Idag strejkar en massa människor som jobbar med kollektivtrafiken i Bryssel, och gud vad det klagas! Det är såklart skitjobbigt när tunnelbanorna inte går som dem ska, men herregud, det är väl inte mer än rätt att de går ut i strejk om deras arbetsvillkor är kassa.
Jag känner verkligen att de tär helt okej att offra en del av sin bekvämlighet för att de ska kunna kräva sina rättigheter. Så det så!
Den här debattartikeln var ju bannemig inget annat är djupt upprörande. Någon moderatpolitiker tycker att riksdagslademöter ska få behålla lönen de hade från yrket innan i riksdagen med ett tillägg på 5000 kronor. Det är tydligen ett ”problem” att nuvarande lönesättning är attraktivt för vissa men oattraktiv för andra, det vill säga är attraktiv för personer som har en inkomst som ligger under 52000 i månaden.
Jag har faktiskt väldigt svårt att se det som problematiskt att vissa sänker sin inkomst när de kommer in i riksdagen. Politik ska man ägna sig åt för att man brinner för det, inte för att det ger 5000 extra i månaden. Dessutom har jag svårt att tänka mig att någon eventuell kandidat skulle uppfattar 57000 kronor som lite pengar. Möjligtvis en normallön eller lite mindre än det man brukar ha, men det är fan inte lite. Tycker man det så ska man inte syssla med politik över huvud taget, det är min ärliga åsikt i frågan.
Jag tycker att lönen för de som sitter i riksdagen ska sänkas drastiskt, för alla. Om vissa då finner det mindre attraktivt för att de sänker sin lön, synd. Då får de väl helt enkelt strunta i politiken. Jag förstår absolut inte varför det ska vara en rättighet att få behålla samma lön, och mer än så, när man hamnar i riksdagen. Och om man annars har en lön på mer än en halv miljon om året och inte kan tänka sig att sänka sin levnadsstandard för att förändra saker i samhället, då borde man inte syssla med politik.
Cissi Wallin har skrivit om sin alkoholism och bloggkommentatorerna ställer frågan:
Jag hade gett upp alkohol för resten av mitt liv om alla de som drabbas av alkoholmissbrukets baksidor hade fått slippa. Är ni?
Nej, jag tror faktiskt inte det.
Eller, det är klart jag hade om det verkligen stod sådär mot varandra. Om det verkligen var så att bara jag la av med drickandet så hade alla som lider av alkoholen fått det bra. Men det är ju inte det frågan åsyftar, utan om man skulle kunna tänka sig ett samhälle där alkohol förbjöds. Och då är svaret nej.
Alkohol är en sjukt infekterad fråga. Vi har väldigt många människor som lider av alkoholproblem i Sverige, men det talas sällan högt om det. Många personer blir otroligt upprörda och sarkastiska så fort man tar upp alkoholism, jag har träffat människor som trots att de dricker dagligen inte ser sig som alkoholister. Nejnej, det handlar bara om att det är gott.
Men jag tror samtidigt inte på förbud. Inte alls. För även om alkoholen skadar så leder den också till njutning. Det är gott att dricka, det är skönt att vara full. Och för den som kan hantera det så kan det vara ett värdefullt inslag i tillvaron, en stund där man kan slappna av.
För jag tänker inte förneka att mitt drickande till stor del handlar om verklighetsflykt. Inte så att det är något som smärtar i livet som jag måste bort ifrån, inte så att jag inte kan ha kul utan det, men med alkoholens hjälp är det lättare att slappna av. Det blir lättare att inte oroa sig för allt man borde göra, för framtiden, för hur man framstår. Inte så att man helt släpper kontrollen, men det mjukar liksom upp.
På det sättet betyder alkohol mycket för mig. Jag uppskattar helt enkelt att vara berusad. Och det som är poängen är att man kan uppskatta fyllan, man kan uppskatta verklighetsflykten, utan att det är ett problem. Man behöver inte ”dricka för att det är gott” för att ha en sund relation till alkohol. Ibland är det helt enkelt jävligt skönt att berusa sig, och jag tycker inte att det är något konstigt eller fel med det. Vad som är fel är när alkoholen tar över ens liv, när man inte kan uppskatta livet utan att dricka, när man inte kan vara med vännerna nykter, när man börjar se alkoholen som det centrala istället för umgänget.
