Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Alla kan inte vara rika.

IMG_20130111_162720

Det finns en speciell bokgenre som jag skulle vilja kalla entreprenörslitteratur. Den är kanske inte alltid skriven av entreprenörer, men det finns en genomgående ton som bygger på att alla kan lyckas, alla kan bli miljonärer och så vidare. Ja, ni fattar vad jag menar.

Jag hittade hur som helst denna bok i bokhandeln. Jag har inte läst den, så det jag reagerar på nu är endast titeln: Så här kan alla svenskar bli miljonärer. Det finns en uppsjö av litteratur på samma tema, som bygger på att alla kan lyckas med att bli rika bara de gör en samling saker. Att alla kan bli förmögna är en trevlig idé, eftersom den döljer den grundläggande ojämlikhet som rikedom bygger på. Om en låtsas att alla skulle kunna ha de lika fett som rika människor har det bara de också gjorde samma saker som rika människor gjorde så känns det mindre jobbigt att ha ett samhälle där människor har det olika bra.

Ett enkelt sätt att göra all svenskar till miljonärer hade såklart varit att ändra valutan. Men det är såklart inte det som åsyftas. Det som åsyftas är att alla ska ha samma levnadsstandard som vi idag förknippar med ”miljonär”. Det är däri lockelsen ligger. Inte i att alla ska ha en miljon på kontot, utan i att alla ska kunna köpa samma saker för sin miljon.

Pengar i sig är värdelösa. Att bara ha pengar på kontot eller i handen betyder absolut ingenting. Vad som ger pengar ett värde är att du kan köpa saker för dem. Det är köpkraften, och inte pengarna i sig, som skapar levnadsstandarden. Detta förstår såklart minsta barn, och det är inte här mitt resonemang slutar. Den verkligt viktiga frågan är: vad är det då som skapar denna förhöjda levnadsstandard, bortom pengarna? Jo, det är förmågan att kunna köpa andra människors arbetskraft!

Jag vill påminna om Strömquists krönika om de mysiga klassklyftorna:

Varför driver högern en politik för att öka klassklyftorna i Sverige? Svar: För att det är mysigt för dem. Klassamhället ger dem LIVSKVALITET. Det sätter verkligen guldkant på tillvaron!

Först kanske man tror att de rika helst vill att alla ska vara rika, att hela världen ska vara som ett enda stort Vellinge kommun. Men om man tänker efter, så är det inte så – utan det är mycket softare att vara rik i ett land där det också finns fattiga!

Detta stämmer väl, men jag vill utvidga det hela en smula. Det är mycket softare att vara rik på en planet där det också finns fattiga. Om alla hade haft lika, eller nästan lika, mycket pengar så hade inte rikedomen varit värd lika mycket. Detta för att det pengarna egentligen gör är att de tillåter den som har mer att bestämma över den som har mindre, men hjälp av monetär ersättning. Detta utbyte av arbetstid kan ske dels direkt, genom så kallade ”tjänster” som ju blivit så inne nu, eller indirekt genom olika varor (som ju kräver arbete för att produceras).

Pengar är i grund och botten ett maktmedel och inget annat. Men för att det ska kunna vara ett maktmedel så krävs det att 1) människor behöver pengar för att överleva 2) det finns en ojämn fördelning av pengar i samhället. Om vissa människor är beroende av pengar för sin överlevnad och har väldigt knappt om pengar så är det beredda att gå längre för att få en mindre summa. Det är alltså grundläggande för att pengar ska kunna fungera som ett maktmedel att människor fråntas sina möjligheter att försörja sig på andra sätt, vilket har gjorts genom att privatisera den allmänna egendomen och därmed göra människor utelämnade till pengasystemet för att kunna försörja sig. Detta gör att de blir tvungna att sälja sin arbetskraft till den som har mer pengar.

Givetvis så tjänar den som är förmögen på att människorna på andra änden av skalan blir mer desperata. Detta gör nämligen att de kan köpa mer arbete för sina pengar. Deras liv kan bli enklare och bekvämare eftersom de kan betala andra för att utföra deras sysslor och producera deras varor till ett billigare pris. Det är alltså inte den absoluta summan pengar som spelar roll, utan hur mycket pengar en har relativt andra människor.

Jag tycker att det är viktigt att förstå att pengar inte bara är någon abstrakt enhet, utan att pengarnas funktionssätt är att låta människor med mer pengar ha makt över människor med mindre pengar. Det är det som är pengarnas funktion och det är också denna ojämlikhet som utgör pengarnas värde. Ju större ojämlikheten är desto mer blir pengarna värda. Ju fler olika saker som kan köpas för pengar, ju mer beroende de som saknar pengar är av pengar för sin överlevnad och ju större ojämlikheten mellan de som har och de som inte har pengar är desto större blir pengarnas makt.

