Era rubriker: mina favoritböcker.

Jag vill börja med att säga att jag läser väldigt lite. Jag är helt enkelt för rastlös för att koncentrera mig på samma text under en längre tid, vilket jag tycker är tråkigt. När jag väl läser brukar jag dock finna det väldigt tillfredsställande. När jag väl läser så läser jag böcker som jag kollat upp väl innan eller som jag fått rekommenderade från personer vars smak för litteratur jag verkligen litar på, så det händer sällan att jag läser något som jag tycker är dåligt. Min uppfattning om vilka böcker jag läst som är ”bäst” ändras hela tiden, men just nu så är nog dessa mina favoriter:

Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde. Detta är en bok som verkligen har förtjänat sin klassikerstatus. Otroligt vackert och målande språk och fängslande handling. Jag uppskattar att boken vågar vara så otroligt tydligt moralisk, den har verkligen ett budskap om hur man bör leva sitt liv. Inte i form av direkta påbud som att man ”inte ska dricka/röka/ha lössläppt sex/vara elak” utan snarare att man ska lyssna på sitt samvete.

Slottet och Processen av Franz Kafka. Dessa böcker läste jag för väldigt länge sedan när jag tyckte det var viktigt att ha läst prettolitteratur. När jag läste dem så kan jag inte säga att jag njöt av själva läsupplevelsen, däremot har de verkligen lämnat spår i mig. Kafka målar verkligen upp bilden av total alienation och maktlöshet på ett otroligt övertygande sätt. Även om handlingen ofta är surrealistisk så kan man känna igen sig i mycket av de känslor han beskriver.

Varat och Varan av Kajsa Ekis Ekman. Att jag tycker om Kajsa Ekis Ekman kan ju ingen som läst denna blogg ha missat. Varat och Varan är en debattbok om prostitution och surrogatmödraskap. Jag håller inte med Ekis i alla hon skriver, men hon skriver det med ett engagemang, en ilska och en kompromisslöshet som jag finner otroligt imponerande. Hon har stora poänger i sakfrågan, som hon undersökt grundligt. Den stora behållningen i boken ligger dock på ett högre plan, i tankarna kring det där med att vi i vårat moderna samhälle har utvecklat ett förakt för mänsklighet och svaghet. Väldigt tänkvärda resonemang som fick mig att se världen med helt nya ögon.

Folk som ”ogillar hår under armarna” kan aldrig dra gränsen mellan att ge uttryck för sin personliga preferens i en fråga och att fullkomligt förgöra personer som gjort ett annat val.

Detta är vad jag tycker är problemet med folk som snackar om att de inte tycker om kroppshår på kvinnor. DennisM har fått frågan vad han tycker och han svarar såhär:

Personligen så tycker jag inte att det är ok, det ser bara äckligt och ovårdat ut. Jag förstår faktiskt inte varför man väljer att inte raka armhålorna/benen som tjej. Vill man vara rebellisk och gå emot idealet finns det andra sätt att göra än att förstöra sitt yttre.

Jag hade varit helt okej med att han tyckte att det var fult och hade svarat enligt det på frågan. Om jag hade fått frågor om vad jag tycker om vissa utseenden så hade jag också svarat enligt mina preferenser. Man får ha en personlig smak.

Vad som däremot stör mig är att han skriver att det ”inte är ok”. Okej för vem, undrar jag då? När jag säger att något inte är okej så brukar det röra sig om saker som våld, stöld och så vidare som faktiskt inte är okej att ägna sig åt. Inte typ kläder, smink eller hår under armarna. Då skulle jag kanske skrivit ”jag tycker inte att det är snyggt”. Inte att det inte är okej.

Visare fortsätter han med att skriva att det är äckligt och ovårdat. Snälla Dennis, du fick en enkel fråga om kroppsbehåring på tjejer, du behöver inte dra upp hela jävla registret av förolämpningar för att visa hur illa du tycker om det.