Jag tror att vi måste erkänna detta, att det är skönt att vara full. Det är skönt att släppa taget. Jag tror att vi måste sluta linda in oss i att vi dricker enbart för att det är gott. Även om vissa göra det så tror jag att de flesta är ute efter ruset också. Jag tror att vi måste börja definiera för oss själva vad vi uppskattar med alkoholen. Varför det är en så viktig del av mångas liv.
Men framförallt tror jag att vi måste ha respekt för alkohol, och även för andra droger. Respekt för att de förändrar våra sinnen, för att det finns en ganska stor risk att vi inte kan hantera det, att vi råkar illa ut. För det är när vi börjar förneka dessa risker, när vi börjar hyscha kring tal om alkoholism och när vi blir upprörda när folk väljer att avstå från alkoholen som vi ska se upp. För det som ligger en så varmt om hjärtat att man inte ens tål att tala om de negativa sidorna, det är kanske lite för betydelsefullt för att det ska vara nyttigt.
Det här sätter på ett sätt fingret på vad jag tycker är så otroligt kefft med svensk politik. KD är sura på M för att de har ”snott” deras äldrevårdspolitik. Om man verkligen var intresserad av politik borde man ju i en sådan situation bli glad för att ens idéer får genomslag, det är ju jättebra! Men nej, istället surar man och anklagar den andra för stöld, precis som ett barn som tycker att kompisen snor ens idéer när de också ritar en prinsessa.
En grej jag har fått mer förståelse för på sista tiden är människor som inte bryr sig om politik. Jag har insett hur mycket det egentligen krävs för att vara insatt och ha något att säga till om i olika frågor. För mig har ju det där alltid kommit naturligt eftersom jag har ett intresse och också omger mig av människor som är intresserade av politik. Jag har alltså närt detta intresse under lång tid och har därför ganska bra koll, vilket gör att jag känner mig säker när jag ska diskutera något.
Ofta när det rör sig om politik tror jag dock att människor som inte är sådär jätteinsatta känner att de inte har rätt att uttrycka sig. Den politiska sfären kan ofta vara väldigt snobbig. Många som är intresserade av politik kan agera mot oinsatta personer på ett sätt som är väldigt föraktfullt för att de liksom ser sig som lite finare.
Det är tråkigt tycker jag för jag tror att alla skulle kunna vara engagerade i åtminstone någon politisk fråga. Politiken är något som rör oss alla och då är det faktiskt ett problem att de politiska kretsarna är exkluderande. Det hade varit så mycket bättre om fler kände sig säkra i att dra politiska paralleller från sina personliga erfarenheter av samhället.
Jag skulle vilja att alla som är politiskt engagerade faktiskt gav sig lite mer på att försöka snacka politik med folk som inte är det. Och då inte för att ”lära upp” någon utan för att försöka skapa ett intresse och dra fram det engagemang som personen troligen har inom sig. Helt enkelt sluta vara så snobbiga och släppa till lite mer, diskutera politiska frågor utan att kräva att den man pratar med ska känna till ideologier, olika partiers och personers förslag och uttalanden och så vidare.
Det sorgliga med att socialdemokraterna ökar nu är att det inte har något att göra med vad de har att erbjuda, utan bara att moderaterna har betett sig så otroligt illa att man helt enkelt saknar alternativ. Det är tråkigt att svensk politik verkligen har slutat handla om vem som har bra visioner för samhället och istället börjat handla om vem som förvaltar det vi redan har minst dåligt.
Det här tyckte jag var ett väldigt bra inlägg om det här med skatt. Om hur vanligt det är att folk, så fort man pratar om skatter, drar någon utläggning om. ”men kan du inte bara betala de där extra kronorna för att de där personerna ska få vad de nu får”.
Självklart skall vi hjälpa varandra och skatt är inte dåligt att betala. Men det är dåligt när vi inte respekterar varandras tid eller liv, genom att anse att våra målsättningar är viktigare än deras. För varje tillägg vi gör till offentlig verksamhet och för varje verksamhet som vi väljer att ha kvar så måste vi vara medvetna om att det är människors tid, liv och relationer som vi tar i anspråk. Inte pengar.
Skatt är bra, det tycker jag verkligen. Jag har inte heller något emot att vi har ett så högt skattetryck som vi har idag. Däremot så tycker jag att man ska vara medveten om att det inte bara handlar om ”några kronor hit eller dit”. För det första blir det ganska många kronor när saker och ting slås ihop, och för det andra så måste dessa kronor komma någonstans ifrån, det ligger en ansträngning bakom varje intjänad krona.
Det duger inte att säga ”men kan du inte bara avvara de där kronorna”. Man måste fundera på vad prioriterar och varför. Vem som får ta del av satsningarna som sker och vem som får betala. Med det inte sagt att det inte finns saker det är värt att betala skatt för, det finns såklart en mängd olika saker som är väldigt viktiga och som jag tycker att man ska finansera gemensamt. Men det finns också en massa saker av mer tvivelaktig natur dit det går skattepengar och det måste faktiskt ifrågasättas.
Vissa har tagit illa upp över mitt inlägg om ”saker jag avskyr” och påpekar att ”alla” minsann inte är på det sättet jag beskriver. Jag förstår ju varför inlägget är provocerande i sig men jag vill bara förtydliga att det jag stör mig på är personer som är just som jag beskriver varken mer eller mindre.
Det finns gott om människor som tycker att arbetslinjen är bra med goda skäl och dem kan jag absolut respektera även om jag personligen inte håller med dem. Det finns också gott om människor som ser att det finns till exempel klasskillnader men som helt enkelt inte ser det som politikens uppgift att jämna ut dem. Jag håller inte med dem heller, men jag tycker inte illa om dem.
Vad jag tycker är provocerande är inte personer som har andra åsikter än jag själv. Vad jag tycker är provocerande är människor som rakt av förnekar att vi lever i ett samhälle där olika personer har det olika lätt för sig på grund av sin etnicitet, sitt kön eller sin sociala bakgrund. Man behöver inte tycka att det är ett problem att det är så eller vilja lösa det på politisk väg, däremot så är det bara idioti att förneka förekomsten av det. Jag tycker helt enkelt inte att man ska syssla med politik om man inte kan se att det finns andra saker som styr människors livsöden än deras ”fria val”.
Inte allt för sällan hör man att det är en del av att växa upp att acceptera makten, orättvisorna och felen i världen. Som unga är människor ofta idealister men när man blir äldre, stadgar sig och skaffar familj så försvinner det. Man bryr sig mer om Rutavdrag än om stora och viktiga frågor, helt enkelt.
Jag har också börjat känna av detta. Jag har börjat känna en enorm matthet inför precis allt som har med politik att göra. Jag vill liksom bara slippa tänka på all skit som pågår i världen. Om det fortsätter såhär kommer jag nog slutligen inte orka vara något annat än likgiltig, det är jag övertygad om.
Jag tror att alla som bryr sig känner på det här sättet förr eller senare, i vissa perioder. Man orkar helt enkelt inte engagera sig alls när det dyker upp problem var man än vänder sig och allting verkar så oöverstigligt och alla är dumma i huvudet. Då är det enkelt att sluta sin inom sin bubbla och bara bry sig om sitt eget liv.
Men jag hoppas att det kommer tillbaka för eller senare, det där lustfyllda engagemanget. Den där känslan av att kunna vara arg, upprörd och förbannad utan att det slår ner en och istället ger en mer kraft i det man gör. Men nu, nu känner jag bara missmod och okonstruktiv vrede. Och jag vill inte att den ska förvandla mig till en likgiltig person som accepterar världen som den ser ut.
Detta är lustigt tycker jag. Man hävdar att det sällan är avgörande för utgången i en votering i riksdagen vad Sd röstar på. Det är säkert hel sant, den stora majoriteten av politiska beslut tas med enighet de olika blocken emellan. Däremot är det ju helt oviktigt att kolla på den typen av frågor eftersom det ändå råder bred enighet, det är ju vattendelarfrågorna som är intressanta. Det är liksom som att säga att demokrati är dålig för att Sd ställer sig bakom rösträtten.
Och även om det inte var Sd:s stöd som avgjorde i frågan så kan man ju fortfarande dra slutsatser om vilken människosyn som ligger till grund för att ett förslag går igenom om Sd stödjer det. Nu måste man ju såklart kunna tycka som Sd i vissa frågor utan att det är fel, men om Sd stödjer ett visst parti i en absolut majoritet av alla omröstningar, oavsett om deras stöd är avgörande eller inte, så tyder det ju ändå på en likhet i många värderingar.
Och det är då man måste börja fundera på vad som egentligen är så problematiskt med Sd. Är det partiet som sådant eller det samhällsklimat som har fört fram det, det övriga politiska klimat i vilket ett öppet främlingsfientligt parti kan ta plats och inte ens uppfattas som överdrivet radikala.