Vad jag tycker är provocerande är människor som rakt av förnekar att vi lever i ett samhälle där olika personer har det olika lätt för sig på grund av sin etnicitet, sitt kön eller sin sociala bakgrund.

Vissa har tagit illa upp över mitt inlägg om ”saker jag avskyr” och påpekar att ”alla” minsann inte är på det sättet jag beskriver. Jag förstår ju varför inlägget är provocerande i sig men jag vill bara förtydliga att det jag stör mig på är personer som är just som jag beskriver varken mer eller mindre.

Det finns gott om människor som tycker att arbetslinjen är bra med goda skäl och dem kan jag absolut respektera även om jag personligen inte håller med dem. Det finns också gott om människor som ser att det finns till exempel klasskillnader men som helt enkelt inte ser det som politikens uppgift att jämna ut dem. Jag håller inte med dem heller, men jag tycker inte illa om dem.

Vad jag tycker är provocerande är inte personer som har andra åsikter än jag själv. Vad jag tycker är provocerande är människor som rakt av förnekar att vi lever i ett samhälle där olika personer har det olika lätt för sig på grund av sin etnicitet, sitt kön eller sin sociala bakgrund. Man behöver inte tycka att det är ett problem att det är så eller vilja lösa det på politisk väg, däremot så är det bara idioti att förneka förekomsten av det. Jag tycker helt enkelt inte att man ska syssla med politik om man inte kan se att det finns andra saker som styr människors livsöden än deras ”fria val”.

Hade varit kul att kunna uttala sig.

I tider som dessa önskar jag att jag var utbildad nationalekonom, eller i alla fall hade studerat ämnet ett halvår eller så. Då skulle man kanske ha någon chans att kunna uttala sig om vad som händer i Grekland och eurozonen i stort just nu med någon slags trovärdighet.

Min uppfattning hittills är i alla fall att jag är sjukt glad över att Sverige inte gick med i euron från första början, att man höll folkomröstning och respekterade vad folket tyckte i frågan. Tack för det! Visserligen påverkas vi ju ändå, men inte till samma grad.

När jag kommer hem till Sverige ska jag fan läsa minst 30 poäng nationalekonomi. Det kommer säkert att vara skittråkigt, men jag vill verkligen kunna förstå sånt här på en något djupare nivå än vad jag gör nu.

Man kan vara liberal utan att vara dum i huvudet.

Såhär va. Man kan absolut vara liberal utan att vara dum i huvudet. Jag betecknar mig själv som någon slags socialliberal. Däremot har jag svårt att se hur man kan ha tagit sig en ordentlig titt på världen och fortfarande tro att det inte finns strukturer i samhället som styr oss. Människor som säger att det inte finns någon underklass eller fattiga människor i Sverige ser jag helt enkelt som personer som inte tagit sig an att utforska samhället.

Era rubriker: Saker jag avskyr.

Ja, var ska jag börja? En stor del av mitt liv bygger på att jag ogillar saker och ting. Ge mig något; en film, en bok, en artist, och du kan ge dig fan på att jag finner problem i det. Sån är jag, helt enkelt.

Den senaste veckan har min ilska primärt riktat sig mot politiskt ”engagerade” ungdomar som redan som 18-åringar är fullfjädrade arbetslinjemoderater.

Det vill säga unga personer som vägrar se någon större och mer komplex bild av samhället och istället envisas med att intala sig själva och omvärlden att alla är sin egen lyckas smed, att det inte finns fattigdom eller strukturellt förtryck av olika grupper i Sverige och att allt löser sig bara man söker tillräckligt många jobb.

Det jag ogillar med den här typen av personer är att de verkligen innerligt tror att deras verklighetsbeskrivning stämmer helt enkelt för att de inte har sett eller velat se något annat. De har levt hela sina liv i skyddade villaförorter eller i innerstaden och ser politik som ett spännande fritidsintresse snarare än något som verkligen har makt att förändra människors liv.

Troligen kommer de att klättra till någon ansvarsfull post inom vilket parti de nu än tillhör och få en massa makt över andra människors liv, människor de är fullkomligt ointresserade av att försöka förstå. De är egentligen inte intresserade av att förändra något på riktigt, utan åt att ägna sin tid åt att hålla menlösa diskussioner om olika skattesatser och dricka rosévin på fina bjudningar med andra politikertoppar.

Kanske tänker de ibland att de själva ju har lyckats i livet, och att det därför borde vara möjligt för vem som helst att göra detsamma. För det finns inga orättvisor i vårt samhälle, i alla fall inte så stora att man inte kan bryta sig ut ur sina strukturella bojor med lite god vilja och en bok av Mia Törnblom.

Jag kan acceptera att människor tycker annorlunda än vad jag gör, men jag orkar absolut inte med dessa människor som liksom använder sitt politiska engagemang som en accessoar. Som klär sig i åsikter de läst sig till i en bok och som låtit bra. Som aldrig orkat utforska verkligheten på djupet utan bara härleder allt ur samma gamla slagord: ”frihet för individen”, där ”frihet” betyder att man inte hindras av några statliga regleringar och därefter vilar tryggt i förvissningen om att allt skulle vara okej bara man legaliserade röka och lät krogen ha öppet till fem.

Rubriken kommer från Anna.

Hur kan den här människosynen var okej?

Det här blogginlägget är otroligt. Otroligt hemskt. Det handlar om när rfhl, riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, får besök från några två moderata riksdagspersoner, varav en Isabella Jernbeck. Bland annat denna ordväxling utspelas när personen som tar emot besökarna pratar om läkemedelsberoende.

” Vilket gnäll det är på läkarna”, säger Isabella.

” Det är ju läkarna som inte tar ansvar för sin förskrivning… försöker jag men avbryts.

”Det är väl inte läkarnas fel att de blir beroende”, säger Isabella. ”Något ansvar får de väl ta själva”.

Människosynen här är så vidrig. Vidrigt är även det faktum att Isabella inte ens på ett studiebesök förmår att bortse från sin världsbild och kanske försöka ta in något nytt. Vad är i så fall ett studiebesök ens till för? Varför ska olika verksamheter ta emot riksdagspersoner om de inte ens är intresserade av att höra vad personer med faktiskt expertis på området har att säga om saker.

Men läs hela inlägget för guds skull. Det säger en hel del om vilken människosyn som vissa personer på betydelsefulla poster kommer undan med och att vissa människor inte kan ha förmåga att se samhället på nya sätt, utan är totalt låsta i sin bild av skuld och ansvar.