Tyck gärna att kroppsbehåring är fult. Du kan välja en partner som har samma åsikter om kroppsbehåring som du har. Men man behöver faktiskt inte ge uttryck för precis alla åsikter man har om folks utseenden och livsval, inte ens när man blir tillfrågad. Det är detta som är mitt problem med folk som ”ogillar hår under armarna”, det är att de aldrig kan dra gränsen mellan att ge uttryck för sin personliga preferens i en fråga och att fullkomligt förgöra personer som gjort ett annat val gällande sin kroppsbehåring.

Användandet av skattepengar måste ifrågasättas.

Det här tyckte jag var ett väldigt bra inlägg om det här med skatt. Om hur vanligt det är att folk, så fort man pratar om skatter, drar någon utläggning om. ”men kan du inte bara betala de där extra kronorna för att de där personerna ska få vad de nu får”.

Självklart skall vi hjälpa varandra och skatt är inte dåligt att betala. Men det är dåligt när vi inte respekterar varandras tid eller liv, genom att anse att våra målsättningar är viktigare än deras. För varje tillägg vi gör till offentlig verksamhet och för varje verksamhet som vi väljer att ha kvar så måste vi vara medvetna om att det är människors tid, liv och relationer som vi tar i anspråk. Inte pengar.

Skatt är bra, det tycker jag verkligen. Jag har inte heller något emot att vi har ett så högt skattetryck som vi har idag. Däremot så tycker jag att man ska vara medveten om att det inte bara handlar om ”några kronor hit eller dit”. För det första blir det ganska många kronor när saker och ting slås ihop, och för det andra så måste dessa kronor komma någonstans ifrån, det ligger en ansträngning bakom varje intjänad krona.

Det duger inte att säga ”men kan du inte bara avvara de där kronorna”. Man måste fundera på vad prioriterar och varför. Vem som får ta del av satsningarna som sker och vem som får betala. Med det inte sagt att det inte finns saker det är värt att betala skatt för, det finns såklart en mängd olika saker som är väldigt viktiga och som jag tycker att man ska finansera gemensamt. Men det finns också en massa saker av mer tvivelaktig natur dit det går skattepengar och det måste faktiskt ifrågasättas.

Era rubriker: Det här är min åsikt om kungahuset.

Jag är emot monarki. Jag tycker illa om att Sveriges folk representeras av en person som på intet sätt har blivit vald av detsamma. Jag tycker inte heller att yrken ska gå i arv. Det är i min mening otroligt konstigt att vi lägger representationen av vårat land i händerna på en människa bara för att hen råkade bli född i rätt familj. Jag ser det helt enkelt inte som värdigt för ett demokratiska land att ha en kvarleva som kungahuset som ansikte utåt.

Ofta när man pratar om kungen så nämns det att vi inte skulle kunna ha en president i Sverige för att vår demokratimodell är uppbyggd utefter att vi har ett kungahus. Jag måste säga att jag inte fattar varför vi skulle behöva ersätta kungen med en president över huvud taget. Vilka viktiga uppgifter utför egentligen kungen? Han åker på stadsbesök, men det gör ju faktiskt statsministern också. Utöver det klipper han väl band och hänger med andra kungafamiljer, men det är faktiskt saker jag känner att vi kan vara utan.

Det handlar alltså inte bara om vem som utför dessa uppgifter utan även om det ens finns något behov av att de blir utförda. Det kan mycket väl vara så att kungen är väldigt viktig för Sverige, men ärligt talat så är det något jag vill se lite mer belägg för innan jag tror på.

Viktoria verkar vara en otroligt kompetent person och jag har absolut inget emot att hon kommer representera Sverige. Jag skulle gärna se att hon engagerade sig politiskt eller jobbade som diplomat (som hon har utbildning för) så att hon skulle kunna föra Sveriges talan i en massa viktiga frågor. Däremot så tror jag inte att hon kommer tillföra så mycket som drottning, och det är enligt mig ett otroligt slöseri på en människa som i mina ögon verkar vara smart, diplomatisk och vettig. Varför ska hennes handlingsutrymme kringskäras för att hon inte kan uttala sig politiskt?

Jag tycker helt enkelt att kungahuset ska avskaffas omgående och har svårt att förstå varför arrangemanget har så stort folkligt stöd som det ändå har.