Etikett: politik

Att sätta sig in politiskt.

Fick den här frågan i min frågestund.

har du några bra tips på hur man ska göra om man vill blir mer politiskt insatt eller engagerad, så att säga? om man vill bilda sig en bättre uppfattning om politik etc men inte riktigt vet var man ska börja, alltså.

Detta är en fråga jag får ganska ofta och jag tycker alltid att den är så knepig att svara på. Kunskap är ju något som man tillgodogör sig långsamt, speciellt om man vill skapa djupare förståelse för något. Det finns inte riktigt någon Quickfix när det gäller sådant.

Först och främst vill jag påpeka att folk ofta blandar ihop att vara insatt i politik som bredare ämnesområde, alltså idéhistoria och dylikt, med att var insatt i de olika vändningarna som går i den inhemska politiken just precis nu. Visst är jag insatt och intresserad även av den nuvarande svenska politiken men engagemanget har sin grund i ett bredare intresse för politik och samhällsfrågor. Det är utifrån den grunden som jag värderar det som sker politiskt i samhället idag och det är på grund av den det blir intressant. Det gör det också lättare att analysera det politiska samtalet att man har förmåga att härleda varifrån de olika idéerna kommer.

Jag skulle tycka att det var ganska meningslöst att läsa om svensk partipolitik om jag inte hade någon bakgrundskoll. Det mesta som politiker säger låter ju ganska bra, de är ju liksom experter på att sälja in sina politiska idéer. Fokusera inte för mycket på partipolitik för den är till sin natur ganska grund och en jävla ormgrop, full av personpåhopp och plattityder. Dessutom luras man ofta att tro att de enda politiska perspektiven som finns är de som presenteras där men så är ju inte fallet.

Att bli politiskt insatt tar tid, så är det. Jag har varit intresserad av politik så länge jag kan minnas och gått igenom en mängd olika faser i mina politiska åsikter, stött på tusentals argument och världsbilder. Sakta men säkert har jag format bilden av hur de olika politiska ideologierna ser ut och var jag själv står. Så tja, det bästa tipset är väl helt enkelt: var intresserad, diskutera med folk och fråga om du inte fattar. Lite samma tips som här. En hjälp på vägen kan nog vara att läsa lite om argumentationsteknik och retorik, det hjälper en bra att genomskåda folk som snackar skit.

Men såklart så håller jag koll på det politiska nuläget också, för det är ju skitviktigt. De kanaler jag använder mig av för att hålla mig uppdaterad på det politiska nuläget är följande:

Konflikt i p1 – reportageprogram som kommer ut en gång i veckan. Avsnitten är ungefär en timme långa och handlar väl i princip om de händelser som varit aktuella på sista tiden. Dock lite mer djupgående än typ senaste politiska omröstningen. Händelserna sätts i kontext, såväl politisk som historisk, och det brukar ofta vara ganska nyanserat om än vänstervinklat. Konflikt gör mig nästan aldrig besviken, det är i princip alltid djupgående, intressant och inte minst lätt att lyssna på. Brukar ladda ner som podcast och lyssna på när jag är ute och går med hunden. Den stor fördelen med konflikt är att programmen nästan alltid behandlar utrikesfrågor vilket annars kan komma lite i skymundan.

Bloggportalen – twinglys hemsidan där man ser vilka ämnen som är mest omskrivna i bloggvärlden. Bra att håla koll på när man bloggar själv men ger även en schysst överblick av vad som händer i Sverige. Om det har hänt något stort så brukar de flesta artiklarna handla om den händelsen och då får man väl tillgång till lite olika vinklar. Jag vill påpeka att det mesta av materialet som man hittar här enbart berör politiken i nuläget och inte brukar vara så värst djupgående, vilket jag antar handlar om att det som väcker folks intresse är just den typen av politiska skandaler. Oavsett bra hemsida om man bara vill ha en snabb överblick över det politiska läget för tillfället.

