Dagens outfit.

Alla två är second hand.

Jag gillar kontrasten sammetslångkjol och trasig t-shirt. Eller trasig och trasig, uppklippt i halsen snarare.

Jag har kommit till insikt om min otroligt keffa dygnsrytm och har därför börjat gå upp klockan sju varje morgon fast jag inte behöver. Vetta fan om det är så mycket rimligare men jag är trött på att vakna elva och känna att halva dan är borta.

När jag var yngre sov jag aldrig längre än till tio, jag saknar fan det. Jag var sjukt morgonpigg. En gång sov jag 3 h/natt i fyra nätter innan jag märkte av det, det tycker jag är helt otroligt idag. Men såhär på äldre dar börjar ju åren komma ikapp en. Hujedamej.

Idag ska jag passa barn, senaste gången jag passade barn var det kaos och en kissade på sig i hallen, sen skulle jag duscha av honom medan resten av barnen grät på grund av en massa olika saker. Gu va jobbigt tänkte jag då. Hoppas det blir bättre idag.

Vi ser ju alla att detta är fult, så varför säger ingen nåt.

Det finns två riktiga gullmärken när det kommer till mode, Chanel och Acne. Alla svenska modebloggerskor fullkomligt älskar allt som Acne spottar ur sig, och hela modevärlden älskar allt som Chanel någonsin gör.

Men i år har både märkena lanserat kollektioner som faktiskt är fula. Allvarligt talat.

Det kanske är lite sen att skriva om det eftersom folk redan har klagat, men jag tänkte gör det ändå.

Många tycker att modevärlden är underlig och att de mesta kläderna man ser inte är bärbara, jag brukar argumentera emot med att de flesta kläderna faktiskt går att bära om man matchar rätt, att märkena skapar sina catwalkkollektioner för att definiera en look, men att det mesta i själva verket görs i en mer bärbar version också och att det obärbara oftast är små detaljer, som en skitstor pälsmössa, som finns där för att skapa en röd tråd eller sätta en stämning. På det sättet är mode konst: man skapar inte bara ett plagg, man skapar en kvinna, en identitet och en kontext för andra kvinnor att identifiera sig med och plocka det bästa ifrån.

Mode är något jag hämtar inspiration ifrån, inget jag följer, och jag tror att de flesta delar min mening här. Men hur kommer det sig att vissa märken kan skapa kläder som ingen någonsin skulle bära om det inte var just dem som gjort kläderna. Om det var ett mindre creddigt märke än Acne som gjort den här jackan skulle den ses som konstig och excentrisk, men eftersom alla älskar Acne så tycker alla att jackan är helt underbar, och om det finns nån som inte tycker det så ger hen fan i att säga det.

Modevärlden bygger ju som alla vet i mångt och mycket på självbildsonani och inbördes beundran, att vara excentrisk anses fint på något sätt. Men hur mycket man än kan se kläder som konst handlar ju mode ytterst om att skapa vackra kläder, kläder som folk tycker om att bära, som man känner sig vacker i.

Detta tycker jag att både Chanel och Acne har misslyckats brutalt med i år och jag förstår inte varför folk förnekar detta. Visst, skönhet är subjektivt, men jag tror nog att de flesta har någorlunda lika värderingar kring vad som är vackert och inte. Och framförallt: även om de där pälsarna ser coola ut så är det få som faktiskt skulle bära dem, och detta är vad jag vet ”ready-to-wear”-kollektioner och inget konstigt experiment.

För mig är det svårt att undvika känslan av att Karl Lagerfeldt spelar oss ett elakt spratt, att han vet att vi kommer följa efter och tycka hans grejer är snygga och nu bara vill se hur långt han kan dra det hela. Jag skulle vilja se lite mindre likriktning och lika mer kritik bland modebloggerskor.

Det tråkigaste inköpet.

Jag minns en gång i tiden när jag tyckte att det tråkigaste som fanns i shoppingväg var skor, detta är för länge sedan en svunnen tid och numera är det strumpbyxhandel jag hyser mina aversioner mot. Fan vad hemskt trist det är med strumpbyxor, det är dyrt även för pisskvalitet, det går inte att köpa second hand (i alla fall inte tjocka stickade som jag behöver) och det är alltid så att man faktiskt behöver några tråkiga neutrala tjocka strumpbyxor framför fina med prickmönster på. Vad fint det vore om man hade en massa pengar att lägga på fina strumpbyxor att piffa till sina outfits med men piffiga strumpbyxor är sannerligen ingen prioritet för mig.

Var jag handlar mina kläder.

Jag känner mig både  jävligt cool och jävligt töntig nu, men jag tänkte svara på en sk läsarfråga (!!!) som jag får ibland.

Vilka Second Hand-affärer brukar du handla på?

När det gäller kläder så tycker jag om billigt, jag har nog aldrig betalat över 200 för ett par jeans eller något plagg över huvud taget. Jag handlar second hand för att jag tycker det är skoj att leta, för att lätta mitt samvete något och framförallt för att få tag på snygga kläder billigt. Därför har jag svårt för ”nischad” och dyr second hand, såsom beyond retro (även om jag blir helt salig av att gå omkring där och vill ha hela affären) och Judiths, jag tycker dels att det sabbar sporten och dels att det är alldeles för dyrt, ibland är det ju nästan som nypris i affär.

Därför handlar jag fört och främst på Myrorna och stockholms stadsmission. De på söder är sådär tycker jag, de har väl bra utbud men är även de ganska dyra (jag betalar inte 150 spänn för en begagnad h&m-kavaj), även om man kan hitta fina grejer där med, jag föredrar dock att dra ut till de lite större. Stadsmissionen i trekanten är skitbra och asbillig, man måste visserligen leta ett tag men det är en del av charmen tycker jag, Myrorna vid st. eriksplan och också trevlig. Rent generellt så är de större butikerna från välgörenhetsaffärerna billigast och roligast. Dessutom är det bara tanter som handlar där så det är ingen större konkurrens om de fina grejerna.

Allt detta är helt second hand(med undantag för stumpbyxorna), och jag har väl fått betala 400 för rubbet, vilket ändå är ett jävligt schysst pris. Sammetskjolen som många gillade kostade till exempel 20 spänn och var köpt just vid trekanten.

Meh lägg ner med alla era stuprörsjeans och höga heels och perfekta t-shirts.

En sak jag har tänkt på är att bloggerskor som snackar om hur de ska matcha ett par skor, en tröja eller nåt sånt alltid väljer samma styling (framförallt Kenza är expert på det). Höga klackskor och stora koftor är till exempel alltid superhett om man har smala stuprörsjeans till dem, t.ex. Allting ska alltid kombineras med höga klackar + den ”perfekta t-shirten” eller ett linne med skön brottarrygg.

Det här var väl kanske inte så jävla spännande, men jag tycker bara det är lite lustigt att alla dessa tjejer som är så himla intresserade av kläder och annat tjafs inte kan vara lite mer originella när de ska matcha sina outfits. Hur kan man seriöst anse sig vara klädintresserad om det enda men har i sin garderob är perfekta t-tröjor, höga klackar (gärna såna där ”rockiga” med massa remmar och spännen och skit), stora blaffiga ringar och smala stuprörsjeans och kanske en och annan söt liten partyklänning i en oändlig mängd olika utföranden. Ni ser ut att vara klädda av h&m:s chefsdesigner hela bunten.

Gu vad tråkig stil de har tycker jag. Kan de inte bara flippa nån gång och kombinera med typ…. ett par helt vanliga raka jeans?! SJUKT!