Berätta era historier om socialen.

Jag vet att det är ett gäng här som går eller har gått på socialbidrag.

Jag skulle verkligen uppskatta om ni ville berätta lite om det. Hur det går att överleva på den summan, vad som är det svåraste med att ha en tight ekonomi. Det jag framförallt skulle vilja veta om är hur ni blivit bemötta av socialen.

Jag har hört en del skräckhistorier om folk som behövt redovisa kvitton sedan flera månader, folk som blivit av med bidraget helt utan förvarning, folk som behövt låna pengar till mat och därför fått avdrag på bidraget nästa månad och folk som inte kunnat få tag på handläggare på flera veckor eftersom de har gått på semester utan att informera eller skaffa ersättare. Vad har ni för berättelser?

Bara för att det är dåligt är det inte ett hot mot demokratin.

Även om det kanske går att motivera om man försöker så tycker jag att det är otroligt fånigt när saker och ting utnämns till hot mot demokratin hit och dit. Nu senast Håkan Juholt.

Jag är inte heller något större fan av Juholt. Jag tycker att han är bufflig och idealistisk i överkant. Jag skulle däremot inte gå så långt som till att säga att han hotar demokratin.

Extra fånigt blir det i kontexten av att vi i vår tid faktiskt har verkliga hot mot demokratin att fundera över. Som fotograferingsförbud och övervakningslagar. Dessa två är betydligt mycket större hot mot demokratin är Håkan Juholts fusk.

När förvandlades ”demokrati” till ett ord man kunde slänga sig med när man vill göra en poäng emot något? Demokrati är ett ord med en specifik innebörd, inte bara ett ord för saker som är vi råkar värdera i vårt samhälle.

Om man nu ska vara sådan anser jag att det är ett hot mot demokratin att folk använder ordet felaktigt och lättvindigt.

Extremrelativism gör det omöjligt att ifrågasätta.

För några dagar sedan var jag involverad i en diskussion på facebook rörande kontaktannonsen under:

Det är alltså en man som söker en lesbisk tjej för ett förhållande. Om detta skrev jag lite sarkastiskt att lesbisk nog betyder ”tjej som inte bangar på att ta med sin heta kompis på en trekant”. Det talades sedan vidare om sexualitet och jag tog upp vissa mäns oförmåga att fatta att kvinnor göra saker för sin egen skull också, inte bara för att tillfredsställa män.

Då kommer det in en person i diskussionen som tycker att diskussionen är fördomsfull eftersom detta lika gärna kunde vara en kille som ville ha en lesbisk kompis eller kanske var en manlig faghag. Jag påpekade att ordet ”förhållande” faktiskt brukar åsyfta kärleksrelationer, speciellt i kontexten kontaktannons.

Visst hade det kunnat vara på ett annat sätt. Det skulle till exempel kunna röra sig om en person som inte kan det svenska språket eller bara om någon relationsanarkist. Det absolut troligaste är emellertid att det rör sig om en man som inte förstår att en lesbisk person faktiskt inte har ett intresse i att ha kärleksrelationer med män. Men med lite god vilja så kan allting tolkas så att det blir okej, och så att den som ifrågasätter är den fördomsfulla.

Det är inte fördomsfullt att utgå från att människor använder språket som de absolut flesta gör, det är bara att dra en rimlig slutsats. På samma sätt är det inte fördomsfullt att utgå från att någon som ser ut som en kvinna har fitta, det stämmer i 99,9 % av fallen och är därmed ett jävligt rimligt antagande.

Det är extremt vanligt idag att människor på detta sätt vrider och vänder på sanningen och argumenten så att det framstår som att den som ifrågasätter strukturer och normer är den som är fördomsfull. Det syns till exempel i debatten om städerskor, där de personer som ifrågasätter de dåliga arbetsvillkoren och lönerna genast är fördomsfulla och föraktfulla eftersom de inte respekterar dessa människors livsval.

Det är en sorts extremrelativism vars resultat blir att det blir omöjligt att ifrågasätta människors levnadsvillkor, åsikter eller fördomar. Var landar vi med dessa resonemang? I ett samhällsklimat där fördomar, strukturer och så vidare kommer att fortsätta existera och troligen också förstärkas. För vem är jag att säga att kvinnor inte gillar att bli tagna på rumpan på krogen, att det inte är varje städerskas högsta dröm att städa toaletter för en hundring i timmen hela livet eller att sjuksköterskor ska ha högre lön när de trots allt valt att utbilda sig till det trots att de kände till lönerna?

Människor är inte robotar som alltid fattar rationella beslut.

Under Lady Dahmers inlägg om socialbidrag så hittade jag följande kommentar:

Nu förstår jag inte alls, för det första nöjen och cigg??, är det meningen att skattepengar ska gå till biobesök och tobak?? herregud man får väl sluta röka om man vill ha mer pengar. man får hitta gratisnöjen.

Jag tycker inte heller att man ska leva något slags lyxliv som socialbidragstagare utan att pengarna ska räcka till det nödvändigaste. Olika människor definierar dock det ”nödvändigaste” på olika sätt. Jag tycker att man ska kunna köpa en ny tröja någon gång i månaden eller kanske ta en fika ibland. Andra personer tycker att det ”nödvändigaste” är att kunna äta gröt gjord på blåvitts egna havregryn tre gånger om dagen och eventuellt köpa en tvål om man verkligen planerar ekonomin ordentligt. Observera att inget av alternativen är något jävla lyxliv.

Synen på rökning i kommentaren är också så extremt vanligt när man diskuterar socialbidrag. Cigg ses som någon slags lyxprodukt som ”staten inte ska betala” och man bortser helt ifrån att personen som röker troligen är beroende. Det är inte ”bara att sluta” för alla, tyvärr. Dessutom blir cigg lätt en tröst när man inte har något annat att ägna sig åt. Man kan tycka att det är fel och förkastligt men faktum är att människor med beroenden helt enkelt inte fungerar som så att de bara kan ”sluta” hux flux. Det skulle vara himla fint om folk fick in det i sina hjärnor, det där med att människor inte fungerar rationellt utan är lite dumma i huvudet och gör saker som skadar dem.

Kan denna syn på människor som känslolösa robotar snälla upphöra! Det säger ju sig självt att om man alltid har möjligheten att välja så skulle det inte finnas några problem i samhället av den här karaktären. Folk skulle aldrig dricka, aldrig röka, aldrig skolka eller äta godis utan bara leva skitnyttigt hela jävla tiden.

Jag ska berätta en sak: människor funkar inte så! Människor har svagheter, beroenden och gör orimliga prioriteringar. Människor orkar inte ägna hela sina liv åt att vända på varenda krona, människor orkar inte äta gröt till vartenda jävla mål eller vara tvungna att alltid alltid säga nej så fort någon ska göra något så simpelt som att fika. Kanske skulle vi kunna spara några miljoner på att förvägra alla socialbidragstagare någonting utöver gröt, men vi skulle förlora så mycket mer i värdighet.

Problemet med bloggportalen.

Bloggportalen är ju då en sida där man kan se vilka nyheter som är mest omskrivna i bloggvärlden. Den är väl lite sådär halvbra förutom en grej, och det är den här kristna gubben som alltid skriver om alla toppartiklar och alltid lyckas få in ett bibelcitat eller något berättelse om jesus. Skärmdumpen är för några dagar sedan då han kommenterade nobelpriset i litteratur med att Tranströmer trots allt inte skrev bibeln och Steve Jobs död med att det vore sorgligt om han inte dog ”med jesus”.

Samma människa driver också ett gäng andra bloggar vars enda syfte är att dra trafik till hans egen. Ibland länkar han nämligen till sin riktiga blogg från alla andra bloggar vilket gör att den hamnar högst upp på länkade inlägg. Detta har han alltså sysslat med konsekvent i typ ett års tid.

Jag undrar dels hur fan han orkar hålla på men också varför hans spam inte har rensats bort än, utan alltid dyker upp när man är inne på bloggportalen. Lite trist tycker jag på en annars vettig ide.