Tidningen fokus – bra tidning om politik. Fortfarande mest vad som sker just nu i Sverige men mestadels satt i kontext. Balanserade och bra bevakning av politiker. Om jag hade bott i Sverige hade jag prenumererat på den men det blir lite dyrt att få den hit.

Tidningen ETC – samma sak som fokus fast mer vänstervinklat. Brukar läsa krönikorna.

Alliansfritt Sverige – skitvinklad hemsida om att Alliansen suger. Rolig dock.

Utöver det så tycker jag alltid att dokumentärer, såväl böcker, film och radio, om historiska politiska händelser brukar vara bra källor. Det ger perspektiv på vad som sker idag och hjälper till att konkretisera vissa politiska idéer. Sådant är viktigt så att det inte bara blir tomma ord utan att man faktiskt ser vad vissa idéer lett till tidigare i historien.

Men sen tänker jag ändå att det viktigaste är att man vågar tänka själv. Att man vågar testa olika idéer såväl mot sig själv som mot andra och inte är så jävla rädd för att ha fel. Och att man låter det ta tid, låter sin världsbild och ens åsikter växa fram istället för att bara anta ett färdigt paket. Om du ändrar åsikt om något med tidens gång: se det inte som ett misslyckande att du hade fel innan utan mer som att du har förfinat din världsbild. Det finns inget bättre än folk som vågar inse att de har haft fel och lämna de idéerna bakom sig utan att för den sakens skull tycka att man var en jävla idiot innan.

Bara för att det finns sämre blir inte dåligt bra.

Mycket ofta när man klagar på något beslut Alliansen fattat så kommer någon jävel och ba: ”men sossarna är väl inte bättre? De har ju ingen politik”. Jag vill påpeka att bara för att de finns sämre blir inte dåligt bra, det vill säga att bara för att socialdemokraterna är jävligt kassa just nu betyder inte det att regeringens politik är berättigad eller bra. Det är en såndär grej som jag önskar att folk kunde lära sig när det gäller alla diskussioner.

Sedan så är politik inte så enkelt som att det finns två alternativ och allt man kan göra som medborgare är att välja. Att uttrycka sin åsikt och skapa opinion kring vissa frågor ska få politikerna att lyssna. Politikerna ska jag faktiskt tjäna folket och folket inkluderar inte bara deras väljare utan hela Sveriges befolkning. Därför ska man absolut bedriva opinion emot regeringens politik även om den inte är alliansanhängare från första början.

Bara för att jag är emot Alliansen är jag inte för socialdemokraterna, absolut inte. Den här bilden av att det bara finns två alternativ och att man nödvändigtvis måste välja mellan dem och därmed köpa hela paketet gynnar verkligen bara politikerna och gör folk mindre benägna att bedriva opinionsbildning på egen hand.

Yrke efter lön.

En lustig debattartikel i Göteborgsprosten sätter fingret på det jag menar när jag talar om meningslösheten i att tala om klassresor. Snubben tycker att det är bra med inkomstskillnader, alltså klassklyftor. Detta är hans motivation:

Höga marginalskatter och sammanpressad lönestruktur gör det i princip omöjligt att med arbete, studier, flit och ansträngning påverka sin förmögenhetssituation. Så länge debatten om ”klyftor” förs på det ytliga sätt som nu sker – så länge kommer politiker fortsätta att bekämpa de små inkomstskillnader vi faktiskt har.

För det första är det helt enkelt inte sant att studier och flit inte lönar sig. Om man kämpar på och väljer ”rätt” utbildning efter inkomstsnitt så kommer man troligen att få en ganska mycket högre inkomst än den som inte pluggat efter gymnasiet. Inte bara kommer man att tjäna mer i reda pengar, personer som utbildar sig efter gymnasiet lever i genomsnitt längre och mår bättre än personer som saknar eftergymnasial utbildning. En annan grej som eventuellt kan påverka vad man väljer att utbilda sig till är ju vad man är intresserad att ägna resten av sitt liv åt. Allt detta är ”belöningar” som generellt kommer med högre studier.

Den som är ute efter att bli fett tät har alla möjligheter att bli det. Man kan välja utbildning utefter vad man kommer att tjäna mest pengar på och då kommer man troligen också göra det (förutsatt att man lyckas kämpa sig igenom det såklart, men detta handlar ju om att slit ska löna sig så det är ju passande). Men sen så är väl grejen den att många människor inte är intresserade av att bli fett täta. De prioriterar istället andra saker, som att jobba med något de gillar, att inte jobba särskilt mycket eller att jobba med något som de tycker gör gott för samhället.

Personligen har jag ingen lust att välja yrke utefter att jag ska bli så välavlönad som möjligt, jag behöver inte ha skitmycket pengar. Jag väljer utbildning utefter vad jag tycker är roligt, vad jag är duktig på och var jag tror att jag kan tillföra något till samhället. Sedan vill jag också kunna leva på min lön och leva i en relativ trygghet. Att jag känner passion för mitt yrkesval gör inte att jag i mindre utsträckning förtjänar att ha en dräglig levnadsstandard. Lika lite borde en person som av olika anledningar (fria val eller inte spelar ingen roll) jobbar med något tråkigt lågstatusjobb som hen helst hade velat slippa ha en odräglig lön eller levnadsstandard.

Att en person som satsat sitt liv på att tjäna så mycket pengar som möjligt och därmed valt utbildning efter lönesnitt och så vidare faktiskt tjänar mer pengar än andra har jag i sig inget emot. Så är det redan nu och så kommer det troligen fortsätta vara. Däremot gör inte det att personer som väljer eller får karriär på andra grunder inte också förtjänar en dräglig levnadsstandard. För mig är det inte viktigt att ha råd med en schysst businessuit från Tiger en gång i halvåret, men det är viktigt att slippa vända på slantarna för att få ekonomin att gå runt.

Klassdebatten handlar faktiskt inte om att alla medelst studier, flit och medvetna val ska ha råd att bo på solsidan och äta oxfilé till middag varje kväll. Det handlar om att även de som inte sätter plånboken högst på dagsordningen när det kommer till yrkesval och så vidare ska kunna leva i en tillvaro fri från ständig stress kring den personliga ekonomin. För grejen är den att om den här utvecklingen med att man måste välja yrke strategiskt bara för att få en levnadslön fortsätter så kommer vi att stå där utan sjuksköterskor, förskollärare och fritidspedagoger. De blev ju helt enkelt tvungna att välja andra yrken.

Frågestund för inspirationen. Frågor om politik och feminism mottages tacksamt!

Eftersom jag varit så sjukt oinspirerad på sista tiden så tänkte jag att det skulle vara på sin plats med frågestund, så jag har något att skriva om. Ställ gärna frågor om politik och feminism, sånt är alltid kul att svara på. Dessutom får jag en massa sådana frågor redan som det är men kommer mig aldrig för att svara på dem, så om du ställt en innan: ställ den igen.

Nu får ni ställa en massa spännande frågor så jag kan ge er spännande svar så att den här bloggen blir lite kvalitativ igen! Dumma frågor är också bra för då kan jag bli lite sur och få upp glöden igen.

Actademo.

Idag sprang jag in i en anti-ACTAdemonstration och pratade lite med en Belgisk piratpartist. Han berättade att piratpartiet i Belgien ökar väldigt mycket just nu, bara de senaste månaderna. Det är såklart inget förvånande i det för dessa frågor har ju verkligen aktualiserats.

Det glädjer mig att protesterna kring detta börjar komma igång lite nu. Även människor som generellt inte är engagerade börjar bry sig, börjar veta vad det handlar om. Även om jag titt som tätt kan tycka att de mest dedikerade i rörelsen är ena jävla pajasar så känns det så jävla bra att folk faktiskt demonstrerar och visar sitt missnöje. Jag har svårt för personer med Guy Fawkes-masker eftersom det känns så jävla självgott men tycker samtidigt att det är positivt att revolt har börjat ses på med nya ögon. Det har skapats en ny symbol för uppror som tillhör den här kampen, som alla kan enas kring och som skapar utrymme för omdefiniering.

Det ironiseras ju mycket över att ungdomsgeneration accepterar det ena och det andra, men så fort det kommer till nätcensur så blir folk skitsura. För det första är det inte sant, många ur min generation har till exempel varit engagerade i wallstreetprosterna. Sedan får man också komma ihåg att internet faktiskt är en jävligt stor del av våra liv, hur löjligt det än är. Det är liksom ingen liten småsak, ett bihang, det är den plattform jag använder för i princip allt mitt intellektuella utbyte.

Oavsett vilken politisk falang man tillhör så har man nytta av detta, och det är ju därför som protesterna har vuxit sig så stora. Det handlar inte om en specifik hemsida eller tjänst, det handlar om hela vår plattform för att föra annan politisk diskussion. Och det säger ju sig självt att alla som över huvud taget bryr sig om sin omvärld måste slå vakt om den, oavsett vad man vill uppnå i slutändan.

Arbetsreligionen.

Jag tycker att ni alla ska läsa denna debattartikel om att det är oviktigt att jobba mot arbetslösheten. Jag vet för lite om nationalekonomi för att kunna uttala mig i frågan men jag håller med om att man i dagens politiska samtal ser arbete som ett egenvärde, istället för att tala om vilken typ av arbete som utförs och vilka villkor arbetet har. Arbetet har kommit att bli en närmast religiös symbol som alla samlas kring oavsett politisk färg. Att kämpa mot arbetslösheten antas vara den viktigaste politiska uppgiften snarare än att skapa mervärde för samhället.

Nu är det emellertid så att arbetslösheten bara har ökat och ökat, inte bara på kort sikt utan även i det längre loppet. Många menar ju att den fulla sysselsättningens tid är förbi och jag tror faktiskt att det ligger något i det. Vi måste börja prata mer om arbete: vad är arbete, vilket arbete behöver utföras och så vidare. Vi måste på allvar vädra frågor om mer fritid och komma ifrån den förhärskande iden om arbete som den enda vägen till frihet. Det kan väl hända att det stämmer att arbete är det viktigaste och vackraste som finns, men vi lär ju aldrig veta om vi inte ens ställer fråga.

Så jävla pinsamt.

Det är rentav pinsamt att vår arbetsmarknadsminister Hillevi Engström talar om sysselsättning i absoluta tal istället för som den bör mätas, i procentandel i förhållande till antalet arbetsföra. Om den arbetsföra befolkningen blivit större vore det ju bara knäppt om antalet sysselsatta inte ökat. Lite som när Annie Lööf ba: ”det tycker ju du ska säga till alla dem som fått fast anställning de senaste åren” när Jonas Sjöstedt frågade vad hon tyckte om att de fasta anställningarna har minskat. Bara väntar på att någon ska säga ”det tycker jag du kan säga till alla personer som har gjort klipp på att köpa allmän egendom till underpris och sedan sälja vidare” när någon frågar om den ökade fattigdomen. Vore roligt.

Ärligt talat, hur fan kan en politiker använda sig av helt inadekvata siffror på det här sättet utan att utsättas för ett mediadrev a la Juholt. Det är ju fan i mig pinsamt! Jag skäms över att vara svensk.

Lite mer konstruktivitet tack.

När pensionsålder diskuteras så kommer verkligen dumvänstern fram. Folk som argumenterar emot en höjning genom att säga typ ”men jag vill inte jobba mer, räcker det inte med 65?” eller ”bara för att medellivslängden har ökat betyder inte det att jag vill jobba mer”. Dessvärre är det så att pensionspengarna inte trollas fram ur intet, hur trevligt det än hade varit. Pensionssystemet var från början för att människor skulle kunna ta det lugnt på sin ålders höst men när folk dör allt senare och är friska allt längre så måste pensionsåldern såklart uppdateras, i alla fall om man utgår från samma system som man en gång gjorde.

Jag håller med om att man borde se över möjligheterna att skapa ett samhälle där människor jobbar mindre, det borde vara möjligt med tanke på att produktionseffektiviteten har ökat en massa, vinster som vi tagit ut mycket i ökad konsumtion istället för minskad arbetstid. Detta rör sig dock om en prioritering, inte om att man från ingenstans trollar fram pengar. Man kan liksom inte både konsumera mer och producera mindre. Jag personligen tycker att man, på en samhällsbasis, ska prioritera minskad arbetstid framför minskad konsumtion helt enkelt för att jag tror att det gör folk lyckligare, men jag begriper att man inte kan ha båda delarna.

Jag blir så trött på den extremt okonstruktiva diskussion som förs kring dessa ämnen. Hur mycket jag än önskar att det var så enkelt som vissa vill få det att framstå så är det liksom inte så, tyvärr. Detta är svåra frågor som kräver lite mer är gastande om hur man ”vill” ha det, till exempel någon slags ide om hur man ska komma dit. Faktiskt.

Ordna er jävla underklassafari då.

Apropå överklassafarin så har ju flera personer gått ut och tyckt att man från högern ska ordna underklassafari, bland annat denna Kd-politiker. De ansluter sig därmed till en gammal fin tradition som genom året utövats av såväl politiker som kungligheter, om än i ett något mer uppdaterat och ärligt format.

Det finns ju en anledning till att något sådant aldrig skulle kunna arrangeras på samma sätt och det är att till och med den mest hårnackade klassföraktande nyliberal aldrig skulle stå ut med att med egna ögon se dessa områden på det sättet. Skrattat skulle fastna i halsen och de skulle bli avslöjade som de människoföraktande dårar de faktiskt är.

Men visst, anordna er jävla underklassafari då, och sitt där och rök cigarrer samtidigt som ni kastar glåpord efter människor som har det svårt. Frågan är bara vilken analys ni ska dra till med i eran guidning. Kanske att de alla skulle ha kunnat bo på solsidan om de bara hade jobbat lite hårdare?

”Visst, gör abort men vi kommer göra allt som står i vår makt för att få dig att må riktigt pissigt för det”.

Blir väldigt ledsen när jag läser att man i Texas har inför en lag som säger att kvinnor som ska genomgå en abort måste både titta på ultraljudsbilder av fostret och lyssna på dess hjärtslag. Anledning är ju uppenbar, dessa kvinnor ska helt enkelt ”inse” att det är ett potentiellt liv (eller liv, som jag antar att de som försökt få igenom lagen kallar det) som de släcker när de genomgår en abort.

Jag hade ärligt talat haft större respekt om man helt villa förbjuda abort, men jag finner det enbart osmakligt att spela upp de jävla hjärtjuden. Herregud, personer som gör abort är medvetna om att det är ett potentiellt liv de släcker. Att detta extrema skuldbeläggande ska bli lagstadgat är ju bara jävligt äckligt. ”Visst, gör abort men vi kommer göra allt som står i vår makt för att få dig att må riktigt pissigt för det”. Varför inte bara skicka hem bilder på aborterade foster till personen och skicka en födelsedagskort till en gång om året på ”barnets” beräknade födelsedag så hon inte glömmer sitt hemska brott mot gud.

Ungefär som att lagstada att läkare vid lungcanceroperationer ska ba: ”du vet väl att det är ditt fel att du är sjuk eftersom du har rökt” eller säga ”du vet väl att det är ditt fel att du är överviktig” när de sysslar med överviktsrelaterade sjukdomar. Sjukvården ska väl finnas till för att göra folk friska och lyckliga, inte för att agera ännu en statlig pekpinne.

Jag undrar om även privata abortkliniker åläggs det här kravet, och i så fall blir ju saken etter värre ty där är det en klassfråga huruvida du blir påtvingad skuldkänslor när du tar dig rätten att bestämma över din egen kropp.