna Fridén har också skrivit om det här med topshoptröjorna och tycker att man ska låta idioterna ha sina t-shirts. Alltså, det är klart jag tycker att man ska få ha en t-shirt, då jag generellt är emot förbud, men det betyder inte att jag tycker att det är rätt att varken sälja eller bära dem. Men Hanna Fridén verkar tycka att det är positivt att människor skyltar med att de är idioter.

Alltså, jag kan förstå det resonemanget men jag håller inte med. Problemet med dessa tröjor är, som jag ser det, att man normaliserar och skämtar bort svinigt beteende. Jag hade tyckt att det var lika illa om en tjej hade en tröja där det stod något som anspelade på att hon beteende sig fittigt på grund av pms/mens.

Grejen är att man absolut kan tycka att folk får göra så. Det tycker jag också, jag tycker inte att det ska förbjudas. Däremot så tycker jag att det är skitbra att feminister sätter press på topman och får dem att dra tillbaks tröjorna, för då rör det sig ju inte om att något har förbjudit något utan bara om helt vanlig konsumentmakt. Precis som i fallet med gillettes sjuka reklam för att barn ska raka benen. Det är jävligt bra att det finns folk som bevakar företag och sätter press på dem om de går utanför vad som är okej, faktiskt. För du skulle kunna säga att det är upp till föräldrar och barn att avgöra huruvida man ska raka benen eller inte, men det är väl inte riktigt så det funkar va?

För grejen är att om den här typen av tröjor ses som okej så har vi genast en situation där folk är mer lugna med lite slentrianmässigt skämtande om kvinnoförtryck. Hanna Fridén verkar utgå från att det finns en viss mängd svin och att de inte påverkar andra. Men så är det ju liksom inte, ju mer accepterad tröjor likt dessa blir desto mer nonchalant attityd till skämtande på kvinnors bekostnad kommer vi att ha, vilket i sin tur är himla negativt om man vill uppnå någon slags jämställdhet mellan män och kvinnor. Det är ju inte så konstigt egentligen.

Så därför är jag glad över att topman har dragit tillbaks sina sexistiska tröjor för det innebär att feminismen vunnit det här slaget. Det innebär att kvinnoförnedrande skämt inte har lyckats nästla sig in på just dessa t-shirts, i just den här affären, utan att tillräckligt många reagerat och sagt emot. Det innebär att personerna bakom inte lyckades skylla ifrån sig på att det var ett ”skämt” den här gången. Och allvarligt talat, jag föredrar alla gånger ett svin utan sexistisk t-shirt som ett svin med sexistisk t-shirt. För personen utan har i alla fall inte lika lätt att influera andra till samma sak.