På grund av detta skulle inte alla kunna bli rika i ett kapitalistiskt system. Visst, alla skulle kunna äga en miljon kronor men denna miljon skulle inte innebära samma sak som en miljon kronor gör i ett samhälle där andra människor har mindre eller ingenting alls. Pengarnas värde ligger inte i pengarna i sig, utan i relationer mellan människor med olika mycket pengar.

16 kommentarer till Alla kan inte vara rika.

  • Amelia skriver:

    Varje gång jag ser en bok av den här typen så tänker jag alltid att, ja, alla kan bli miljonärer. Knepet är ”bara” att inte skaffa barn, bo skitlitet, aldrig äta ute, bara handla varor av märket Eldorado, bli nykterist, aldrig göra någonting roligt (bio, krogen, you name it), gå överallt och jobba konstant. Sedan ska du se att pengarna börjar lägga sig på hög! Frågan är ju hur jävla roligt du har på vägen.

  • Även om titeln tolkas som att ”vem som helst” kan bli miljonär. Dvs, den som är beredd att göra det som krävs kan bli rik, är farlig.

    Dels funkar det inte om ALLA verkligen gör si och så, för då blir inte alla rika (enligt ditt resonemang).

    Men framför allt skapar det en illusion av att de som är rika är det för att de gjort det vem som helst HADE KUNNAT GÖRA. Det vill säga, är du inte rik så får du skylla dig själv för då har du valt att inte vara det.

    Den som är rik kan då fortsätta att suga ut de som inte har något egentligt val (eftersom svält eller svältande barn inte är ett faktiskt alternativ), och hen kan göra det med gott samvete eftersom de hen utnyttjar har valt att ingå avtal med henom. De kunde ha varit rika, men de har istället (gud vet varför…) valt att sälja sin arbetskraft för brödpengar.

    Så vad göra… Jag vet inte hur, men man måste fortsätta belysa och förklara strukturer och kanske även förutsättningar. Liberaler och konservativa har jättesvårt att förstå dessa begrepp, men om man försöker om och om igen så måste det väl ändå gå. I vilket fall räcker det i en demokrati om lite mer än hälften fattar vad man menar och håller med, så får man väl tvinga de andra.

    Även om det var sant att alla skulle kunna bli rika om de gjorde allting ”rätt”, så är det ett icke-argument. Det spelar ingen roll.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Detta är också sant. Det är ju den nyliberala myten om allas lika möjligheter.

  • Malin skriver:

    Men gud vad intressant!!! Har inte tänkt på detta sätt förut och är kanske inte heller helt med i alla svängar. Kan du inte skriva mer om det här? Du är så bra <3

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Lång jävla historia. En kan väl i korthet säga att jag tog mitt förnuft tillfånga.

  • Sofia skriver:

    Rikedom är precis som framgång ett relativt begrepp som bygger på att en grupp inte är något av det nyss nämnda. Det är både orimligt och löjligt att basunera sådana budskap på de endast bidrar till att hålla någon slags opiumdröm vid liv, precis samma funktion som exempelvis spel och dobbel har i det borgerliga samhället och religion i det feodala. Folk hindras från att genomskåda kapitalismens villkor och blir därmed ingenting annat än nyttiga idioter för borgerligheten.

  • P. skriver:

    Jag har faktiskt läst den där boken och även om jag förstår allas argument är den inte lika jävlig som man, även jag, kanske först tror. Den poängterar att man bör leva, och att man kan ha det mer eller mindre bra ställt, men ändå att det går att göra vissa saker åt situationen. Framför allt bygger den på ränta- på-ränta-principen och påvisar att visa val kan ge högre avkastning senare i livet även om man inte tänker på dem nu. Har för mig att det tex står något om att om man sparar 2 kr/v i mataffären så resulterar det efter en viss tid (typ 25 år) i 131 000 kr. (givet en nominell ränta på 10%) Det står även hur mycket rökning kostar en, med alternativkostnaden i åtanke.

    Även om jag håller med om att en del han skriver om inte lämpar sig för alla och att alla inte har möjlighet att spara så stora summor så gillar jag ändå konceptet med att få en att reflektera över små val som på sikt spelar roll ekonomiskt. Dessutom förklarar han på ett rätt bra sätt vad olika former av sparande har för för- och nackdelar vilket är bra för alla som inte riktigt fattar sitt orange kuvert eller vad man ska göra med sin tjänstepension. Och det berör ju faktiskt de flesta!

    Detta var således ett visst försvar av Börje som nog egentligen inte är ute efter att alla ska bli bankmiljonärer, utan snarare att barnfamiljen ska kunna köpa sitt hus någon gång eller åka på semester – det är åtminstone vad jag tar med mig från boken. Jag är förvisso inte kommunist, men de flesta av oss med lite dåligt ställt får oss nog en viss funderare när vi läser boken och det tycker jag är bra, då vi (jag) faktiskt har visst ansvar för vår egen situation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv