Efter diverse konflikter så vill jag skriva lite om feministiskt debattklimat.
Det verkar ha blivit en slags sanning att vissa människor har tolkningsföreträde i vissa frågor och att dessa aldrig kan avkrävas på någon slags förklaring. Ungefär som om verkligheten bara kunde förstås utifrån en viss position, som om det inte fanns kunskap att förmedla.
Givetvis förstår jag frustrationen när en förklarar samma sak om och om igen och vissa ändå kräver fler förklaringar, jag är själv ofta med om precis detta. Däremot måste jag påtala skillnaden mellan att bli uppsökt på till exempel sin blogg och avkrävd förklaringar, och på att gå in i ett forum och kräva att någon ska göra det ena eller det andra och sedan ta illa vid sig när denna ber om en förklaring.
En annan sak att tänka på är att alla som delar en erfarenhet inte har samma teoretiska uppfattning om denna. Precis som att alla kvinnor inte är feminister, eller alla feminister inte har samma förståelse av feminism, har inte heller alla transpersoner, rasifierade, homosexuella och så vidare det. Människor tycker helt enkelt olika. Att en har en given position ger en inte automatiskt rätt.
Jag har också noterat hur människor gärna säger att en ska ”ta till sig av kritiken” och i själva verket mena att en ska acceptera deras definition av verkligheten utan omsvep. Jag tänker att detta hänger ihop med hela tolkningsföreträde-grejen. Eftersom utgångspunkten är att alla med samma erfarenhet per definition har samma åsikter och att dessa åsikter med nödvändighet är korrekta så blir det rimligt att utgå från att ”ta till sig av kritiken” är synonymt med att bara lägga sig platt inför någon annan definition av verkligheten. Faktum är att en kan ”ta till sig” men helt enkelt ha en annan åsikt i frågan. En kan vara ”insatt” i olika perspektiv men ÄNDÅ tycka att ”kritiken” är inkorrekt.
Det finns en skillnad mellan personliga kränkningar och att ta illa vid sig av begrepp eller teorier. Det är ett stort problem om teorier avfärdas på grundvalen att någon ur et utsatt grupp upplevt denna som kränkande. Det är inte en personlig kränkning mot mig som kvinna när folk baserar sig världsbild på idel manliga ”tänkare”. Det kan vara ett problem för det, men det är ett problem som måste bemötas på ett annat sätt än hur en hanterar den personliga kränkningen att få sexistiska tillmälen kastade efter sig.
Hela idén om tolkningsföreträde som något en kan slänga ur sig hur som helst har dessutom den mycket otrevliga effekten att det tvingar folk att outa sig. Alla är vita, cis och medelklass tills motsatsen är bevisad, och för att ha något att säga så måste en själv klargöra på vilket sätt en är drabbad. Detta utgör en risk för många människor. Alla är helt enkelt inte bekväma med att prata om sådant öppet.
Detta sammantaget leder till att vi pratar med varandra på ett sätt som är helt jävla orimligt.










